Medvetenhet

Vi lever i en ytterst märklig värld. Tidpunkten är inte särskilt märkvärdig heller, den är linjär precis som den alltid varit här. Vi mäter livet i år, upplevelser och erfarenheter. Vi använder tiden till att läka våra känslomässiga sår. Tiden som i sig inte läker någonting utan vår egen medvetenhet och viljan till att släppa taget om det som inte är kärleksfullt. Att vara fast i gamla föreställningar är som att upprepa en dålig mantra som inte leder till förändringar eller förbättringar. Det enda som återges är ekot, ekot av att vi ständigt möter någon eller någonting i våra liv för att kunna växa eller lära oss någonting nytt. Samtidigt är alla medvetna, har minnen från tidigare liv, har kunskap i ditten och datten och ändå är egoismen på en nivå i dag som är värre än någonsin. Jag betackar mig dessa tillskrivna läxor som endast bidrar till att hålla mig kvar i ett lågfrekvent tillstånd. Har aldrig varit egoistisk, tänker aldrig enbart på mig själv och har aldrig någonsin utnyttjat människor för att gynna mina egna intressen. Men att leva i en värld som till stor del består av egoister är det ganska självklart att jag möter dem överallt. De har figurerat som mina s.k. vänner, arbetsgivare och familjemedlemmar.

Nu kanske denna text upplevs som om jag vore uppgiven men det är jag inte. Jag konstaterar bara fakta och är inte intresserad av att höra fler floskler av att det jag skickar ut kommer tillbaka. Jag vet vem jag är, vad jag gör för människor och på vilket sätt jag lever mitt liv. Kärleken till mig själv har lärt mig sätta gränser, säga nej, ta avstånd från energitjuvar och dylikt. Vill jag ställa upp för någon medmänniska gör jag det helhjärtat när jag kan. Det finns inte någon person som i dagsläget kan påstå att jag inte har funnits där för dem när de behövt mig som mest. Tacksamheten har istället yttrat sig i förnekelse, smutskastning, ignorering och allting annat som anstår egoistiska och omedvetna människor. De har skapat en klubb för de lättkränkta där de anser att ett ”nej” är likvärdigt med de hundratals gångerna de fått ”ja” eller att respektlöst beteende är något som enbart innefattar alla andra utom dem själva.

Så var är all denna medvetenhet? Var tog den vägen? Ska vi leka dumma eller börja använda denna medvetenhet till att aktivt börja välja en mer kärleksfull väg i våra hjärtan, tankar och handlingar. Hur svårt kan det vara att kommunicera på ett kärleksfullt sätt, visa intresse för en medmänniska utan att ha en dold agenda i själviska syften.

©️ Diana Sjöbeck