Min väg till självläkning

Jag har alltid haft en intensiv vilja till att förändra mig för att bli hel. Det innebär också, i sin tur att jag är medveten om, att mitt liv inte ska styras av oändliga läkningsprocesser som aldrig tar slut. När någonting känns tungt ställer jag alltid två frågor till mig själv; ”Vad kan jag göra för att förändra min situation?” och ”Vad är det jag inte ser klart och tydligt för att komma framåt i det som jag vill förändra?” Min insikt så här långt är att, jag aldrig kan bli hel så länge det finns delar inom mig som inte bekräftats och fått den kärlek som det behöver. Alla själsfragment måste hitta tillbaka till mig och bli en del av mig. Min känsla av separation handlar också om att andra känner sig separerade från det som vi kallar helhet eller Alltet. Vi är alla sammankopplade på energimässigt plan. Jag kan aldrig bli hel så länge jag förnekar min del av helheten eller låter andra människor påverka mig negativt i form av tankar, känslor, ord och handlingar.

I denna ofullkomliga värld, som alltmer styrs av Egot, har det blivit allt svårare att möta människor i kärleksfull energi. Min väg till självläkning har alltid baserats på kärlek, ödmjukhet, förståelse och förlåtelse. Min väg till självläkning har öppnat dörren till att hjälpa andra komma till den punkten jag är i dag. Min väg kommer att vara densamma detta år också, att vara sann i mitt hjärta även om andra gör precis tvärtom. Jag ser och känner av mycket mer än vad jag ger sken av. De människor som har ljugit och manipulerat mig har jag tagit avstånd ifrån. Jag vet nu i mitt hjärta att de en vacker dag kommer fram till insikten om att: Den de ljugit och lurat mest är sig själva.

Det är befriande att ta avstånd ifrån människor som inte uppskattat mig och det jag givit av mitt hjärta. Jag vill inte längre slösa av min dyrbara tid och energi på individer som tror att min existens enbart går ut på att ge deras Ego bekräftelse. Ja, det gör ont när Egot blir sårat. Det gör lika ont att känna sig förbisedd och oviktig som t.ex. vid födelsedagar. Jag behöver inte just den dagen lyssna på andras sjukdomar, banaliteter eller gnäll om livet. Att fira mig genom att komma med en present och ändå inte vara känslomässigt eller intellektuellt närvarande är för mig värre än att vara ensam just den dagen. Jag behöver inte detta längre i mitt liv. Det handlar inte om att jag tycker illa om någon, det handlar om att jag inte accepterar att bli illa behandlad av någon. Att vara självisk (inte samma sak som att vara egoistisk) är sunt, läkande, förlösande och en lärdom i sig att sätta klara och tydliga gränser. Om jag har lärt mig att acceptera andras gränssättningar är det lika naturligt för mig att jag blir bemött med samma respekt tillbaka.

En av mina guider sa en gång till mig ”Att det inte finns några perfekta människor men däremot kan en människa ha perfekta intentioner”. Hur är detta möjligt, hur kan en människa separeras från intentionerna? Jag funderade på detta under lång tid tills jag en dag förstod vad hon menade. Det finns några fåtal människor som, trots sitt personliga lidande, kan separera sig från sitt Ego och låta hjärtat styra deras val i livet för att hjälpa andra växa och läka.

© Diana Sjöbeck