Svagheter är dina inre styrkor

Svagheter är dina inre styrkorVi har alla en inre styrka som vi många gånger glömmer bort när vi upplever svårigheter i livet. Att inse att vi har svagheter eller brister, är en styrka i sig, och det är någonting vi ska vara stolta över. Vägen till ett inre uppvaknande är att inse sina svagheter och släppa taget om Egot. Jag anser att mina svagheter påminner mig om var jag har brister och att jag har möjligheter till att förändra det som jag inte längre behöver. Tidigt fick jag lära mig att leva för att endast överleva. Men det kommer också en tidpunkt när livet inte handlar om överlevnad längre eller att skydda sig mot hjärtlösa handlingar. Det kommer en tidpunkt när de gamla försvaren måste få dö för att någonting nytt ska kunna födas. Livet kan vara underbart och grymt på en och samma gång, beroende på var vi möter livet. Det handlar om var vi lever, vilken fysisk form vi har och vilka förutsättningar vi har från första början.

Alla möten med människor lär mig ofantligt mycket om mig själv och om andra. Detta är jag tacksam för. Förr kunde jag bli väldigt besviken på människor som inte kunde hålla sina löften eller missbrukade min generositet och hjälpsamhet. Idag har jag lärt mig att en del människor lovar mycket för att de helt enkelt är för spontana och inte tänker på konsekvenserna. De bygger upp förväntningar som de sedan inte kan förverkliga av olika anledningar. Insikten och styrkan i detta handlar om att; även om någon lovar att ställa upp på något sätt får jag inte glömma att jag också har ett eget ansvar i detta. Jag kan välja att bli besviken eller att lösa min situation på egen hand, som jag mer eller mindre alltid har gjort. Poängen med detta jag skriver om är att: vi kan lära oss vilka människor som är pålitliga när vi verkligen behöver stöd. Personligen kommer jag inte att be människor om hjälp som alltid får förhinder när någonting väl ska utföras. Det innebär inte att de är dåliga människor på något sätt, det handlar bara om att veta var energin ska läggas så att inte fler problem skapas i onödan. Vi har alla valmöjligheter och bör respektera varandras olikheter.

Ogillar starkt när människor säger att: de inte ville ringa och störa mig när de har svårigheter med någonting. Samtidigt får de det att låta som om det är mitt fel eller min skuld att de har det jobbigt. Varför då påpeka detta i efterhand har jag aldrig förstått? Kan inte jag få avgöra på egen hand om jag kan eller vill ställa upp? Jag tycker inte om när människor tar bort min rättighet att säga JA eller NEJ. Tycker definitivt inte om när människor gör sina problem till mina genom att inte uttrycka klart och tydligt vad de egentligen vill ha hjälp med. Jag är ingen tankeläsare även om jag kan känna av när någon befinner sig i nöd. Men faktum är att även jag har ett liv att leva och egna bekymmer att ta hand om. Mitt syfte med min existens är inte att ringa till människor och fråga om de behöver min hjälp med någonting. Det ansvaret ligger faktiskt hos dem.

Alla dessa människor som älskar att bära sin offermantel och göra sig otillgängliga medvetet. De har en tro på att någon måste jaga dem för att bevisa att de vill vara närvarande i deras liv. Jag visar mitt intresse och engagemang några gånger men jag tänker aldrig jaga någon för att bedyra min omtanke och kärlek. För att en relation ska fungera måste båda visa engagemang och vara aktiva, annars kan det faktiskt kvitta. Vi har alla våra egna problem att lösa och ett liv att leva. Om något har sagts eller gjorts som har lett till ett missförstånd, är det väldigt fegt att inte låta personen förklara sig eller be om ursäkt. Jag har fullaste respekt att människor kan må dåligt och vill vara för sig själv, när dem talar om att det är det de önskar. Jag VET vad det innebär att vara sjuk och att leva under svår smärta. Jag har själv perioder där jag vill vara ensam och inte ha kontakt med andra. Men att enbart inte vilja höra av sig, utan att ge en anledning, gör mig bara irriterad på grund av att jag bryr mig om människan. De förstår inte vilka dåliga energier de sätter i rörelse genom att inte uttrycka sin önskan om på vilket sätt de vill bli hjälpta eller hörda på. Ett mycket egoistiskt och icke kärleksfullt sätt att behandla sina vänner på, bara min åsikt alltså.

Har ni också haft vänner som säger att de inte haft tid till att höra av sig på flera månader på grund av… en massa ursäkter, men har plötsligt tid när de själva behöver någonting? Detta kan jag förstå och respektera ett par gånger men när det sätts i system, då tackar jag för mig och drar mig undan. Alla har vi upplevt perioder av hårda prövningar som avlöser varandra i en ständig ström. Men det är stor skillnad på att livet ger oss tragedier av olika slag och att skapa drama och problem på egen hand. Alltid är det något som har hänt som de kan prata om i timmar. Detta är inte ett dugg givande för mig och har faktiskt aldrig varit. Det tar bara en massa energi och vill jag, mot all förmodan, fylla mitt liv med självskapande drama kan jag titta på Glamour. Det värsta är att de uppvisade ett falskt intresse, erbjöd sig att ställa upp och sen när jag väl ringde till dem, hörde de av sig ett par veckor senare och såg ändå till att de inte hade tid att prata. Jag vet ärligt talat inte vilken tidszon de lever i för de kunde omöjligt passa tider heller. Hade vi bestämt ett visst klockslag för att träffas och timmarna gick utan att de hörde av sig, ringde jag upp dem för att enbart upptäcka att de inte ens tagit steget utanför hemmet, utan någon särskild anledning. De ringde inte om de blev försenade eller kanske hade fått förhinder. Dessa typer av människor förutsätter att jag ska slösa bort mitt liv genom att vänta på någon som i sin arrogans och nonchalans tror att hela Universum kretsar runt dem. De inser inte att jag kanske hade andra planer den dagen, som jag avbokat eller kunde lägga min tid och energi på någonting annat. Idag har jag lärt mig vilka människor jag ska engagera mig i. Av stor kärlek och respekt till mig själv, har jag valt bort självupptagna energiparasiter som inte lärt sig vad ömsesidigt utbyte egentligen handlar om. Jag önskar bara att de en vacker dag öppnar ögonen och kommer till en självinsikt. Eller så träffar de likasinnade och kan leva sitt liv på det sättet som gör dem lyckliga, inget fel med det.

Jag är otroligt glad när det går bra för mina medmänniskor, delad glädje är alltid dubbel glädje. När någon berättar en glad nyhet får mina ögon att tåras av lycka. Har mött ett fåtal människor under min livstid som kämpat mot ex. övervikt eller haft väldigt dålig ekonomi, år ut och år in. Tiden går och de har lyckats att gå ner i vikt eller kommit över en stor summa pengar. Hur roligt som helst! Men när dessa snälla, trevliga, omtänksamma och ödmjuka människor förvandlats till fåfänga och högfärdiga varelser utan hjärta och huvud, förstår jag verkligen ingenting längre. Är vi människor verkligen så patetiska att vi tillåter de ytliga och andefattiga värderingarna styra våra liv?

Personligen har jag lärt mig hur mycket som helst av alla dessa individualiteter. Jag tackar dem av hela mitt hjärta för att de har lärt mig precis hur jag INTE ska vara. De har lärt mig att varje situation, oavsett hur liten eller stor den är, kan leva ett eget liv och forma oss till den vi är idag. När huvudet inte är förankrat i hjärtats energi är det lätt att vi alla faller offer för egoism, högmod och okänslighet. Vi kan alla komma i kontakt med våra svagheter och omvandla dem till styrkor. Dessa inre styrkor hjälper oss framåt i vår utveckling men vi måste vara personligt närvarande och engagerade för att uppnå resultat. Alltför många upprepar bara vad andra har sagt och det är bra till en viss del. Men att endast upprepa visdomsord utan att implementera dem i sitt dagliga liv är meningslöst.

Det jag vill säga er, mina vänner att: trygghet, kärlek, omtanke, respekt osv. är livets utmärkande egenskaper som ni på egen hand, först och främst, måste skapa själva. Var sen nöjda och stolta över detta arbete, för det kan ingen ta ifrån er. Ge aldrig någon annan makt över ert eget liv och välbefinnande. Lär er att ta vara på de underbara vännerna som hjälper er, älskar er, uppmuntrar er, motiverar er, inspirerar er, stärker er och gör er lyckliga. Jag tackar varje dag att jag har denna typ av vänner omkring mig. De förgyller mitt liv med deras närvaro och jag älskar dem av hela mitt hjärta.

Kram till er alla där ute ❤

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

2 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s