Ensamheten är frigörande

Livet har lärt mig att endast jag själv har nycklarna till sann frihet, kärlek och lycka. Jag vet vad det innebär att kämpa och stå upp för mig själv. Detta har kostat mig både vänner och familjemedlemmar. Det jag inte vill ha, önskar jag inte någon annan. Var och en måste hitta sin egen väg till ett balanserat liv i harmoni.

Jag tror på att det finns vissa händelser och möten med människor som är oundvikliga, förutbestämt utav oss som är inblandade. Där finns det mycket att läka, lära, förlåta och kanske till och med enbart njuta av. Det livet lärt mig är att jag aldrig kan kräva något av någon som inte är beredd att ge det själv helhjärtat. Jag har förlåtit och släppt taget om handlingar och beteenden mot mig som en del människor inte förstår hur det är möjligt. Jag har tappat räkningen på hur många chanser jag givit en del människor som gång på gång svikit mig.

Det är det verkligen inte, men det är så här det ser ut och känns. Så den stora frågan är varför en del människor skickar sitt hat, ilska och avundsjuka mot dem som inte förtjänar det? Den stora läxan är att de människor som har ett problem med mig borde lära sig att ta ansvar för sin egen energi. Att hata, vara arg och avundsjuk på någon är ett val och det kan inte någon annan hållas ansvarig för.

Att bli sårad och kränkt djupt in i själen lämnar sina spår. Dessa ärr finns där på djupet, i minnen och i hjärtat. Helst av allt önskar jag att människor kunde behandla mig med samma grad av respekt och kärlek som jag ger dem. Att vara sanna och ärliga i sina ord, att hålla sina löften, att visa genuin omtanke och kärlek, att lyssna på det jag har att säga för att de oförfalskat bryr sig. Jag har inget som helst intresse av att skada, ljuga och kränka någon annan människa. Jag vet hur det känns att bli ratad, förlöjligad och smutskastad. Ingen har någonsin stått upp för mig och varit mig lojal, tills nu. Jag är glad och tacksam att det finns en person som ser det inre ljuset jag bär på som många varit väldigt snabba med att släcka.

Det är lätt att kräva en massa saker av sin omgivning som aldrig i slutändan ges tillbaka. Att vara snäll är lika med att vara dum, sägs det, men då är jag hellre dum tusen gånger om än att bli styrd av avundsjuka, bitterhet och utnyttjande. När människor förminskar och ignorerar min existens och det jag har att ge, ger mig en klar bild av vilka rädslor de bär på. Vad ska andra då tycka och tänka om dem som vågar ställa sig sidan om en sån som jag? Får mig att tänka tillbaka när jag i min ungdom försvarade en tjej som blev mobbad och när jag sedan själv blev mobbad, ställde hon sig på deras sida. Nej, jag trivs med mitt eget sällskap och de som vill umgås med mig och vill träffa mig får hitta tiden, annars får det kvitta. Dåliga ursäkter har jag fått nog av, tigga och tjata om någons tid är jag färdig med, brutna löften är jag klar med, oärlighet och skitsnack om andra har aldrig intresserat mig.

Människor som är livrädda över att vara ensamma tror att alla andra är det också. De tror att jag behöver nöja mig med vad som helst och godta vad som helst, som inte är av kärlek och respekt, bara för att slippa vara ensam. Denna projicering får de behålla för sig själva. Jag är hellre ensam än att bli indragen i ständigt återkommande dramer och konflikter skapade av narcissistiska egoister som inte har bättre för sig än att kräva att alltid vara i centrum. Ensamheten ger mig lugn och ro som min själ behöver. När jag är ensam hör jag mitt inre bättre. Jag har mer tid och energi till mitt Ljusarbete, meditationer och att läka mig själv. Jag är mer utvilad och positiv när jag träffar mina närmaste vänner som älskar och uppskattar mig för den jag är.

Mitt syfte med livet går inte ut på att lyfta människor som valt att vara kvar i ett lågfrekvent tillstånd. Det arbetet har jag nu lämnat bakom mig och någon annan får ta över. När vi inser att vårt inre lidande inte skiljer sig från andras lidande kommer vi att förstå att vi alla är ETT. När var och en inser att det personliga lidandet inte är större eller kräver mer uppmärksamhet än någon annans, då kan den kalla sig medmänniska. Antingen ger vi av kärlek eller inte, antingen hjälps vi åt eller inte. Det krävs inte mycket mörker att sänka någon människas livsglädje. Viljan till att förstå andra, ligger i förmågan att förstå sig själv. Den som inte uppskattar min kärlek, lojalitet, min energi och mitt ljus kan hålla sig långt borta från mig.

Önskar er alla ljus, kärlek och flöde alltid och för evigt

© Diana Sjöbeck

4 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s