Medmänsklighet

NÅGRA AV NATURENS LAGAR

BekräftelseAllting är föränderligt
Livet är en ständig process av förvandling och varje beslut vi tar initierar en förändring. Även om vi beslutar oss för att inte ta ett beslut kommer livet fortfarande att fortlöpa och förändras. Oavsett hur vi känner eller tänker här och nu kommer livet att fortsätta att ha sin naturliga gång.

Livet kan kännas både meningslöst och ofullständigt om vi väljer att se det på det sättet. Även känslor som sorg och smärta kan förändras om vi efter ett tag väljer att fokusera oss på glädje och lycka istället.

BromsningDu kan ha det mesta i livet
Livet kan ge oss oändliga möjligheter om vi är beredda att ta emot dem och arbeta för det som vi tror på. Ingenting kommer gratis här i livet eftersom allting handlar om balans. Om din högsta önskan är att skänka människor glädje måste du också veta vad sorg innebär annars blir glädjen bara ett tomt skal.

Människor pratar gärna om kärlek men är inte kapabla att visa kärlek till sina närmaste. Kärlek handlar inte om materiella saker eller föreställningen om att någon skall nära vårt eget ego. Kärlek handlar om mod att ge en annan människa möjligheter och uppmuntran att förverkliga sig själv och sina egna drömmar. Ju mer du försakar dig själv, för att andra skall må bra, desto mer bitterhet skapar du gentemot de personerna. Mår du bra kommer andra automatiskt att må bra också.

Tiden läker alla sår
Tiden står aldrig stilla. Tiden kan inte läka några sår om vi inte själva hjälper till i någon form. Människor har dött av både bitterhet och brustna hjärtan eftersom de inte använt tiden för att läka såren.

Eftersom livet obarmhärtigt går vidare trots att vi sörjer eller är arga på någon måste vi en vacker dag vakna och gå vidare med våra liv. Även om tiden betraktas som en illusion av många människor, är vår tid här på Jorden som är viktigast. Vill vi använda den tiden till att expandera eller vill vi stoppa huvudet i sanden? Du har Fri Vilja att leva din tid, här och nu, precis som du själv önskar.

EgoBe om hjälp
Ingen vet vad vi behöver om vi inte ber om det. Ingen skall behöva vara tankeläsare. Drömmar och mål är endast önskningar fram tills vi väljer att göra någonting för att förverkliga dem.

För att detta skall bli möjligt måste vi be om hjälp eftersom ingen av oss kan stå eller leva helt ensamma och avskilda från varandra. Hjälp kan komma från det mest oväntade håll och tror vi på mirakler och då kan även dessa manifesteras. Får du inte hjälp av en person finns det flera andra att välja mellan. Det är inte alla människor som kan och vill hjälpa om de själva inte har någonting att vinna på situationen. Acceptera detta och gå vidare med ditt liv, alla kan inte vara som du och du kan inte vara som alla andra.

FalskhetOrsak och verkan
Det vi skickar ut till universum eller i vår närmaste omgivning är det vi kommer att få tillbaka. Bara för att resten av världen kan tyckas hård och ohjälpsam behöver inte innebära att vi skall vara precis likadana.

Att man är sig själv närmast är någonting som alltfler säger och tycker att det är sant. Så är det nog också, eftersom det är den tanken vi skickar ut och det är det vi får tillbaka. Skit i andra och sköt dig själv är den nya dagens mentalitet och sen klagar alla på att det är samhället det är fel på. Vi är alla en del av detta samhälle, vilket resultat vi får är den kollektiva inställningen och det är den framtid vi skapar.

Om du tycker att du har alltför många människor omkring dig, som tar mer än vad de ger tillbaka, har du någonting att lära i denna situation. Det kanske är dags för dig att söka nya vänner. Endast du själv lär ut hur andra människor skall behandla dig.

VI ÄR ALLA ETT – ALLT ÄR ETT

Vi är alla ett, är ett uttryck som jag ofta hört i olika sammanhang de senaste åren. Det mantrat beskrivs av nyandliga rörelser och gurus runtom i världen. Ett perfekt tillstånd av varande där allting är i fulländad harmoni och balans. En värld där total samhörighet existerar mellan allt levande oavsett form. En värld där villkorslös kärlek är den skapande kraften, det ultimata verktyget som spränger alla rädslor och begränsningar. Jag vet inte var någonstans på jorden detta tillstånd finns, för skulle det finnas hade jag genast flyttat dit.

FrihetJag delar den drömmen med många men vi är långt ifrån den sanningen. Om vi alla är ett, skulle vi uppfatta vad andra känner, upplever, tänker osv. Vi skulle uppfatta djurens plågor, när fåglarna blir förgiftade av allt det som vi spyr ut i naturen, utan att tänka på konsekvenserna, bara för att vi skall tjäna några kronor extra.

Vi skulle uppfatta när fiskar och däggdjur drunknar i giftigt avfall eller i drivnät, eller när vi skövlar växter och träd utan en tanke på vad det leder till på längre sikt, förrän det är för sent. Om vi alla är ett borde vi uppfatta vinden som smeker gräset en varm sommarkväll, vattnet som porlar långt ner i jorden, hela vår planet som talar sitt språk. Så länge vi inte är kapabla till detta så är vi långt ifrån med att vara ETT MED ALLTET.

Hur lätt är det egentligen att känna samhörighet med en terrorist, våldtäktsman, psykopat, pedofil eller religiös fanatiker? Hur lätt är det att känna samhörighet med dem som håller på att skapa en värld där alla lever i ett fängelse och som slavar åt dem som har makt och pengar? Vi går med på att behandla varandra och allt levande på jorden respektlöst. På alla nivåer av vårt samhälle finns det alltid någon som vill sätta sig över alla andra, någon som tror sig vara bäst, någon som tror sig ha alla sanningar, någon som vill att vi alla skall vara på ett speciellt sätt. Det är sällan vi tillåter människor vara individer med egen unik kraft i mångfalden. Vi kan faktiskt vara unika och ändå sträva efter en helhet, ett gemensamt mål som allt och alla kan ha glädje av. Jag vet att många anser mig vara naiv i mitt tankesätt men det struntar jag i.

Men varför är det så svårt då? Det är en verklighet som vi själva har gått med på att skapa, vi har valt att ge vår egen kraft till andra för att göra det så bekvämt för oss som möjligt. Vi vill inte ha det tunga ansvaret över att tänka själva och ta konsekvenserna av allt det som vi skickar ut. Vi klassar in människor efter vilka utbildningar de gått istället för att se vilka personliga kvalitéer de har. Varför får inte ALLA människor möjlighet till en utbildning, tidigt eller senare i livet om viljan finns där? Som det är nu sitter högt uppsatta människor på vissa poster fast majoriteten inte tycker om dem. Hur är detta möjligt i ett demokratiskt eller i ett s.k. fritt samhälle? Det finns massor med människor som har hög utbildning men som ändå inte lyckas med sitt jobb? Det har vi sett de senaste åren ganska mycket av inom alla nivåer.

Ge aldrig uppVi har lärts att se upp till akademiker och se ner på städare. Vi värdesätter vissa människor mer än andra. En människas värde borde inte baseras på status eller akademisk utbildning. En människas värde bör inte heller baseras på vilken familj den råkat födas in i. Status har blivit viktigare än människor. Är någon arbetslös av olika anledningar, vet människor inte vad de skall prata om.

Ett arbete är någonting som många människor har för att överleva, det är ingenting de identifierar sig med. Ett arbete betalar räkningar och sätter mat på bordet, det är någonting vi utför och inte något vi ÄR. Detta är också ett tecken på hur människor värderas i samhället och så är det på många plan. Vi vill medvetet skapa skillnader mellan oss, vem som skall offras för att majoriteten skall ha det bra, klasskillnader, föråldrade IQ-tester, mobbning osv. som vi människor skapat för att bevisa att vissa av oss är mer värdiga (lämpliga) än andra. Människor som fått en dålig start i livet av olika anledningar ”bör skylla sig själva” och därför är de också mindre värda än andra. En del hävdar att detta beror på att vi är för många, men oavsett hur många eller få vi är, på detta lilla jordklot, hittar vi alltid anledningar till att separera oss och kriga med varandra.

Det finns mycket vi alla har att arbeta oss igenom, innan förändringar kan ske. Vi måste se över våra värderingar och fördomar. Vi kan inte lägga över vårt ansvar på någon annan. Vi måste sluta med att skylla på någon annan och utse syndabockar. Samma problem som levt kvar kan inte fortsätta att lösas med samma gamla lösningar och sanningar. Vi får inte tillåta oss själva att bli likgiltiga och acceptera att andra måste lida eller ha det sämre för att andra skall ha det bra. Vi måste förstå innebörden med vad verklig respekt, hänsyn och ödmjukhet är och inte bara några vackra ord som alla talar om men ingen praktiserar. Ja, jag är kanske naiv i mitt tankesätt, men jag tänker i alla fall självständiga tankar.

SANN LYCKA OCH GLÄDJE GÅR INTE GENOM EGOT

FramgångarOrdet kärlek är blott ett ord om känslan kärlek inte är förankrad i hjärtat. Så länge kärleken uteblir från hjärtat så är det Egot som styr våra handlingar, tankar, ord och känslor. Det är ingen lät sak att leva i en värld där kärleken och dess oändliga visdom inte får utrymme att växa eftersom rädslor har tagit överhanden.

Majoriteten jagar ständigt efter en yttre lycka och rikedom på bekostnad av dem som är svagare eller inte är beredda att trampa över lik för att komma någonvart i livet. I detta samhälle finns det inget utrymme för den snälla, hänsynsfulla, empatiska och eftertänksamma personen. Det är sällan, enskilda individer får utrymme att följa sin inre väg, att lyssna till sitt hjärta och att släppa taget om alla måsten. Denna ständiga jakt efter prestation och status har blivit så otroligt livsviktig för att vi skall uppfattas som värdiga människor och det är något som vi ständigt konfronteras och bombarderas med. Det är sällan någon stannar upp och tänker efter vad denna definition på så kallad ”lycka” egentligen är. Vi följer efter den lyckan blint och utan att ifrågasätta om just den förklaringen av lycka verkligen är rätt väg till harmoni och balans.

Idag har vi en sjukdom som kallas stress och utbrändhet men vi behöver inte bekymra oss eftersom det är fullt normalt och hur vanligt som helst. Stress och utbrändhet orsakar alla möjliga sjukdomar, för att inte nämna de ekonomiska och sociala problemen som det också ställer till med. Men det finns ett botemedel, kallas för Alvedon ifall ni inte visste detta. Det finns medicin mot allt, utom möjligtvis ren idioti, men kanske Alvedon kan bota det också.

Lycka1Lycka utan väsentlig glädje är bara ett stort, svart och tomt hål som ständigt gapar efter mer och mer. Sann glädje och lycka är insikten om att allt liv är värdefullt oavsett utseende, ålder eller status.

Sann glädje och lycka är insikten om att allting har sin plats och tid i universum. Sann lycka och glädje strävar inte efter bekräftelse från människor som knappt vet vem eller vad de själva är. Sann lycka och glädje förstår framför allt, att ingenting bra och bestående kan byggas på andras olyckor.

HjärtchakratEgot ser bara till sig själv och dess egen vinning. Det tar inte hänsyn till andra, det ger ingen bekräftelse eller bejakar andra, egot är det som bara tar men ger ingenting tillbaka. Egot fullkomligt älskar att höra sin egen röst, prata om sig själv och dess eget värde i timmar, vad det kan, vill, önskar, osv. i all oändlighet.

Detta, ibland alltför narcissistiska Ego, är aldrig intresserat av någon annans liv och ställer aldrig motfrågor till någon annan, förutsatt att det ställer frågor som enbart det självt har nytta av. Oavsett vad du berättar eller delar med dig av, kommer du aldrig att få någon uppmärksamhet. Med tiden kommer du också att märka att du inte blir bejakad i samtalet och innehållet kommer ständigt att ändra fokus och riktning på Egot självt istället. Detta suger kraft otroligt mycket och du kommer garanterat att känna dig dränerad och energifattig, medan dessa egoistiska energiparasiter kommer att må hur bra som helst. Vilken cirkus, hade jag inte varit så trött på dessa typer av människor hade jag nog skrattat ihjäl mig istället. Personligen tycker jag att det senare alternativet är mer att föredra i vilket fall som helst. Det värsta av allt är att de inte ens själva är medvetna om detta och skulle du, mot all förmodan, våga påpeka detta kommer du genast att bli idiotförklarad.

Vi undrar varför vi lever i en obalanserad värld när svaret är så enkelt, världen befolkas av egoister med storhetsvansinne. I denna värld finns det inget utrymme för ”Vi” bara för ”Jag”. Den enda gången Vi inkluderas är när det skall skäras ner, sparas in eller beskattas. Detta kallas tydligen för välfärd och att alla skall ha det lika bra och ha samma förutsättningar. Vilket skitsnack, rent ut sagt och det står jag för. Ordet medmänsklighet och medvetenhet försvinner väldigt snabbt ut genom dörren, när problemen blir för stora att lösa med samma gamla lögner och vedertagna sanningar, och ingen kan tjäna pengar på eländet.

Bekräftelse

Så varför söka efter bekräftelse från egoistiska människor när de inte ens är medvetna om dem själva och hur de beter sig. Vill du ha några vettiga svar av den typen av människor är det lika givande som att prata till en vägg och förvänta dig svar. Ta din egen utvecklingsprocess för vad den är, lyssna inåt, ha en dialog med dig själv, högt om du så önskar, var din egen bästa vän. Ventilera med någon som inte är så uppslukad av sig själv eller ständigt relaterar till någon annan. Ge inte upp, var dig själv, var äkta och sann i dig själv. Var den som visar vägen, även om du går motströms, eftersom förr eller senare måste denna ohälsosamma trend vända och människor börjar tänka med hjärtat.

HUR OCH VAD VI SKAPAR

”Tänk att få leva i en värld där vi kan stödja varandra i turbulenta tider genom gemensam kärlek, förståelse och respekt. Att vi alla tillsammans skall kunna växa och utvecklas. Att vi kan så små frön i andra människors hjärtan så att en förändring kan ske. Tänk att få leva i en värld där alla verkligen kan mötas oavsett kultur, bakgrund, tro, kön och hudfärg. En värld där nya tankesätt kan integreras och där gamla föreställningar, som inte längre fungerar, transformeras till någonting nytt och givande. Jag önskar att alla människor kunde uppfyllas med kärlek i alla regnbågens nyanser. Tillsammans skulle vi kunna skapa mirakler”.

Innehållsrikt livAllting är föränderligt och i ständig utveckling. Varje sekund ändras och det skapas någonting nytt i framtiden. Nuet är dåtid, tankar jag tänkte för en sekund sedan är redan historia. Tiden som vi ser den, råder här och nu, och det är vår uppfattning av tiden som är den skapande kraften.

Vi är separerade ifrån varandra och alltet. Vi ser inte konsekvenserna av vårt skapande och hur det på det stora hela påverkar alltet. Ett ex. är döden: det gör inte ont när någon vi inte känner dör. Men om vi skulle vara kapabla att känna sorg oavsett vem som dog skulle det inte längre vara intressant att döda. Varför väljer vi att döda för någonting som i grund och botten ingen äger. Ingen kan egentligen äga luft, jord, naturresurser och hav eftersom det tillhör jorden och inte människan. Det vi kan göra är att förvalta all den rikedom och överflöd som jorden har gett oss. Det är en fantastisk gåva, men den har för länge sen tappat all sin glans och prakt.

Människan lever inte för evigt den lånar bara platsen tillfälligt, för att förhoppningsvis lära sig, eller hela någonting inom sig själv. Sedan dödar människor av andra orsaker som kontroll, patetiska meningsskiljaktigheter, hämnd, heder, okunskap osv. Jag skulle hellre vilja att två nations ledare ställdes i en boxarring där de i lugn och ro kan slå vettet ur varandra, om de nu känner för det, istället för att skicka människor in i döden p.g.a. maktbegär, landvinningar eller stjäla andras naturresurser.

Inga krig har utkämpats av rena medmänskliga skäl. När vi dör så dör vi oavsett hur mycket makt eller pengar vi har skaffat oss under vår livstid. Det som är viktigt är hur den makten och pengarna har använts. Har de använts till någonting som främjar mänskligheten eller skapat förödelse för framtida generationer (inklusive sig själv om man nu tror på reinkarnation). Finns det någon mening med detta, om vi nu bortser ifrån alla konspirationsteorier som växer upp lite här och var. Vi kan inte gömma oss bakom New Age påståenden som säger att: allt som sker har en mening och syfte. Om det är meningen att detta skall ske, är det lätt att se ned på dem som upplever detta och på så sätt slippa sitt eget ansvar i detta medskapande. De har ju trots allt valt att födas i ett fattigt eller krigshärjat land. Det finns ingen mening med att människor dör av svält, att människor dör i krig, att människor lemlästas, torteras eller våldtas. Jag köper helt enkelt inte denna absurda teori eftersom den lätt kan upphöra, redan imorgon, om det är något vi ALLA verkligen vill.

Lögner1Det finns människor som lever i ett samhälle, som förtrycker dem på olika plan och begränsar deras frihet. Det finns också människor som inte har rätt till fri utbildning och sjukvård. Dessa aspekter har skapats av andra människor som vill sko sig på andra och för att få ännu mer makt. Det värsta av allt är, att vi har valt dem själva och det är dessa människor som skapar denna tillvaro åt oss. När skall vi vakna och kräva att få leva ett liv i frihet, överflöd och välstånd?

LögnerHur kan det komma sig att ett fåtal människor med extremt mycket makt avgör hela vår planets öde, arbetar aktivt för att ödelägga så mycket som möjligt, och endast ett fåtal verkar bry sig. Ju mer vi blir kontrollerade desto mindre frihet får vi till att stanna upp och verkligen reflektera över hur vårt liv verkligen ser ut.

Vi är stressade, vi är rädda för det okända och vi oroar oss ständigt för morgondagen. Ingen av oss (generalisering så klart) har egentligen tid till att verkligen känna efter och leva i nuet. För skulle vi ta oss tid att göra tänka efter skulle vi ganska snart upptäcka vilka andefattiga liv vi egentligen lever och hur dåligt vi i själva verket mår. Samhället blir allt hårdare och mer kontrollerande. Problem kan oftast skapas av dem som vill genomföra sina planer på att ännu mer begränsa vår frihet. Vår frihet blir alltmer inskränkt och många går med på dessa fantasirika lösningar som skapar en falsk trygghet. Hur många instanser i samhället lever på människors rädsla? Tänk efter noga så ser du det klart och tydligt. Ju fler rädslor vi kan hitta på och skapa desto mer får vi betala och det kommer aldrig att ta slut. När är nog, nog?

Förutom att vi lever i ständig rädsla och oro för framtiden har vi den underbara uppfinningen som kallas TV och som verkligen fördummar oss ytterligare. Dessa oändliga såpoperor vars enda budskap är intriger, förtal, förnedring och mobbning tar aldrig slut. Jag tvingas betala tevelicens men får ingen rättighet att påverka teveutbudet. Jag tvingas titta på hjärntvättande reklam (som ständigt också bombarderar mig med att jag inte duger) och underhållning som är under sjätteklassnivån (som David Icke så väl uttrycker det).

ManifestationVi hjälper alla (generalisering, jag vet) till att skapa den värld vi lever i. Vi väljer att blunda och accepterar allting som händer omkring oss, så länge det är på avstånd och inte kommer innanför våra egna dörrar. ”För skulle något ont hända Mig då är domedagen nära och det är så synd om mig. Då kan det kännas som om hela världen är emot mig och ingen förstår eller har empati med det som jag går igenom”. Så känner faktiskt alla människor som behandlas orättvist oavsett var på jordklotet de befinner sig. Jag minns mycket tydligt en otroligt högfärdig kvinna jag mötte på en förening som var helt övertygad om att hennes familj måste ha varit extremt goda människor (änglar) i förra livet eftersom de var framgångsrika, förmögna och lyckliga. Min tanke gick genast till människor runtom i världen som svälter ihjäl, har inget arbete, ingen rätt/råd till sjukvård, skyddsnät osv. Skulle alla dessa människor ha valt detta själv för att de har varit onda eller gjort ondskefulla handlingar? Det är sådan andlig arrogans som tillåter att vissa människor tror sig vara bättre eller mer värda än alla andra. Ursäkta, men jag mår plötsligt väldigt illa. Men faktum är att vi alla har bidragit till detta energimässiga förtryck genom slavhandel, exploatering, tyranni, tvång, kolonialism, maktbegär, krig, religion, okunskap osv.

Mod1Något annat jag hört var att; det inte finns någon ondska eller att de inte väljer att tro på ondska. Ursäkta mig men, varför sker i så fall så många ondskefulla handlingar i världen? Om det inte är ondska vad kallas det i så fall, jag har tydligen missat något väldigt stort här. Ondska är motpolen till godhet och inget av det är egentligen positivt eller negativt det bara ÄR. Försök att trycka ner någonting ont inom dig och du skall se att det kommer att bli ännu värre. Saker och ting försvinner inte bara för att vi bestämmer oss för att det inte finns. Det som är i obalans måste helas, först och främst, innan vi kan gå vidare.

ALLA måste i dagsläget hjälpa till med denna obalans. Att sväva i det blå och tro att det är andras problem är självbedrägeri på högsta nivå. Det är därför vi alla är här, vi har ett arbete att utföra. Semester får vi faktiskt ta senare. Föreställ dig Yin och Yang som är en dynamisk symbol av ständig förändring och utveckling. Den har alla aspekter inom sig och den är varken god eller ond, positiv eller negativ, den bara ÄR. Däremot kan jag hålla med om att det är svårt i dagsläget att se saker och ting som de ÄR utan att döma, förkasta, kritisera eller ignorera det. I slutändan handlar det om hur verktygen används. Kunskap kan också vara på gott och ont beroende på vem som utnyttjar den. Medicin, teknologi, religion, nyandlighet och vetenskap är precis samma sak.

Kasta saxenDet är ofta jag hör att när det går dåligt för någon att man skall tänka på dem som har det sämre. Jag blir lika illa berörd var gång jag hör det. Varför skulle det få mig att känna mig bättre över att någon annan har det sämre? Det känns så löjligt att det inte finns ord att beskriva detta korkade påstående.

Jag har svårt att känna mig glad eller bättre till mods över att det finns någon som upplever någon form av tragedi. Personligen har jag upplevt många tragedier i mitt liv och skulle inte vilja umgås med människor som mådde bättre bara för att jag har det sämre än dem. Samma sak gäller oärlighet eller bedrägeri av olika slag. Människor som lyckas lura andra och kommer undan med det kallas för ”smarta” människor. Andra kallas ”dumma” när de är snälla. Vilken konstig värld vi lever i, eller hur?

MIN SYN PÅ BALANS OCH HARMONI

Villkorslös kärlek kräver ingenting tillbaka, den bara ÄR oavsett hur den blir bemött. Sann glädje är när flödet av att ge och få manifesteras utan girighet

KunskapHur skall vi uppnå balans och harmoni? Hur kan vi hela all den omoral, orättvisa och förtryck som finns överallt omkring oss? Svaret är nog lika komplicerat som antalet människor på jorden eller så är svaret så löjligt enkelt att ingen vågar yttra det. Alla bär vi på vår egen inre sanning och nycklar till vad det än må vara. Men oavsett anledningen till varför Du och Jag är här, är jag övertygad om att det handlar om att återigen hitta kärleken och skaparkraften i våra hjärtan. Det är våra känslor och hur vi ser på oss själva som avgör vilka tankar vi har och vad vi i slutändan manifesterar. Tankens skapande kraft, ett kraftfullt verktyg, som utan känslor av kärlek bara är ett redskap till Egot och vad det har lyckats skapa har vi redan sett och upplevt alltför ofta.

Det är svårt att mötas halvvägs när nästan alla känner sig separerade ifrån varandra. Ja, det är en generalisering men det är poängen som är viktig. Varför lever vi, vad är vårt syfte, varför ser våra liv ut som det gör, varför händer dessa saker oss osv.? Min tro är att jag lever och jag finns, för att jag skall lära mig att bli en bättre människa. En människa som är kapabel att visa hänsyn, ödmjukhet, kärlek och respekt för Jorden och alla dess invånare. Har fortfarande svårt för att se allt det dåliga som sker i världen utan att reagera, tänka eller känna någonting om det. Men dessa händelser i världen är bara en manifestation av tankar som inte är förankrade i känslan av kärlek. Jag förstår allt detta men mitt inre skriker av frustration och irritation över att samma saker återupprepas gång på gång och det blir bara värre. När skall vi någonsin lära oss att leva i balans och harmoni?

Min resa genom livet har varit svår på många sätt men inte unik, eftersom jag vet att många delar samma erfarenheter och exakt samma utvecklingsmöjligheter. Vi har alla våra roller att spela i denna del av Universum. Ibland vet vi varför, ibland kastas vi omkring i glömskans ocean. Jag vill inte längre känna mig separerad och därför har jag beslutat mig för att dela med mig av min resa och erfarenheter som jag samlat på mig. Det är det som är syftet med alla dessa artiklar jag skriver och sen är det upp till var och en att tycka och tänka vad de vill, för jag vet att människor gör det oavsett om jag bett om det eller inte.

ModSå vem är jag egentligen? Jag har alltid gått mot strömmen och följt min egen väg, för det är där jag har lärt mig mest. Det har inte alltid accepterats av andra men min inre röst har varit starkare och det är jag enormt tacksam för.

Vägen har aldrig varit spikrak, den har varit kantad med taggiga snår men det har varit mitt val och ingen annans. Det jag har lärt mig är att, ta ansvar och konsekvenserna av mina val, och därför kan jag inte peka mitt finger åt någon annan. Det jag också har lärt mig är, att de materiella värdesakerna totalt tappat sin glans, eftersom det är de andliga visdomarna som jag tar med mig när jag väl åker hem igen.

KommunikationJag är alltid ärlig även om det uppfattas negativt av min omgivning. En del har beskrivit mig som brutalt ärlig vilket får mig att undra om de verkligen känner mig och lyssnar på vad jag uttrycker. Jag har träffat ett fåtal människor som verkligen vill missförstå allt jag framför. Personkemin stämmer inte helt enkelt eftersom jag vet att, när jag pratar med andra, uppstår inte dessa självvalda missförstånd, konflikter och provokationer som inte leder någonstans. Om det beror på dåligt självförtroende, avundsjuka eller någon stor brist hos dessa individer vet jag inte, och ärligt talat orkar jag inte bry mig heller. Jag har fått nog av att ta hand om andras skräp som de inte vill se själva.

Min rika och breda livserfarenhet har gett mig perspektiv och inblick inom många nivåer. Jag anser att ärlighet varar längst. Be mig inte om råd eller hjälp om du inte vill höra min åsikt eller min personliga sanning, vilket jag alltid är noga med att säga. Jag ger aldrig råd som jag själv inte är beredd att följa. Ärlighet kan göra ont, sanning kan göra ont men i slutändan så är det sanningen som hjälper dig att se dig själv som du är. Ett paket smör hjälper dig inte att se dina begränsningar i vitögat. Vill du växa eller vill du krypa i stoftet? Det är faktiskt upp till dig. Jag förändras och växer hela tiden i den takt jag konfronteras med alla livets medgångar och motgångar.

Skvaller får mig att må illa och oavsett om det är positivt eller negativt. Jag vill ha rättigheten att själv kunna avgöra till vem eller vad jag vill dela med mig. Det är respektlöst att föra vidare information som gäller mig till någon annan. Ska det vara så svårt att förstå denna basala regel. Jag tror att varje människa uppskattar att få höra det som sägs om en personligen. De flesta har väldigt lätt för att klaga och kritisera (positivt eller negativt) någon annan, särskilt när personen inte är närvarande. Jag vet inte riktigt vad sånt beteende kallas, jag tror det heter att vara rakryggad men jag är inte säker. Själv har jag varit svältfödd på uppmuntran och bekräftelse under större delen av mitt liv. Det jag saknat ger jag helhjärtat till andra, när det behövs som mest och bäst, men jag ger det inte i tid och otid.

Jag vänder inte kappan efter vinden av rädsla för att göra fel. Det är av misstagen jag lärt mig som mest. Misstagen har omvandlats till erfarenhet och det är jag tacksam för. Ibland faller jag och förväntar mig en hjälpande hand som sällan eller aldrig kommer men min inre styrka har aldrig svikit mig. De gånger som det gått riktigt illa för mig är när jag ignorerat min intuition och följt andras råd som inte kommit från hjärtat. De mentala råden är oftast grundade i rädslor för framtiden och brukar sällan leda till något positivt.

Du är vad du ärJag är en otroligt naiv människa, tror alltid på allt det som människor säger. Vill absolut inte fastna i någon form av misstänksamhet eller förväntan av att människor är oärliga. Har personligen träffat en hel del människor under min livstid, även så kallade vänner inräknat, som varit intresserade av mig och mina kunskaper så länge de har kunnat tjäna på detta personligen. Jag är definitivt inte inställsam och fiskar inte efter information, bara när det passar mig, för att manipulera och utnyttja andra för deras kunskap för att sedan göra om den till min. Jag vänder mig till inspirationskällan och låter den fylla mig med idéer och fantasi.

Jag måste inte heller konstant ifrågasätta saker och ting och skapa konflikter för att s.k. växa. Jag studerar och betraktar, släpper taget och går vidare. Det som är ”fel” för mig idag kan vara ”rätt” imorgon. Ingen har rätt att döma det jag står för mer än jag själv. Det kommer däremot alltid att finnas människor, som ger sig rätten att tycka och tänka, hur jag skall leva mitt liv,för att det skall passa in i deras lilla världsbild. Lev och låt leva, är kanske svaret, jag vet inte men det får duga så länge.

VARFÖR KAN VI INTE NÄRMA OSS VARANDRA

Det är omöjligt att närma sig någon annan människa när den är uppfylld av enbart sin egen röst, varande och sanning. Det är svårt att föra ett samtal med någon som inte vill acceptera eller förstå att det faktiskt finns olika vägar till sanningen. Om vi nu måste välja EN väg, vilken är då rätt? Min väg eller Din väg? Jag förkastar läror och livsfilosofier som påstår att det bara finns en sanning eller en väg, av den anledningen att de inte lämnar något som helst utrymme till någonting annat än det som de själva bestämt.

Jag personligen kan känna att jag inte kan utvecklas som en unik individ så länge jag måste hålla mig innanför redan utstakade ramar eller utformade mallar. Hur skall jag kunna få tillgång till nya idéer eller ny kreativitet och inspiration om jag enbart tänker samma tankar om och om igen? Hur skall jag kunna skapa någonting nytt om jag hela tiden konfronteras med samma gamla uttjatade påståenden. Nazister, extremister, erövrare, fundamentalister, nyandliga rörelser och inkvisitionen är alla exempel på en sanning och en väg. Jag kan inte komma ihåg när de senast uppvisade någon som helst tolerans eller kärleksfull energi gentemot oliktänkande.

Varför har vi människor ett behov av att få andra att tänka och känna likadant? Jag tror i grund och botten att det handlar om rädslor. Det jag inte förstår eller konfronterats med kan ju inte existera. Samma sak gäller vetenskapen, det jag inte kan se, känna eller mäta kan inte finnas och alltså är det bara inbillning. Men vissa saker kan inte mätas, de kan enbart upplevas. Det är upplevelsen i sig som kanske är viktig. Upplevelser är ganska svåra att mäta och kärlek kan inte heller bevisas vetenskapligt men ändå så finns den bara där. Andra anledningen är att det är lättare att andra ändrar sig efter mitt eget tycke och smak, för då behöver jag inte anstränga mig för att ändra mig själv. Tänk bara alla de gånger när du hört av andra hur du skall bete dig, tycka, tänka och känna för att du skall bli accepterad av andra. Jag har lärt mig en sak av livet och det är, att bara för att majoriteten gör eller är på ett särskilt sätt, så behöver det inte innebära att de har rätt. Många följde Hitler, men de hade inte rätt för det. Vi är lärda att tro mer på andra än oss själva och det i sig är en stor tragedi. Varför måste vi vända vår tillit utåt istället för inåt?

LiknelserVi kan aldrig lära oss någonting nytt så länge vi är fyllda av ett visst tankemönster eller enkelriktad kunskap. Det är ungefär som att försöka att fylla ett glas som redan är överfyllt, allt nytt kommer bara att rinna över.

Jag påstår inte att vi kan älska alla, för det kan vi inte i dagsläget, men vi behöver inte heller kriga eller hata bara för att någon inte tycker som vi. Hur kan det komma sig att det är mycket lättare att hitta fel hos andra än att hitta det som är bra? Varför lägger vi mycket energi på att hitta skillnaderna istället för att hitta det som vi har gemensamt?

Idag spelar det nästan ingen roll hur du är innerst inne, du blir dömd efter det yttre. Många påstår att de första tio sekunderna är avgörande vid ett möte och det är det människor alltid kommer att komma ihåg. Jag anser att detta påstående är patetiskt eftersom vi alla kan ha en dålig dag, fått väldigt dåliga nyheter samma dag och efter tio år är vi inte samma människor som vi var då, det kallas utveckling. Människor som har denna inställning gör det väldigt enkelt för sig själva. Kanske på tiden de tittar på sig själva innan de kastar sten på någon annan.

Vi kan inte bygga en framtid baserad på gamla föreställningar och attityder. Det är ungefär som att inleda ett nytt förhållande och ständigt jämföra personen med sin gamla partner. Det tror jag inte är vidare smickrande för någon och i regel kommer det förhållandet inte att hålla särskilt länge heller. Jag känner ytterst få människor som kan kanalisera sin vrede till någonting positivt och konstruktivt istället för att göra som majoriteten gör, förstör för alla andra.

Barn som inte har något som helst skyddsnät växer faktiskt upp till vuxna män och kvinnor. Alla har någon gång varit barn, när skall vi sluta bry oss? Oavsett vilken barndom vi än har haft så får vi leva med konsekvenserna, även om vi många gånger inte har valt dem själva. Det är konstigt att vi blir så upprörda när vi själva råkar illa ut men har svårt för att visa lite empati och förståelse när någon annan råkar ut för samma sak och som vi inte känner personligen.

HUR ÄR DET ATT VARA LÅNGTIDSARBETSLÖS?

I dagsläget har jag ett arbete som jag älskar och trivs med men jag har också varit långtidsarbetslös. Jag skriver detta på uppdrag från alla dem jag mött på meningslösa arbetsmarknadspolitiska åtgärder som inte har lett till något arbete. Jag pratar om institutionaliseringen av arbetslösa där dem behandlas som boskap. Jag pratar om alla dem som idag utnyttjas av arbetsgivare inom Fas 3. Framförallt vill jag prata om arbetsförmedlare som ser till att arbetslösa och sjukskrivna blir utförsäkrade för att dem inte orkar göra sitt arbete genom att informera om de ständigt nya reglerna som kommer. Jag blev själv utförsäkrad, efter min sjukskrivning, på grund av ett tjänstefel från min arbetsförmedlare. Hon får sin lön fortfarande medan jag gick utan ersättning i två år. Jag fick aldrig någon hjälp med varken rehabilitering eller arbetsträning, för enligt henne så fanns inga såna åtgärder, vilket givetvis var en lögn.

De som inte varit arbetslösa under en längre period vet inte vilken stress en människa utsetts för. En person som ofrivilligt blivit arbetslös av olika skäl idag och som står utan kontakter och utan en högskoleutbildning borde skylla sig själv, anser en hel del människor idag. Sen finns det en del människor som tror att arbetslösa är lata, odugliga och hjälplösa offer som måste ”räddas” till varje pris från en situation som i de flesta fallen inte ens är självförvållade.

PengarDe flesta marknadspolitiska åtgärder som finns till förfogande idag har alla finna slogans och budskap. Dessa sponsras av olika myndigheter som köper konceptet men verkligheten är alltid annorlunda.

Istället för att fokusera sig på att hitta ett arbete som man vill ha blir människor istället tvingade att ta vilket arbete som helst så fort som möjligt för att de så snabbt som möjligt skall försvinna från statistiken. Denna skeva verklighetsuppfattning är en påfrestning hör hälsan och stressig utan dess like. Försök du, som arbetar att känna efter hur du skulle trivas på en arbetsplats där du inte blir hörd eller blir behandlad utan respekt och värdighet. Försök att föreställa dig att gå från ena praktikplatsen till nästa bara för att vara sysselsatt men aldrig får uppleva trygghet och avancera för att få bättre lön. Det pratas så mycket om personligt ansvar men ingen pratar om kollektivt ansvar.

Det kollektiva ansvaret gäller dig som har ett arbete och går med på att jobba dubbla arbeten, övertid istället för att öppna käften och säga ifrån. Du som arbetar på detta sätt och i stillhet tiger, ger ditt medgivande och går med på arbetsgivarens orimliga krav för att du är rädd om ditt eget skinn. Vill ni att fler arbetslösa skall få möjlighet att arbeta så anställ fler istället för att dra ner, skära ner, omorganisera i all oändlighet (statliga verksamheter är jätteduktiga på detta) för att spara pengar som redan finns i överflöd och endast går till feta och redan överbetalda chefer. De som arbetar, arbetar ihjäl sig inom vissa yrken medan de som vill arbeta får nöja sig med att leva som på ”allmosor” som ständigt trycks in i ansiktet. Sen får vi inte glömma alla dem människor som inte ens lever på ”allmosor” utan är helt utförsäkrade.

Vi kan inte påstå att vi lever i ett demokratiskt samhälle och kalla det för välfärd som bygger på att vissa människor får betala ett högt pris för att andra skall ha det bra. Det värsta är politiker som blundar för och vägrar att lyssna på medborgarnas behov. Deras medvetna åtgärder och lagstiftningar som endast gynnar storföretagen och indoktrineringen av att endast högskoleutbildningar är svaret på alla problem. De styr landet som om majoriteten var totalt intelligensbefriade och det tragiska i det hela är att, de tror utan de faktiskt gör det. Det är på tiden att vi svenskar slutar gå med på tummen i handen och gnälla över situationen för grannar och bekanta, familj och vänner. Höj rösten för helvete och gör någonting åt det istället.

Det är lätt att sitta och döma andra men du har också ett ansvar att öppna ögonen och se verkligheten som den ser ut idag för många människor. Erkänn att vägen till ett arbete inte endast involverar att sitta bakom en skolbänk utan att det finns andra vägar också. Det är så lätt att sitta och döma och ha åsikter om människor man varken känner eller vet någonting om. Varför omskolar inte du dig, brukar jag bli tillfrågad. Som om jag inte försökt göra det jag vet inte hur många gånger. Jag har genomgått en treårig gymnasieutbildning på en Folkhögskola som inte är värt pappret det är skrivet på eftersom Folkhögskolor inte har någon som helst status eller värde. Tre år i rad sökte jag till Socialhögskolan och kom inte in. Två år i rad sökte jag en annan nystartad utbildning på Högskolan i Malmö och kom inte in. Så att omskola sig är inte så lätt som man tror. Vem som helst kan söka in till Högskolan men att komma in är en helt annan sak.

Vi måste sluta exploatera människors skuldkänslor och samveten med ideella verksamheter när många människor går arbetslösa. Ideellt arbete ger inte mat på bordet och tak över huvudet. Ideellt arbete skapar enkelriktad energi som bara går åt ett håll och det är att ett fåtal personer tjänar ofantliga summor medan andra jobbar gratis för ett så kallat humanitärt ändamål. Uttröttningsmetoden är bra så länge det finns nya människor som står på kö för att engagera sig. Förväntar man sig att människor skall praktisera från ställe till ställe i åratal kan man lika gärna ge dem lön för ett arbete som de brinner för om man nu har en ovilja till att anställa människor. Det finns många företag som satt detta i system och de utnyttjar arbetslösa, eftersom de vet om att skulle de neka till en praktiktjänst så blir de omedelbart straffade ekonomiskt.

Jag tycker att vi skall våga ifrågasätta saker och ting, utan att döma eller peka finger, och försöka ta reda på orsakerna till dessa obalanser i vår omgivning. Jag vill växa och utvecklas men kan inte göra det utan att våga ställa frågor eller titta på det som inte är kärleksfullt, oavsett om det är mitt eget eller någon annans.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck 2008

2 kommentarer till Medmänsklighet

  1. Catrin Hedqvist skriver:

    Diana, Diana vilken text Du levererar…Tydlig och kraftfull.rakt in i hjärtat..Den känslan du förmedlar, den har kostat.Precis som du säger har resan varit svår, mödosam och väldigt väldigt ensam.-Ingen hjälp fanns att få så man var så illa tvungen att göra resan, det gick ju inte att stå ut.För första gången känner jag,,att den här kvinnan är äkta, hon är på riktigt..Det som oxå är så
    häftigt är att när jag läser så har jag vid flera tillfällen varit tvungen att stanna upp och tänka efter, men är det jag som skrivit .Innehållsmässigt, ordval, ja ,allt är som skrivet ur mitt liv och det jag med åren kommit fram till. Tack. Skriv mer..Du gav mig en väldigt stark och pos upplevelse så här på Lördag morgon.Ha det gott
    Kram/MiaMaria..

    Gilla

    • dianasjobeck skriver:

      Tack så hjärtligt för din feedback, känns inte lika så ensamt längre och det stärker mig otroligt mycket. Försöker bara skriva utifrån mitt hjärta i hopp om att hjälpa andra på sin resa genom livet. Jag lägger ut texter lite då och då här på bloggen och även bilder med egna inspirerande texter på Facebook. Sköt om dig och tack än en gång.
      Kram/Diana

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s