En omvärdering av verkligheten (sv-eng)

I grund och botten är jag en positiv och glad människa. Jag har alltid sett en mening med allt det som skett i mitt liv och tackat för alla erfarenheter som kommit i min väg. Jag kan bara säga att jag varit med om mycket, mycket mer än vad många kan föreställa sig, så brist på kunskap och erfarenheter har jag inte. Det är kanske därför jag nu befinner mig i en tid som handlar om omvärdering av verkligheten, vad jag lärt mig att tro om livet och dess syfte. Det är en del frågor som jag inte riktigt kan få svar på eller så är det kanske att jag inte har förstått svaren. Oavsett vilket, är jag övertygad om att fler tänker i samma banor som jag.

Den senaste tiden har frågor om livets läxor kretsat en hel del i mitt huvud. Jag undrar ibland vad dessa läxor egentligen går ut på. Nu syftar jag på misshandel, våldtäkt, tortyr, incest, sexuella övergrepp osv. Vuxna människor kan välja att antingen föra dessa fruktansvärda arv vidare eller välja att avbryta det. Samma val som deras föräldrar eller närmaste har haft och inte gjort. När ska detta eviga kretslopp av skuld, skam och självförakt sluta? Förlåtelse kan vi lära oss på andra sätt om det nu är det som är syftet. Om vi nu tror på reinkarnation och karma och kommer tillbaka med total minnesförlust, vad är då meningen? Vad finns det att lära i detta som anses vara kärleksfullt och utvecklande? Vi som människor har funnits här i hundra tusentals år. Hur mycket mer tid måste framskrida innan vi har förstått dessa återupprepande s.k. ”läxor”?

En del är fast i sin övertygelse om att vi inte klarar av förändringar på egen hand, vi måste ha någon eller något som skall frälsa oss från ondo och hjälpa oss till upplysning. Detta är en separerande energi, detta är en energi som förminskar vårt värde, vår storhet och hela vår potential både som människor och själar. Du får tro på vad du vill, det är din rättighet, liksom det är min rättighet att uttrycka mina funderingar. Jag har i alla fall tröttnat på att upprepa mantran som inte längre känns rätt i hjärtat. Mantran som håller hoppet uppe men inga bestående förändringar infinner sig. Visst, jag kan skapa min egen verklighet med tankens kraft, men i så fall får jag flytta till en planet där ALLA tänker likasinnat för att det ska fungera. Verkligheten, som jag ser den, delas inte av alla. Det är svårt att skapa en positiv förändring när den hela tiden motarbetas från olika håll. Vill vi skapa en fredlig värld utifrån hjärtats energi, måste ALLA vara med annars fungerar det inte. Vi kan inte känna hjärtats energi med sinnet eller genom EGOT.

Jag har börjat ifrågasätta dessa filosofier och börjat inse att detta synsätt har programmerats i och inom oss av ett system som vill hålla oss kvar i ett lågt vibrationsfält och skapa en känsla av hjälplöshet och fatalistiskt tänkande. Detta är inte kärleksfull energi, detta är den dualistiska energin som talar. Den som separerar, kategoriserar människor i olika fack, den som förnedrar, förlöjligar, sprider rädslor, förtalar och stoppar andras utveckling i livet på grund av avundsjuka, okunskap och brist på egen skaparkraft. Det systemet som ständigt påminner oss om att vi inte duger som vi är och där vi ständigt matas med information om att jaga status, ytlighet, pengar, rikedom och prylar för att vara lyckliga.

Vi pratar så mycket om andligt växande och utveckling hit och dit samtidigt som vi ofta säger att ”vi är alla ett”, vi är multidimensionella och vi är kärlek. Med andra ord har vi tillgång till allting redan som alla har upplevt och upplever varje sekund. Om vi nu tror på detta så behövs inga ”läxor” längre för att vi ska utvecklas. Vi har redan all kunskap till hands för att förverkliga oss själva och förändra samhället vi lever i. Vi behöver inte självutnämnda gurus och mästare att tala om för oss vad vi egentligen vet innerst inne. Vi behöver inte heller några utomjordiska flottor som ska komma och lära oss något som vi redan känner till. Det enkla svaret stirrar oss i ansiktet varje gång vi tittar i spegeln. Det är vi själva som måste ta stegen mot en kärleksfull väg där vårt hjärta är vägvisaren och inte vårt EGO.

Ensamma anses vi kanske svaga men tillsammans kan vi göra underverk och stor skillnad. Vi ska våga gå mot strömmen och vad majoriteten tycker, de har inte alltid rätt. Vi ska våga följa vårt hjärta, vårt inre ljus och kärleken som strömmar igenom oss. Visst, det kommer att finnas människor som hånar oss och förlöjligar oss, men det spelar ingen roll så länge vi gör det som känns rätt, följer vår sanning och övertygelse och förstår att vi inte är ensamma om att tycka detta. Så vad väntar vi på egentligen?

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

A revaluation of reality
Basically, I am a positive and happy person. I’ve always seen a meaning to everything that happened in my life and thanked for all the experiences that came along my way. I can only say that I have been through a lot, much more than many can imagine, so a lack of knowledge and experience I have plenty of. Maybe that’s why I now find myself in a time that is about revaluation of reality, what I have learned to think about life and its purpose. There are some questions I can not really get the answers to or it’s maybe because I have not understood the answers. Regardless, I am convinced that more people are thinking along the same line as I do.

Lately, questions about life lessons revolved a lot in my head. I sometimes wonder what these lessons is all about? Now I am referring to assault, rape, torture, incest, sexual abuse, etc. Adult humans can choose to either bring these terrible legacies forward or choose to end it. The same choice as their parents or closest family and friends had and didn’t do. When will this eternal cycle of guilt, shame and self-loathing stop? Forgiveness can we learn in other ways if that is the life’s purpose. If we now believe in reincarnation and karma and we come back with total amnesia, what’s the point then? What is there to learn with all of this that is considered to be loving and stimulating? We as humans have been here for hundreds of thousands of years. How much more time must proceed before we have understood these repetitive so-called ”homework”?

Some are unyielding in their conviction that we can not handle change on our own; that we must have someone or something that will save us from evil and help us to enlightenment. This is a separating energy; this is an energy that reduces our value, our greatness and our full potential both as people and souls. You can believe what you want; it is your right, as it is my right to express my thoughts. I am anyway tired of repeating mantras that no longer feels right in my heart. Mantras that keep up hope but no permanent change occur. Sure, I can create my own reality with the power of thought, but in that case I have to move to a planet where everyone thinks like-minded for it to work. The reality, as I see it, is not shared by everyone. It is hard to create a positive change when it is constantly thwarted from different directions. Do we want to create a peaceful world based on heart’s energy, then we all must be involved or otherwise it will not work. We can not feel the heart’s energy through our mind or ego.

I have begun to question these philosophies and started to realize that this approach is programmed within us by a system that is keeping us in a low vibration field and create a sense of helplessness and fatalistic thinking. This is not loving energy, this is the dual energy speaking. Anyone who separates categorizes people into different compartments, those who demean, ridicule, spreading fears, slander and stops others development in life because of their own jealousy, ignorance and lack of self-creative power. The system that constantly reminds us that we are not good enough as we are and where we are constantly fed with information about chasing status, superficiality, money, wealth and gadgets to be happy.

We talk so much about spiritual growth and development here and there while we often say that ”we are all one,” we are multidimensional and we are love. In other words, we have access to everything already that all have experienced and are experiencing every second. If we truly believe in this statement, than there is no need for ”homework” anymore for us to evolve. We already have all the knowledge at hand to realize ourselves and change the society we live in. We do not need self-appointed gurus and masters to tell us what we really know deep down. We do not need any alien fleets to come and teach us something we already know. The simple answer is staring us in the face every time we look in the mirror. It is we ourselves who must take steps towards a loving way in which our heart is the guide and not our ego.

Alone we are weak, but together we can do wonders and big difference. We should dare to go against the current and what the majority think, they are not always right. We should dare to follow our heart, our inner light and the love flowing through us. Sure, there will be people who will mock us and ridicule us, but it does not matter as long as we do what feels right, follow our truth and belief and understand that we are not alone in thinking this. So what are we waiting for, anyway?

Please share thanks

© Diana Sjöbeck

Vi är alla ETT-missförståndet

Andligt uppvaknande med Diana Sjöbeck
Perhaps we believe in angels and light beings.

Vi är alla ETT-begreppet, har enligt min åsikt, totalt tjatas sönder och fullständigt tappat sin innebörd. Jag vägrar att gå in i manipulativt energispel som trycker ner min energi och håller mig kvar i ett lågfrekvent tillstånd genom att lägga skuld på mig. Jag jobbar dagligen på att höja mig och ta avstånd ifrån det som format mitt liv och mig som människa. För mig handlar det om att bryta allt det som håller mig kvar i ett lågfrekvent tillstånd. Detta tillstånd som bidrar till lidande, orättvisor och ofrihet. En del anser att jag kritiserar och är negativ i mina texter eftersom de inte känner sig inspirerade eller upplyfta av dem. Men att stryka alla medhårs hela tiden och mata Egot med smicker är inte vad mitt arbete går ut på, hela tiden. Så länge det finns dualistisk energi, kommer budskapen att handla om båda.

Putti-nutt, gull-gull, rosa moln och slickepinnar hjälper oss inte framåt i livet. Denna metod ger oss inte ALLTID insikterna om vad vi bör förändra eller bli medvetna om för att växa och utvecklas. Jag önskar att människor kunde förstå att detta delvis handlar om speglingar men också budskap som är skrivna på inspiration för att hjälpa OSS att släppa taget om Egot och rädslor. Så nästa gång du och jag känner oss irriterade över något budskap, kan det inte skada att titta lite närmare på varför vi känner oss irriterade. Då ger vi oss en möjlighet att bli medvetna om vad vi bär på, är klara med, behöva förändra, släppa taget om samt lära oss att visa uppskattning och tacksamhet för det liv som vi faktiskt har. Allt som sker i livet är inte fatalistiskt eller styrt av Universums krafter. Vi har fortfarande en Fri Vilja och det är upp till oss att börja använda den. Hur vi förhåller oss till livet, behandlar medmänniskor, oss själva, vad vi skapar, tänker, känner, säger och agerar, är något vi själva väljer. Ingen har en pistol riktad mot tinningen och tvingas att gå emot sin natur.

Personligen känner jag inte någon samhörighet, eller vill vara delaktig i, energi som skapar smärta, missförhållanden, förnedring i alla dess former, övergrepp, exploatering och förstörelse, handlingar utan empati eller insikt. För mig spelar det ingen roll om det handlar om tradition, kultur, politik eller religion. Ett tvång är ett tvång, punkt slut. Systematisk hjärntvätt, från generation till generation, gör det inte mer rätt. Egoism och maktmissbruk är något som förstör för oss alla och utan gränssättningar är vi alla dömda att leva i en värld som till slut blir olidlig för dem flesta av oss. Gränssättningar är en kärleksfull handling som kan leda till positiva förändringar. Fri Vilja är något vi alla har och bör använda lite mer aktivt till att skapa en bättre värld. En del använder sin Fria Vilja till att utföra fruktansvärda handlingar och då är det dags att visa att detta beteende inte längre är acceptabelt. Jag är trött på denna mentalitet som råder i samhället nu, där det är synd om förövarna men inte offren. Att sitta av en tid i fängelset är inte ett straff och den tiden i sig tjänar inget syfte om inte medvetandet höjs och insikterna föds. När förövarnas energi förändrats och blivit mer kärleksfull i sin frekvens, kommer jag att känna mer samhörighet med dem. Utan konsekvenser lär vi inte av misstagen!

Personligen känner jag mer samhörighet, delaktighet i, energi som är inspirerande, kreativ, upplyftande. Information som sprider medvetenhet, kärlek och ödmjukhet. Kunskap som sprider frihet, rättvisa för individen och allt levande på denna jord. Ärlighet, sanning och trovärdighet är något som mitt hjärta strävar efter. Jag är väl medveten om att jag har lång väg att gå men jag gör det jag kan och det är alltid bättre än ingenting alls. Självklart kan detta missuppfattas och tolkas som att jag är perfekt, upp till er att göra detta. Men glöm inte att titta på er själva först och främst. Jag är medveten om mitt inre och de delar som ännu inte har integrerats med ljuset och kärleken. Jag är i kontakt med dem delar av mig som farit illa och som behöver omtanke och läkning. Hyckleri är inte min stil, jag säger det jag menar, jag står för min sanning.

Väljer någon att vara passiv, likgiltig i det som sker omkring dem, är ett val och då får de också tåla konsekvenserna, utan att gnälla på dem som försöker skapa en bättre värld. Vi kan prata oss blåa i ansiktet men om vi inte lever efter våra egna värderingar är orden fullständigt meningslösa. Det är samma sak som t.ex. ständiga ursäkter. Till slut kommer även ursäkterna att tappa sin kraft. När sockersöta ord inte återspeglas i handlingarna, blir orden meningslösa. Vi har talets gåva, kan kommunicera på många olika språk men lyckas ändå inte förmedla en enkel sak som, genuin kärlek, lojalitet och ärlighet… i både ord och handlingar. Vissa ord kan helt enkelt inte separeras från handlingarna. Visst är allt energi, bakom varje ord finns det en manifesterande energi. Men den som sörjer, behöver också mänsklig kontakt inte enbart en eterisk kram. Den som känner sig ensam, behöver också en medmänniskas närvaro inte enbart en tröstande tanke. Ni förstår säkert min tankegång.

Vi finns här av olika anledningar och vi har alla olika arbetsuppgifter, även om vi inte alltid förstår VAD det är vi ska göra. Vår värld har många problem och dessa måste vi våga lyfta fram och hela. Det spelar ingen roll om problemen är individuella eller globala. Problemen kommer aldrig att försvinna bara för att vi väljer att ignorera dem. Den dagen när vi alla tagit in kärlek i våra hjärtan kommer denna dualistiska värld att upplösas. Detta är min sanning och den står jag för.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

%d bloggare gillar detta: