Reflektion

I nattens stillhet, när stjärnorna och fullmånens bleka sken smeker mitt ansikte, ser jag mer klart och tydligt vad jag behöver släppa. Fullmånens brännceremoni är alltid efterlängtad, den ger mig tid till att reflektera över mitt liv, mina val och vilka beslut jag bör ta. Att vara sann och äkta är viktigt för mig och min utveckling. Vill kunna ge mer, sprida min kärlek och mitt ljus till världen. Jag vill också göra uppror mot all form av förtryckande energi som kväver passionens låga inom mig. Alltför många styrs av osynliga mörka följeslagare i form av självtvivel och känslor av att inte förtjäna det bästa av livet. Programmeringar som vi hört alltför många gånger i livet blir en realitet till slut. Att förstå det själsliga lidandet innebär att ha levt det själv, sett fasorna i vitögat och överlevt den destruktiva energin. Komplicerade människor som blivit förtryckta kan mycket väl bli förtryckare själva om de inte kan förlåta. För att se behöver vi bli visade något specifikt, för att höra behöver vi lyssna, för att hjälpa behöver vi förstå behoven. Förmågan av att se, lyssna och ge kommer via hjärtat, inte genom sinnet. Sinnet tolkar andra utifrån egna erfarenheter medan hjärtat ser vad det egentliga behovet är på ett djupare plan. Vi är alla sammankopplade på energimässigt plan och svårare än så är det inte. Av den enkla anledningen ”ser” hjärtat många gånger mer än vad den vill och önskar.

Kram och ha en underbar dag ❤️🐲❤️