Jag är social och tycker om att umgås med människor. Deprimerad och ledsen kan jag känna mig de gånger jag INTE får egentid, nämligen utrymme till att umgås med mig själv, tänka mina tankar, känna mina känslor och vara i min personliga energi. Corona tiden har isolerat mig och gjort mig ledsen. Den största anledningen var brist på möjligheten att spendera längre stunder för mig själv och förståelse för det behovet. När jag känner mig dränerad på energi och blir lättirriterad har jag inget behov av att träffa andra människor.
Nu vet jag att människor älskar att sätta etiketter på allt och alla och plötsligt är jag en ensamvarg, introvert som om det på något sätt skulle vara negativt. Oavsett vad andra säger vet jag att dessa två ord är negativt laddade då jag levt med denna beskrivning hela mitt liv. Ledsen och deprimerad är de klassiska exemplen på hur ensamvargen ofta blir beskriven, det är negativt laddat om något. Det är först nu på senare år som människors förståelse höjts något när det gäller introverta personer.
Den dagen du vet hur det känns att bli hånad över den du är, kommer du att förstå vad jag och många som mig har upplevt större delen av våra liv. Att förvänta sig empati av någon som inte vet vad den känslan är, är en omöjlig förväntan. Livet har till stor del handlat om att jag ska anpassa mig efter vad som anses vara normalt eller att ständigt vara till lags för att andra ska må bra. (Detta är endast gamla programmeringar som jag tagit mig igenom och inte längre behöver). Det gör jag självklart inte längre då jag vet vem jag är. Jag behöver ingen bekräftelse av andra.
Ensamvargen inom mig har lärt mig mycket som jag är stolt över. Jag måste erkänna att en del resor varit smärtsamma men det vet alla som har liknande erfarenheter. Alla intryck som jag får från andra människor och andevärlden kan ibland bli för mycket. Det är också en av de största anledningarna till varför jag behöver vara för mig själv. Jag behöver spelrum till att ta hand om alla intryck och samtidigt få perspektiv på vad som är vad. Jag trivs med mig själv och tycker om att vara ensam. Min inspiration och kreativitet spirar när jag får utrymme till att känna in flödet från Universum. Jag mår som bäst när jag får möjlighet att lyssna till universums sång och stjärnornas hjärtslag.

Min väg är unik och ensamheten vederkvicker min själ. Min ensamhet är ett medvetet beslut. Jag vill inte förlita mig på människor som inte förstår min väg och inte respekterar min personlighet.
Jag är sann mot mig själv vilket kräver mod och inre styrka.
I honour my independence, strength, and the power of navigating life alone.
My path is unique and solitude refreshes my soul. My loneliness is a conscious decision. I do not want to rely on people who do not understand my path and do not respect my personality.
I am true to myself, which requires courage and inner strength.
Jag önskar dig en underbar dag och en lättsam resa genom livet. Vänligen dela om denna artikel går i linje med dina egna övertygelser.
© Diana Sjöbeck
För ett tag sedan hittade jag en intressant artikel om introverta personer som jag nu endast vill dela vidare. Jag har inte skrivit den själv, vill bara vara tydlig med att säga det.
Vad händer när introverta inte får tid för sig själva?
När introverta personer inte får tillräckligt med tid för sig själva för att ladda sina ”sociala batterier” kan det leda till en rad negativa fysiska och mentala konsekvenser. Det är inte bara fråga om att vara trött, utan snarare en djupare utmattning.
Här är vad som händer när introverta inte får tid för sig själva:
Extrem utmattning: Det sociala batteriet blir helt tomt, vilket leder till en känsla av att vara orkeslös och känslomässigt dränerad.
Ökad irritabilitet och humörsvängningar: Man kan bli onormalt kort i rocken, frustrerad och lättirriterad över småsaker.
Överstimulering och sensorisk känslighet: När hjärnan inte får vila från intryck kan buller, skarpt ljus och fysisk beröring upplevas som smärtsamt eller extremt obehagligt.
Mental trötthet och hjärndimma: Det blir svårt att tänka klart, fokusera eller föra djupa samtal.
Social isolering eller ”avstängning”: För att hantera överbelastningen kan den introverta dra sig undan, sluta bidra i samtal och bara lyssna, eller i värsta fall stänga in sig helt.
Ökad ångest och stress: Avsaknaden av egentid ökar risken för stress, oro och i förlängningen utbrändhet.
Fysiska symptom: Långvarig brist på egentid kan yttra sig fysiskt i form av huvudvärk, spänningar i kroppen (t.ex. ryggont) eller att man känner sig fysiskt sjuk.
Sammanfattningsvis kan man säga att en introvert person som inte får tid för sig själv till slut ”slår knut på sig själv” och blir en ”morrande samling av missnöje” som väntar på att implodera.
Även om extroverta kanske inte förstår det, kan för många sociala aktiviteter verkligen trötta ut en introvert person. Detta är en säker väg till utmattning och utbrändhet, och det kan påverka deras mentala hälsa negativt – ångestsymtom är vanliga.
En introvert person behöver framför allt regelbunden ensamtid för att ladda sina sociala batterier, lugn och ro, samt tid att tänka innan de talar. De uppskattar djupa samtal framför småprat och behöver förståelse för att de inte är blyga eller tråkiga, utan helt enkelt får energi genom inåtvändhet.
Här är de viktigaste behoven för en introvert
Egentid för återhämtning: Efter sociala aktiviteter krävs tid för sig själv, till exempel genom läsning, naturpromenader eller hobbyer, för att återhämta energi.
Lugna miljöer: Introverta trivs bäst i miljöer med färre intryck.
Tid för reflektion: De föredrar att tänka igenom saker ordentligt och formulerar sig bäst när de inte blir avbrutna, och behöver tid att svara på frågor.
Djupa samtal: Ytligt småprat upplevs ofta som dränerande; de föredrar meningsfulla konversationer och att prata om ämnen de brinner för.
Respekt för gränser: Att kunna tacka nej till sociala tillställningar utan att behöva känna dåligt samvete.
Förutsägbarhet: Att slippa spontana sociala krav och istället kunna planera sin tid och energi.
”Kort sagt behöver en introvert person respekt för sitt behov av tystnad, eftertanke och att få vara för sig själv för att må bra.”





Hej alla vackra själar.
För mig är ”förlåtelse” energi som kommer från kärleken och ödmjukheten. Det är en känsla som är upplyftande och full av insikter. Jag kan se själen bakom den fysiska kroppen som strålar av glädje, ljus och kärlek och som inte vill någonting annat än att bli fri. Fri från begränsningar, ofullkomlighet och obearbetade känslor av sorg, smärta och besvikelser.
Alla möten med människor har lärt mig kolossalt mycket om mig själv. Detta är jag tacksam för. Förr kunde jag t.ex. bli väldigt besviken på människor som inte kunde hålla sina löften eller missbrukade min generositet och hjälpsamhet. Idag har jag lärt mig att en del människor lovar mycket för att de helt enkelt är för spontana och inte tänker på konsekvenserna. De bygger upp förväntningar som de sedan inte kan förverkliga av olika anledningar. Insikten och styrkan i detta handlar om att; även om någon lovar att ställa upp på något sätt får jag inte glömma att jag också har ett eget ansvar i detta. Jag kan välja att bli ledsen eller att lösa min situation på egen hand, som jag mer eller mindre alltid har gjort. Poängen med detta jag skriver om är att: du kan lära dig vilka människor som är pålitliga när du verkligen behöver stöd. Jag ber aldrig människor om hjälp som svikit mig en gång för mycket. Jag säger inte att de är dåliga människor på något sätt, det handlar bara om att veta var energin ska läggas så att inte fler problem skapas i onödan. Vi har alla valmöjligheter och bör respektera varandras olikheter.
Inga frågor som är unika i sitt slag eller märkvärdiga på något sätt. Jag tror nämligen inte att vi behöver detta eviga kretslopp av lidande för att växa till ljusfyllda kärleksfulla varelser, de flesta av oss är redan det i själen. Att springa ifrån dessa mörka fläckar inom oss är precis vad detta eviga kretslopp av lidande bygger på.
Min enda önskan är att alla tog sitt ansvar i den energin som skickas ut till andra, särskilt när den energin baseras på avund, illvilja, aggressivitet. Det är inte särskilt svårt att lägga band på den destruktiva energin som riktas mot andra. De flesta tror att de kan gömma sig bakom falska murar men vi är alla sammankopplade, vi är alla ETT och därför går det inte att gömma sig. Att skicka eteriska dolkar och tro sig komma undan med det är att lura sig själv. Negativ energi är förgörande för själen, den är destruktiv på många olika sätt. Den som väljer denna enkla väg, till att skada sina medmänniskor, har ingen kärleksfull energi bakom eller inom sig. Det är en stor utmaning att lägga band på den inre högfärden som tror sig kunna tysta ner andras sanningar. Detta är precis vad det inre mörkret innebär, de delarna inom oss som behöver omtanke, ljus och kärlek för att vi ska bli hela. En dag, för mycket länge sen, när jag satt och mediterade kom en av mina guider och sa: ”En del människor har haft en taskig förälder, syskon, lärare eller någon annan som påverkat deras uppfattning om sig själva negativt. Men om någon av dessa personer, från deras förflutna fortfarande påverkar deras liv negativt, måste den inställningen ligga kvar hos dem i sinnet och hjärtat. De kan inte lägga skuld på alla andra för deras egna misslyckanden de gör, här och nu. Någon gång måste de vakna och se att de själva bär på bördan över sina egna motgångar, hur jobbigt det än är.”
Något håller på att förändras, jag känner det i luften, i kroppen, i själen. Det känns som om vi alla väntade på något… något som ska förändra vår tillvaro, vår verklighet, vår utveckling på jorden. Vi är många som längtar efter en mer balanserad och harmonisk värld. Vi är många som tröttnat på den utveckling, vi i dagsläget har på Jorden, som till stor del styrs av girighet, egoism, maktlystnad, överkonsumtion, etc. Listan är lång på alla orättvisor som finns i världen och vi kan inte längre fokusera oss enbart på oss själva och vår egen lilla värld. Vi är en del av helheten och det som drabbar dig, drabbar mig också och tvärtom. Vi kan inte längre tala i termer som ”vi här” och ”de där” och samtidigt säga att vi alla är ETT.