I dag har jag beslutat mig för att fortsätta följa mitt hjärta och sprida mitt ljus i den skepnad som jag är idag. Jag tillåter mig inte att slåss ner av destruktiva energier oavsett form eller källa. Det finns hjälpande händer överallt, äkta vänskapsband och hjärtenergi som sträcker sig över tid och rum. Jag väljer att fokusera mig på dem och detta gör mig bara starkare.
I dag föll många pusselbitar på plats. I dag såg jag verkligheten, som vi upplever den, ur ett annat perspektiv. Allt som kommer i vår väg, oavsett hur det ser ut, finns det en mening med. Det är bara upp till oss själva att förstå svaren. Vi är alla värdefulla, unika och har någonting att tillföra denna värld. Vi är inte separerade, vi är alla sammanlänkade genom osynliga band av energi. Av den anledningen är det viktigt för mig att jag tar fullt ansvar för vad jag säger, lovar, och gör men jag kan aldrig ta ansvar för vad människor missförstår och hur de väljer att agera utifrån det. Den fege tar alltid den lättaste utvägen, nämligen att smyga omkring bakom ryggen och få medhåll från människor som inte har alla fakta till hands. Lögner frodas bäst i miljöer där sanningen är enkelriktad, när versionen som berättas är tolkad utifrån en snedvriden bild av verkligheten. Varför tala om något är oklart? Varför detta infantila behov av att sprida missuppfattningar och svartmåla någon som inte får möjlighet att förklara?
Ansvar är något vi alla har gentemot varandra och är inget som bara går åt ett håll. Detta är en, av de många stegen som vi människor tar, när det gäller vår personliga utveckling. Visst finns det begrepp på vad som är rätt och fel. Det är fel att ljuga och sprida osanningar. Det är fel att inte ta ansvar för sina kärlekslösa handlingar, tankar, ord och känslor, särskilt när dessa riktas mot någon som inte förtjänar det. Har man inte förstått denna enkla regel och tar illa vid sig när detta påpekas (har inget med dömande att göra) har man inte förstått läxan.
Eftersom vi alla är sammanlänkade genom osynliga band av energi, är det inte särskilt svårt att se och känna var flödet stagnerar, blockeras eller var det finns motstånd. Ibland är flödet ljust och kärleksfullt och ibland inte, men det uppfångas trots allt, även om det inte alltid förstås meddetsamma. Om vi alla hade börjat förstå detta och tagit lite mer ansvar för vad vi skickar ut, hade alla våra processer gått mycket snabbare och smidigare framåt. Vi hade sluppit känna stagnationer och blockeringar i vårt livsflöde.
Men även tråkiga, tunga och mörka tillstånd har ett värde, trots allt. Alla dessa tillstånd lär mig någonting om mig själv och andra. Det lär mig att se andras rätta färger och lär mig hur jag väljer att förhålla mig mot dem. Jag vill kunna bemöta människor där de befinner sig i livet och inte genom att ignorera problemen eller påstå att de inte finns. Obalanser skapas av att någonting förträngs eller inte besvaras på rätt sätt. Vad detta någonting är, är upp till var och en att finna svaren på. Jag är övertygad om att hälften av våra ”problem” hade kunnat lösas genom kommunikation. Jag önskar att människor kunde sluta förvänta sig att någon ska leka tankeläsare och ta sitt personliga ansvar genom att faktiskt prata ut om något är oklart. Lider de däremot av avundsjuka så är ju klart problemet av annat slag och som bäst botas på det personliga planet. I mitt hjärta klappar kärlekens och förlåtelsens låga, oavsett vad andra väljer att göra i detta livet eller i något framtida liv. Jag vet en sak med all säkerhet och det är att Kärleken övervinner allt…
Vänligen DELA så fler får möjlighet att ta del av dessa inspirerande och informativa artiklar.
© Diana Sjöbeck 2012/2015