Jag blickar tillbaka på mitt liv och ser hur mycket erfarenheter jag har införskaffat mig. Jag har upplevt livet från den mörka aspekten med psykiskt och fysiskt våld, fattigdom, övergivenhet och känslor av att inte vara älskad, bekräftad och önskvärd. Jag var en belastning, jag var det svarta fåret, den som många såg ner på. Jag har levt nära psykopater, narcissister, missbrukare och upplevt livet såsom det är brukligt bland den typen av människor. När jag var fem år hade jag redan upplevt livet som det tar vanliga människor två livstider. I dagsläget förstår jag till fullo min uppgift och vad mitt ljusarbete går ut på. Jag är stolt över den jag är och vad jag åstadkommit trots den tyngd, tröghet och lidande jag gått igenom. Kanske har denna resa öppnat mina ögon och jag ser klart och tydligt vad som gömmer sig bakom de rosaskimrande slöjorna.

Jag växer och utvecklas hela tiden i den takt som min själ vägleder mig. För mig har det aldrig varit intressant att jämföra mig med någon annan. Andlig utveckling är en personlig resa och ingen har rätt till att bedöma den eller avgöra vilken nivå jag befinner mig på. Det finns mycket i mitt liv jag accepterat utifrån de programmeringar jag lärts att ha. En del har jag tagit mig igenom och en del finns kvar. Det finns några saker som jag nu är beredd att släppa taget om helt och hållet. Detta gör jag för att jag inte längre vill slösa min tid och energi på situationer och relationer som inte är villiga till att kommunicera på ett kärleksfullt sätt. Förmågan av att visa förståelse måste finnas i båda riktningar och det är också något som varit väldigt enkelriktat från min sida sett.
All den negativa särbehandlingen, jag fick under större delen av min ungdom och som vuxen, var en ständig kamp som jag aldrig kunde vinna. Den sorgen som som fick fotfäste i hjärtat från den tiden måste frigöras nu. Diskrimineringen, hatet och den negativa särbehandlingen i skolan och arbetslivet är nu endast ett minne. Nu är tiderna annorlunda och mycket av det jag upplevt är något som en del inte ens kan föreställa sig. Endast människor som varit utsatta för samma sak kan förstå hur det känns.
Om jag indirekt eller direkt har kränkt någon bör den personen tala om det för mig. Jag är ingen tankeläsare och har aldrig varit det, något som jag påtalat hur många gånger som helst. Jag vet att jag aldrig kränkt någon medvetet med intentionen om att såra någon. Däremot har jag speglat tillbaka dåliga beteenden och negativ energi som varit riktade mot mig. Det är en stor skillnad till att påbörja spridning av negativ energi till att sätta en gräns mot den. Jag tror på lagen om konsekvens. Utan konsekvenser lär vi oss ingenting, bara min sanning och åsikt. Om du tror på någonting annat är det din fulla rätt att göra det. Men skulle du trampa över min personliga gräns får du vara beredd att ta den konsekvensen som medföljer. Du lever ditt liv som du vill och jag har rätten till att leva mitt liv som jag vill.
Tomma löften och ord är nu ett minne blott för mig. Jag litar inte på några löften eller förklädda goda intentioner i ord. Om någons handlingar inte överensstämmer med det som sagts är det totalt meningslöst och ointressant för mig. Under större delen av mitt liv har jag klarat mig själv, litat på min egen styrka och kraft. Det kommer jag att fortsätta göra trots alla vackra ord och goda intentioner som inte visats i handling.
En god medmänniska anses vara den som ställer upp för andra och ger dem stöd när de behöver det. Det har jag gjort större delen av mitt liv trots att det många gånger orsakat mig lidande. I dag vägrar jag vara en soptunna för andra människors negativitet. Om jag märker att någon återkommande bara vill klaga men inte gör någonting för att förändra sin situation håller jag mig borta.
I en vänskapsrelation måste det finnas ett ömsesidigt flöde av att ge och få. Om människor osjälviskt inte kan ge av sitt hjärta så föredrar jag att vara ensam som det är nu. Jag köper inte dåliga förklaringar och ursäkter längre. Jag är varken blind eller döv inför vad som sker omkring mig. De avbokade mötena för att de plötsligt mår dåligt eller fått förhinder och sen läggs det ut någon bild på Facebook av något samkväm med en annan vän, samma kväll. På vilket sätt är det ärligt och kärleksfullt? Vänner som ignorerar, osynliggör och påstår de inte har tid, plötsligt som en klar blixt från himlen, har tid för andra vänner. Jag skrattar inombords, jag lovar. När sorgen lagt sig tackar jag dem stillsamt i mitt hjärta och går vidare.
Genom åren har jag blivit alltmer trött på brutna löften, brist på intresse och engagemang från så kallade vänner. Utöver det finns det många som struntat i att betala för sig och en hel del som utnyttjat sin status som vän. Det är slut med det nu eftersom dessa människor inte förstår eller uppskattar arbetet, tiden och energin bakom det de fått. De har inte ens kunnat uppfylla ett simpelt muntligt avtal som att skriva här på bloggen på vilket sätt de blivit hjälpta istället för att betala. Hur svårt kan det vara att uppfylla en överenskommelse? Det är inte alls konstigt att känna känslan av att kämpa i motvind när människor inte kan hålla sina löften, som ljuger och manipulerar för att få någonting som enbart gynnar dem själva. Riktiga vänner skulle aldrig utnyttja sin status för att sko sig på någon. Riktiga vänner gör rätt för sig och är hjälpsamma och kärleksfulla. Kärlek kan inte tvingas fram, kontrolleras, manipuleras eller krävas. Endast egoister tror att kärlek är synonymt med krav och någon egoist är jag inte. Jag ger av det jag kan och har energi till och om det inte kan uppskattas så är det bättre att var och en återgår till sitt. Det jag aldrig fått eller inte saknar kan jag heller inte förlora.

Kära egoister och narcissister, detta stycke tillägnar jag er. ”Jag jag jag jag, mitt mitt mina. Min min, jag jag jag jag, mitt mitt mina. Min, min, jag jag jag jag ….. skryt, skryt, skryt….. jag jag min , mitt mina….osv osv”. Tack och adjö
© Diana Sjöbeck



Hej alla vackra själar.
För mig är ”förlåtelse” energi som kommer från kärleken och ödmjukheten. Det är en känsla som är upplyftande och full av insikter. Jag kan se själen bakom den fysiska kroppen som strålar av glädje, ljus och kärlek och som inte vill någonting annat än att bli fri. Fri från begränsningar, ofullkomlighet och obearbetade känslor av sorg, smärta och besvikelser.
Alla möten med människor har lärt mig kolossalt mycket om mig själv. Detta är jag tacksam för. Förr kunde jag t.ex. bli väldigt besviken på människor som inte kunde hålla sina löften eller missbrukade min generositet och hjälpsamhet. Idag har jag lärt mig att en del människor lovar mycket för att de helt enkelt är för spontana och inte tänker på konsekvenserna. De bygger upp förväntningar som de sedan inte kan förverkliga av olika anledningar. Insikten och styrkan i detta handlar om att; även om någon lovar att ställa upp på något sätt får jag inte glömma att jag också har ett eget ansvar i detta. Jag kan välja att bli ledsen eller att lösa min situation på egen hand, som jag mer eller mindre alltid har gjort. Poängen med detta jag skriver om är att: du kan lära dig vilka människor som är pålitliga när du verkligen behöver stöd. Jag ber aldrig människor om hjälp som svikit mig en gång för mycket. Jag säger inte att de är dåliga människor på något sätt, det handlar bara om att veta var energin ska läggas så att inte fler problem skapas i onödan. Vi har alla valmöjligheter och bör respektera varandras olikheter.
Inga frågor som är unika i sitt slag eller märkvärdiga på något sätt. Jag tror nämligen inte att vi behöver detta eviga kretslopp av lidande för att växa till ljusfyllda kärleksfulla varelser, de flesta av oss är redan det i själen. Att springa ifrån dessa mörka fläckar inom oss är precis vad detta eviga kretslopp av lidande bygger på.
Min enda önskan är att alla tog sitt ansvar i den energin som skickas ut till andra, särskilt när den energin baseras på avund, illvilja, aggressivitet. Det är inte särskilt svårt att lägga band på den destruktiva energin som riktas mot andra. De flesta tror att de kan gömma sig bakom falska murar men vi är alla sammankopplade, vi är alla ETT och därför går det inte att gömma sig. Att skicka eteriska dolkar och tro sig komma undan med det är att lura sig själv. Negativ energi är förgörande för själen, den är destruktiv på många olika sätt. Den som väljer denna enkla väg, till att skada sina medmänniskor, har ingen kärleksfull energi bakom eller inom sig. Det är en stor utmaning att lägga band på den inre högfärden som tror sig kunna tysta ner andras sanningar. Detta är precis vad det inre mörkret innebär, de delarna inom oss som behöver omtanke, ljus och kärlek för att vi ska bli hela. En dag, för mycket länge sen, när jag satt och mediterade kom en av mina guider och sa: ”En del människor har haft en taskig förälder, syskon, lärare eller någon annan som påverkat deras uppfattning om sig själva negativt. Men om någon av dessa personer, från deras förflutna fortfarande påverkar deras liv negativt, måste den inställningen ligga kvar hos dem i sinnet och hjärtat. De kan inte lägga skuld på alla andra för deras egna misslyckanden de gör, här och nu. Någon gång måste de vakna och se att de själva bär på bördan över sina egna motgångar, hur jobbigt det än är.”
Något håller på att förändras, jag känner det i luften, i kroppen, i själen. Det känns som om vi alla väntade på något… något som ska förändra vår tillvaro, vår verklighet, vår utveckling på jorden. Vi är många som längtar efter en mer balanserad och harmonisk värld. Vi är många som tröttnat på den utveckling, vi i dagsläget har på Jorden, som till stor del styrs av girighet, egoism, maktlystnad, överkonsumtion, etc. Listan är lång på alla orättvisor som finns i världen och vi kan inte längre fokusera oss enbart på oss själva och vår egen lilla värld. Vi är en del av helheten och det som drabbar dig, drabbar mig också och tvärtom. Vi kan inte längre tala i termer som ”vi här” och ”de där” och samtidigt säga att vi alla är ETT.
Det är befriande att ta avstånd ifrån människor som inte uppskattat mig och det jag givit av mitt hjärta. Jag vill inte längre slösa av min dyrbara tid och energi på individer som tror att min existens enbart går ut på att ge deras Ego bekräftelse. Ja, det gör ont när Egot blir sårat. Det gör lika ont att känna sig förbisedd och oviktig som t.ex. vid födelsedagar. Jag behöver inte just den dagen lyssna på andras sjukdomar, banaliteter eller gnäll om livet. Att fira mig genom att komma med en present och ändå inte vara känslomässigt eller intellektuellt närvarande är för mig värre än att vara ensam just den dagen. Jag behöver inte detta längre i mitt liv. Det handlar inte om att jag tycker illa om någon, det handlar om att jag inte accepterar att bli illa behandlad av någon. Att vara självisk (inte samma sak som att vara egoistisk) är sunt, läkande, förlösande och en lärdom i sig att sätta klara och tydliga gränser. Om jag har lärt mig att acceptera andras gränssättningar är det lika naturligt för mig att jag blir bemött med samma respekt tillbaka.