Medmänsklighet – Andligt Uppvaknande med Diana Sjöbeck

9 september, 201614 juli, 2020

Lev inte i skuggan av andras inre mörker

Har du tröttnat på människor som inte vill ta ansvar för sin negativa energi? Har du kommit till den punkten i livet där du äntligen vågar titta på det som är i obalans och icke kärleksfullt. Då har du kommit en bit på vägen för att bryta dig loss från en omgivning som styrs av egoism och ett *inre mörker. För att detta ska bli möjligt måste även du titta på dig själv och förändra det som drar dessa händelser till dig. Som ljusarbetare och medmänniska har jag ett ansvar och den skyldigheten vill jag inte springa ifrån. Jag utmanar mina känslor, tankar och mig själv varje dag. Jag transformerar negativ energi och omvandlar det till ljus och kärlek. Det är ett arbete som inte ger någon rikedom eller framgång i den fysiska världen. Detta känner de flesta ljusarbetare till och är inte något jag hittar på för att verka viktig. Men givetvis får väl alla tycka vad de vill, oavsett om det är rätt eller inte. Att släppa taget om egot och de destruktiva energier som manifesteras, tack vare oss, tar tid att eliminera och det har jag full förståelse för. Bättre lycka nästa liv… kanske. Det är ju trots allt lättare att gnälla än att se vår del i vad vi själva skapar i våra egna och andras liv.

* Inre mörker är summan summarum av negativa tankar, känslor och beteenden i form av avundsjuka, egoism, utnyttjande, begränsningar, förakt, lögner, manipulation osv.

Många människor säger att de under stor del av sina liv försökt visa en tapper fasad utåt men inombords känner de sig trötta, ledsna och besvikna. De är trötta på att leva ett liv där andra människor orsakar dem problem och som de måste leva med. Detta gäller givetvis alla er andra också, som går igenom exakt samma sak. Tänk bara hur mycket enklare ditt liv skulle vara, om du tog avstånd ifrån det negativa inflytandet på ditt liv? Jag förstår att en del av det som sker är läxor, utvecklingsmöjligheter etc. men till stor del behöver det inte vara så längre. Till stor del handlar det om att förändra sitt inre så att vårt energifält kan börja vibrera i kärlek. Att sitta på sin rumpa och tro att det är alla andra som orsakar dessa problem är självbedrägeri. För skulle majoriteten av jordens befolkning vara fria från sitt inre mörker, skulle vi se dessa förändringar med våra fysiska ögon. Det gör vi inte, vi är få i förhållande till flertalet av den egoistiska och missunnsamma skaran av människor.

”Människor med ofantligt stort Ego anser sig inte ha några brister eller göra några fel. De ser inte sin del i konflikter de själva varit med om att skapa. De är experter på att förvränga sanningen och manipulerar hela sin omgivning för att få medhåll för sitt oetiska beteende. En nyttig läxa jag nyligen fick lära mig. Jag tackar och bugar Egots skarpsinniga mygel för den lär mig när jag ska backa med värdighet och förståelse i mitt hjärta”.

Att leva i skuggan av andras egoism är att leva med konsekvenserna som dessa människors inre mörker skapar. En kärleksfull människa har inget behov av att kränka någon eftersom de djupa sår som uppstår vid dessa tillfällen inte är lätta att läka. Jag vet t.ex. hur det känns att leva i extrem rädsla, tassa på tå för att inte förolämpa människor med min existens. Det i sig skapar känslor av att inte vara önskvärd eller älskad. Att bli orättvist behandlad i skolan, arbetsplatser och samhället gång på gång gör inte livet enklare. Jag har slagits för min rätt till ett drägligt liv. Jag har rest mig upp varje gång någon har trakasserat, begränsat eller förlöjligat mig på grund av sina fördomar och diskrimineringar. Det är lustigt med alla dessa vanföreställningar och förutfattade meningar från människor som inte ens ger sig tid att förstå eller lära känna mig. De speglar sitt inre mörker på mig och tror att de har en klar bild över vem jag är. Denna egoism och missunnsamhet kommer från den plats där dessa människor känner sig små och oälskade. Innerst inne vill de vara som någon annan och tror att de kan åstadkomma mirakler genom att förtrycka någon annan. De vill inte se sitt personliga ansvar i vad de skapar varje dag genom sina tankar, känslor, ord och handlingar. Som sagt, en del problem uppstår på grund av andras inre mörker, besatthet skulle jag vilja påstå att det är. Om du inte har förståelse för min situation eller liv, kan du titta på din närmaste omgivning: utförsäkringar, vanskötsel, vanvård, misshandel, våld, negativ behandling, ingen möjlighet till jobb eller utbildning osv. Det gör ont, eller hur? Våga inte påstå att dessa livssituationer skapas av kärleksfulla, empatiska och förstående människor. Ytterst få människor förstår vad det innebär att ständigt kämpa i motvind och hitta nya lösningar för att kunna överleva på denna planet. Det tar enormt mycket energi och kraft att gå långa omvägar för att hitta tillbaka till den rätta vägen, som allehanda människor hindrat dig ifrån. Ansvar är ett fantastiskt fint ord som det talas om så mycket men märkligt nog skapas det alltmer lidande i brist därav. Ansvar kan aldrig tvingas fram eller överföras på någon som inte förstår vad ordet betyder.

Om du har rest lång väg i ditt liv och äntligen landat i känslan av att må bra ska du vara stolt över dig själv. Ingenting har kommit gratis till dig, du har kämpat dig fram till alla dina framgångar. De som har mage att våga påstå att du är högmodig ska du givetvis inte lyssna på. Dessa påståenden kommer endast från egocentriska jantelags människor som inte kan förmå sig att ta steget ut ifrån sitt inre mörker. Varför ska du behöva krypa omkring i skuggorna och inte få lov att vara stolt över du är i dag? Det jag säger är att, livet har format mig till den jag är i dag och jag behöver inte be om ursäkt för det och det ska inte du heller göra. Det har funnits människor som gjort allt i sin makt för att kuva mig, tysta mig och förnedra mig. Varför ska JAG skämmas över dessa erfarenheter? Min förmåga att vända negativ energi till livsbejakande och inspirerande kraft, är något jag lärt mig att göra. Det har inte kommit gratis och definitivt inte genom att förtrycka och ignorera mitt inre eller genom att göra livet svårt för andra. Jag vågar påstå att även du kan göra detsamma. Jag är inte perfekt, jag har inte alla svaren över vad livet handlar om men jag kan ärligt talat säga att jag vet mer än många andra. Som ljusarbetare kommer jag att göra allt i min makt för att arbeta på att bli en bättre människa och gå i den riktningen hjärtat vägleder mig. Min inre vilja till att lära mig och att konstant utvecklas är stark och skulle jag stanna upp, då dör jag, punkt slut. Vid det tillfället kommer jag att veta att mitt samvete är rent och att jag har gjort vad jag kunnat för att leva ett bra liv i ljus, kärlek och glädje. Jag kommer att veta att jag delat med mig av det jag kan i hopp om att hjälpa andra.

Vem kan egentligen avgöra vad du kan eller inte kan, mer än du själv. Varför accepterar du dessa begränsningar från en omgivning som själva är livrädda för motgångar. Motgång… ja det är jobbigt att misslyckas men om man inte försöker är den motgången självförvållad. Ingen kan övertyga dig om att du är en underbar människa, att du har mycket att ge eller att du är fantastisk som du är, om du själv inte tror på det. Någonstans i livet lärde du dig att andra var mer viktiga, var bättre än dig och att du inte skulle tro att just du hade något att tillföra denna värld. Du lärde dig att lita till andra som visste bättre. Du kanske ständigt sökte bekräftelse från en omgivning som enbart ville bekräfta sig själv, nära sitt ego och hade varken tid eller lust att se dig för den du är. På ett andligt plan är vi alla likvärdiga och ingen är bättre eller sämre än någon annan. Vi vet vilka vi är, vilka uppgifter vi har och vi förstår att vårt samarbete är något som gagnar oss alla. Det finns inga JAG eller DU, det finns bara VI. Men här är det alltför många människor som ständigt kräver bekräftelse över att inte göra någonting för någon. Vi har alltför många människor som klappar sig själva på axeln över att inte göra någonting för någon mer än sig själv. Hur mycket mer behöver en människa i tillgångar och pengar för att fylla tomheten inom sig som bara vill ha mer?

Du kanske själv är dålig på att visa uppskattning och tacksamhet till den person som funnits där för dig. Det är väldigt enkelt att bli bekväm och tro att flödet är enkelriktat. Även den vackraste blomman kan vissna om den inte får näring och så är det även med människor. Efterhand som åren gick blev det kanske lite bekvämt att inte engagera dig i frågor som rör ditt eget liv eller hur din framtid ska se ut. Du gav bort din kraft till andra, genom att sluta ifrågasätta eller aktivt agera om någonting inte var bra för dig. Förr i tiden ringde jag mina närmaste bara för att höra hur de mådde och om allting var bra i livet. I dagsläget gör jag det inte längre för att jag helt enkelt väljer att lägga den tiden och energin på mig själv. Det tar exakt lika lång/kort stund för mig att engagera mig i andras liv som det tar för andra. För mig har omtanke och intresse för mina medmänniskor aldrig varit ett problem men det blir ett problem när den energin blir enkelriktad och det vill jag inte längre ha i mitt liv.

Det är väldigt enkelt att sätta på sig skygglapparna och tro att någon annan ska fixa ditt liv för att du ska ha det så bra som möjligt. Det tragiska är att de flesta, vare sig vill eller har lust, att hjälpa dig eftersom de är upptagna med att enbart hjälpa sig själva. Att hjälpa andra, utan ett egenintresse, är en sällsynt gåva som nästintill är utrotad. De flesta lyssnar inte längre med intentionen att förstå, de lyssnar med intentionen att ifrågasätta det som sägs eller genast ventilera vad som sker i deras liv. Sanningen är att de inte orkar lyssna till visdom som inte kommit från dem själva, först och främst. Så är det i en egoistisk värld där du sällan eller aldrig kommer att bekräftas, för den du är, eftersom du inte får vara bättre än någon annan. Men jag lovar dig att, allt som tillhör dig, kan i dag stjälas och tjuven kommer att sko sig på din personliga energi utan att ha det minsta lilla ånger i sitt hjärta.

De flesta vill suga åt sig vår inspiration, kreativitet och inre skatter men aldrig hänvisa till oss eller ge oss beröm för det. Hur många gånger, har du i ditt liv, upplevt att människor vill stå dig nära så länge de kan exploatera något som du har? Samtidigt som de sticker dolken i ryggen kan de le och låtsas som om det regnade. De flesta vill bara få men inte ge någonting tillbaka. Jag kanske är något enkelriktad i detta budskap men jag ser omvärlden bli alltmer egoistisk och missunnsam. Alltfler väljer att stänga sitt hjärta istället för att välkomna de kärleksfulla och ljusa energierna som finns omkring oss. När har t.ex. dina familjemedlemmar eller nära vänner, senast gjort något för dig? Hur många brutna löften har du upplevt, bara detta år, på grund av att tiden inte räckt till, att människor valt att göra något annat som gynnat dem själva eller någon annan dålig ursäkt? Människor i din omgivning behandlar dig på det sätt du lärt dem och det är upp till dig att ändra på det. Det är du som måste börja lära dig att säga ifrån, förklara dina behov och sluta nära andras ego i tid och otid. Om det innebär att du under en tid måste dra dig tillbaka och vara ensam, ska du göra det om det känns rätt i ditt hjärta. Det är ditt individuella ansvar att öppna ditt hjärtchakra, börja leva och skapa utifrån den kärleksenergin, varje sekund av ditt vakna liv.

Ljus, kärlek och flöde önskar jag er

Lite humor har ingen dött av 🙂

uppdragskontrollen

6 december, 201514 juli, 2020

Några små funderingar del 2

Hej alla vackra själar
Denna artikel är min sista för i år och av hela mitt hjärta önskar jag er alla en fortsatt trevlig resa genom livet.

Ångra aldrig att du älskat och givit av dig själv även om du inte fått samma omtanke och kärlek tillbaka. Du härstammar från kärleken och dit kommer du att återvända. Människor med stort hjärta ångrar inte att de älskat, de kan endast ångra att tiden inte räckt till för att älska och sprida av sin kärlek ännu mer.

Jag vet att jag inte vet allt och ju mer jag lär desto fler frågor vill jag ha svar på. Jag vet att denna verklighet är min egen och att det jag upplever, inte är samma som din. Jag vet också att bortom denna verklighet finns det återigen mycket jag inte förstår eller vet någonting om, därför finns det mycket kvar att lära. I all enkelhet är Universum en droppe i havet men droppen är inte på något sätt separerat från havet. När de två möts, vet de i den stunden att de två är Ett. I den stunden finns inga Du och Jag, Den eller Det. Det enda som finns är ljus, kärlek och enhet. Där på den platsen kommer våra själar att sammanstråla och i den stunden är vi alla likvärdiga, älskade och lyckliga.

Var alltid nöjd med alla dina framsteg som du gör när det gäller dig själv. Fira, var stolt över den du är och kommer att bli. Dina framsteg är det kanske inte många som förstår, respekterar eller värdesätter men det spelar ingen roll. I slutändan handlar det om att kunna leva med sig själv oavsett vad omgivningen tycker och tänker.

I det mest outgrundliga djupet av förtvivlan finns det alltid en ljusglimt. Ett leende som inger ett hopp, ett ord som ingjuter styrka och en förståelse från en medmänniskas blotta närvaro kan skingra de mörkaste skuggorna. Ord är ibland överskattade när energin från kärleken berör ditt inre.

Tystnad och nonchalans Ingen konflikt kan lösas genom tystnad, inga problem kan lösas genom ignorering eller projiceringar. Subtil energi som har sin grund i negativ och destruktiv tanke eller känsla kommer slutligen att enbart förgöra sig själv. På vägen fram till den insikten, skapas många hinder och blockeringar som inte någon annan förtjänar. Den klenmodige kommer alltid att försöka hålla sin rygg fri genom att ta på sig martyrmanteln och idogt beklaga sig hos dem som det inte berör. Men det kommer en tidpunkt när den kärleksfulla klarheten dånar som en blixt från klar himmel och dessa småaktiga beteenden och mönster grusas till intet.

Det sägs att sanningen alltid är bättre än en lögn. Men när själen lider och minnen är dolda bakom tunga slöjor av skuld och skam, måste sanningen komma fram i små doser. Sinnet är skört i den människan som styrts av lägre frekvenser och då är hela sanningen inte direkt den rätta vägen att gå. Allting har sin mening, allting har ett syfte även om Egot vill någonting helt annat. Är viljan till att ha rätt mer viktig än viljan till att hjälpa någon läka sina själsliga sår? I konflikter som uppstår vill Egot alltid ha rätt men det är sällan Egot vill inse att den varit medskaparen i det som skett. Tänk att den som aldrig visar omtanke, kärlek, respekt och bekräftelse till sin partner eller vän, vaknar en dag och undrar varför den plötsligt blivit övergiven.

Varje sekund tickar livet vidare oavsett hur vi än mår eller var vi sitter fast. Tiden står inte still bara för att vi gör det. En dag vaknar vi och inser att flera år har tickat oss förbi medan vi fortfarande står på samma plats. Det är upp till oss att ta tag i våra liv, göra de förändringar som behövs, släppa taget om det som inte går att lösa och börja skapa bättre förutsättningar för vårt eget välbefinnande. Livet är inte alltid lätt men vi som är här har långt många fler möjligheter än vad andra har i världen. Vi ska frigöra oss från vårt mentala fängelse, våra emotionella bojor och börja LEVA. Tempus fugit…

Vänligen dela tack

4 november, 201514 juli, 2020

När relationsavslut är nödvändiga

Det är inte alls ovanligt att relationer avslutas i takt med andligt uppvaknande. Det här året är vad just detta har handlat om för min del och många andra jag känner. Särskilt de relationer som inte har haft sin grund i ärlighet, sanning och kärlek. Du kanske till och med själv har bett om hjälp att släppa taget om människor som orsakat dig lidande eller inte varit sanna i sin energi gentemot dig. Dessa avslut har vi alla fått, en gåva från Universums Hjärta, till oss som vill leva och utvecklas vidare i kärleksfull anda. Vi har lärts att nöja oss med det lilla, acceptera slentrianmässiga relationer som inte tillför någonting positivt och vi kanske till och med är rädda för att bli ensamma. Rädslor kommer i olika former, beroende på vilka vi är, men ensamhet är aldrig ett straff. Ensamhet lär oss att lyssna till vår själ, bli vän med oss själva och vi lär oss att vi är värda så mycket mer. Slutligen kan vi berika världen med vår unika energifrekvens till dem som är villiga att ta emot den.

Den tid av ensamhet jag haft under flera månader nu har lärt mig mycket om mig själv. Jag har kommit i kontakt med mitt inre på ett helt annat sätt än tidigare. Den lilla flickan inom mig som under barndomen blivit försummad har gett mig många svar och insikter. De sista pusselbitarna har nu äntligen fallit på plats och det enda jag känner är tacksamhet. Att söka kärlek, omtanke och gemenskap av lika skadade människor går inte helt enkelt. Anledningen är att ytterst få människor har förmågan av att höja sig över sitt egna lidande och osjälviskt ge det de själva saknat. Istället för att bemöta en medmänniska med empati, kärlek och lyhördhet visar den istället en mur av egoism, rädslor och dömande. Det är precis detta dömande som i slutändan visar sitt rätta ansikte och återspeglas i handlingarna.

Tystnaden är lärorik för dem som orkar lyssna till sitt inre. Det kanske är lättare att lära sig lyssna när ventiler, i form av vänner, saknas i den yttre världen. Jag kan ärligt säga att jag blivit hypersensitiv mot lögner och oärlighet. För mig har det alltid varit viktigt att ex. hålla mina löften. Jag menar det jag säger och står vid mitt ord, tills den dagen jag lärt mig någonting annat. Att ge upp och sluta kämpa, finns inte inom mig. Visst finns det dagar där jag tar på mig offermanteln och tycker synd om mig själv men jag reser mig alltid upp och fortsätter kämpa. Trots all form av negativ särbehandling från människor och samhället, står jag här framför er och ger er hopp om att allting i livet kan förändras till det bättre. Det spelar ingen roll vilken metod du använder för att lyfta upp dig, huvudsaken är att det fungerar för dig. De vackraste och bästa budskapen jag skrivit är när jag mått som sämst och det är något som min make gjort mig uppmärksam på. Det finns häpnadsväckande källor av potential inom var och en av oss, oavsett vad vi programmerats att tro om oss själva och livet.

Fira dina relationsavslut, det gör jag och ha tålamod med att det kommer att ta ett par månader innan du kommit i balans med dig själv. Avslut är smärtsamma, särskilt om du investerat mycket tid och energi i dessa människor. Vi får mycket mer tid över att skapa i kärlek och glädje när vi slutar tänka och känna oss försummade, utnyttjade och sårade av människor som inte förstår bättre. De som ständigt vänder kappan efter vinden och låter munnen leva ett eget liv är ingenting att hänga upp sig på. För min del känner jag mig friare, lättare och har ett helt annat flöde i mitt liv nu. Tillräckligt länge hade jag omringat mig med människor som inte uppskattade och värdesatte mig. Har slösat oändligt mycket energi på att transformera andra människors dåliga beteenden, projiceringar och negativa mönster. Inte ens jag själv förstod hur många människor jag egentligen hade omkring mig som enbart utnyttjade mig, levde på min livsenergi och ständigt tog mig för givet. Jag har förlåtit mig själv och dem. Önskar dem allt gott och vill nu bara bli lämnad ifred. Jag har äntligen förstått läxan, min egen brist på gränssättningar och insett mitt egentliga värde som medmänniska, vän, partner och ljusarbetare. Om kärlek, vänskap och tid inte kan ges helhjärtat är det inte lönt att hålla sig kvar vid den. Relationer handlar till stor del om speglingar så om kärlek och omtanke inte visas i handling kommer det att speglas tillbaka. Om likgiltighet och tystnad visas kommer även det att speglas tillbaka. Det är inte meningen att en person ständigt ska engagera sig eller anstränga sig för att en relation ska fungera kärleksfullt.

När det finns brister i relationer handlar det inte om något straff, som vissa tycks tro. Bakom varje motgång i livet finns det en läkningsprocess som döljer sig bakom ex. Karma. Dåliga relationer och ensamhet är inga bestraffningar från något tidigare liv. Dessa händelseförlopp tillhör många gånger kontrakt och överenskommelser som själen gått med på att balansera i detta livet, för att hjälpa sig själv och andra. Det finns många synvinklar på ett problem och förståelsen för detta kan endast sträcka sig så långt insikten räcker. Litet sinne kan inte tänka stort eller bortom de illusoriska slöjorna. Ibland handlar livet om acceptans, att sluta förändra något som inte kan eller vill bli förändrat. Fortsätter jag att kämpa motströms kommer det bara att leda till mer lidande och frustration. Att kapitulera är att acceptera. Att acceptera leder mig slutligen till frigörelse från egots mantra som flitigt arbetar med att hålla mig kvar i ett lågfrekvent tillstånd. När vi inser att vårt inre lidande inte skiljer sig från andras lidande kommer vi att förstå att vi alla är ETT. När var och en inser att det personliga lidandet inte är större eller kräver mer uppmärksamhet än någon annans, då kan den i sanning kalla sig medmänniska.

Släpp taget om allt som håller dig tillbaka från att leva ditt liv till fullo. Lämnar en del människor din sida får du ha tillit till att det är det bästa för er alla. Inse att kärlekslösa handlingar stoppar flödet från Universum och skapar onödig tröghet och tyngd. Om människor har ett behov av att döma dina beslut och val kan du endast le och förstå att de inte har en aning om vad ditt liv går ut på. De har inte levt ditt liv. Jag brukar säga att: ”Med facit i hand är vi alla genier och det facitet lär vi få när vi dör. Endast då kan vi göra en individuell bedömning av helheten och vad meningen med livet var. Fram till dess får vi göra det bästa vi kan med det vi har, här och nu”. Jag låsas inte veta vad syftet är med någons liv, deras livsläxor eller vad var och en på daglig basis kämpar med. I mitt sinne och hjärta finns endast en vilja av att älska och förstå varje enskild människas resa genom livet för att på bästa sätt hjälpa dem, när de ber om det. Antingen ger vi av kärlek eller inte, antingen hjälps vi åt eller inte. Det krävs inte mycket mörker att sänka någon människas livsglädje. Viljan till att förstå andra, ligger i förmågan att förstå sig själv. Svårare än så är det inte.

Hoppas att denna artikel kan inspirera dig och hjälpa dig framåt i att förstå dig själv och dina processer bättre. Av hela mitt hjärta önskar jag er alla en lycklig resa genom livet och släpp kärleksfullt taget om dem som inte vill vara dig nära.

Vänligen dela tack

24 oktober, 201514 juli, 2020

Några små funderingar 1

När världen äntligen tystnat hör jag mitt inre viska. Jag kommer i bättre kontakt med min själ och slipper ta in alla dessa tankar och känslor som inte är mina egna. Jag önskar människor kunde lära sig att verkligen tala till varandra istället för om varandra. Jag önskar också att människor kunde lära sig att verkligen lyssna istället för att bara höra. Varför är det svårt att enbart lyssna på en medmänniska? En del kan inte ens lyssna färdigt innan de ska besvara eller kritisera det som sägs. Alla tankar måste ventileras och fokusen dras ifrån den som vill berätta något viktigt. Att möta en människa i det som den vill säga är inte svårare än att bara lyssna till orden.

Ingen kan ta dina drömmar ifrån dig mer än du själv. Våga drömma stort, våga gå dit hjärtat leder dig, våga hoppas, ha tillit och framförallt våga leva i varje andetag. Misstag är erfarenheter, de kan bara hjälpa dig fram till dina mål, dina önskningar kan förverkligas. När du tror på dig själv och din förmåga spelar det ingen roll vad andra tycker och tänker om dig. Sök aldrig bekräftelse av människor som styrs av egna rädslor och begränsningar.

Trångsynthet och okunnighet finns överallt där sanningen förvrids för att passa ändamålen. Det är lätt att hata när illusionen styr sinnet och svårt att älska när samma illusion knackar på den egna dörren. Sanning är att få kännedom om verkligheten som den är och därefter bilda sig en uppfattning om situationen.

Vad ska människor tycka om dig, det du står för, vad du gillar och inte gillar, hur du lever ditt eget liv osv.? Varför är du rädd för att följa ditt Hjärta när du inte skadar någon? Människor har alltid åsikter om hur andra ska leva sina liv och vad andra får tycka och tänka. Men kom ihåg en sak, att oavsett hur du än väljer att leva ditt liv kommer det alltid att finnas människor som ger sig rätten att kritisera ditt liv. Detta gör de för att de inte vill titta på sina egna liv och inse att de själva lever i ett fängelse av rädslor för vad andra ska tycka och tänka om dem. Var fri i ditt Hjärta och Själ, låt ditt inre ljus spridas till världen.

I stillheten hörs den inre rösten klarast. Den yttre världen är i sanning öronbedövande. Allt ska ske snabbt, tillvaron ska rulla på i allt snabbare takt. Ingen tid till att känna efter eller se i vilken riktning stegen går. Kalla hjärtan skapar en kall värld och i den världen är det välkommet att trampa på dem som känner och tänker med hjärtat. Osjälvisk omtanke är det inte tid till men att förvänta eller till och med kräva det av andra är ju en självklarhet i egoistens sinne. I min naiva och fullständigt idiotiska världsbild är kärleksljuset den avgörande kraften till en bättre värld. Vad du, jag och vi skapar tillsammans. Tänk att få vakna en dag och känna kärleksenergin från hjärta till hjärta. Livet blir lätt bara en uttänjd tråd som blir smalare och smalare tills den brister.

Det sägs att med lidande kommer de bästa insikterna och det kan jag hålla med. Tyvärr är också det lidandet som oftast ignoreras eller hånas. Jag är min egen sol som ibland förmörkas av livets skuggor. Inget jag väljer men det väljer mig på grund av människors handlingar. Hjärtat kan brista många gånger men den kan tåla mycket mer än vad vi tror. När kraften tar slut och tårarna avlöser varandra i ständig ström är det viktigt att veta och känna omtankens kramar runt själen som manifesteras i handling. Detta vill jag ni kommer ihåg, att kärlek inte har ett sista förbrukningsdatum. Däremot är det mottagaren som bestämmer när den kärleken ska kastas på soptippen.

Inte många förstår smärtan och sorgen bakom murarna och varför ensamheten är en trygghet. Det är lätt att råda någon att våga leva, älska och ge av sig själv. Det är något jag också säger men jag vill också poängtera att jag förstår och har respekt för de sargade själarna som inte vågar få sitt hjärta krossat, gång på gång. Människor som älskar från djupet av sitt hjärta, ger allt de har och när den kärleken besvaras med svek, är en fruktansvärd upplevelse och ett lidande som påverkar själen på djupet. Det är lätt att vända ryggen åt det själsliga lidandet, det är ingens ansvar att rasera murar som någon byggt upp. Men att osjälviskt ge kärlek till den som är livrädd för att bli sårad är medmänskligt. Kärlek kostar ingenting att ge. Kärlek är en aldrig sinande källa som kan ges till alla. Ta inte mer av den som behöver fyllas på med omtanke och kärlek. Du är stark och kan lyfta upp någon som behöver det. I morgon kanske det blir ombytta roller. Vi behöver varandra, ingen ska behöva kämpa ensam i en värld fylld av människor. Säg det du menar utifrån hjärtat och har du ingen kärlek att ge är det bättre du låter munnen vila. Det är ok att inte vilja ge, det är ärligt att våga säga det.

Släpp taget om all den negativa energi som hindrar dig från att leva ditt liv i ljus, kärlek och flöde. Släpp taget om alla kontrakt och överenskommelser som gör dig till ett offer. Dålig ekonomi, oärlighet, ständig kamp, osv. måste inte vara en del av ditt liv. Låt positiva affirmationer bli en del av ditt dagliga mantra. Om du i denna process av att släppa taget innebär att du måste vandra ensam, gör då den resan i alla fall. Lyssna till din själ. Vad säger den till dig när tystnaden omsluter dig? Vilket budskap får ditt hjärta att vibrera i takt med din inre sanning? Förlora inte dig själv i illusionerna som hindrar dig från att leva och sprida av ditt inre ljus och kärlek.

Vad definierar en människa? Är det förmågan att känna och visa kärlek, empati och medlidande? Eller är det känslan av högmod av att se sig själv stå över alla andra icke-mänskliga varelser och utsätta dem för allehanda grymheter? Var slutar och börjar gränsen på vad som ska accepteras för att kalla sig högt civiliserad mänsklig varelse som i grund och botten fortfarande beter sig som en neandertalare. Viljan och behovet av att plåga andra varelser, i mänsklighetens namn, av egoistiska skäl, av någon sjuklig sexuell kick, fåfänga, etc. är alla tydliga tecken på motsatsen till människa. Medan lidandet fortskrider och inga lagar stiftas för att skydda dem, är all den mångfalden, snart ett minne blott tack vare all likgiltighet.

Vänligen dela och gilla sidan så länge det går i linje med era egna övertygelser och sanningar.