Förändra dig inte för någon annans skull
Förändringar är alltid svåra, vi vet ju alla vad vi har men inte vad vi får. Många gånger ser inte vissa personer att de behöver förändras och då är det lättare att de fortsätter trampa på välkända stigar. Samtidigt vill de att omgivningen på något sätt ska acceptera den de väljer att vara, trots att det inte är bra för dem. Detta vågar ingen lyfta fram på grund av rädslor att personerna ska bli kränkta. Många väljer att sitta fast i olika destruktiva tanke- och känslotillstånd som inte leder dem framåt, som inte läker deras sår eller inte skapar dem en bättre framtid. Vi förväntas helt enkelt acceptera detta självsaboterande liv och det ska vi göra. Det är inte vår uppgift att förändra någon som väljer att sitta fast. Men jag kan också välja att inte lyssna på samma problematik år efter år. Jag kan sluta acceptera dåliga och samma ursäkter som jag hört hundratals gånger. Jag kan helt enkelt slutligen helt ignorera människor som vill leva kvar i sin offerroll eftersom de inte kan ta in någonting annat.
Du ska inte förändra något som du själv är nöjd med, som du mår bra av eller som du trivs med. Du ska inte ändra på dig och den du är på grund av andra. Trivs du också med att sitta fast i din bitterhet, olika begränsningar och anser att livet inte är rättvist, snällt eller att du drabbas av olyckor då ska du vara på den platsen så länge ditt sinne önskar det och hjärtat får fortsätta lida. Livet innehåller alla möjliga aspekter som inte alltid är glädjefyllda, det är något som vi alla upplever. Rik som fattig, svag som stark, livet träffar oss alla. Svek, otrohet, död, avundsjuka, våld i alla dess former är något som många erfarit och kommer att uppleva, så länge vi fortsätter skapa utifrån dualistisk energi och känner oss separerade från varandra.
Men ingen slutar leva även om såren finns kvar på djupet, under ytan. Att leva och överleva är två skilda ting, i mina ögon i alla fall. Att leva är att välja gå vidare med livet, trots de känslomässigt trasiga minnen och tårarna på djupet. Att sakta med tidens hjälp läka de sår för att kunna fylla sitt resterande liv med glädje, kärlek och positiva upplevelser. Att överleva är att nästan ofrivilligt andas och energimässigt vara kvar vid den traumatiska tidpunkten. Tiden används inte för att läka de sår som finns, de tillåts istället ta över och leva sitt liv genom dig. Jag ser alltför ofta människor fastna i dessa tillstånd av sorg och förlust i flera år. De har frusit fast i tiden medan de upprepar mantran om att vilja förändra sig, hitta meningen med livet, få tillbaka sin kraft och styrka men gör INGENTING mer än att bara prata om det. Förändringar kräver handling, en vilja till att göra saker och ting annorlunda. Det hjälper inte att bara prata om det eller be om det till högre makter. Änglarna eller vem man nu än vänder sig till kan inte leva ditt liv, det måste du själv göra. De kan inte ta bort dina bördor, din sorg, förlust eller trauman. Detta har du kommit hit för att uppleva själv och det är upp till dig att lära och växa i dessa uppgifter och det kommer du att göra när du slutat tycka synd om dig själv.
Omgivningen kanske inte alltid kommer att förstå vad ditt hjärta vill förmedla. Den kanske till och med inte är redo för vissa sanningar men i slutändan är det på vilket sätt du levt ditt liv som räknas. Många har hånats genom tiderna för sina åsikter, det är en sån värld vi lever i. Människor som hatar det de inte förstår, hotar det de inte kan ta in i sina hjärtan eftersom de till stor del styrs av psykopatisk energi. De tillåter den mörka aspekten, som inte vill vara i kärleksljuset, agera istället. Den första tanken är att gömma sig och vara tyst men det går inte. Därför att själen vet varför den kommit hit och vilket arbete den har att utföra. Så har det varit genom tiderna, att några få har betalat ett högt pris för att hjälpa andra att vakna.
Istället för att förstå sitt kall i livet jagar många någon form av definition på vem de ska vara för att känna sig utvalda och speciella. Kan du inte bara leva, låta ditt eget hjärta bestämma takten och vilken väg du ska gå? Så länge du låter sinnet styra kommer du inte vidare, förstå skillnaden mellan hjärtat och egot. Du måste inte prestera eller bevisa ditt värde för någon annan mer än dig själv. En del människor ser din potential, klart och tydligt, och en del kommer aldrig att göra det. Rikta om fokus på det som fungerar för dig, på det som gör dig glad och lycklig.
Om du har väldigt lätt för att ge, hjälpa och möta människor där de befinner sig i livet, har du säkert alltför ofta blivit utnyttjad eller att vänner endast hört av sig när de behövt din hjälp. Resten av tiden är som om du inte existerade. Om du kommit till den punkten i livet, där du börjat sätta gränser eller släppa taget om egoistiska narcissistiska personer och vill träffa nya vänner som lever i ett flöde av att ge och få, bör du sätta upp ett par riktlinjer för att inte dras in i en negativ spiral av enkelriktad energi. I möten med nya människor är det viktigt att se om detta flöde finns eller inte. Ge lite och backa undan, se om intresse finns för vem du är eller vad du gör. Får du följdfrågor, blir du bejakad eller är människan endast intresserad av att prata om sig själv och sitt liv. Håller de löften eller kommer med diverse ursäkter. Hör de av sig när ni bestämt tid osv. Givetvis gäller ju samma sak för dig. Ett flöde är som sagt viktigt i alla relationer.
Om du tror att dessa ord är till för att fördöma eller förminska ditt varande på något sätt, har du inte förstått vad mitt hjärta vill säga dig. Var och en väljer att leva sitt liv på det sätt som gör dem lyckliga. Om andra skapar mig olycka och lidande kan jag välja att släppa taget om dem. Jag behöver inte acceptera att människor beter sig illa mot mig, utan anledning. De får leva sitt liv på det sätt de väljer och jag får välja vad mitt liv ska innehålla. Sann och ärlig vänskap, där man hjälper och är närvarande för varandra. Negativa mönster och beteenden måste kunna lyftas fram och läkas. Vill man inte göra det arbetet eller ta åt sig välmenad konstruktiv kritik är ett val och då får personen i fråga leva med konsekvenserna som den skapat, i min frånvaro. Jag är lyckligare och mer positiv när jag inte har människor omkring mig som tar min energi och förminskar mitt värde genom subtila dolkar i ryggen. Denna lek får de väldigt gärna leka utan mig, för den delen av den mörka aspekten kan jag faktiskt vara utan och leva ett fantastiskt bra liv.
Vänligen dela tack
Bilden med text har väckt många känslor och tolkningar till hur en del tänker. En del förklarar det så här: ”Om du hjälper mig för att få någonting tillbaka undrar jag om du egentligen hjälper mig för att få något tillbaka eller bara för att du vill hjälpa. Om du ger och förväntar dig att få något tillbaka så tar du egentligen eftersom ditt givande var ett förklätt tagande. Förväntningar av att få något tillbaka skapar frustrationen och besvikelse när du inte får det du förväntat dig, vilket i sin tur leder till min slutsats av att du inte ger av hjärtat. Om du går med förväntan om att få något tillbaka, ger du egentligen inte. Universum ser till att du får tillbaka av det du givit andra”. 
”Att skapa ett bra flöde i livet behöver inte vara krångligt eller tidskrävande”. Får du någonting av någon, oavsett vad det än gäller, ger du någonting tillbaka. Jag pratar inte om nödvändigtvis om pengar, jag syftar på ett ömsesidigt utbyte av energier, även om pengar också är en form av energi. Ibland räcker det med ett ord som Tack. Genom att visa tacksamhet bejakar vi en medmänniska och det den givit av hjärtat. Om någon hjälper mig kommer jag alltid på något sätt att göra rätt för mig inom väldigt snar framtid. Jag förutsätter aldrig att någon ska ställa upp för mig eller göra saker för mig utan att jag ger någonting tillbaka. För mig är detta naturligt och skulle inte må bra inombords av att få någonting utan att kunna ge någonting tillbaka. När kärleksfull energi finns i en relation då ger man av sitt hjärta och den som känner av detta kommer att göra samma sak tillbaka. Detta är vad ömsesidigt flöde handlar om, något som de flesta inte förstår eller vill se. Det handlar om till stor del att förstå vad man själv behöver men också vilka behov andra har. Att hjälpa mig med något jag inte behöver eller har nytta av är ingen hjälp. Ett projicerat behov har jag ingen nytta av.
En del människor har beskrivit att deras närmaste vänner har känts mer som den sanna familjen än den biologiska och det är ingenting fel med det. Det är inte första gången någon upplever att de inte är riktigt synkroniserade med sin biologiska familj, att de inte talar samma språk eller att de helt enkelt inte känner att de hör hemma i just den familjen. Jag tror många gånger att familjen tar sig rätten att säga, tycka och tänka vad de vill bara för att det finns blodsband emellan. Om kritiken sen är befogad eller inte, verkar inte spela någon större roll. Inom familjen ska man hjälpas åt men aldrig bara åt ett håll. Enkelriktad energi är synonymt med energitjuvar och en del lever för att skapa drama efter drama, år ut och år in. När detta sätts i system blir det väldigt påfrestande för alla och någonstans måste denna tendens brytas eller rejäla gränssättningar dras.
Som vuxen har jag också gjort misstag i mitt liv och de konsekvenserna får jag leva med själv. Mina beslut, mina val, mina misstag och det har ingen annan med att göra eller lastas för. Det krävs två för att dansa tango och då måste jag se min del i det som skapats, både på gott och ont. Jag önskar att människor som, av olika anledningar mådde dåligt, kunde sluta förstöra andra människors liv. Att må dåligt på grund av egna dåliga beslut, investeringar, fel val är sin sak och något som faktiskt var och en av oss får leva med. Men att medvetet önska andra olycka, missöden, ljuga och smussla är elakt, punkt slut. Ingen på denna jord kan övertyga mig om motsatsen när jag dagligen ser hur en del människor medvetet arbetar för att förgöra ljuset i andra. Det är fruktansvärt vad mycket falskhet det döljer sig bakom manipulerande ”vackra” fasader. Men dolkarna i ryggen känns likt förbannat väl, det låtsade smickret har börjat tappa sin kraft. Allting i livet skulle vara mycket enklare om det fanns tankar och känslor som grundade sig på kärlek.
Många sorters människor gömmer sig bakom ordet andlighet. Men kan någon kalla sig andlig och i samma andetag ifrågasätta andras val i livet eller leka någon form av moralpolis? Alltför många människor lägger mycket energi och tid på alla andra, istället för att titta inåt, på sig själva. Det är i vårt inre som vår andliga resa påbörjas, den resan som ger oss verktygen till att utveckla vår medmänsklighet, kärlek och empati. Bakom varje människas handling finns alltid en orsak och det är inte upp till mig att avgöra om det är rätt eller fel. Jag har alldeles för lite insikt i andras liv för att kunna ha åsikter. Vi vet inte allt om alla, vi känner till endast en bråkdel av vad som sker i andras liv och det är de sidor som de väljer att visa utåt. Så att ha åsikter, fördöma och tillrättavisa andras val i livet är för mig mycket märkligt och högst oandligt eftersom nu denna artikel handlar om detta tema.
Ordet andlighet betyder tydligen olika saker för olika människor. För mig har andlighet alltid handlat om att bli bättre människa på alla sätt som det går. Som ljusarbetare har jag en uppgift att hjälpa andra så gott som jag kan, med dem verktygen jag har till hands. Det handlar om att tala utifrån mitt hjärta och tillåta min själ uttrycka sig genom kärlekens olika språk. Det innebär att även om jag går jordiska utbildningar för att vara en länk till de andliga världarna, behöver det inte innebära att jag har kontakt med kärleksfulla källor. Tror ni verkligen att våra medhjälpare och andra väsen bryr sig om vilka jordiska kurser jag gått eller att jag har ett diplom bara för att människor kräver det av mig? Kontakten till Universums mångfald går inte genom en pappersbit, den pappersbiten är inte värt ett dugg. Vad dessa högre väsen är intresserade av är hur jag är i mitt hjärta, vad jag står för, hur jag använder min energi och i vilket syfte. De kan också välja att stänga ner min kontakt till dem om jag skulle missbruka den kunskapen jag har i dag. Det är de som väljer att stå vid min sida och inte tvärtom när jag ex. ger healing till andra eller renar dem från negativa energier. Det innebär att jag måste ha ansvar för all min energi och att jag aldrig kan hjälpa någon om jag själv är i obalans eller inte mår bra. Det spelar ingen roll vem jag samarbetar med eller ber till när jag ska utföra ett arbete. Jag är ett verktyg, jag är länken och om verktyget är smutsigt kan det inte göra ett bra arbete. Tro vad ni vill, talar enbart utifrån mina erfarenheter och delar ni inte den tron är det upp till er. Följ ert hjärta och vägledningen ni själva får, vi har alla olika uppgifter.
I dag föll många pusselbitar på plats. I dag såg jag verkligheten, som vi upplever den, ur ett annat perspektiv. Allt som kommer i vår väg, oavsett hur det ser ut, finns det en mening med. Det är bara upp till oss själva att förstå svaren. Vi är alla värdefulla, unika och har någonting att tillföra denna värld. Vi är inte separerade, vi är alla sammanlänkade genom osynliga band av energi. Av den anledningen är det viktigt för mig att jag tar fullt ansvar för vad jag säger, lovar, och gör men jag kan aldrig ta ansvar för vad människor missförstår och hur de väljer att agera utifrån det. Den fege tar alltid den lättaste utvägen, nämligen att smyga omkring bakom ryggen och få medhåll från människor som inte har alla fakta till hands. Lögner frodas bäst i miljöer där sanningen är enkelriktad, när versionen som berättas är tolkad utifrån en snedvriden bild av verkligheten. Varför tala om något är oklart? Varför detta infantila behov av att sprida missuppfattningar och svartmåla någon som inte får möjlighet att förklara?
Men även tråkiga, tunga och mörka tillstånd har ett värde, trots allt. Alla dessa tillstånd lär mig någonting om mig själv och andra. Det lär mig att se andras rätta färger och lär mig hur jag väljer att förhålla mig mot dem. Jag vill kunna bemöta människor där de befinner sig i livet och inte genom att ignorera problemen eller påstå att de inte finns. Obalanser skapas av att någonting förträngs eller inte besvaras på rätt sätt. Vad detta någonting är, är upp till var och en att finna svaren på. Jag är övertygad om att hälften av våra ”problem” hade kunnat lösas genom kommunikation. Jag önskar att människor kunde sluta förvänta sig att någon ska leka tankeläsare och ta sitt personliga ansvar genom att faktiskt prata ut om något är oklart. Lider de däremot av avundsjuka så är ju klart problemet av annat slag och som bäst botas på det personliga planet. I mitt hjärta klappar kärlekens och förlåtelsens låga, oavsett vad andra väljer att göra i detta livet eller i något framtida liv. Jag vet en sak med all säkerhet och det är att Kärleken övervinner allt…