Har du tröttnat på människor som inte vill ta ansvar för sin negativa energi? Har du kommit till den punkten i livet där du äntligen vågar titta på det som är i obalans och icke kärleksfullt. Då har du kommit en bit på vägen för att bryta dig loss från en omgivning som styrs av egoism och ett *inre mörker. För att detta ska bli möjligt måste även du titta på dig själv och förändra det som drar dessa händelser till dig. Som ljusarbetare och medmänniska har jag ett ansvar och den skyldigheten vill jag inte springa ifrån. Jag utmanar mina känslor, tankar och mig själv varje dag. Jag transformerar negativ energi och omvandlar det till ljus och kärlek. Det är ett arbete som inte ger någon rikedom eller framgång i den fysiska världen. Detta känner de flesta ljusarbetare till och är inte något jag hittar på för att verka viktig. Men givetvis får väl alla tycka vad de vill, oavsett om det är rätt eller inte. Att släppa taget om egot och de destruktiva energier som manifesteras, tack vare oss, tar tid att eliminera och det har jag full förståelse för. Bättre lycka nästa liv… kanske. Det är ju trots allt lättare att gnälla än att se vår del i vad vi själva skapar i våra egna och andras liv.
* Inre mörker är summan summarum av negativa tankar, känslor och beteenden i form av avundsjuka, egoism, utnyttjande, begränsningar, förakt, lögner, manipulation osv.
Många människor säger att de under stor del av sina liv försökt visa en tapper fasad utåt men inombords känner de sig trötta, ledsna och besvikna. De är trötta på att leva ett liv där andra människor orsakar dem problem och som de måste leva med. Detta gäller givetvis alla er andra också, som går igenom exakt samma sak. Tänk bara hur mycket enklare ditt liv skulle vara, om du tog avstånd ifrån det negativa inflytandet på ditt liv? Jag förstår att en del av det som sker är läxor, utvecklingsmöjligheter etc. men till stor del behöver det inte vara så längre. Till stor del handlar det om att förändra sitt inre så att vårt energifält kan börja vibrera i kärlek. Att sitta på sin rumpa och tro att det är alla andra som orsakar dessa problem är självbedrägeri. För skulle majoriteten av jordens befolkning vara fria från sitt inre mörker, skulle vi se dessa förändringar med våra fysiska ögon. Det gör vi inte, vi är få i förhållande till flertalet av den egoistiska och missunnsamma skaran av människor.
”Människor med ofantligt stort Ego anser sig inte ha några brister eller göra några fel. De ser inte sin del i konflikter de själva varit med om att skapa. De är experter på att förvränga sanningen och manipulerar hela sin omgivning för att få medhåll för sitt oetiska beteende. En nyttig läxa jag nyligen fick lära mig. Jag tackar och bugar Egots skarpsinniga mygel för den lär mig när jag ska backa med värdighet och förståelse i mitt hjärta”.
Att leva i skuggan av andras egoism är att leva med konsekvenserna som dessa människors inre mörker skapar. En kärleksfull människa har inget behov av att kränka någon eftersom de djupa sår som uppstår vid dessa tillfällen inte är lätta att läka. Jag vet t.ex. hur det känns att leva i extrem rädsla, tassa på tå för att inte förolämpa människor med min existens. Det i sig skapar känslor av att inte vara önskvärd eller älskad. Att bli orättvist behandlad i skolan, arbetsplatser och samhället gång på gång gör inte livet enklare. Jag har slagits för min rätt till ett drägligt liv. Jag har rest mig upp varje gång någon har trakasserat, begränsat eller förlöjligat mig på grund av sina fördomar och diskrimineringar. Det är lustigt med alla dessa vanföreställningar och förutfattade meningar från människor som inte ens ger sig tid att förstå eller lära känna mig. De speglar sitt inre mörker på mig och tror att de har en klar bild över vem jag är. Denna egoism och missunnsamhet kommer från den plats där dessa människor känner sig små och oälskade. Innerst inne vill de vara som någon annan och tror att de kan åstadkomma mirakler genom att förtrycka någon annan. De vill inte se sitt personliga ansvar i vad de skapar varje dag genom sina tankar, känslor, ord och handlingar. Som sagt, en del problem uppstår på grund av andras inre mörker, besatthet skulle jag vilja påstå att det är. Om du inte har förståelse för min situation eller liv, kan du titta på din närmaste omgivning: utförsäkringar, vanskötsel, vanvård, misshandel, våld, negativ behandling, ingen möjlighet till jobb eller utbildning osv. Det gör ont, eller hur? Våga inte påstå att dessa livssituationer skapas av kärleksfulla, empatiska och förstående människor. Ytterst få människor förstår vad det innebär att ständigt kämpa i motvind och hitta nya lösningar för att kunna överleva på denna planet. Det tar enormt mycket energi och kraft att gå långa omvägar för att hitta tillbaka till den rätta vägen, som allehanda människor hindrat dig ifrån. Ansvar är ett fantastiskt fint ord som det talas om så mycket men märkligt nog skapas det alltmer lidande i brist därav. Ansvar kan aldrig tvingas fram eller överföras på någon som inte förstår vad ordet betyder.
Om du har rest lång väg i ditt liv och äntligen landat i känslan av att må bra ska du vara stolt över dig själv. Ingenting har kommit gratis till dig, du har kämpat dig fram till alla dina framgångar. De som har mage att våga påstå att du är högmodig ska du givetvis inte lyssna på. Dessa påståenden kommer endast från egocentriska jantelags människor som inte kan förmå sig att ta steget ut ifrån sitt inre mörker. Varför ska du behöva krypa omkring i skuggorna och inte få lov att vara stolt över du är i dag? Det jag säger är att, livet har format mig till den jag är i dag och jag behöver inte be om ursäkt för det och det ska inte du heller göra. Det har funnits människor som gjort allt i sin makt för att kuva mig, tysta mig och förnedra mig. Varför ska JAG skämmas över dessa erfarenheter? Min förmåga att vända negativ energi till livsbejakande och inspirerande kraft, är något jag lärt mig att göra. Det har inte kommit gratis och definitivt inte genom att förtrycka och ignorera mitt inre eller genom att göra livet svårt för andra. Jag vågar påstå att även du kan göra detsamma. Jag är inte perfekt, jag har inte alla svaren över vad livet handlar om men jag kan ärligt talat säga att jag vet mer än många andra. Som ljusarbetare kommer jag att göra allt i min makt för att arbeta på att bli en bättre människa och gå i den riktningen hjärtat vägleder mig. Min inre vilja till att lära mig och att konstant utvecklas är stark och skulle jag stanna upp, då dör jag, punkt slut. Vid det tillfället kommer jag att veta att mitt samvete är rent och att jag har gjort vad jag kunnat för att leva ett bra liv i ljus, kärlek och glädje. Jag kommer att veta att jag delat med mig av det jag kan i hopp om att hjälpa andra.
Vem kan egentligen avgöra vad du kan eller inte kan, mer än du själv. Varför accepterar du dessa begränsningar från en omgivning som själva är livrädda för motgångar. Motgång… ja det är jobbigt att misslyckas men om man inte försöker är den motgången självförvållad. Ingen kan övertyga dig om att du är en underbar människa, att du har mycket att ge eller att du är fantastisk som du är, om du själv inte tror på det. Någonstans i livet lärde du dig att andra var mer viktiga, var bättre än dig och att du inte skulle tro att just du hade något att tillföra denna värld. Du lärde dig att lita till andra som visste bättre. Du kanske ständigt sökte bekräftelse från en omgivning som enbart ville bekräfta sig själv, nära sitt ego och hade varken tid eller lust att se dig för den du är. På ett andligt plan är vi alla likvärdiga och ingen är bättre eller sämre än någon annan. Vi vet vilka vi är, vilka uppgifter vi har och vi förstår att vårt samarbete är något som gagnar oss alla. Det finns inga JAG eller DU, det finns bara VI. Men här är det alltför många människor som ständigt kräver bekräftelse över att inte göra någonting för någon. Vi har alltför många människor som klappar sig själva på axeln över att inte göra någonting för någon mer än sig själv. Hur mycket mer behöver en människa i tillgångar och pengar för att fylla tomheten inom sig som bara vill ha mer?
Du kanske själv är dålig på att visa uppskattning och tacksamhet till den person som funnits där för dig. Det är väldigt enkelt att bli bekväm och tro att flödet är enkelriktat. Även den vackraste blomman kan vissna om den inte får näring och så är det även med människor. Efterhand som åren gick blev det kanske lite bekvämt att inte engagera dig i frågor som rör ditt eget liv eller hur din framtid ska se ut. Du gav bort din kraft till andra, genom att sluta ifrågasätta eller aktivt agera om någonting inte var bra för dig. Förr i tiden ringde jag mina närmaste bara för att höra hur de mådde och om allting var bra i livet. I dagsläget gör jag det inte längre för att jag helt enkelt väljer att lägga den tiden och energin på mig själv. Det tar exakt lika lång/kort stund för mig att engagera mig i andras liv som det tar för andra. För mig har omtanke och intresse för mina medmänniskor aldrig varit ett problem men det blir ett problem när den energin blir enkelriktad och det vill jag inte längre ha i mitt liv.
Det är väldigt enkelt att sätta på sig skygglapparna och tro att någon annan ska fixa ditt liv för att du ska ha det så bra som möjligt. Det tragiska är att de flesta, vare sig vill eller har lust, att hjälpa dig eftersom de är upptagna med att enbart hjälpa sig själva. Att hjälpa andra, utan ett egenintresse, är en sällsynt gåva som nästintill är utrotad. De flesta lyssnar inte längre med intentionen att förstå, de lyssnar med intentionen att ifrågasätta det som sägs eller genast ventilera vad som sker i deras liv. Sanningen är att de inte orkar lyssna till visdom som inte kommit från dem själva, först och främst. Så är det i en egoistisk värld där du sällan eller aldrig kommer att bekräftas, för den du är, eftersom du inte får vara bättre än någon annan. Men jag lovar dig att, allt som tillhör dig, kan i dag stjälas och tjuven kommer att sko sig på din personliga energi utan att ha det minsta lilla ånger i sitt hjärta.
De flesta vill suga åt sig vår inspiration, kreativitet och inre skatter men aldrig hänvisa till oss eller ge oss beröm för det. Hur många gånger, har du i ditt liv, upplevt att människor vill stå dig nära så länge de kan exploatera något som du har? Samtidigt som de sticker dolken i ryggen kan de le och låtsas som om det regnade. De flesta vill bara få men inte ge någonting tillbaka. Jag kanske är något enkelriktad i detta budskap men jag ser omvärlden bli alltmer egoistisk och missunnsam. Alltfler väljer att stänga sitt hjärta istället för att välkomna de kärleksfulla och ljusa energierna som finns omkring oss. När har t.ex. dina familjemedlemmar eller nära vänner, senast gjort något för dig? Hur många brutna löften har du upplevt, bara detta år, på grund av att tiden inte räckt till, att människor valt att göra något annat som gynnat dem själva eller någon annan dålig ursäkt? Människor i din omgivning behandlar dig på det sätt du lärt dem och det är upp till dig att ändra på det. Det är du som måste börja lära dig att säga ifrån, förklara dina behov och sluta nära andras ego i tid och otid. Om det innebär att du under en tid måste dra dig tillbaka och vara ensam, ska du göra det om det känns rätt i ditt hjärta. Det är ditt individuella ansvar att öppna ditt hjärtchakra, börja leva och skapa utifrån den kärleksenergin, varje sekund av ditt vakna liv.
Ljus, kärlek och flöde önskar jag er
Lite humor har ingen dött av 🙂
Ingen konflikt kan lösas genom tystnad, inga problem kan lösas genom ignorering eller projiceringar. Subtil energi som har sin grund i negativ och destruktiv tanke eller känsla kommer slutligen att enbart förgöra sig själv. På vägen fram till den insikten, skapas många hinder och blockeringar som inte någon annan förtjänar. Den klenmodige kommer alltid att försöka hålla sin rygg fri genom att ta på sig martyrmanteln och idogt beklaga sig hos dem som det inte berör. Men det kommer en tidpunkt när den kärleksfulla klarheten dånar som en blixt från klar himmel och dessa småaktiga beteenden och mönster grusas till intet.
Andligt Uppvaknande med Diana Sjöbeck 