I grund och botten är jag en positiv och glad människa. Jag har alltid sett en mening med allt det som skett i mitt liv och tackat för alla erfarenheter som kommit i min väg. Jag kan bara säga att jag varit med om mycket, mycket mer än vad många kan föreställa sig, så brist på kunskap och erfarenheter har jag inte. Det är kanske därför jag nu befinner mig i en tid som handlar om omvärdering av verkligheten, vad jag lärt mig att tro om livet och dess syfte. Det är en del frågor som jag inte riktigt kan få svar på eller så är det kanske att jag inte har förstått svaren. Oavsett vilket, är jag övertygad om att fler tänker i samma banor som jag.
Den senaste tiden har frågor om livets läxor kretsat en hel del i mitt huvud. Jag undrar ibland vad dessa läxor egentligen går ut på. Nu syftar jag på misshandel, våldtäkt, tortyr, incest, sexuella övergrepp osv. Vuxna människor kan välja att antingen föra dessa fruktansvärda arv vidare eller välja att avbryta det. Samma val som deras föräldrar eller närmaste har haft och inte gjort. När ska detta eviga kretslopp av skuld, skam och självförakt sluta? Förlåtelse kan vi lära oss på andra sätt om det nu är det som är syftet. Om vi nu tror på reinkarnation och karma och kommer tillbaka med total minnesförlust, vad är då meningen? Vad finns det att lära i detta som anses vara kärleksfullt och utvecklande? Vi som människor har funnits här i hundra tusentals år. Hur mycket mer tid måste framskrida innan vi har förstått dessa återupprepande s.k. ”läxor”?
En del är fast i sin övertygelse om att vi inte klarar av förändringar på egen hand, vi måste ha någon eller något som skall frälsa oss från ondo och hjälpa oss till upplysning. Detta är en separerande energi, detta är en energi som förminskar vårt värde, vår storhet och hela vår potential både som människor och själar. Du får tro på vad du vill, det är din rättighet, liksom det är min rättighet att uttrycka mina funderingar. Jag har i alla fall tröttnat på att upprepa mantran som inte längre känns rätt i hjärtat. Mantran som håller hoppet uppe men inga bestående förändringar infinner sig. Visst, jag kan skapa min egen verklighet med tankens kraft, men i så fall får jag flytta till en planet där ALLA tänker likasinnat för att det ska fungera. Verkligheten, som jag ser den, delas inte av alla. Det är svårt att skapa en positiv förändring när den hela tiden motarbetas från olika håll. Vill vi skapa en fredlig värld utifrån hjärtats energi, måste ALLA vara med annars fungerar det inte. Vi kan inte känna hjärtats energi med sinnet eller genom EGOT.
Jag har börjat ifrågasätta dessa filosofier och börjat inse att detta synsätt har programmerats i och inom oss av ett system som vill hålla oss kvar i ett lågt vibrationsfält och skapa en känsla av hjälplöshet och fatalistiskt tänkande. Detta är inte kärleksfull energi, detta är den dualistiska energin som talar. Den som separerar, kategoriserar människor i olika fack, den som förnedrar, förlöjligar, sprider rädslor, förtalar och stoppar andras utveckling i livet på grund av avundsjuka, okunskap och brist på egen skaparkraft. Det systemet som ständigt påminner oss om att vi inte duger som vi är och där vi ständigt matas med information om att jaga status, ytlighet, pengar, rikedom och prylar för att vara lyckliga.
Vi pratar så mycket om andligt växande och utveckling hit och dit samtidigt som vi ofta säger att ”vi är alla ett”, vi är multidimensionella och vi är kärlek. Med andra ord har vi tillgång till allting redan som alla har upplevt och upplever varje sekund. Om vi nu tror på detta så behövs inga ”läxor” längre för att vi ska utvecklas. Vi har redan all kunskap till hands för att förverkliga oss själva och förändra samhället vi lever i. Vi behöver inte självutnämnda gurus och mästare att tala om för oss vad vi egentligen vet innerst inne. Vi behöver inte heller några utomjordiska flottor som ska komma och lära oss något som vi redan känner till. Det enkla svaret stirrar oss i ansiktet varje gång vi tittar i spegeln. Det är vi själva som måste ta stegen mot en kärleksfull väg där vårt hjärta är vägvisaren och inte vårt EGO.
Ensamma anses vi kanske svaga men tillsammans kan vi göra underverk och stor skillnad. Vi ska våga gå mot strömmen och vad majoriteten tycker, de har inte alltid rätt. Vi ska våga följa vårt hjärta, vårt inre ljus och kärleken som strömmar igenom oss. Visst, det kommer att finnas människor som hånar oss och förlöjligar oss, men det spelar ingen roll så länge vi gör det som känns rätt, följer vår sanning och övertygelse och förstår att vi inte är ensamma om att tycka detta. Så vad väntar vi på egentligen?
Vänligen dela tack
© Diana Sjöbeck
A revaluation of reality
Basically, I am a positive and happy person. I’ve always seen a meaning to everything that happened in my life and thanked for all the experiences that came along my way. I can only say that I have been through a lot, much more than many can imagine, so a lack of knowledge and experience I have plenty of. Maybe that’s why I now find myself in a time that is about revaluation of reality, what I have learned to think about life and its purpose. There are some questions I can not really get the answers to or it’s maybe because I have not understood the answers. Regardless, I am convinced that more people are thinking along the same line as I do.
Lately, questions about life lessons revolved a lot in my head. I sometimes wonder what these lessons is all about? Now I am referring to assault, rape, torture, incest, sexual abuse, etc. Adult humans can choose to either bring these terrible legacies forward or choose to end it. The same choice as their parents or closest family and friends had and didn’t do. When will this eternal cycle of guilt, shame and self-loathing stop? Forgiveness can we learn in other ways if that is the life’s purpose. If we now believe in reincarnation and karma and we come back with total amnesia, what’s the point then? What is there to learn with all of this that is considered to be loving and stimulating? We as humans have been here for hundreds of thousands of years. How much more time must proceed before we have understood these repetitive so-called ”homework”?
Some are unyielding in their conviction that we can not handle change on our own; that we must have someone or something that will save us from evil and help us to enlightenment. This is a separating energy; this is an energy that reduces our value, our greatness and our full potential both as people and souls. You can believe what you want; it is your right, as it is my right to express my thoughts. I am anyway tired of repeating mantras that no longer feels right in my heart. Mantras that keep up hope but no permanent change occur. Sure, I can create my own reality with the power of thought, but in that case I have to move to a planet where everyone thinks like-minded for it to work. The reality, as I see it, is not shared by everyone. It is hard to create a positive change when it is constantly thwarted from different directions. Do we want to create a peaceful world based on heart’s energy, then we all must be involved or otherwise it will not work. We can not feel the heart’s energy through our mind or ego.
I have begun to question these philosophies and started to realize that this approach is programmed within us by a system that is keeping us in a low vibration field and create a sense of helplessness and fatalistic thinking. This is not loving energy, this is the dual energy speaking. Anyone who separates categorizes people into different compartments, those who demean, ridicule, spreading fears, slander and stops others development in life because of their own jealousy, ignorance and lack of self-creative power. The system that constantly reminds us that we are not good enough as we are and where we are constantly fed with information about chasing status, superficiality, money, wealth and gadgets to be happy.
We talk so much about spiritual growth and development here and there while we often say that ”we are all one,” we are multidimensional and we are love. In other words, we have access to everything already that all have experienced and are experiencing every second. If we truly believe in this statement, than there is no need for ”homework” anymore for us to evolve. We already have all the knowledge at hand to realize ourselves and change the society we live in. We do not need self-appointed gurus and masters to tell us what we really know deep down. We do not need any alien fleets to come and teach us something we already know. The simple answer is staring us in the face every time we look in the mirror. It is we ourselves who must take steps towards a loving way in which our heart is the guide and not our ego.
Alone we are weak, but together we can do wonders and big difference. We should dare to go against the current and what the majority think, they are not always right. We should dare to follow our heart, our inner light and the love flowing through us. Sure, there will be people who will mock us and ridicule us, but it does not matter as long as we do what feels right, follow our truth and belief and understand that we are not alone in thinking this. So what are we waiting for, anyway?
Please share thanks
© Diana Sjöbeck
Andligt Uppvaknande med Diana Sjöbeck 
Jag har nyligen varit i en proces där jag sätt väldigt mycket tidigare liv, och visst det värkar vara jag i dom liven, energin och allt är den sama. Men jag har svårt för att se vad allt lidandet ska vara bra för. För facktum är att jag har haft väldigt mycket svåra liv, och då är deta livet inte ett av mina svåraste även om jag i deta livet har otroliga utmaningar hela tiden (har haft hela livet). Man kan ju fråga sig vad det igentligen skulle vara bra för och varför man behöver minas dom.. Jag har inte häller någon som hällst längtan till att facktisk leva yterligare liv efter deta. Vad är meningen med det? Varför kan man inte få vara klar? Och när man har lärt sig att vara människa varför ska man då inte kunna få vara på andra planeter och som olika varelser och uppleva nya saker och inte bara vara människa hela tiden?
Bra text tack så mycket.
GillaGilla
Hej Elin och tack för att du delar med dig av dina upplevelser. Att se sina tidigare liv och den röda tråden genom dem är aldrig lätt. Visst kan vi ha åsikter om allt det du frågar om men det är inte samma sak att veta vad ditt liv/dina tidigare liv egentligen handlar om på djupet. Jag har lärt mig att det inte finns några absoluta svar i dessa frågor eftersom endast din egen själ har alla svaren som är ämnade endast åt dig och din utveckling. Generellt kan jag däremot svara att många ljusarbetare söker sig hit för att transformera lägre vibrationsfrekvenser för att på så sätt höja medvetandet på planeten. Det handlar också om vad du valt att arbeta på för att läka ditt eget Karma och den familjens Karma du valt att födas till. Visst finns det andra planeter och existenser. Många av oss samarbetar med dem i olika syften i kärleksfull anda. Kom ihåg att: dina upplevelser är dina egna att tolka och komma fram till svar som kan hjälpa dig framåt i din personliga själsliga utveckling.
GillaGilla
Tack för en fantastisk läsning och vägen till massa funderingar. Vad väntar vi på egentligen? Jag väntar på att jag i mig själv inte ska bli påverkad av all negativitet som finns runt om mig, för att lyfta världen i min egen kärleks energi som jag vill tro är en del av all kärleks energi. Men det är svårt, det är svårt att inte reagera el. ta till sig andras negativitet i vardagen, så jag undrar är jag en hycklare? som vill älska alla i sin egen realitet el. vill älska oavsett andras val i livet, för att det är just det som behövs för att lyfta och förändra världen till det bättre. Acceptansen. För att kunna uppnå en union. Den villkorslösa kärleken tycks inte vara så villkorslös alla gånger … Så det blir komplex och svårt därmed att uppnå…
I tacksamhet och kärlek/ Nina.
GillaGilla
Hej Nina och tack för dina ord. En människa som arbetar och lyfter världen genom kärleken är stark men också sårbar i sin energi. Därför att denna planet styrs av mycket negativitet som dränerar ljuset och kärleken i våra själar. Det är svårt att fylla på ibland, vilket vi måste göra hela tiden för att orka stå emot och kämpa vidare. Hycklare är vi nog alla, om vi ska använda det ordet, när vi bygger upp murar för att skydda oss och visar upp fasader av att allting är bra när det inte är sant. Alltför många människor gläds när det går illa för andra och det är denna falskhet vi försöker skydda oss ifrån. Människor lider i tysthet vilket bara gör alla processer svårare och tar längre tid att läka. Vi är så rädda för att visa oss svaga men inser inte att det i sig gör oss ännu svagare. Vi har blivit rädda för att lyfta och höja varandra, bara för att våra erfarenheter har lärt oss att våra svagheter har använts emot oss av andefattiga och svagsinta människor. Vi har istället tagit in rädsla i våra hjärtan. De flesta är så förbaskat präktiga och felfria, högst märkligt att så många obalanser då finns i denna värld. Men i nästa liv kanske vi båda har lärt oss att gå på vatten 😜💋❤️
GillaGilla