Jag tar ett djupt andetag och andas sakta ut frustrationen. Vägrar att stressen sätter sig i kroppen och orsaka blockeringar i flödet. Jobbiga veckor har också ett slut. Andning, den är så viktig, mer viktig än vi tror. Men utandningen är nog betydligt viktigare. Jag andas in klar och ljus energi och andas ut mörk och tung energi. Jag visualiserar detta, det hjälper, det blir lättare och jag känner mig genast mycket piggare och gladare. Men först får jag ventilera det som tynger mitt hjärta. Att låta den energin få utlopp och slutligen självdö, och det gör den när den inte får näring av tankar och känslor. Det finns mycket mer att uppleva i livet än hinder, problem och lidande. Ytterst få förstår mig och mitt liv, utan att fälla negativa kommentarer eller fördomar. Syftet med mitt liv kan endast jag själv förstå och ingen annan. Önskar att alla kunde leva, njuta och skapa i ren kärlek. Livet på denna planet kan förändras till det bättre, för oss alla, på ett enda ögonblick. Nej, det är ingen omöjlighet, det är ett faktum som baseras på kärleksfull energi, omtanke och ansvar. Denna övertygelse kommer jag aldrig att släppa taget om.
Vad du än gör lyssna till ditt hjärta och gå i den riktningen som är bäst för dig. Tillåt dig själv att känna dig lycklig utan att släpa omkring på en ryggsäck som inte är din. Genom livet tar du på dig en massa begränsningar som inte är dina egna. Dessa begränsningar stryper din livsenergi och flöde till livet. Medlidande och kärlek är något som även innefattar dig och något som du bör ge dig själv varje dag. Det finns mycket att vara tacksam för. Vi har mycket att ge varandra, såsom vänskap, erfarenheter, kunskap och kärlek. Dessa kvaliteter är våra gemensamma skatter som berikar oss i många avseenden.
En del människor kommer aldrig att förstå ditt lidande. Du kanske sörjer någon, har ont eller mår dåligt. Ganska enkelt att säga till någon ”Ryck upp dig” när hjärtat gråter och tomheten tar allt större plats inombords. Att släppa taget om sorgen är inte att glömma. Hur kan du någonsin glömma någon som bor i ditt hjärta. Det gör du givetvis inte. De är en del av dig, omkring dig och de önskar endast att du lever ditt liv till fullo tills den dagen kommer och ni möts igen. Sorg har inte ett sista förbrukningsdatum, och tiden i sig kan inte läka din sorg om du själv inte hjälper till. När du befriar dig från sorgen kommer du att även släppa dem fria. När du är lycklig är även de lyckliga och kan gå vidare med sina uppdrag. Tillåt nu dina tårar läka dina sår, din sorg i hjärtat och när den nya dagen kommer kan du från djupet av din själ säga ”Jag är tacksam för alla de fantastiska gåvor ni gett mig under denna livstid och vi ses snart igen”.
Att förlora sig själv i illusioner är lätt. Att leva och uppleva livet utifrån sin egen energi är svårare men en oundviklig väg genom livets labyrint. Varje steg kan leda till en återvändsgränd men också till en vacker bro tvärs över sinnets begränsningar.
När lågan inombords börjar falna påminns jag om att livet är ett oskrivet blad och endast jag själv håller i pennan. Inom mig finns kraften till att skapa, känna, tänka och agera utifrån min egen själs källa av kärleksljus. Jag har inom mig allt det jag behöver för att leva, njuta och fortsätta med mitt Ljusarbete. Ta inte miste på min väg och din väg. Min väg är, i mångt och mycket, förutbestämd och jag följer endast mitt hjärta och min sanning. Vad du väljer och hur du lever ditt liv är upp till dig.
Ingenting är omöjligt om viljan till förändring finns. Vad vill du förändra för att må bra och vara lycklig? En fråga som sätter igång många tankar och känslor. Kanske du finner svaret flyktigt och måhända är svaret enkelt. Hur mår du? Känner du dig uppfylld och kan se möjligheterna till att berika ditt liv på alla plan? Vad saknar du och i så fall vad är det du behöver? Kan någon hjälpa dig och har du frågat? Det finns människor som bryr sig och det finns människor som endast är nyfikna. Välj dem som kan ställa upp och hjälpa dig och slösa inte mer av din tid på dem som inte bryr sig. När energin är låg är det meningslöst att älta det som inte hjälper dig framåt i livet.
Världens enklaste utväg är att bli kränkt trots att beteendet inte varit kärleksfullt, individen inte visat hänsyn eller respekt. När ska människor börjar se skillnaden på sitt beteende och sig själv, sitt jag? Men för mig är det stor skillnad på att jag ex. blir kritiserad eller dömd för den jag är till att någon kritiserar eller dömer ett dåligt beteende som jag har. Det finns tydligen inga dåliga beteenden och därför lever vi i en perfekt värld utan några som helst problem. Får tydligen köpa mig nya glasögon, är nästintill blind ju. Dåligt beteende ska accepteras och den som brister i respekt och kärlek mot mig ska jag be om ursäkt till. Nej, vet ni vad, det kommer jag aldrig att godta och om någon inte gillar gränssättningar och blir kränkt av konstruktiv kritik som kan hjälpa dem att förändra ett dåligt beteende behöver de aldrig mer höra av sig eller träffa mig. När jag älskar människor, älskar jag helheten av den de är men jag kommer aldrig att älska deras dåliga beteende mot mig, min familj eller nära vänner. Hoppas jag varit övertydlig nu, annars kan ni alltid skrolla vidare eller låtsas att ni inte sett det jag skrivit.
Jag kräver inget av någon som de inte är beredda att ge helhjärtat. Är inte intresserad av att få någonting av någon som de genuint inte vill ge. Jag ger av det jag kan och när jag orkar, inte för att jag känner något tvång eller för att jag på något sätt är bättre än någon annan. I min värld är kunskap frigörande, kunskap som kan ge dig fler möjligheter till att välja, lära och växa. För mig är inte kvantitet viktigt. Det som får mitt hjärta att växa är sanning, äkthet och omtanke. När ömsesidigt flöde finns i ett utbyte är det en kärleksfull kraft som får oss att växa till oanade höjder.
Vi är alla bra på olika saker och det är så det ska vara. Detta tyder på hur vi är beroende av varandra, att vi bör samarbeta för att kunna förstå varandra bättre. Visst är vi olika i många avseenden men det behöver inte på något sätt separera oss, snarare tvärtom. Det är i olikheterna som vi kan lära oss förståelse över hur och vad vi tänker och känner inför livet.
Jag vet vem jag är, oavsett vad andra tror de vet om mig. Att känna någon är att respektera personliga gränssättningar och visa empati för vad den människan gått igenom i livet. Du känner en person så långt som den väljer att visa dig sidor av sig själv. Endast bekväma människor påstår det är svårt att älska. Det är inte svårt att visa omtanke och kärlek. Kärlek är att ge av sig själv och alla sina inre skatter, något som däremot aldrig är tillräckligt för egoistiska människor.
Vad ska människor tycka om dig, det du står för, vad du gillar och inte gillar, hur du lever ditt eget liv osv.? Varför är du rädd för att följa ditt Hjärta när du inte skadar någon? Det är enkelt att tro sig veta en massa saker som egentligen inte är sanna. Det är otroligt enkelt att peka sitt finger i alla riktningar än där det egentligen hör hemma, på sig själv. Om någon väljer att stå kvar och stampa, behöver inte jag stå kvar med dem. Jag lever mitt liv för min skull, inte någon annans. Människor har alltid åsikter om hur andra ska leva sina liv och vad andra får tycka och tänka. Men kom ihåg en sak, att oavsett hur du än väljer att leva ditt liv kommer det alltid att finnas människor som ger sig rätten att kritisera ditt liv. Detta gör de för att de inte vill titta på sina egna liv och inse att de själva lever i ett fängelse av rädslor för vad andra ska tycka och tänka om dem.
I nattens stillhet, när stjärnorna och fullmånens bleka sken smeker mitt ansikte, ser jag mer klart och tydligt vad jag behöver släppa. Fullmånens brännceremoni är alltid efterlängtad, den ger mig tid till att reflektera över mitt liv, mina val och vilka beslut jag bör ta. Att vara sann och äkta är viktigt för mig och min utveckling. Vill kunna ge mer, sprida min kärlek och mitt ljus till världen. Jag vill också göra uppror mot all form av förtryckande energi som kväver passionens låga inom mig. Alltför många styrs av osynliga mörka följeslagare i form av självtvivel och känslor av att inte förtjäna det bästa av livet. Programmeringar som vi hört alltför många gånger i livet blir en realitet till slut. Att förstå det själsliga lidandet innebär att ha levt det själv, sett fasorna i vitögat och överlevt den destruktiva energin. Komplicerade människor som blivit förtryckta kan mycket väl bli förtryckare själva om de inte kan förlåta. För att se behöver vi bli visade något specifikt, för att höra behöver vi lyssna, för att hjälpa behöver vi förstå behoven. Förmågan av att se, lyssna och ge kommer via hjärtat, inte genom sinnet. Sinnet tolkar andra utifrån egna erfarenheter medan hjärtat ser vad det egentliga behovet är på ett djupare plan. Vi är alla sammankopplade på energimässigt plan och svårare än så är det inte. Av den enkla anledningen ”ser” hjärtat många gånger mer än vad den vill och önskar.
Vänligen dela tack
