Tag Archives: Avundsjuka

Tankens skapande kraft

ditt-mod

Vi är energi… Våra handlingar skapar konsekvenser på gott och ont. Ord som uttalas kan såra men också ge styrka. Inte många som vill ta ansvar för på vilket sätt deras ord uttalas och vad orden i sig skapar i andra människor. Om man alltför ofta lever i tron om att det inte är orden i sig som är sårande utan det är hur mottagaren tolkar det, är risken stor att man själv inte vill ta ansvar för vad och hur man uttrycker sig. Många förtryckare genom tiderna har använt sig av ordens makt så visst är ord i sig skapande eftersom orden uppmuntrar människor till att agera. Våra känslor är skapande, vårt breda emotionella spektrum berättar hur vi mår, vad vi känner om andra och livet. Rädsla skapar murar till skydd men också till att ta emot kärlek. Rädsla håller livet på avstånd, den skapar begränsningar och imaginära hotbilder. Ilska är bara ett annat tillstånd av namnlös rädsla som bär på stridens kamouflagefärger. Oavsett vad ilskan än bär på djupet skapar den fortfarande konsekvenser ute i livet. Avundsjuka är en sjukdom som det tyvärr inte finns något effektivt fysiskt botemedel mot. Avundsjuka som riktas mot personer är en energi som talar om att dessa personer inte förtjänar det de lyckats skapa i sina liv. Smärta sorg, kärlek, omtanke är känslor som bär på energi och är alltså skapande. Det finns inga undanflykter när det gäller detta ansvar. Ljusets hastighet är den högsta möjliga hastigheten enligt relativitetsteorin men den slår inte tankens hastighet. Ingen kraft i Universum slår tankens skapande kraft. På ett enda ögonblick kan vi förflytta vårt medvetande till en annan världsdel, dimension, solsystem, anda planeter och galaxer. Med hjälp av tanken kan vi röra oss genom tid och rum, besöka andra livstider, återuppleva minnen från det förgångna och visualisera vår framtid. Tanken och känslan är ETT. Tanken skapar mentala bilder som känslan förmedlar och tvärtom. Allt detta kan vi göra med tanken, medvetandet. Detta är min tro och därför anser jag att vi människor måste börja ta ansvar för allt vi skickar ut i form av energi.

Jag önskar aldrig någon något ont och hoppas innerligt att ingen gör detsamma mot mig. Mina erfarenheter från detta liv, tidslinjer och livstider har lärt mig att endast jag själv måste ta ansvar för min energi och låta andra göra detsamma. Människors uppenbara brist på respekt och kärlek visas i den fysiska världen varje dag. Hör väldigt ofta människor säga ”Jag önskar ingen något ont men jag ber om att den personen ska komma till insikt”. Vad är en insikt och hur får vi insikter då? Insikt är synonymt med inblick, förståelse, kännedom, kunskap och vetande. Dessa vackra ord involverar ett annat ord av betydelse som är ett måste för att få insikter, nämligen ”erfarenheter”. Utan personliga erfarenheter kan vi inte förstå vad det innebär att svälta, uppleva förlust, känna smärta, känna innerlig glädje, lycka för att nämna några exempel. ”Vi är alla Ett” begreppet får vi helt enkelt lägga på vänt ett tag till, eftersom majoriteten av befolkningen inte förstår vad det innebär och kan inte känslomässigt uppleva andras lidande. Att önska någon insikt inom något område i livet är samma sak som att önska att den personen ska drabbas av någonting ”dåligt” för att den ska ”få känna på konsekvenserna” för att få insikt. Det finns inga fina sätt att sätta en dolk i ryggen på människor och tro sig vara kärleksfull i sin skapande kraft. Det hjälper inte att gå omvägar, bakvägar eller genvägar till att önska att någon ska få insikt i något man själv upplever som extremt jobbigt.

Empati, omtanke och kärlek kan inte tvingas fram på människor med blockerat hjärtchakra. Det är lika lönlöst att kräva ansvar av ansvarslösa personer. Alla människor på jordklotet har valt att komma hit av olika anledningar och med olika syften. Alla har sin resa och ingen av oss har rättighet att ha fördomar om andra människors liv. Människor som själva är vilse i livet bör inte tillrättavisa (läxa upp, kritisera, klandra eller bestraffa) andra. Om något inte går i linje med min själ är det upp till mig att ta ett avstånd ifrån det. Det är inte min uppgift att förändra andra människor för att de ska passa in i min värld. Den respekten går åt båda håll, enligt min mening. Jag har fullt upp med att leva mitt liv på det sätt som det var planerat innan jag inkarnerade hit. Det enda jag kan göra är att informera, ge min åsikt och kanske eventuellt visa vägen för dem som ber om det. Sen är det upp till var och en att göra precis som den själv vill.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

Min hyllning till alla oliktänkare

Självutnämnd mästareOavsett vad människor än tycker om David Icke så gillar jag hans engagemang, kunskap och åsikter. En hel del människor förlöjligar honom, utan att ha läst hans böcker eller varit på hans föredrag. Men det ligger i människans natur att förlöjliga det hon inte förstår eller är rädd för. Men han är inte ensam om revolutionerande teorier, Zecharia Sitchin och Erich von Däniken har också gått samma öde till mötes. Varför? För att de vågar tänka själva, för att de ställer de frågor som ingen annan vågar, för att de vågar gå utanför ramarna och ifrågasätta vedertagna sanningar och framförallt för att de är kunniga, var och en, inom sitt eget område.

CensureringDu och jag vill ha frihet att uttrycka oss men vi kan inte ha friheten att tycka och tänka precis vad vi vill samtidigt som vi förtrycker andras åsikter. Det finns inget värre än att bli förlöjligad bara för att man tycker annorlunda, bara för att majoriteten tycker en sak, behöver inte det vara sant. Många följde Hitler men de hade inte rätt för det. Ögonöppnare finns överallt omkring oss, för oss som söker, för oss som ser att världen håller på att spåra ur, för oss som vill ha svar på vad det är som håller på att hända och för oss som inte tror att ”vi människor” är ensamma i hela universum. Sen om vi anser att vi är välutvecklade, civiliserade och intelligenta varelser kan ju var och en tycka som den vill.

Vi behöver inte acceptera allt som sägs men vi kan respektera mångfalden av tankar, åsikter och upplevelser så länge det inte skadar någon annan. Här är tre citat hämtade från en av David Ickes böcker: Oändlig kärlek är den enda sanningen, allt annat är illusion

Vi är det Enda, all-upplysta, all-medvetna och all-vetande, inga skolor är nödvändiga. New Age tänkandet tror också att jorden är ett andligt ”universitet” där människor lär sig hårda läxor och arbetar på sin ”karma”.

När du observerar new age så ser du ständiga paralleller med de konventionella religionerna som den påstår sig avvisa. Den pratar om behovet av att uttrycka sin egen kraft och inte ge bort den till andra, men den är, uppenbart motsägelsefullt, översköljd av hierarkier. Det finns ändlösa ”andliga mästare” i denna värld och i andra. Liksom de konventionella religionerna lämnar över sina sinnen till gudar och präster, så böjer new age sitt huvud för mästare, gurus och meddelare från andra dimensioner. Det finns det så kallade ”Stora vita brödraskapet” och flottorna av påstådda ufon under ledning av ”Ashtarkommandot” vilka förmedlar ”upplysning” till sina anhängare.

För att kunna överge ”lilla jag” är det nödvändigt att ersätta självförakt med självkärlek. Systemet vill att du ska känna att du är dålig, att du blir slukad av skuld och ånger och att du ser dig själv som obetydlig, en förlorare i livets spel. Det läggar ut blåkopior för vad som är ”framgång” eller ”misslyckande”, en ”bra förälder”, ”bra make”, ”bra hustru”, bra det här” eller ”bra det där”. Och det viftar med fingret om du inte håller måttet. Om du accepterar systemets version av verkligheten håller den dig i ett lågt vibrationsmässigt känslotillstånd där Matrisen sätter reglerna. Religionen har gjort ett enastående arbete i att få människor att avsky sig själva. Syndarmentaliteten finns i dna-programmeringen och påverkar till och med de som avvisat religionerna som placerat den där. Men vi kan koppla bort oss från detta genetiska självförakt. Du är inte ditt sinne eller dina känslor, din ”personlighet”; du är Oändlig kärlek. Det innebär inte att Oändlig kärlek för allting utom ”dig”. Hur kan du åter sammankoppla dig med Oändlig kärlek medan du medvetet eller undermedvetet föraktar dig själv??

Att våga ifrågasätta systemet eller det som anses vara absoluta sanningen är ju kanske det som livet går ut på. Särskilt när systemet inte fungerar, när det begränsar, förminskar, förnedrar samt förlöjligar dig som människa. I mindre skala har vi denna förhatliga Jantelag som är skapat av missunnsamma människor, i total avsaknad av kreativitet och spontanitet, som aldrig skulle få för sig att ge dig bekräftelse eller positiv feedback på något som du har gjort bra. Detta enbart för att de inte har kommit på det själva, först. Har du gjort något som är dåligt däremot, då lär du få höra detta fram till din egen dödsbädd.

Minns dessa ord, min gåva till er som vill ta emot den:

Jag vill släppa alla tvivel som jag någonsin haft om mig själv och som inte är mina
Jag vill minnas varje litet steg som jag tagit genom livets skola
Jag vill upptäcka, lära och förstå världen genom mitt hjärta
Jag vill ha modet att förstå och insikten att se, för att kunna förlåta

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

Dessa ständiga projiceringar

För mig har skrivandet alltid varit frigörande och läkande på många olika sätt. Nu är det så att, oavsett hur jag än uttrycker mig, lämnar det alltid utrymme till misstolkningar. Jag är inte intresserad av att andra speglar sina svagheter eller självbedrägerier på mig. Jag är trött på att hänföras till andras dåliga självbild för att på min bekostnad höja sig själva.

FrihetOm ni tror att jag dömer människor i mina artiklar har ni hamnat på fel ställe. Om ni tror att vårt inre mörker är dömande har ni missförstått mina budskap. Det inre mörkret är de delar inom oss alla som behöver vår kärlek, omtanke och medlidande för att läkas. (Blanda inte in artiklar om Mörka Negativa Energikrafter som handlar om någonting helt annat). Det är de delar inom oss som behöver vår hjälp för att komma i kapp med resten av vårt inre. Jag tror nämligen att så länge vi har delar inom oss som inte vibrerar i ljus och kärlek förblir vi splittrade. Det inre mörkret representerar avund, egoism, hämndbegär, vilja till att orsaka lidande, utnyttjande, smutskastande, ständig skuldbeläggning… kort sagt, allt det inom oss som inte är kärleksfullt. Mitt främsta mål är att läka de obalanser inom mig och dela med mig av mina erfarenheter och insikter. Resten är faktiskt upp till alla andra. Jag förstår bara inte hur denna önskan om att läka och förlåta anses vara fel att tycka och önska. Om nu denna önskan anses vara dömande på något sätt bör ni följa ert hjärta dit den vägleder er och låta mig ha mina åsikter i fred. Jag behöver inte någons medgivande till att följa mitt hjärta, min sanning och min väg. För min del anser jag att Jorden inte enbart handlar om våra mänskliga rättigheter och frihet att göra som vi vill. Vi har alla också en skyldighet att värna om allt liv på denna jord. Planeten vi bor på är ett levande väsen, en kännande vibrerande kropp som vi alla bor på. Här finns en mångfald av icke mänskligt liv, med lika stor rätt att existera såsom fiskar, fåglar, djur, växter osv.

Gudomlig planJag dömer inte människor men däremot fördömer jag människors icke kärleksfulla (det inre mörkret) handlingar, mönster och beteenden vilket för mig är en gigantisk skillnad. Vi har alla olika vägar att gå, få verktyg till att läka oss för att kunna förlåta och släppa taget. Om min väg eller åsikter inte går i linje med era övertygelser var då vänliga och projicera inte era inre svagheter på mig. Jag finns inte till för att lära er någonting som ni innerst inne redan vet. Jag finns inte heller till för att tala om för er hur ni ska leva era liv, den bedömningen kan endast ni själv göra. Syftet med mitt liv är att läka mig själv och att sprida av mitt unika ljus och min kärlek till er som vill ta emot. Om ni istället väljer att bemöta mig med avund, aggressivitet, skällsord etc. för den jag är och står för, bör ni titta på ert inre mörker och läka er själva. Om inte, ta med er godbitarna på vägen genom livet men tillskriv mig inga egenskaper som ni själva bär på inom er.

Inre förändringDet jag framförallt lägger fokus på är kärlek, empati, förlåtelse, ödmjukhet för alltet. Jag utvecklas, växer och kommer fram till nya insikter hela tiden. Om jag på något sätt skulle motsäga mig själv är av den enkla anledningen att jag gått vidare, släppt taget om en förlegad föreställning och kommit fram till en annan klarhet. Så är det när vi hela tiden går framåt och inte står och stampar på samma ställe. Jag kan inte ändra på den jag är för att vara omtyckt av alla, jag är stolt över den jag är. Jag är inte perfekt, har aldrig påstått något dylikt men jag kommer aldrig att godtyckligt acceptera respektlöshet eller lastas för något jag aldrig sagt, gjort eller önskat.

Ljusare morgondagMänniskor har gjort mig illa genom livet, människor har försvårat min livsväg i många avseenden. Men om ni bara visste hur mycket samma människor har hjälpt mig att se vilken styrka jag har inom mig, gett mig utsikter till att läka mitt inre, läka mitt Karma, gett mig insikter i om hur allting är sammankopplat på ett djupare plan, hur det känns att förlåta genom hjärtchakrat och mycket annat. Jag är tacksam för dessa lärdomar men det fanns en tid i mitt liv när jag inte förstod dessa livsläxor. Vad jag ibland, än i dag, kan ifrågasätta är, om det verkligen är nödvändigt att vandra på lidandets gångstigar för att komma i kontakt med den oändliga kärleken? Måste det finnas lidande för att lära sig medkänsla, ödmjukhet samt förlåtelse? Inga frågor som är unika i sitt slag eller märkvärdiga på något sätt. Jag tror nämligen inte att vi behöver detta eviga kretslopp av lidande för att växa till ljusfyllda kärleksfulla varelser eftersom de flesta av oss redan är det i själen. Att springa ifrån dessa mörka fläckar inom oss är precis vad detta eviga kretslopp av lidande bygger på. Så här kan det rulla på i all evighet, från generation till generation, från människa till människa, samtidigt som världen blir alltmer kall, empatilös och kärlekslös. Bara min enkla åsikt och som känns rätt för mig, just nu. Någonstans måste vi börja med att läka oss själva och det är inifrån det är mest logiskt att börja.

Mycket tidTrots allt det jag upplevt i mitt liv har jag aldrig önskat mina förtryckare samma behandling de utsatt mig för. Jag kan inte, har ingen önskan och det ligger helt enkelt inte i min natur att skada någon annan bara för att jag själv blivit sårad. De Universella lagarna är det ingen som kan kringgå eller gömma sig ifrån. Jag har varit arg, ledsen, besviken men har alltid förlåtit och gått vidare. Om detta är något människor också stör sig på vet jag inte längre vad jag ska säga eller göra. Helt uppenbart är det största problemet att jag existerar och andas samma luft som de. Jag vet en sak med säkerhet: om önskan finns att hitta fel på mig, för att på något sätt spräcka den illusoriska bubblan jag inte ens själv ger sken av, kommer felen alltid att hittas någonstans i texten eller på mig som person. Blir de lyckliga av att göra detta har de, tragiskt nog verkligen inget eget liv, eller så är deras andliga arrogans och projicering på en nivå, som jag tyvärr i dagsläget inte förstår. Jag behöver egentligen inte förklara mig och mitt liv för någon på det stora hela. Men jag gör det ändå för att få perspektiv på mina tankar men också av respekt och kärlek för alla de underbara själar som går sidan om mig i kärleksfull anda. Om mina livsläxor och insikter kan hjälpa andra att läka sina egna inre obalanser eller få lite uppmuntran på vägen, bjuder jag på det av hela mitt hjärta.

PotentialDe senaste två åren har jag vid flera tillfällen hotats till livet, kränkts, förlöjligats, smutskastats med mera för det jag skriver om och sättet jag arbetar på. Jag har beskyllts för saker jag inte i ens i mina vildaste fantasier ens kunnat drömma om. Projiceringar är ingen kul grej att utsättas för, särskilt när önskan om att hjälpa andra utifrån kärleksenergin blir förvandlad till något vulgärt och avskyvärt. Jag söker ingen sympati för detta men lite bättre förståelse är inte för mycket att begära. Det är lätt att vända på dessa händelser och gå in offerrollen, tycka synd om mig själv och hata den förövande energin. Jag varken hatar eller dömer personerna. Jag fördömer handlingarna och beteendet hos dessa individer. Jag förlåter dem och går vidare med mitt liv.

JealousyMin enda önskan är att alla tog sitt ansvar i den energin som skickas ut till andra, särskilt när den energin baseras på avund, illvilja, aggressivitet. Det är inte särskilt svårt att lägga band på den destruktiva energin som riktas mot andra. De flesta tror att de kan gömma sig bakom falska murar men vi är alla sammankopplade, vi är alla ETT och därför går det inte att gömma sig. Att skicka eteriska dolkar och tro sig komma undan med det är att lura sig själv. Negativ energi är förgörande för själen, den är destruktiv på många olika sätt. Den som väljer denna enkla väg, till att skada sina medmänniskor, har ingen kärleksfull energi bakom eller inom sig. Det är en stor utmaning att lägga band på den inre högfärden som tror sig kunna tysta ner andras sanningar. Detta är precis vad det inre mörkret innebär, de delarna inom oss som behöver omtanke, ljus och kärlek för att vi ska bli hela.

RyggsäckMin blogg har till stor del ett syfte om att läka sig själv, få lite inspiration på vägen och kanske till och med lite verktyg till att hela sig själv. Jag delar med mig av mina personliga insikter som är baserade på mina livserfarenheter. Det innebär att min väg är min att gå och för er som vill gå sidan om mig under en tid är ni hjärtligt välkomna. Jag vill också påpeka att min sanning är min egen och att jag på inget sätt vill tala om för er att ni måste dela den sanningen med mig. Jag har många funderingar, åsikter och känslor om livet och det vill jag uttrycka genom mitt skrivande. En rättighet som alla har och som innefattar även mig. Tro vad ni vill, tänk egna tankar, känn efter i era egna hjärtan och låt mig göra detsamma.

Som alltid önskar jag er Ljus, Kärlek och Flöde

© Diana Sjöbeck

Jag är min egen skapare

Inte ens i mina vildaste fantasier skulle jag någonsin vilja använda mig av kunskap eller verktyg från människor som behandlat mig illa. Samma sak gäller också människor som på fullaste allvar tror sig ha monopol på andlighet och kontakten till Universums olika källor. Jag mår bokstavligen illa av självutnämnda andliga personer som inte kan se igenom sitt ego och som ständigt pekar finger åt alla andra samt aldrig ser sin del i problem eller konflikter som uppstår. För dem som arbetat med personlig självutveckling, vilket jag gjort under större delen av mitt liv, och till och med utarbetat ett eget projekt (Kurs i Personlig Självkännedom och som finns här på bloggen) på uppdrag av AUC året 2007 (som tyvärr aldrig blev av på grund av ekonomiska nedskärningar), är ett tydligt tecken på att jag har en egen hjärna att tänka med och har en ganska klar och tydlig kommunikation med mina andliga läromästare. Mina artiklar och behandlingsmetod har hjälpt otaliga människor, vilket gör mig oerhört lycklig. Healing är en gåva jag alltid haft även om jag i början inte trodde på det själv. I över 25 år har jag använt mig av Healingkraften som under åren växt, utvecklats och raffinerats till den behandlingsmetod den är i dag. Visst har jag gått en healingkurs (som jag avbröt) och en kortare kurs som handlade om att läka sitt inre barn men det är inga metoder jag någonsin har använt på någon eftersom informationen och personerna inte gick i linje med min personliga övertygelse. Att jag alltid varit medial är inget jag egentligen tänkte på förrän en person sa det till mig vid ett kurstillfälle. Han rekommenderade att jag kunde börja arbeta mer med min mediala gåva, vilket jag inte hade någon tanke på själv. Det är jag tacksam för men har under hela mitt liv även använt den gåvan i olika sammanhang. Vad jag istället har kallat den är intuition eller den inre rösten. Inget nytt under solen, jag är långt ifrån unik på den punkten.

Jag har kanaliserat budskap i över 30 år och skrivit egna artiklar i 20 år vilket också tyder på att jag är kapabel att tänka egna tankar och säga det mina läromästare vill förmedla. Jag har gått flera utbildningar inom Klassisk Feng Shui i sammanlagt 5 år hos olika mästare för att få en så bred vetskap som möjligt. Jag gör ingenting halvdant, för mig är rätt och bred kunskap väldig viktig del i min personliga utveckling och mitt arbetssätt. Jag har min egen sanning som jag följer och tvingar ingen att tro på det jag gör. Att förlöjliga mig som person, mina åsikter, mitt arbete och det jag står för berättar mer om er än om mig. Projiceringar är det främsta vapnet ni använder och tror på fullaste allvar att den beskrivningen ni ger mig stämmer. Ni förminskar andra människors värde och den inre potentialen som alla har. Det jag försöker lyfta fram i andra människor raserar ni genom att höja er själva till skyarna, väldigt andligt måste jag säga. När ni också beskyller mig för ”stöld” genom direkta uppkopplingar är något som får mig att undra: Hur går det till egentligen och om ni har denna kunskap är kanske något ni själva använder på andra? Jag har kontakten till mångfalden av Universum och det är därifrån jag hämtar min inspiration och kunskap och har ALLTID GJORT. Att det överhuvudtaget finns människor som tror att ingen annan än ni själva är kapabla till detta är för mig helt obegripligt. Det finns bara ett ord som förklarar denna inställning och det är avundsjuka. Det är också möjligt att jag missförstått det hela. Det kanske finns monopol och patent på andlig kunskap och kontakt till de olika källorna? Hoppas att någon vänlig själ i så fall vill förklara detta för mig på ett begripligt och enkelt sätt, få mig att inse att jag har fel och då får jag i så fall be om ursäkt.

Personer som skadar, sårar, förlöjligar, manipulerar, anklagar mig för det ena och det andra är personer jag tar avstånd ifrån helt och hållet. Ingenting som ni sagt eller gjort kommer jag någonsin att tro på och ännu mindre använda mig av era sanningar. När dessa situationer uppstår kapar jag alla band, gör mig av med allt kursmaterial, tar bort alla initieringar, använder aldrig något av det ni lärt ut på mig själv eller någon annan. Hur skulle jag kunna använda någonting från personer som gjort mig illa, som förnedrat mig eller spridit osanningar om mig? För mig är det lika absurt som att tvingas gifta mig med den som våldtagit mig. Hoppas att detta går in i skallen på er som fortfarande tror att jag använder mig av era s.k. verktyg. Nästa gång ni har kurser var då vänliga och informera era kursdeltagare att de aldrig någonsin får använda det de lärt sig och att de absolut inte får lov att arbeta med liknande behandlingar som era, även om de var före er i många avseenden. Jorden är full av fantastiska människor som arbetar i kärleksfull anda och som inte på något sätt vill förgöra sina konkurrenter med hot, kränkningar och fabricerade lögner om att andra medium och kunder är missnöjda med det arbete jag utför eller utfört. Har varit i kontakt med personer som avvisar dessa påståenden helt och hållet och som till och med erbjudit sig att skicka mig ljus och kärlek för att orka med denna smutskastning. Alla mina kunder är väl informerade om att jag ALDRIG sagt att jag kan hjälpa alla men att jag alltid gör mitt yttersta för att kunna hjälpa dem. Denna information har synts klart och tydligt på min blogg i många år. Men det har funnits ett fåtal människor som inte insett att ansvaret till bättre hälsa, på alla plan, alltid måste komma ifrån dem själva.

Men fortsätt snoka under fejkade konton, skicka meddelanden från ip adresser kopplade till Paris och tjotahejti, flitigt besöka och sönderanalysera min blogg samt ringa till min arbetsplats med hemliga telefonnummer och dylikt. Varför frågar ni om jag tänker på er varje gång ni ringer? Har ni så pass dålig självkontroll över er egna tankar att ni även på den punkten måste lägga över det ansvaret och skulden på mig. Om majoriteten av människor började titta mer inåt än på alla andra skulle denna värld kunna läkas på en vecka. Men tyvärr så är det inre mörkret betydligt starkare än medkänslan, självinsikten och kärleken. Jag släpper taget och går vidare med mitt liv och hittar inte på en massa smörja för att smutskasta er. Det lyckas ni göra på egen hand tillräckligt mycket och sen projicera det bajset på mig. Jobba och lev bäst ni kan, rikta om fokus på vad ni på egen hand skapar mot er själva och omgivningen än att ständigt skylla alla era problem på andra. Glöm bort mig helt och hållet, jag skänker er inte en tanke men givetvis blir jag påmind om vilka ni är när ni börjar höra av er till mig igen… igen och igen… och igen…

© Diana Sjöbeck

Se bortom skuggorna för att finna ljuset i hjärtat

Att förlåta människor som på olika sätt gör oss illa är inte alltid lätt. Det är inte heller lätt att förlåta människor som inte vill ta ansvar för sina egna liv, utan ständigt måste beskylla någon annan för alla olyckor som drabbar dem. Det är kärleksfullt att vända andra kinden till, särskilt när känslan av att vilja slå någon i huvudet, riktigt hårt, är den primära känslan.

Vi förstår att dessa människor inte vet bättre och att vi kan förlåta dem trots att de vill förgöra oss. Vi som vet bättre, vi förstår hur de Universella lagarna fungerar. Vi har vetskapen om att allt icke kärleksfullt som skickas ut mot andra, alltid kommer tillbaka, ibland även med ränta. Vi förstår också att vi alla har ett eget ansvar mot oss själva och att endast vi själva kan på egen hand skapa det liv som vi vill ha. Du och jag förstår att det inte är vår uppgift i livet att döma andra människors liv eller beslut som de tar. Helst av allt vill vi, leva våra egna liv i lugn och ro, låta andra göra detsamma, utan att ständigt bli skändade av andra människors negativa energier i form av avundsjuka, lögner och ilska.

Som sagt, förlåtelse är inte en lätt sak. Särskilt när vi vet att det finns människor som vill förstöra det vi har byggt upp eller håller på att bygga upp. De förstår inte hur mycket tid, energi och många gånger personliga erfarenheter (tragedier, smärta, sorg, lidande) det har tagit oss att skapa den framgången och lyckan vi har i dag. Detta ser dem inte, detta vill de inte kännas vid eller förstå. De förstår inte hur det är att ligga sömnlös om nätterna, gråta av vanmakt och ständigt gå omkring med oro i hjärtat. De har inte hört alla böner på hjälp, räddning eller tecken på att hoppet finns runt hörnet.

Det enda dessa människor ser är ett slutresultat som, i deras förvridna sinne, har trillat ner ifrån himlen eller blivit serverat på ett vackert silverfat. Där är de nu, på den platsen vi själva var, en gång i tiden. Även om alla deras ”lyckönskningar” försvårar vår resa, stoppar oss en stund, kommer vi fortfarande att gå med huvudet stolt och tacka dem för alla ”gåvor” som de skickat i vår väg. Vi kommer att ta oss förbi de hindren också, precis som förr, och bli ännu starkare, mer ödmjuka och ännu mer kärleksfulla. Detta vet jag, det känner jag i mitt hjärta och så kommer det att bli.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

Jag får välja att säga farväl till det som inte är kärleksfullt

Jag har använt papper och penna så länge jag kan minnas, för att frige allt det inom mig som plågar mig. Det är otroligt befriande att skriva och är en underskattad metod som verkligen gör underverk. Ibland har jag inte haft någon att prata med och ibland har jag inte velat lasta av mig till någon vän eller partner. När denna tyngd släppts inom mig, känner jag mig lättare och friare. Samtidigt kan jag mer klart se varför jag sitter fast och vad jag kan göra för att gå vidare. För att stärka detta ännu tydligare brukar jag även utföra en brännceremoni som hjälper mig att släppa taget (alltid med kärlek i hjärtat) om det som varit och som orsakat mig smärta. Detta gör jag samtidigt i ett meditativt tillstånd och med hjälp och vägledning från mitt Högre Jag, mina guider och vägledare. Om jag inte lyckats släppa taget om den smärtan kan jag göra om brännceremonin igen vid ett senare tillfälle. Samma metod använder jag när jag vill ha hjälp med att manifestera någonting i mitt liv. Därefter släpper jag alla tankar om hur JAG vill att det ska ske och istället ha tillit till att Universums Hjärta styr mina steg i den riktning där min önskan finns.    

LidandetI denna berättelse syftar jag alltså inte på någon särskild person utan snarare en summering av människors handlingar. För mig handlar det endast om att frigöra den typ av energi som blockerar mitt flöde i livet. Jag känner en stor sorg i mitt hjärta som endast kan upplösas genom att lyftas fram till ytan och genom att ge den ett ansikte. Vi måste alla få lov att prata om det som är tungt, smärtsamt och tråkigt. Det är i dessa situationer som vi har mest att lära. Att ignorera eller blunda för det som orsakar obalans inom oss är inte kärleksfullt. Lika illa är det att förneka hur vi mår innerst inne genom ett påklistrat leende. Livet är inte alltid en dans på rosor och det vet jag att många håller med om. Fri Vilja handlar om gränssättningar, att tala om var respekten brister för att förändringar och läkningsprocesser kan påbörjas. Jag hoppas att min berättelse kan inspirera er att göra era egna personliga avslut och gränssättningar.

Under min livstid har jag haft min beskärda del av missuppfattningar som många gånger haft sin grund i att jag inte blivit accepterad eller förstådd för den jag är. Det är ganska sorgligt att vissa människor tar sig rätten att kritisera eller ifrågasätta min personlighet trots att de inte vet eller känner mig på ett djupare plan. Ingen har tvingat dem att vara min vän och ingen har tvingat dem att lyssna på vad jag har att säga. Men det är ganska märkligt att de ändå tror de vet mycket om mig fast de inte ens har ansträngt sig för att lära känna mig. Till de vill jag säga:

 Vill ni döma mig ska ni först ha vandrat i mina skor under en livstid och därefter kan ni göra som ni vill, men tills dess bör ni fokusera er mer på ert eget liv.

En del människor gör nästan vad som helst för att slippa förändra sig själva. De sitter kvar i sina gamla invanda mönster, umgås med samma typer av människor som de själva och tror att det måste vara det enda rätta eller normala. De skyr oliktänkande som går mot strömmen och som vill utvecklas och växa till unika individer. Bara för att de får uppmärksamhet från deras närmaste, när de sprider sitt skvaller och osanningar, behöver inte innebära att de har rätt i sin tolkning. På grund av deras egna rädslor skapar de utanförskap och insinuationer som givetvis bejakas av deras nära och kära. Jag vill kunna lägga denna typ av energi bakom mig och hoppas på att de en dag vaknar och blir medvetna om vad de skapar och orsakar i andra p.g.a. sitt beteende. Jag hyser inget agg mot dem men jag behöver inte tolerera deras brist på hänsyn och förståelse.

Bemöt mig med kärlek, respekt och värdighet och mitt hjärta kommer att omfamna dig. Omvänt innebär inte att jag ogillar dig men jag kommer att sätta gränser mot ditt beteende.

Jag önskar inte, varken mig själv eller andra, att nuet och framtiden baseras och manifesteras på det som varit. Det är väldigt tråkigt att möta människor som har ett behov av att dissekera allt det som är upplyftande. Det är väldigt trist att möta människor som har ett behov av att sönderanalysera allt det som är glädjefyllt och förvandla det till någonting fult och äckligt. En del människor, dyrkar tyvärr en inre gud som skapar drama, och drar ner alla i sin omgivning bara för att de inte kan älska eller känna glädje i sitt eget hjärta. De är fast i sitt martyrskap och att tycka synd om sig själva. Det är svårt att hjälpa denna typ av människor när de inte vill se sin del i vad de skapar i sitt eget liv. Fokus ligger alltid utanför dem själva och att allting alltid är någon annans fel. Jag accepterar inte längre att dras ner i en nedåtgående negativ spiral bara för att en del människor mår dåligt och inte tar ansvar för sin hälsa och sitt välbefinnande. Jag har ställt upp och hjälpt dem till 100 % men jag tillåter inte att bli utnyttjad och smädad av dem, bakom min rygg, och att de tror de kan komma undan med det. Jag accepterar inte att människor (som arbetar på liknande sätt som jag) fiskar efter information om hur jag arbetar, får information samt hjälp och går härifrån och gör om det till sitt. Samtidigt pratar de illa om mig, bakom min rygg, för att underminera min trovärdighet och kunskap som terapeut.

Jag har alltid försökt att hjälpa och stötta människor som mår dåligt. Detta är något som är väldigt naturligt för mig eftersom jag vet vad lidande innebär. Men jag har också kommit till den punkten i mitt liv att jag inte vill ha en vänskap så länge det passar eller tjänar deras egoistiska syften. Särskilt när jag resten av tiden ignoreras på grund av s.k. tidsbrist eller att jag inte har något värde för övrigt i deras liv. Det är faktiskt inte mitt syfte i livet att lyssna och lösa andras problem på min fritid utan att få någonting tillbaka. Ständigt går jag in i den fällan för att jag så gärna vill hjälpa mina medmänniskor. Jag förväntar mig inte att få betalt men det finns andra sätt att ersätta en tjänst på som genom att t. ex. berätta om min verksamhet eller skriva här på bloggen på vilket sätt de blivit hjälpta. Hur svårt kan det vara egentligen? Men halvhjärtade försök kan jag vara utan och om deras vilja att hjälpa mig inte är med till 100% är det bättre att de låter bli.

Jag är inte den som talar i tid och otid. Har jag något att förmedla så gör jag det. Har jag ingenting vettigt att bidra med, håller jag tyst. Jag delar med mig av min inre rikedom av hela mitt hjärta och det kan aldrig bli fel. Men trots alla goda intentioner kommer det alltid att finnas människor som misstolkar det jag vill säga. Ibland känner jag att en del är så förblindade av sin egen bitterhet, ilska och avundsjuka att de helt enkelt inte tål höra något affirmativt och konstruktivt. Detta måste de genast misstolka och förvränga, bara för att de anser detta vara en illusion hos någon annan. De stör sig på mina insikter och det jag försöker sprida med glädje och kärlek. Varför störs de av detta? Har de inget att vara stolta över i sitt eget liv eller styrs de starkt av Jantelagen? Är det för att de inte kan ”klippa och klistra” och sätta sitt eget namn på det? Har de någon annan tråkig och begränsande undanflykt? Jag tänker inte be om ursäkt eller gömma mig under en sten för att reducera mitt värde på grund av någon annan. De ger sig själva rätten att stänga min inspirationskälla bara för att de själva inte kan öppna dörren till Universums flöde. Jag tänker aldrig skämmas över det liv jag levt, de erfarenheter jag fått och de insikter som kommit till mig. Jag har omvandlat min sorg till glädje, mina misstag till erfarenheter, mina svagheter till styrka. Jag ger av mitt hjärta i hopp om att hjälpa andra på vägen. Jag undrar om de kan säga detsamma? Om de kände till min bakgrund, min livserfarenhet, skulle de uppfyllas av den djupaste respekt och ödmjukhet istället för detta infantila behov av att förlöjliga och förminska mitt värde som människa. Det är inte mitt fel eller mitt ansvar att någon har problem i sitt liv. Om någon anser sig inte förtjäna det bästa, som livet har att erbjuda, har de ingen rätt att önska någon annan detsamma. Jag vill påpeka att förtal och smutskastning bara kommer att drabba dem själva i slutändan och trots deras s.k. andliga medvetenhet har de inte förstått en sån enkel regel som att det de skickar ut får de tillbaka.

Några har kritiserat mig och mina budskap, som de anser vara nedlåtande och som skapat inom dem olustkänslor och att det är något fel på dem som människor. Detta trots att jag utger mig för att vara ljus och kärleksfull. Hur ska jag bemöta dessa påståenden, tycker ni? Ska jag ta ansvar för hur andra tolkar det jag säger eller skriver? På hur många olika sätt kan någonting misstolkas och förvridas till någonting negativt? Är tanken att jag ska bli rädd för att uttrycka mig? Måste det finnas rätt och fel? Är censur lättare att implementera än att de tar sitt ansvar över sina val av att alltid missförstå andra människor, som inte är som de själva, nästan hela tiden? Mitt syfte har alltid varit att ge av det som jag själv saknat.

För mig är andlighet ett sätt att leva, den jag är innerst inne och är för mig inte någon modefluga som går över efter ett par år. Den information som jag sprider är för att väcka er, göra er medvetna, påminna er om var ni eventuellt sitter fast i era beteende- och tankemönster. Lite inspiration på vägen genom livet. Resten är faktiskt upp till var och en och det lägger jag mig aldrig i. Jag har ALDRIG påstått att dessa budskap är några absoluta sanningar. Men en del människor, som tyvärr känner sig små, måste förminska andra ännu mer för att de ska kunna känna sig stora. Orsakerna till deras missnöje är att; de inte tror på informationen, de missförstår budskapen och att de helt enkelt är bittra och avundsjuka. Om jag hade skrivit under, med ett känt namn på några av mina texter, hade de säkert tagit dem till sig som någonting äkta och sanningsfullt och det är ibland den stora skillnaden.

Ingen av oss vet allt. Vi har begränsad kunskap inom många områden och denna begränsade kunskap är sanningen tills någon ny teori tar form och förklarar någonting annat. Något att tänka på kanske… Det märkligaste av allt är att, dessa människor kräver att de ska bemötas med respekt, empati och förståelse när det gäller deras liv och allt det som de gått igenom. Men när de ifrågasätter mina upplevelser, känslor och insikter gör de precis tvärtom. Varför??? Är de på något sätt mycket viktigare än mig? Är deras lidande så mycket mer smärtsamt än mitt?

Vi har olika vägar att gå, min väg är inte samma som din, vi måste tillåta andra att välja sin egen väg genom livet. Jag kommer aldrig att förstå mig på människor, som faktiskt har ett behov av att kontrollera eller stoppa andras personliga utveckling, bara för att de själva valt att stå stilla. Jag antar att ordet ”bromskloss” inte dissekeras eller överanalyseras i detta fall, konstigt nog. Alla våra rädslor och hinder gentemot livet kan upphöra den dagen vi väljer att se dem i vitögat och vad de egentligen står för. Vi måste inte tro på allt, vi ska vara skeptiska till allt. Vi ska samla information och bilda oss en egen åsikt. Ni måste inte tro på det jag förmedlar, det är faktiskt er skyldighet och rättighet som individer. Jag tror inte på allt heller men jag kommer att slåss för att andra ska ha rättighet att få leva det liv som de väljer så länge de inte skadar eller påtvingar sin doktrin på någon annan.

Jag följer mitt hjärta, min övertygelse är min egen och jag har aldrig påstått (återigen) att det är någon absolut sanning. Ju mer information vi får desto fler valmöjligheter får vi. Vi kanske får nya verktyg för att kunna lösa gamla problem. Vi kanske får nya idéer till att förverkliga våra drömmar eller ta oss ur den gamla sörjan vi trampat i länge. Ingen tvingar oss till någonting mer än vi själva, och trivs vi inte med varandra så kan vi faktiskt vända och gå en annan väg. De människor som lever i kärleksenergin förstår mina budskap, de har ett öppet hjärta och inser att jag bara menar väl, ingenting annat. De är tacksamma och glada över de insikter och små påminnelserna genom livet till oss alla, inklusive mig själv. Jag är inte rädd för att uttrycka mig (trots språksvårigheter) och det står jag för. Jag är inte rädd för att säga det som många tänker men kanske inte finner rätt ord att säga det på.

En del människor är övertygade om att konflikter måste skapas för att vi ska växa. För mig, är det samma sak som att säga att vi ständigt måste kriga, för att senare (vid något tillfälle) kunna skapa fred. Eller, varför inte aga barnen för att sen ge dem kärlek. Absurd tanke, eller hur? Jag har mött människor som blivit något av experter genom alla sina konfliktskapanden, där de haft samma diskussion hundratals gånger. De orsakar och skapar konflikter för att sen gotta sig i alla de fina analytiska teorierna de kläckt fram. Samtidigt kan de njuta av att betrakta hur omgivningen hanterar konflikten de skapat. Men det kvittar hur många gånger de än skapar konflikter för att s.k. kunna växa om deras hjärta inte är med. Mentala kickar är vad det blir, en sörja av vältalighet som oftast inte leder till lösningar utan bara skapar fler problem. Detta upplevde jag väldigt starkt, särskilt under min utbildning till Behandlingsassistent, en period av mitt liv som gav upphov till mycket sorg, utanförskap och kamp. Men jag är otroligt tacksam över de erfarenheterna och de djupare inblickarna i hur skadade själar kan behandla både sig själv och andra. Dessa känslomässiga törnar har jag nu läkt och lämnat bakom mig men ibland kommer de små påminnelserna för att testa hur långt jag kommit.

Min dörr kommer alltid att vara öppen för alla de människor som känner att de vill ha en vänskap som bygger på ömsesidig respekt, kärlek, utbyte och empati. Jag vill känna ett flöde mellan oss och att vi kan bygga broar mellan varandra genom våra personliga insikter. Av hela mitt hjärta önskar jag er alla ljus, kärlek och flöde.

Vänligen DELA och gilla sidan så att fler får möjlighet att ta del av dessa inspirerande och informativa artiklar.

© Diana Sjöbeck

Sätt stopp för Mobbare och Energivampyrer

MobbareJag vänder mig till dig som mår dåligt och vill att du ska veta att jag förstår din situation. Jag förstår att du upplever livet som orättvist och att inget positivt händer i ditt liv, trots att du önskar motsatsen. Det är okej att befinna sig på den mörka platsen en tid för att sen resa dig ur askan, likt fågel Fenix, med ny styrka, insikt, kraft och ödmjukhet. Jag accepterar och respekterar dina beslut när det gäller ditt eget liv för att du ska utvecklas och växa till den strålande och unika individ som det är tänkt att du ska vara. Du är inte ensam i din sorg och smärta. Jag förstår att livet har behandlat dig illa och att du kanske har blivit bitter, rädd och cynisk. Dessa känslor är en del av dig, en del som behöver läkas för att du ska må bättre på alla plan i ditt liv. Det finns hjälp att få men du måste själv våga ta stegen mot personlig utveckling.

Mobbare
Du vet inte vad dina ord och handlingar skapar i en människa. Du varken vet eller bryr dig. Detta vet jag eftersom jag har träffat dig många gånger under mitt liv. Du har orsakat mig många sömnlösa nätter, mycket sorg och smärta under en lång tid. Du har berövat mig känslor av att vara levande, glad och trygg. Du har stoppat min resa i livet och stulit min potential över att få vara den jag var ämnad att vara från början. Förstår du egentligen vad du har gjort? Är du medveten om att du agerar utan respekt, empati och kärlek mot människor som inte är orsaken till ditt dåliga mående?

Jag har i alla fall fått nog av din typ av människor och drar nu denna gräns mot dig; som mobbar, förtalar, är bitchig, smutskastar, förnedrar etc. din omgivning utan anledning. Ditt hårda liv är ingen ursäkt för ditt beteende, många delar samma upplevelser som du och har förmågan att älska och vara ödmjuka inför livet och andra människor. Du väljer hur du vill vara, du kan välja att förändra dig och leva ett mer harmoniskt och balanserat liv.

Gamla hundar kan lära sig att sitta om de har en bra lärare och du kan lära dig att se och erkänna dina brister för att du ska kunna förändra ditt beteende. Någonstans vet du att ditt sätt inte är kärleksfullt, varken mot dig själv och andra. Och till dig som säger: ”Det är inte jag som är bitchig eller mobbare, det är DU som inte tål att höra sanningen!” Vad är då sanningen undrar jag? Bara för att du vet eller känner till EN sak om en person betyder inte att du vet ALLT om den personen. Om du har ett behov av att döma andra när du vet lite eller inget om dem så vill du inte titta på dig själv och dina egna fel och brister. Har du levt andras liv? Har du konfronterats med allt det som andra har upplevt i sina liv? När du dömer andra så dömer du dig själv mest. Åsikter får alla ha men för att bilda sig en åsikt krävs det att man har fakta eller erfarenheter inom området. Annars blir det bara en massa tyckande och tänkande, något som alla är kapabla till men är inte särskilt ansvarsfullt eller kärleksfullt.

Ett vrålstort ego kan inte vistas i samma rum som empati, ödmjukhet och kärlek och sen får DU gärna tro vad du vill. Vill du följa trenden att vara bitchig är upp till dig men jag accepterar inte dina handlingar bakom ditt beteende och därför tackar jag för mig och går min egen väg. Med dessa ord sätter jag gränser mot dig som går genom livet likt en ångvält och inte skänker någon som helst eftertanke eller känsla på vad ditt beteende orsakar i andra människors liv.

Mobbare i den gemensamma vänskapskretsen, familjen och bekanta
De som skapar utanförskap och försöker lägga över det ansvaret på dig genom att tycka att du är konstig eller har konstigt beteende ska du aldrig lättvindigt acceptera. Vet du innerst inne att du är en bra människa, har gott hjärta och aldrig vill någon ont, har du fantastiska egenskaper som en hel del kan störa sig på. Givetvis är du väl medveten om dina brister och vad du behöver jobba på att förändra. Börja med att inse att dessa personer projicerar sina negativa tankar och känslor på dig. Dessa personer vill inte se sitt inre mörker och göra något för att förändra det. Bara för att de är många (samma vänskapskrets) som har samma tolkning innebär inte att de har rätt i sitt dömande. De tycker att du inte har något av vikt att tillföra deras liv, och ärligt talat är det ömsesidigt i alla avseenden för din del också. Människor som styrs av jantelagarna tror sig oftast, att endast de själva har något värdefullt att ge eller tillföra andra, vilket är synonymt med orden egoism och narcissistiskt beteende. Vuxna människor som mobbar och medvetet skapar utanförskap har enligt mig, ett patetiskt och andefattigt beteende. Respekt och kärlek kommer inte av sig självt. Det är något som vi förtjänar genom att ge eller visa andra. Släpp taget om dessa människor, ge dig själv en chans att läka dig, fylla dig med ny energi, och leva ditt liv som ditt hjärta önskar. Alltför många människor stoppas i sin utveckling bara för att det finns bromsklossar i närheten eller inte tror på sig själva och sin egen förmåga. Ta tillbaka din kraft, din inre styrka och använd gärna dessa exempel som påminnelse till varför du har tagit det beslutet som du nu vill utföra. Dessa exempel är tagna ur mitt liv och du får givetvis fylla på med egna påminnelser.  

Jag struntar högaktningsfullt i att ni känner er kränkta över att ni blivit borttagna från mitt liv.
Detta har jag gjort för att ni:

Aldrig hälsar tillbaka eller vill umgås med mig
Exkluderar mig från olika sammanhang
Bejakar aldrig något jag säger eller står för, särskilt det jag är stolt över
Visar aldrig intresse för det som är viktigt för mig
Öppnar munnen endast när ni ska kritisera eller förnedra något som jag står för
Öppet visar ert missnöje mot mig genom att interagera med andra (gemensamma vänner, familj eller bekanta) samtidigt som ni ignorerar mig
Minimerar mitt värde som människa
Stör er på mitt utseende, mitt ursprung, mitt sätt att prata, mitt sätt att vara osv.
Aldrig sträckt ut en hjälpande hand eller stöd när jag behövt det som mest men gjort det för alla andra i omgivningen
Ni undviker all direktkontakt med mig genom att ringa, sms:a eller chatta med någon som står mig nära

Energivampyrer
Jag tror inte jag behöver berätta så mycket om vad en energivampyr egentligen är. Dem flesta känner igen beskrivningen av en energivampyrs beteende eller hur vi känner oss när vi väl har träffat en sån människa. En sak som alla energivampyrer har gemensamt är att de är totalt uppfyllda av sitt EGO. Ingen annan kan vistas i samma rum som de själva och det är nästan ett under att de får plats på denna planet. De är också oftast väldigt verbala och kan prata oavbrutet i timmar bara om sig själva, sina problem eller hur duktiga de är. Ett annat drag som de flesta energivampyrer delar är att de är narcissistiska och extremt jagbetonade som älskar att stå i centrum. De gillar att kränka och förnedra andra särskilt när många lyssnar eller är närvarande, som ex. på arbetsplatsen eller på en fest. På det sättet får de bättre självkänsla på bekostnad av någon annan.

De gillar att ta över diskussioner och pratar då ofta med hög och överlägsen röst. Andra avfärdas eller kritiseras som om de inte har något vettigt att tillföra, enligt dem själva. Den andra formen är att frysa ut någon genom att fullständigt ignorera dem. De manipulerar nästan varje situation och njuter då av att vara i överläge. Lyssnar aldrig på någon annan och kommenterar aldrig när någon annan har gjort eller sagt något som är bra. För skulle något vara av värde eller vikt kan du vara säker på att energivampyren kommer att göra det till sitt och ta åt sig äran för det.

Något annat som är ganska lustigt är att de ställer aldrig motfrågor om det inte tjänar deras egna syften. Skulle du vara stolt över någon bedrift kommer du garanterat höra att, antingen de själva eller att, de känner någon annan som kan eller gör saker bättre än dig. Om de någon dag känner sig frustrerade över något hittar de något ”offer” att överföra sin irritation på för att känna lättnad och på så sätt få ny energi. De kommer alltid för sent, har helt enkelt inte lärt sig klockan när dem var små. Det är ju viktigt att verkligen synas och höras när de kommer och samtidigt påpeka att din tid inte är lika viktig som deras egen.

Energivampyrer får oftast en kick av att ta eller suga energi från andra. De känner aldrig samvetskval, skuld eller ånger över hur de behandlar andra människor i sin omgivning. Deras syn på världen är att andra människor finns till för att tjäna dem på något förvridet sätt och aldrig tvärtom. De förminskar andra i sin omgivning för att själva växa genom att förödmjuka och skapa osäkerhet, rädsla och minskat självförtroende. Skulle du få för dig att påpeka detta till energivampyren så får du garanterat svar på tal i form av att problemet ligger hos dig och inte på henne/honom. De ser inte sitt ansvar i sitt beteende, de ser endast en liten insekt som kommit på villovägar och stör dem i deras tillvaro.

De bryr sig inte det minsta om den skada de vållar andra eftersom felet ligger i andras dåliga självförtroende, självkänsla eller något annat som energivampyren känner till. Detta projicerar samt utnyttjar de för att stärka sin position ännu mer. För i grund och botten är energivampyrer väldigt rädda, osäkra, rädda för att bli övergivna, svaga och empatilösa. De har lärt sig att endast se till sina egna behov för att överleva.

Vill du hålla energivampyrer på avstånd ska du aldrig tillåta att deras falska uppfattningar eller påståenden om dig förmörkar din självbild. Sätt gränser och acceptera inte påhopp eller någon skuld i deras dåliga beteende. Det är lätt att falla i den fällan annars och då får de ett övertag.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck