Tag Archives: Förståelse

Våga vandra i det positiva flödet

När mitt sinne är lätt, mitt hjärta är fyllt av kärlek och jag har full tillit till mig själv och livet, befinner jag mig i det positiva flödet. Jag vet att allt som inte sker har en mening, ett högre syfte, även om jag inte förstår det just då. Jag lägger inte in någon skuld, besvikelse, sorg, missnöje och ilska i det som händer. Dessa tillstånd tillhör det negativa flödet och det är något som jag inte vill ha i mitt liv längre.

När jag befinner mig i det positiva flödet så vet jag att förlåtelse, ljus och kärlek är nycklarna till min befrielse ifrån allt det som drar ner min energi och skapar obalans i min kropp. Jag vet att saker och ting som inte fortlöper på det sättet som jag önskat, har en positiv mening i slutändan och att det helt enkelt inte var bra för mig.

När jag inte fick det jobbet jag önskade, kom inte in på den utbildningen jag sökte till, träffade människor som sårade mig, vänner som vände mig ryggen utan någon som helst orsak eller motivering, resan inte blev av, förhållandet avslutades, bilen gick sönder, jag blev allvarligt sjuk osv. så vet jag att allt detta hade en mening även om jag i den stunden inte förstod det.

När jag riktar mina blickar mot det förgångna och står med facit i hand så förstår jag varför vissa saker inte har förverkligats i mitt liv. Jag förstår att vissa händelser och situationer har hjälpt mig och stärkt mig som människa, även om det har varit smärtsamt och sorgfyllt. Jag förstår också varför jag inte har fått de jobben jag sökt eftersom jag då inte hade haft möjlighet att få jobba med det som jag är ämnad att göra. Jag förstår att de människor som kommit in i min väg, under en kortare eller längre period, inte har haft kärleksfulla intentioner mot mig eller jag skulle lära mig att sätta gränser och säga nej, därför har livet helt enkelt också dragit dem undan, när jag förstått mina läxor. Jag förstår nu varför jag blev sjuk, för jag skulle lära mig att släppa alla de bördor som inte var mina.

Jag önskar att jag kunde lyfta dina blickar mot dig själv och få dig att inse hur mycket du är värd, hur mycket potential du förfogar över och framför allt att få dig att inse att du är unik och har mycket att tillföra denna värld. Jag önskar att du gav dig tid och möjlighet att vandra i det positiva flödet, om så för en kort stund, för att du ska förstå hur lätt det egentligen är.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

Jag har modet att se mig själv för den jag är

För många år sedan nådde jag fram till en punkt i mitt liv där jag kände att jag inte längre ville sitta fast i programmeringar som inte var mina egna. Tillräckligt länge bar jag på andras känslor av skuld, ånger, misslyckande och besvikelser. Att våga ta stegen till förändringar är någonting som min själ och mitt hjärta innerligt längtade efter. Denna längtan hade jag haft så länge jag kunde minnas och jag vet att jag gjorde mitt bästa under de förutsättningarna jag hade. Att leva som jag lär är ett lätt beslut och som ett första steg till att leva mitt liv efter de insikter som sakta formats under min livsväg. Programmeringar måste uppfattas för vad dem är för att kunna få möjligheten att bryta mig loss från den nedåtgående spiralen av missöden.

I många år slog jag på mig själv tills jag förstod att detta inte var svaret och i många år trodde jag att dessa tillstånd endast var plågoandar som jag aldrig kunde bli fri ifrån. Detta berodde på att jag aldrig accepterade mitt ljus av den sanning som jag bar på inom mig själv. Jag tror inte på lagen om att ”jag får tillbaka det jag skickar ut”. Denna lag är baserad på martyrskap och den håller mig endast kvar i en lågfrekvent energi. Min intention har aldrig varit att skada eller såra någon men det har jag upplevt från min omgivning alltför ofta. När jag gav min respekt, kärlek, tid och energi och endast fick respektlöshet, avundsjuka, dåliga ursäkter och undvikande energi tillbaka insåg jag att problemet inte fanns inom mig. Hur svårt kan det vara att behandla mig såsom de själva blivit behandlade av mig? Det är inte svårt att ge och få i ett flöde! Svårigheten uppstår när människor enbart tar emot.

Stegen till förändring innebär för mig att förstå och acceptera att allt det som jag bär på bara är nycklar till mig egen utveckling. Dessa nycklar talar om för mig vad som är mitt och vad som är andras. Det är en skön känsla att kunna se de olika tillstånden för vad dem egentligen ÄR. Vad de representerar i mig själv och var de har sitt ursprung. Jag vill inte springa ifrån mitt ansvar i det som jag skapar i min tillvaro. Tvärtom, jag vill se för att kunna dra lärdom av dem och gå vidare med förlåtelse och acceptans i mitt hjärta.

Jag är värdefull även om människor inte ser det eller visar det i handling. Mitt värde baseras inte på vad andra tycker och tänker om mig. De känner mig inte eftersom de inte är intresserade av att lägga lite tid på att lära känna mig. De är själva långt ifrån ett balanserat och harmoniskt liv vilket ofta visar sig i att behovet av att hjälpa dem är större än viljan till att möta mig för min skull. De älskar inte sig själva och alltså är deras bedömning av mig likvärdigt med ingenting. Jag tar mig tid för dem jag älskar och inte när jag har tid är ett kvarstående faktum som det alltid varit. Nu riktar jag mitt ansikte mot den villkorslösa kärleken och känner hur jag är älskad för den jag är.

© Diana Sjöbeck

Du är den Du är

Vill du ha en särskild stämpel på dig eller veta i vilket fack du bäst passar in? Varför är denna klassificering viktig egentligen? Är det för att det är lättare för andra människor att veta vem du är eller inte är? Är du samma person som du var för 10 år sedan eller har du utvecklat nya förmågor, växt och utvecklats i en annan riktning än du tänkt innan?

Du är inte din yrkeskategori, din status eller kön. Ditt förflutna berättar inte vem du är i dag eller var du är på väg. Det förflutna berättar endast vad du upplevt och att du genom dessa erfarenheter har fått många lärdomar. Om du i ditt förflutna blivit utnyttjad, kränkt eller sårad är du i dag inte längre ett offer. Du har istället blivit en ljusets krigare som försvarar de försvarslösa. Du har utvecklat hög empati, ödmjukhet och medlidande.Du är stor i många avseenden, du kan röra dig i många riktningar, som ditt hjärta önskar. Av den anledningen ska du aldrig förminska ditt värde genom att lättvindigt godta andras definition om vem du är.

© Diana Sjöbeck​ & Draksjälarna

Förändra dig inte för någon annans skull

frigorelseFörändringar är alltid svåra, vi vet ju alla vad vi har men inte vad vi får. Många gånger ser inte vissa personer att de behöver förändras och då är det lättare att de fortsätter trampa på välkända stigar. Samtidigt vill de att omgivningen på något sätt ska acceptera den de väljer att vara, trots att det inte är bra för dem. Detta vågar ingen lyfta fram på grund av rädslor att personerna ska bli kränkta. Många väljer att sitta fast i olika destruktiva tanke- och känslotillstånd som inte leder dem framåt, som inte läker deras sår eller inte skapar dem en bättre framtid. Vi förväntas helt enkelt acceptera detta självsaboterande liv och det ska vi göra. Det är inte vår uppgift att förändra någon som väljer att sitta fast. Men jag kan också välja att inte lyssna på samma problematik år efter år. Jag kan sluta acceptera dåliga och samma ursäkter som jag hört hundratals gånger. Jag kan helt enkelt slutligen helt ignorera människor som vill leva kvar i sin offerroll eftersom de inte kan ta in någonting annat.

Du ska inte förändra något som du själv är nöjd med, som du mår bra av eller som du trivs med. Du ska inte ändra på dig och den du är på grund av andra. Trivs du också med att sitta fast i din bitterhet, olika begränsningar och anser att livet inte är rättvist, snällt eller att du drabbas av olyckor då ska du vara på den platsen så länge ditt sinne önskar det och hjärtat får fortsätta lida. Livet innehåller alla möjliga aspekter som inte alltid är glädjefyllda, det är något som vi alla upplever. Rik som fattig, svag som stark, livet träffar oss alla. Svek, otrohet, död, avundsjuka, våld i alla dess former är något som många erfarit och kommer att uppleva, så länge vi fortsätter skapa utifrån dualistisk energi och känner oss separerade från varandra.

Men ingen slutar leva även om såren finns kvar på djupet, under ytan. Att leva och överleva är två skilda ting, i mina ögon i alla fall. Att leva är att välja gå vidare med livet, trots de känslomässigt trasiga minnen och tårarna på djupet. Att sakta med tidens hjälp läka de sår för att kunna fylla sitt resterande liv med glädje, kärlek och positiva upplevelser. Att överleva är att nästan ofrivilligt andas och energimässigt vara kvar vid den traumatiska tidpunkten. Tiden används inte för att läka de sår som finns, de tillåts istället ta över och leva sitt liv genom dig. Jag ser alltför ofta människor fastna i dessa tillstånd av sorg och förlust i flera år. De har frusit fast i tiden medan de upprepar mantran om att vilja förändra sig, hitta meningen med livet, få tillbaka sin kraft och styrka men gör INGENTING mer än att bara prata om det. Förändringar kräver handling, en vilja till att göra saker och ting annorlunda. Det hjälper inte att bara prata om det eller be om det till högre makter. Änglarna eller vem man nu än vänder sig till kan inte leva ditt liv, det måste du själv göra. De kan inte ta bort dina bördor, din sorg, förlust eller trauman. Detta har du kommit hit för att uppleva själv och det är upp till dig att lära och växa i dessa uppgifter och det kommer du att göra när du slutat tycka synd om dig själv.

frihetens-sjalOmgivningen kanske inte alltid kommer att förstå vad ditt hjärta vill förmedla. Den kanske till och med inte är redo för vissa sanningar men i slutändan är det på vilket sätt du levt ditt liv som räknas. Många har hånats genom tiderna för sina åsikter, det är en sån värld vi lever i. Människor som hatar det de inte förstår, hotar det de inte kan ta in i sina hjärtan eftersom de till stor del styrs av psykopatisk energi. De tillåter den mörka aspekten, som inte vill vara i kärleksljuset, agera istället. Den första tanken är att gömma sig och vara tyst men det går inte. Därför att själen vet varför den kommit hit och vilket arbete den har att utföra. Så har det varit genom tiderna, att några få har betalat ett högt pris för att hjälpa andra att vakna.

Istället för att förstå sitt kall i livet jagar många någon form av definition på vem de ska vara för att känna sig utvalda och speciella. Kan du inte bara leva, låta ditt eget hjärta bestämma takten och vilken väg du ska gå? Så länge du låter sinnet styra kommer du inte vidare, förstå skillnaden mellan hjärtat och egot. Du måste inte prestera eller bevisa ditt värde för någon annan mer än dig själv. En del människor ser din potential, klart och tydligt, och en del kommer aldrig att göra det. Rikta om fokus på det som fungerar för dig, på det som gör dig glad och lycklig.

Om du har väldigt lätt för att ge, hjälpa och möta människor där de befinner sig i livet, har du säkert alltför ofta blivit utnyttjad eller att vänner endast hört av sig när de behövt din hjälp. Resten av tiden är som om du inte existerade. Om du kommit till den punkten i livet, där du börjat sätta gränser eller släppa taget om egoistiska narcissistiska personer och vill träffa nya vänner som lever i ett flöde av att ge och få, bör du sätta upp ett par riktlinjer för att inte dras in i en negativ spiral av enkelriktad energi. I möten med nya människor är det viktigt att se om detta flöde finns eller inte. Ge lite och backa undan, se om intresse finns för vem du är eller vad du gör. Får du följdfrågor, blir du bejakad eller är människan endast intresserad av att prata om sig själv och sitt liv. Håller de löften eller kommer med diverse ursäkter. Hör de av sig när ni bestämt tid osv. Givetvis gäller ju samma sak för dig. Ett flöde är som sagt viktigt i alla relationer.

Om du tror att dessa ord är till för att fördöma eller förminska ditt varande på något sätt, har du inte förstått vad mitt hjärta vill säga dig. Var och en väljer att leva sitt liv på det sätt som gör dem lyckliga. Om andra skapar mig olycka och lidande kan jag välja att släppa taget om dem. Jag behöver inte acceptera att människor beter sig illa mot mig, utan anledning. De får leva sitt liv på det sätt de väljer och jag får välja vad mitt liv ska innehålla. Sann och ärlig vänskap, där man hjälper och är närvarande för varandra. Negativa mönster och beteenden måste kunna lyftas fram och läkas. Vill man inte göra det arbetet eller ta åt sig välmenad konstruktiv kritik är ett val och då får personen i fråga leva med konsekvenserna som den skapat, i min frånvaro. Jag är lyckligare och mer positiv när jag inte har människor omkring mig som tar min energi och förminskar mitt värde genom subtila dolkar i ryggen. Denna lek får de väldigt gärna leka utan mig, för den delen av den mörka aspekten kan jag faktiskt vara utan och leva ett fantastiskt bra liv.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

Förståelse

flyg-hogreDenna artikel kommer att bli min sista för i år. Eftersom vi nu närmar oss det nya året är det en bra tidpunkt till att avsluta relationer som inte längre tillför någonting positivt och släppa taget om det bagaget som du är färdig med. Låt det nya året påbörjas med ny energi, en pånyttfödelse för dig som länge kämpat med att läka dig själv. Tillåt den tunga och mörka energin transformeras till nya möjligheter för dig, till att växa och njuta av livets frukter.

Följa flödet är bra och att vara i ett tillstånd av positiv energi är alltid underbart. En del har bra flöde när det gäller pengar och jobb men har svårigheter med relationer. Givetvis är det ibland tvärtom också. Det som är lätt för dig kan vara svårt för någon annan. En del människor har en tuffare väg genom livet, av olika anledningar, och ibland kan det vara svårt att förstå orsakerna. Ibland är vissa problem och svårigheter självförvållade och ibland faktiskt inte. Det är inte alltid lätt att finna lösningar på problemen när dörrarna stängs och inga nya öppnas. Även här finns det olika anledningar, som var och en av oss, måste förstå syftet med. Vi har alla en individuell resa att göra genom livet, det är på det sättet som vi får insikter, kunskap och erfarenheter. Det finns inga färdigskrivna livsmanualer, för skulle de finnas hade vi inte behövt vara här för att hjälpa andra.

Du kanske tillhör den gruppen av människor som alltid känner glädje när det går bra för dina medmänniskor. Du ger stöd och uppmuntran när det finns ett behov. Du försöker bemöta varje individ utifrån där de befinner sig och inser hur de känner sig och vad de upplever i sitt inre. Du kanske har ett stort socialt nät, är generös, lyhörd och kärleksfull. Du ställer upp och ger av din tid när det behövs. Antingen lever du i ett stabilt förhållande eller trivs väldigt bra med att leva ensam. Du är trygg i dig själv. Det du saknar är kanske stabil inkomst, ett bra arbete som du trivs med och har troligtvis haft det svårt på arbetsmarknaden. Det som du däremot ofta råkar ut för är att förståelsen är nästintill obefintlig inför din arbetssituation.

Du kanske tillhör den gruppen av människor som alltid har haft ett bra flöde när det gäller pengar och arbete. Du förstår inte hur det är att leva i tvärtom världen. Du har ingen erfarenhet av att ständigt stöta på motstånd och hinder till att utvecklas inom ett arbete eller hur det känns att få nej till hundratals sökta jobb. Du har ingen aning om hur det känns att inte kunna ta vilket jobb som helst på grund av hälsomässiga skäl eller fysiska hinder. Du har ingen möjlighet till att få bättre jobb eftersom du inte kommer in på någon skola för att omskola dig. Du kanske istället blir utförsäkrad och inte får adekvat hjälp när det gäller rehabilitering eller omskolning. Du blir ignorerad och bortglömd eftersom du i samhällets ögon inte kan prestera på samma sätt som innan. Att ständigt konfronteras med hinder på hinder tills din kraft och energi inte längre räcker till, har du ingen förståelse för.

Du kanske istället tillhör den kategorin av människor som har ständiga relationsproblem. I din värld blir du kanske ständigt utnyttjad av dina partners och vänner. Du har personer omkring dig som behandlar dig illa och inte värdesätter dig. Du har kanske ofta varit ett substitut för människor i din omgivning fram till den dagen när de inte längre behöver dig och kastar dig på tippen som en värdelös sopa. Under tiden har du varit en vän eller familjemedlem som ställt upp i tid och otid utan att säga eller kräva någonting tillbaka.

Detta är några exempel som många kan känna igen sig i, på ett eller annat sätt. Livet är inte alltid rättvist eller lätt. Blir väldigt illa berörd var gång någon sparkar på den som redan ligger ner. Där har jag själv varit många gånger under min livstid, och ärligt talat tröttnade jag på människor som hade en massa åsikter om mina problem men aldrig konkret hjälpte mig att lösa dem. Det tragiska i allt detta, i vissa fall, är också att människor gärna lägger skulden på individen istället för det som orsakat dem lidande. Jag brukar ställa motfrågor till dem som klagar och är väldigt nedlåtande mot dem som redan är utslagna eller nedstämda på olika sätt och vis. Jag ställer inte motfrågor för att vara taskig, snarare tvärtom. Det handlar om att rikta om fokus på deras egna problem och få dem att förstå att livet ser ut på olika sätt för olika människor. Negativa åsikter, nedlåtenhet och skuldbeläggning hjälper oss inte framåt i livet, så varför då göra detta mot någon annan? Om vi ska kunna kalla oss medmänniskor med förmåga att känna empati och sympati kan vi inte samtidigt vara nedlåtande mot andras levnadssituationer. Vad vi istället bör göra är att hjälpa varandra, uppmuntra, finna lösningar på problemen och ha medkänsla och förståelse när andra har det svårt. Om nu detta är omöjligt är det bäst att vara tyst och hålla sina fördomar och oförståelse för sig själv. Det är väldigt enkelt att låta munnen leva ett eget liv utifrån sinnet men desto svårare att låta munnen tala från hjärtat.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

Nya sommarfunderingar

Jag tar ett djupt andetag och andas sakta ut frustrationen. Vägrar att stressen sätter sig i kroppen och orsaka blockeringar i flödet. Jobbiga veckor har också ett slut. Andning, den är så viktig, mer viktig än vi tror. Men utandningen är nog betydligt viktigare. Jag andas in klar och ljus energi och andas ut mörk och tung energi. Jag visualiserar detta, det hjälper, det blir lättare och jag känner mig genast mycket piggare och gladare. Men först får jag ventilera det som tynger mitt hjärta. Att låta den energin få utlopp och slutligen självdö, och det gör den när den inte får näring av tankar och känslor. Det finns mycket mer att uppleva i livet än hinder, problem och lidande. Ytterst få förstår mig och mitt liv, utan att fälla negativa kommentarer eller fördomar. Syftet med mitt liv kan endast jag själv förstå och ingen annan. Önskar att alla kunde leva, njuta och skapa i ren kärlek. Livet på denna planet kan förändras till det bättre, för oss alla, på ett enda ögonblick. Nej, det är ingen omöjlighet, det är ett faktum som baseras på kärleksfull energi, omtanke och ansvar. Denna övertygelse kommer jag aldrig att släppa taget om.

Vad du än gör lyssna till ditt hjärta och gå i den riktningen som är bäst för dig. Tillåt dig själv att känna dig lycklig utan att släpa omkring på en ryggsäck som inte är din. Genom livet tar du på dig en massa begränsningar som inte är dina egna. Dessa begränsningar stryper din livsenergi och flöde till livet. Medlidande och kärlek är något som även innefattar dig och något som du bör ge dig själv varje dag. Det finns mycket att vara tacksam för. Vi har mycket att ge varandra, såsom vänskap, erfarenheter, kunskap och kärlek. Dessa kvaliteter är våra gemensamma skatter som berikar oss i många avseenden.

En del människor kommer aldrig att förstå ditt lidande. Du kanske sörjer någon, har ont eller mår dåligt. Ganska enkelt att säga till någon ”Ryck upp dig” när hjärtat gråter och tomheten tar allt större plats inombords. Att släppa taget om sorgen är inte att glömma. Hur kan du någonsin glömma någon som bor i ditt hjärta. Det gör du givetvis inte. De är en del av dig, omkring dig och de önskar endast att du lever ditt liv till fullo tills den dagen kommer och ni möts igen. Sorg har inte ett sista förbrukningsdatum, och tiden i sig kan inte läka din sorg om du själv inte hjälper till. När du befriar dig från sorgen kommer du att även släppa dem fria. När du är lycklig är även de lyckliga och kan gå vidare med sina uppdrag. Tillåt nu dina tårar läka dina sår, din sorg i hjärtat och när den nya dagen kommer kan du från djupet av din själ säga ”Jag är tacksam för alla de fantastiska gåvor ni gett mig under denna livstid och vi ses snart igen”.

Att förlora sig själv i illusioner är lätt. Att leva och uppleva livet utifrån sin egen energi är svårare men en oundviklig väg genom livets labyrint. Varje steg kan leda till en återvändsgränd men också till en vacker bro tvärs över sinnets begränsningar.

När lågan inombords börjar falna påminns jag om att livet är ett oskrivet blad och endast jag själv håller i pennan. Inom mig finns kraften till att skapa, känna, tänka och agera utifrån min egen själs källa av kärleksljus. Jag har inom mig allt det jag behöver för att leva, njuta och fortsätta med mitt Ljusarbete. Ta inte miste på min väg och din väg. Min väg är, i mångt och mycket, förutbestämd och jag följer endast mitt hjärta och min sanning. Vad du väljer och hur du lever ditt liv är upp till dig.

Ingenting är omöjligt om viljan till förändring finns. Vad vill du förändra för att må bra och vara lycklig? En fråga som sätter igång många tankar och känslor. Kanske du finner svaret flyktigt och måhända är svaret enkelt. Hur mår du? Känner du dig uppfylld och kan se möjligheterna till att berika ditt liv på alla plan? Vad saknar du och i så fall vad är det du behöver? Kan någon hjälpa dig och har du frågat? Det finns människor som bryr sig och det finns människor som endast är nyfikna. Välj dem som kan ställa upp och hjälpa dig och slösa inte mer av din tid på dem som inte bryr sig. När energin är låg är det meningslöst att älta det som inte hjälper dig framåt i livet.

Världens enklaste utväg är att bli kränkt trots att beteendet inte varit kärleksfullt, individen inte visat hänsyn eller respekt. När ska människor börjar se skillnaden på sitt beteende och sig själv, sitt jag? Men för mig är det stor skillnad på att jag ex. blir kritiserad eller dömd för den jag är till att någon kritiserar eller dömer ett dåligt beteende som jag har. Det finns tydligen inga dåliga beteenden och därför lever vi i en perfekt värld utan några som helst problem. Får tydligen köpa mig nya glasögon, är nästintill blind ju. Dåligt beteende ska accepteras och den som brister i respekt och kärlek mot mig ska jag be om ursäkt till. Nej, vet ni vad, det kommer jag aldrig att godta och om någon inte gillar gränssättningar och blir kränkt av konstruktiv kritik som kan hjälpa dem att förändra ett dåligt beteende behöver de aldrig mer höra av sig eller träffa mig. När jag älskar människor, älskar jag helheten av den de är men jag kommer aldrig att älska deras dåliga beteende mot mig, min familj eller nära vänner. Hoppas jag varit övertydlig nu, annars kan ni alltid skrolla vidare eller låtsas att ni inte sett det jag skrivit.

VänskapJag kräver inget av någon som de inte är beredda att ge helhjärtat. Är inte intresserad av att få någonting av någon som de genuint inte vill ge. Jag ger av det jag kan och när jag orkar, inte för att jag känner något tvång eller för att jag på något sätt är bättre än någon annan. I min värld är kunskap frigörande, kunskap som kan ge dig fler möjligheter till att välja, lära och växa. För mig är inte kvantitet viktigt. Det som får mitt hjärta att växa är sanning, äkthet och omtanke. När ömsesidigt flöde finns i ett utbyte är det en kärleksfull kraft som får oss att växa till oanade höjder.

Vi är alla bra på olika saker och det är så det ska vara. Detta tyder på hur vi är beroende av varandra, att vi bör samarbeta för att kunna förstå varandra bättre. Visst är vi olika i många avseenden men det behöver inte på något sätt separera oss, snarare tvärtom. Det är i olikheterna som vi kan lära oss förståelse över hur och vad vi tänker och känner inför livet.

Jag vet vem jag är, oavsett vad andra tror de vet om mig. Att känna någon är att respektera personliga gränssättningar och visa empati för vad den människan gått igenom i livet. Du känner en person så långt som den väljer att visa dig sidor av sig själv. Endast bekväma människor påstår det är svårt att älska. Det är inte svårt att visa omtanke och kärlek. Kärlek är att ge av sig själv och alla sina inre skatter, något som däremot aldrig är tillräckligt för egoistiska människor.

Vad ska människor tycka om dig, det du står för, vad du gillar och inte gillar, hur du lever ditt eget liv osv.? Varför är du rädd för att följa ditt Hjärta när du inte skadar någon? Det är enkelt att tro sig veta en massa saker som egentligen inte är sanna. Det är otroligt enkelt att peka sitt finger i alla riktningar än där det egentligen hör hemma, på sig själv. Om någon väljer att stå kvar och stampa, behöver inte jag stå kvar med dem. Jag lever mitt liv för min skull, inte någon annans. Människor har alltid åsikter om hur andra ska leva sina liv och vad andra får tycka och tänka. Men kom ihåg en sak, att oavsett hur du än väljer att leva ditt liv kommer det alltid att finnas människor som ger sig rätten att kritisera ditt liv. Detta gör de för att de inte vill titta på sina egna liv och inse att de själva lever i ett fängelse av rädslor för vad andra ska tycka och tänka om dem.

I nattens stillhet, när stjärnorna och fullmånens bleka sken smeker mitt ansikte, ser jag mer klart och tydligt vad jag behöver släppa. Fullmånens brännceremoni är alltid efterlängtad, den ger mig tid till att reflektera över mitt liv, mina val och vilka beslut jag bör ta. Att vara sann och äkta är viktigt för mig och min utveckling. Vill kunna ge mer, sprida min kärlek och mitt ljus till världen. Jag vill också göra uppror mot all form av förtryckande energi som kväver passionens låga inom mig. Alltför många styrs av osynliga mörka följeslagare i form av självtvivel och känslor av att inte förtjäna det bästa av livet. Programmeringar som vi hört alltför många gånger i livet blir en realitet till slut. Att förstå det själsliga lidandet innebär att ha levt det själv, sett fasorna i vitögat och överlevt den destruktiva energin. Komplicerade människor som blivit förtryckta kan mycket väl bli förtryckare själva om de inte kan förlåta. För att se behöver vi bli visade något specifikt, för att höra behöver vi lyssna, för att hjälpa behöver vi förstå behoven. Förmågan av att se, lyssna och ge kommer via hjärtat, inte genom sinnet. Sinnet tolkar andra utifrån egna erfarenheter medan hjärtat ser vad det egentliga behovet är på ett djupare plan. Vi är alla sammankopplade på energimässigt plan och svårare än så är det inte. Av den enkla anledningen ”ser” hjärtat många gånger mer än vad den vill och önskar.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

En värld full av kränkta människor

Ibland är det inte lätt att vara människa, särskilt när behovet av att gå omkring på äggskal runt vissa människor är ett krav. Vi lever i en värld där kränkningarna avlöser varandra och missförstånd skapas av människor som inte lyssnar eller ens anstränger sig för att förstå det som sägs. Av helt naturliga skäl kan de inte det eftersom deras Egon styrs av en psykopatisk energi. Vi har en energi på jorden som till stor del handlar om energimässig våldtäkt och då är det inte konstigt att det finns mycket lidande.

Detta samhälle är fullt av kränkta människor som stör sig på allt. Det har blivit en omöjlighet att uttrycka en tanke, åsikt, erfarenhet eller information utan att någon blir kränkt av det. Allt ska dissekeras, förvrängas och missuppfattas tills hela andemeningen förvandlats från någonting vackert till någonting fult och äckligt. Finns det någon färdigskriven manual i hur vi ska tackla en idiotisk värld där icke-kärleksfulla krafter dikterar vår framtid och hur vi ska leva våra liv? För mig är det högst märkligt att det finns personer som ger sig rätten att avgöra vad vi får uttrycka eller inte. Ursäkta att vi inte blir kränkta av era kränkningar men vi behöver inte sänka oss till er nivå och ge er mer kraft att fortsätta rabbla en massa smörja, som ni i grund och botten inte ens själva förstår. För det är ytterst märkligt att allt fler människor i dag, inte ger sig tid att läsa för att förstå ett budskap eller ta reda på fakta, men hoppar ivrigt på snabbtåget till att uttrycka sin ilskna åsikt, sin rasistiska ståndpunkt och ventilera sitt eviga gnäll.

Att visa hänsyn och respekt för andra är viktigt, men det går faktiskt åt båda håll. Jag kan förstå censur om någon förlöjligas, förnedras, mobbas osv. Jag kan förstå att en del människor borde tvätta sina barns munnar med såpa varje dag efter att de har använt kränkande ord. Ord som blivit accepterade av majoriteten och är lika vardagliga som att säga Godmorgon. Men för mig är det märkligt att ett sånt beteende accepteras och många gånger bortförklaras av vuxna som borde veta bättre. Jag antar att de gillar att bli kallade horor, f….r, bitchs, osv. som om det vore en trevlig komplimang. Dessa individer fortsätter sin resa genom livet med att använda dessa ord, i tid och otid, kränka andra utan att visa vare sig respekt eller hänsyn. Lägg lite krut på att tysta ner dessa personer eller ta på er ansvaret att uppfostra dem till att visa mer hänsyn och empati för sin omgivning. Men sen förstår jag att många vuxna individer bara överför ett dåligt beteende på sina egna barn eftersom de tydligen inte vet bättre.

Ingen ska behöva tystas ner som endast vill sprida kärlek och ljus till sin omgivning. Men någon kommer alltid att ta illa upp. Någon som tar på sig moralmanteln och ansvaret över vad andra får tycka och tänka. Någon som inte vill förstå det som framförs, någon som inte delar samma åsikt (och måste då givetvis genast attackera och förnedra oliktänkande), någon som inte är redo för att tänka utanför ramarna eller någon som t.o.m. känner sig hotad av det som presenteras. För bara tänk… tänk att någon människa får läsa något ”farligt” budskap som kan göra den medveten.

Vi ska förbjuda det som inspirerar och ökar kreativiteten hos oss medan den smörjan på TV och i dagstidningar (som fördummar människor) ska få fritt spelrum. Det verkar som att kärlek, i alla dess former, har klassats som livsfarligt och kränkande i många människors ögon. Tänk bara på hur mycket tid, en del människor lägger ner för att tysta och kränka oliktänkande, kärleksfulla individer som endast vill göra världen till en bättre plats. Varför lägger de inte mer tid på att stoppa krig, pedofiler, sexhandel, djurtortyr, mord, våldtäkt osv.? Dessa om något är kränkande handlingar som dödar en bit av vår kollektiva själ, varje dag. Tråkigheter, elände, lidande och smärta är vad vi ser varje dag. Konstigt att ingen blir psykotisk av den smörjan som det skrivs om och visas på TV varje dag. Förbjud alla religioner och krig om något, det är det mest kränkande i hela världen. Men det finns många heliga kor som inte får ifrågasättas eller kritiseras i denna s.k. fria värld där vi har yttrandefrihet och får följa vår individuella tro, sanning och livsstil.

Snart blir människor kränkta av att någon är glad, lycklig, kreativ och hjälpande… men vänta… det blir också en del kränkta av. Eftersom de inte kan se meningen med livet och går omkring i sina andefattiga dvalor så måste det ju vara den absoluta sanningen och den enda rätta vägen för oss alla. Vetenskapen har tagit fram sin sanningsdetektor och om något inte kan mätas, ses, kännas, höras, smakas så finns det inte och därför ska vi inte tro på att det existerar. Allting annat, utanför den ramen, är självbedrägeri som gränsar till någon psykisk sjukdom, bara så ni vet.

Nej säger jag, jag blir kränkt av en fördummande värld där vi ständigt hjärntvättas med att vi inte duger som vi är, att vi är misslyckade som människor om vi inte är framgångsrika, att våra inre upplevelser är tabubelagda, att vi inte har den senaste mascaran, eller känner till vem som pippat med vem enligt det senaste kändis skvallret. Jag reagerar starkt på hur människor uttrycker sig i dag när det gäller våld i alla dess former. Blir bedrövad när jag läser hur offer för våldtäkter och mord oftast beskrivs som ”unga kvinnor” eller ”tonårsflickor” medan förövarna beskrivs som ”pojkar” eller ”barn”. Vilken typ av budskap vill man framföra med detta påstående?

Det är högst kränkande att okända män tar sig friheten att skrika på mig på ett obegripligt språk på stan, ha åsikter om hur jag är klädd och sminkad, stirra hatiskt på mig när jag går sidan om min man eller när jag är ensam för att nämna några exempel. De flesta religiösa människor vill utöva sin tro i lugn och ro. Tycker jag absolut de ska få göra men när en del av dem tvingar andra att tro på samma sak som de själva, eller beröva andra människor deras rätt att bestämma hur de vill leva sina liv, har det gått för långt. När människor hotar, indoktrinerar, förnedrar och terroriserar andra på grund av sin tro, är enligt mig högst kränkande. Och då ska vi inte tala om hur många miljarder DE sitter på och som de tillskansat sig genom förtryck, stöld och utplåning av minoritetsgrupper. Jag behöver väl knappast tala om att större delen av jordens befolkning (kvinnor och flickor) diskrimineras i Guds namn, berövas friheten att välja, leva sitt eget liv, utbilda sig, bestämma över sin egen kropp och följa sitt eget hjärta. Vad är det för fel på denna bild då? Och nej, jag riktar mig inte mot särskilt en religion. Jag riktar mig mot religioner som är skapade av vanliga män, för män och följs av män som gömmer sig bakom en Gud, som i grund och botten är en utomjording. Vårt samhälle består av människor som tror på olika högre makter eller inget. Politik är något som berör oss alla i ett samhälle medan religion är ett individuellt val. Jag är inte intresserad av politiker som vill införa religiösa lagar och inslag från någon helig skrift. Vill jag tro på något är det upp till mig att välja och ingen annan.

Hur kan någonting vackert och upplyftande vara kränkande? Vill vi ha någon riktig orsak att känna oss kränkta över kan vi titta lite närmare på all den orättvisa, makthunger och korruption som skapar lidande varje dag. Glöm inte alla orättvisor där kvinnor, barn och djur får betala ett högt pris i frihetens namn bara för att män ska kunna behålla sin makt över dem. Hur mycket lidande får ske i Guds namn utan att vi känner oss kränkta?

Djupt störda människor och kriminella som har tillgång till permission, telefon och Internet är något jag inte förstår. Speciellt när dessa personer kan hota och planera brott bakom fängelsemurarna och sprida sin psykopatiska smörja genom att skriva böcker. De har lika stor rätt till yttrandefrihet som alla andra, sägs det. Men ett brott ska avtjänas genom adekvat rehabilitering och inte genom att belöna dem genom att ge dem gratis utbildning och pengar medan de sitter inne samt ett garanterat välbetalt arbete när de avtjänat sitt så kallade straff. Jag har förståelse och medkänsla med dessa personer, tro inget annat, men det är dem som har problem och utgör en fara för sig själva och andra. Ge dem den hjälp, vård och terapi som de behöver så att de kan leva ett mer samhällsnyttigt och lyckligt liv. Vem ger förresten deras offer exakt samma möjligheter till ett bättre liv? Det är ytterst märkligt att brottsoffren själva ska bekosta åratal av terapi (om de överhuvudtaget får den möjligheten) och allting annat som påverkar livet negativt. Var är offrens mänskliga rättigheter i detta avseende?

Chris HedgesDet krävs enorma summor att starta krig även i s.k. fattiga länder. Var kommer de pengarna ifrån, tror ni? När väl kriget är över ska vanliga människor hjälpa till att bygga upp landet igen medan de som startade kriget och finansiärerna sitter på miljarder. Påtvingad korrupt och falsk demokrati är det ingen som vill ha. Detta infantila behov av att tvinga människor leva efter andras ”way of life” är inte något alla strävar efter.

Vi betalar dyra pengar för bensin och allt som det innebär. Men skulle ett oljefartyg gå på grund någonstans och förpesta allt i sin väg, är det frivilliga som får sanera, medan de skyldiga gömmer sig bakom dyra advokater och med sina miljarder i fickorna. Och vem betalar saneringen?

Läkemedelsindustrin tjänar miljardbelopp varje år och har mage att tigga pengar till ex. cancerforskning. Oberoende forskare utför detta arbete, säger då en del och bla, bla, bla, men i slutändan är det genom läkemedelsbolagen som medicinerna måste gå genom för att kunna användas av läkare. Läkare som får provision varje gång de förgiftar människor med mediciner som i sin tur skapar fler sjukdomar på grund av biverkningarna. Sen får vi inte glömma psykiatrins diagnoser, som oftast är påhittade, och givetvis också måste medicineras. Du behöver inte tro på vad jag skriver. Det finns mycket information om detta ämne på Internet. Här är t.ex. en artikel PÅHITTADE STÖRNINGAR FÖR ATT TJÄNA PENGAR PÅ PSYKIATRISKA MEDEL. Personligen är jag trött på människor som gömmer sig bakom sina diagnoser och inte tar ansvar för sitt beteende. Jag pratar om det beteendet som är kränkande och hotfullt och ständigt försvaras av den påstådda diagnosen.

Detta är inte några påhittade påståenden av mig. Denna information finns tillgänglig för er alla som är intresserade att finna sanningen och inte matas med den smörjan av uppköpta massmedier. Särskilt inte när det börjar närma sig maktskifte och allehanda mänskliga tragedier uppdagas för att smutskasta konkurrenterna. En tröttsam metod som börjar bli ganska transparent. Men problemen kvarstår och ytterst sällan eller ingen hjälp får de som är drabbade, konstigt nog. Bara detta år har det framkommit information om vanskötsel, misskötsel och förskingringar gjorda av välutbildade personer som fortfarande är kvar på sina poster eller blivit belönade med fallskärmsavtal och högre löner på nya arbetsplatser. Varje gång det uppstått något problem någonstans och människor farit illa, har bättre och högre utbildning varit svaret eller ”Vi ska se över våra rutiner”. Hur länge ska dessa tjatiga svar användas i olika sammanhang? Varför får dessa typer av kränkningar fortfarande pågå? Varför jagas inte högutbildade personer, som förskingrat miljoner, med blåslampa? De ska vara återbetalningsskyldiga precis som vilken vanlig medborgare som helst som råkat vara sjukskriven och arbetat samtidigt eller brutit mot landets lagar. Det ska vara lika enkelt att beslagta deras hus, bilar, båtar, flygplan och diverse bankkonton. Varför ska vi tvingas betala för någons existens som sitter på miljarder i tillgångar? Vet ni vad? Människor borde skämmas över att någon arbetat hårt (skattebetalare) med att skicka dem till privata skolor och att de efter utbildningen fortfarande inte kan försörja sig själva. De personer som ständigt får allting gratis och aldrig får konsekvenser av sina dåliga handlingar blir bortskämda, ytliga och fruktansvärt känslokalla. Vi kanske borde skicka alla som bryter mot lagar på skid- och solsemester eftersom det är så de privilegierade gör.

Varje år kläcks det nya idéer om besparingar som bidrar till att alltfler blir utförsäkrade, får ingen adekvat vård, ingen bra utbildning osv. Vem bryr sig om dem? Dessa människor har blivit kränkta och överkörda av högutbildade läkare, AF-handledare och försäkringskassan (lite generaliseringar). Vem lyssnar på dem och när ska de få rättelse? Tydligen är det så, att en utbildning och en titel är avgörande för vad som får sägas och av vem. Det finns människor som aktivt arbetar på att döda den lilla uns av rättvisa vi har kvar. Det finns människor som aktivt arbetar på att döda vårt hopp om en bättre framtid, våra drömmar, vår frihet att älska, vår rätt att uttrycka oss genom att ständigt mata oss med negativ information som går ut på att känna oss maktlösa. Den dagen när vi går omkring som tomma skal, likgiltiga och utan kontakt till vår själ, har mörkret vunnit kriget över denna planet. Anser du dig själv en vanlig dödlig som bara ska sitta tyst och kräla i stoftet, är upp till dig. Vill du nöja dig med att du vet ytterst lite och är tacksam över att samhället är fantastiskt och rättvist för oss alla, ska du givetvis tro det. Anser du att du inte har någonting att säga till om, trots att det är allas våra liv det handlar om, är din fulla rätt att tycka. Vill bara poängtera att jag respekterar dina tankar och din tro. Var nu snäll och visa samma respekt och omtanke mot mig också. Bli inte kränkt av att jag inte delar samma åsikter och tro som du själv har.

Slutligen till dig som känner dig kränkt var gång någon kritiserar ditt dåliga beteende. Lite självkritiskt tänkande är inte livsfarligt att tillämpa lite då och då. När jag älskar dig, älskar jag allt som du ÄR. Du liksom jag har fel och brister, vi är inte perfekta men vi kan älska och respektera varandra oavsett. Jag kommer aldrig att vilja förändra Dig eller klandra Dig. Jag kommer däremot aldrig att älska ditt dåliga beteende mot mig och säga ifrån när det inte är kärleksfullt. Om du utnyttjat mig, ljugit för mig, ignorerat mig utan anledning, sårat mig, uppfyller inte dina löften osv. är något jag givetvis aldrig kommer att acceptera. Känn dig lite mindre kränkt i fortsättningen och börja med att istället se över hur du behandlar dina medmänniskor och vänner. Om du inte förstår vad skillnaden är mellan att döma dig och ditt beteende, finns det inte mycket kvar att säga.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

Ansvarsfull energi är kärleksfullt

Där viljan finnsEn del människor har beskrivit att deras närmaste vänner har känts mer som den sanna familjen än den biologiska och det är ingenting fel med det. Det är inte första gången någon upplever att de inte är riktigt synkroniserade med sin biologiska familj, att de inte talar samma språk eller att de helt enkelt inte känner att de hör hemma i just den familjen. Jag tror många gånger att familjen tar sig rätten att säga, tycka och tänka vad de vill bara för att det finns blodsband emellan. Om kritiken sen är befogad eller inte, verkar inte spela någon större roll. Inom familjen ska man hjälpas åt men aldrig bara åt ett håll. Enkelriktad energi är synonymt med energitjuvar och en del lever för att skapa drama efter drama, år ut och år in. När detta sätts i system blir det väldigt påfrestande för alla och någonstans måste denna tendens brytas eller rejäla gränssättningar dras.

Respekt måste finnas mellan alla människor oavsett om det är mellan familjemedlemmar, nära vänner, bekanta eller främmande människor. Det finns mycket att lära i en familj som har problem som att: lära sig bli fri från begränsningar, bryta beteende- och tankemönster, finna förlåtelsen i sitt hjärta, våga gå sin egen väg trots familjens alla måsten, stå fast i sin övertygelse osv. Vi kan inte bli älskade av alla men kärleken från våra närmaste är det ingen som kan ersätta, särskilt när vi är väldigt unga. Jag är övertygad att om kärleken, uppmuntran och bekräftelsen uteblir från våra närmaste, på något sätt härdar oss och sporrar oss till att gå vår egen väg och finna vår egen sanning. Men jag vet att människor som vi älskar också kan orsaka oss mycket lidande när den kärleken vi ger dem kommer tillbaka i form av svek, avundsjuka och hat. Det är minsann inte alltid lätt att vara människa men jag är övertygad om att världen hade varit en mycket bättre plats att leva på om alla kunde ta mer ansvar för vad som skickas ut till omgivningen.

EgenvärdeSom vuxen har jag också gjort misstag i mitt liv och de konsekvenserna får jag leva med själv. Mina beslut, mina val, mina misstag och det har ingen annan med att göra eller lastas för. Det krävs två för att dansa tango och då måste jag se min del i det som skapats, både på gott och ont. Jag önskar att människor som, av olika anledningar mådde dåligt, kunde sluta förstöra andra människors liv. Att må dåligt på grund av egna dåliga beslut, investeringar, fel val är sin sak och något som faktiskt var och en av oss får leva med. Men att medvetet önska andra olycka, missöden, ljuga och smussla är elakt, punkt slut. Ingen på denna jord kan övertyga mig om motsatsen när jag dagligen ser hur en del människor medvetet arbetar för att förgöra ljuset i andra. Det är fruktansvärt vad mycket falskhet det döljer sig bakom manipulerande ”vackra” fasader. Men dolkarna i ryggen känns likt förbannat väl, det låtsade smickret har börjat tappa sin kraft. Allting i livet skulle vara mycket enklare om det fanns tankar och känslor som grundade sig på kärlek.

Som barn har vi tyvärr inte någon rättighet att välja viktiga saker som kommer att påverka våra liv. Vi indoktrineras i olika livsåskådningar, religioner, traditioner och tyckande och tänkande som många gånger bygger på fördomar, hat och okunskap. Människor som mår dåligt har lärt sig att det är enklare att kritisera andra för att slippa titta på sig själva. Eftersom de aldrig fått någon kärlek har de svårt för att visa det till andra och sig själva. Hur vi blir som vuxna handlar till stor del om vad vi har lärt oss men som vuxna har vi ett eget ansvar att förändra det som inte är bra. Vissa går sin egen väg väldigt tidigt i livet, som de svarta fåren, medan andra aldrig vågar ta de stegen till att bli unika individer. De följer blint strömmen för att de är rädda över vad andra ska tycka och tänka. De är rädda för att de inte ska bli älskade för den de är. Men att förlora sig själv på grund av andra är det värsta straffet i mina ögon och det är min tro.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

Hur och vad vi skapar

Tänk att få leva i en värld där vi kan stödja varandra i stormiga tider genom gemensam kärlek, förståelse och respekt. Att vi alla tillsammans skall kunna förändras och förbättras. Att vi kan så små frön i andra människors hjärtan så att en förändring kan ske. Tänk att få leva i en värld där alla verkligen kan mötas oavsett kultur, bakgrund, tro, kön och hudfärg. En värld där nya tankesätt kan integreras och där gamla föreställningar, som inte längre fungerar, transformeras till någonting nytt och givande. Jag önskar att alla människor kunde uppfyllas med kärlek i alla regnbågens nyanser. Tillsammans skulle vi kunna skapa mirakler.

Allting är föränderligt och i ständig utveckling. Varje sekund ändras och det skapas någonting nytt i framtiden. Nuet är dåtid, tankar jag tänkte för en sekund sedan är redan historia. Tiden som vi ser den, råder här och nu, och det är vår uppfattning av tiden som är den skapande kraften.

Vi är separerade ifrån varandra och alltet. Vi ser inte konsekvenserna av vårt skapande och hur det på det stora hela påverkar alltet. Ett ex. är döden: det gör inte ont när någon vi inte känner dör. Men om vi skulle vara kapabla att känna sorg oavsett vem som dog skulle det inte längre vara intressant att döda. Varför väljer vi att döda för någonting som i grund och botten ingen äger. Ingen kan egentligen äga luft, jord, naturresurser och hav eftersom det tillhör jorden och inte människan. Det vi kan göra är att förvalta all den rikedom och överflöd som jorden har gett oss. Det är en fantastisk gåva, men den har för länge sen tappat all sin glans och prakt.

Människan lever inte för evigt, den lånar bara platsen tillfälligt, för att förhoppningsvis lära sig, eller hela någonting inom sig själv. Sedan dödar människor av andra orsaker som kontroll, patetiska meningsskiljaktigheter, hämnd, heder, okunskap osv. Jag skulle hellre vilja att två nations ledare ställdes i en boxarring där de i lugn och ro kan slå vettet ur varandra, om de nu känner för det, istället för att skicka människor in i döden p.g.a. maktbegär, landvinningar eller stjäla andras naturresurser, på grund av fiktiva gränsdragningar på kartan. Inga krig har utkämpats av rena medmänskliga skäl, någonsin.

När vi dör så dör vi oavsett hur mycket makt eller pengar vi har skaffat oss under vår livstid. Det som är viktigt är hur den makten och pengarna har använts. Har de använts till någonting som främjar mänskligheten eller skapat förödelse för framtida generationer (inklusive sig själv om man nu tror på reinkarnation). Finns det någon mening med detta, om vi nu bortser ifrån alla konspirationsteorier som växer upp lite här och var. Vi kan inte gömma oss bakom New Age påståenden som säger att: allt som sker har en mening och syfte. Om det är meningen att detta skall ske, är det lätt att se ned på dem som upplever denna verklighet och på så sätt slippa sitt eget ansvar i detta medskapande. De har ju trots allt valt att födas i ett fattigt eller krigshärjat land. Det finns ingen mening med att människor dör av svält, att människor dör i krig, att människor lemlästas, torteras eller våldtas. Jag köper helt enkelt inte denna absurda teori eftersom den lätt kan upphöra, redan imorgon, om det är något vi ALLA verkligen vill.

Det finns människor som lever i ett samhälle, som förtrycker dem på olika plan och begränsar deras frihet. Det finns också människor som inte har rätt till fri utbildning och sjukvård. Dessa aspekter har skapats av andra människor som vill sko sig på andra och för att få ännu mer makt. Det värsta av allt är, att vi har valt dem själva och det är dessa människor som skapar denna tillvaro åt oss. När skall vi vakna och kräva att få leva ett liv i frihet, överflöd och välstånd?

Cree ProphecyHur kan det komma sig att ett fåtal människor med extremt mycket makt avgör hela vår planets öde, arbetar aktivt för att ödelägga så mycket som möjligt, och endast ett fåtal verkar bry sig. Ju mer vi blir kontrollerade desto mindre frihet får vi till att stanna upp och verkligen reflektera över hur vårt liv verkligen ser ut. Vi är stressade, vi är rädda för det okända och vi oroar oss ständigt för morgondagen. Ingen av oss (generalisering så klart) har egentligen tid till att verkligen känna efter och leva i nuet. För skulle vi ta oss tid att göra tänka efter skulle vi ganska snart upptäcka vilka andefattiga liv vi egentligen lever och hur dåligt vi i själva verket mår. Samhället blir allt hårdare och mer kontrollerande. Problem kan oftast skapas av dem som vill genomföra sina planer på att ännu mer begränsa vår frihet. Vår frihet blir alltmer inskränkt och många går med på dessa fantasirika lösningar som skapar en falsk trygghet. Hur många instanser i samhället lever på människors rädsla? Tänk efter noga så ser du det klart och tydligt. Ju fler rädslor vi kan hitta på och skapa desto mer får vi betala och det kommer aldrig att ta slut. När är nog, nog?

Förutom att vi lever i ständig rädsla och oro inför framtiden har vi den underbara uppfinningen som kallas TV och som verkligen fördummar oss ytterliggare. Dessa oändliga såpoperor vars enda budskap är intriger, förtal, förnedring och mobbning tar aldrig slut. Jag tvingas betala tevelicens men får ingen rättighet att påverka teveutbudet. Jag tvingas titta på hjärntvättande reklam (som ständigt också bombarderar mig med att jag inte duger) och underhållning som är under sjätteklassnivån (som David Icke så väl uttrycker det).

Vi hjälper alla (generalisering, jag vet) till att skapa den värld vi lever i. Vi väljer att blunda och accepterar allting som händer omkring oss, så länge det är på avstånd och inte kommer innanför våra egna dörrar. ”För skulle något ont hända Mig då är domedagen nära och det är så synd om mig. Då kan det kännas som om hela världen är emot mig och ingen förstår eller har empati med det som jag går igenom”. Så känner faktiskt alla människor som behandlas orättvist oavsett var på jordklotet de befinner sig. Jag minns mycket tydligt en otroligt högfärdig kvinna jag mötte på en förening som var helt övertygad om att hennes familj måste ha varit extremt goda människor (änglar) i förra livet eftersom de var framgångsrika, förmögna och lyckliga. Min tanke gick genast till människor runtom i världen som svälter ihjäl, har inget arbete, ingen rätt/råd till sjukvård, skyddsnät osv. Skulle alla dessa människor ha valt detta själv för att de har varit onda eller gjort ondskefulla handlingar? Det är sådan andlig arrogans som tillåter att vissa människor tror sig vara bättre eller mer värda än alla andra. Ursäkta, men jag mår plötsligt väldigt illa. Men faktum är att vi alla har bidragit till detta energimässiga förtryck genom slavhandel, exploatering, tyranni, tvång, kolonialism, maktbegär, krig, religion, okunskap osv.

Något annat jag hört var att; det inte finns någon ondska eller att de inte väljer att tro på ondska. Ursäkta mig men, varför sker i så fall så många ondskefulla handlingar i världen? Om det inte är ondska vad kallas det i så fall, jag har tydligen missat något väldigt stort här. Ondska är motpolen till godhet och inget av det är egentligen positivt eller negativt det bara ÄR. Försök att trycka ner någonting ont inom dig och du skall se att det kommer att bli ännu värre. Saker och ting försvinner inte bara för att vi bestämmer oss för att det inte finns. Det som är i obalans måste helas, först och främst, innan vi kan gå vidare.

ALLA måste i dagsläget hjälpa till med denna obalans. Att sväva i det blå och tro att det är andras problem är självbedrägeri på högsta nivå. Det är därför vi alla är här, vi har ett arbete att utföra. Semester får vi faktiskt ta senare. Föreställ dig Yin och Yang som är en dynamisk symbol av ständig förändring och utveckling. Den har alla aspekter inom sig och den är varken god eller ond, positiv eller negativ, den bara ÄR. Däremot kan jag hålla med om att det är svårt i dagsläget att se saker och ting som de ÄR utan att döma, förkasta, kritisera eller ignorera det. I slutändan handlar det om hur verktygen används. Kunskap kan också vara på gott och ont beroende på vem som utnyttjar den. Medicin, teknologi, religion, nyandlighet och vetenskap är precis samma sak.

Det är ofta jag hör att när det går dåligt för någon att man skall tänka på dem som har det sämre. Jag blir lika illa berörd var gång jag hör det. Varför skulle DET få mig att känna mig bättre över att någon annan har det sämre? Det känns så löjligt att det inte finns ord att beskriva detta korkade påstående. Jag har svårt att känna mig glad eller bättre till mods över att det finns NÅGON som upplever någon form av tragedi. Personligen har jag upplevt många tragedier i mitt liv och skulle inte vilja umgås med människor som mådde bättre bara för att jag har det sämre än dem. Samma sak gäller oärlighet eller bedrägeri av olika slag. Människor som lyckas lura andra och kommer undan med det kallas för ”smarta” människor. Andra kallas ”dumma” när de är snälla. Vilken konstig värld vi lever i, eller vad tycker du?

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck 2008/2016

Native american prayer

Finns oändligt mycket visdom i dessa ord

Glöm inte att förlåta dig själv också

För att bli hela i hjärtat och själen behöver vi våga göra en inre resa för att möta det inom oss som inte är kärleksfullt. Vi måste våga se våra rädslor och inre mörker i vitögat och med hjälp av medkänslans kraft läka det som inte är i balans med vårt innersta väsen.

Visst är det viktigt att ha en positiv inställning till livet och att arbeta med positiva verktyg för att skapa en bättre tillvaro och framtid. Denna attityd kommer att ge bra resultat och fungera under en viss tid men du kommer aldrig att känna dig fullständigt hel. Alla har både positiva och negativa aspekter inom sig, vi är båda delarna i denna dualistiska värld. En del agerar utifrån den ljusa och en del utifrån den mörka, inget märkligt när vi tittar på världen och ser hur den ser ut. Vår största fiende är vår inställning till de negativa egenskaperna och attityderna som finns inom oss. Att förneka eller förtränga delar av oss, som behöver omsorg och förlåtelse, hjälper oss inte framåt. Vi kan sopa våra inre obalanser under mattan, men den lilla högen under mattan kommer successivt att växa, tills vi en vacker dag snubblar på den och faller platt på näsan.

Ljuset och det positiva representerar allt det goda i livet, allt som är bra och jakande medan Mörkret och det negativa representerar allt det dåliga i livet, allt som är destruktivt. Denna dualistiska uppfattning eller polaritet skapar automatiskt också känslan eller tron om vad som är rätt och fel. Om vi råkar ut för någonting mörkt/negativt skall vi lära oss att se det ur ett positivt perspektiv och vad vi har att lära oss i den situationen.

Ex. 1 – Vi förlorar någon som står oss nära väldigt plötsligt. Vi känner att det är orättvist, förödande, blir fast i smärtan och sorgen. Vi har svårt för att förstå meningen med varför det inträffat. Vi känner oss drabbade, ångerfyllda över att vi inte fick tid att säga något som vi önskat eller gjort något vi har lovat. Många känslor och tankar som spinner vidare, tar form och slutligen lever sitt eget liv. Hela situationen handlar endast om vad vi känner och tycker. Men det är sällan någon stannar upp och inser att, den själen har gett oss många gåvor till att växa, komma till insikter och samtidigt gett sig själv potentialen till att läka sitt Karma och utvecklas vidare till högre medvetande tillstånd. Tack för lärdomarna och vi kommer att mötas igen ❤ Vi vet inte syftet med andras liv och hur skall vi kunna veta det, när vi många gånger, inte ens vet syftet med våra egna liv.

Ex. 2 – Är människor som inte tolererar konstruktiv kritik utan direkt projicerar sitt inre mörker till den som försöker hjälpa dem. De kan inte tänka sig att ge sig själva några minuter till eftertanke för att se om den konstruktiva kritiken kan hjälpa dem framåt. Hur vi ser på oss själva och hur andra ser oss brukar inte alltid stämma överens om vem vi är. Hade en vän som hjälpte mig att se en del beteenden och mönster som inte var särskilt bra för mig. Jag hade kunnat välja att ignorera hennes välmenande ord, på den tiden när jag var ung och bar omkring på ett antal rustningar. Hon hjälpte mig se sidor av mig som jag inte trodde fanns. Vi blev goda vänner enda fram till den dagen när hon tog farväl. Hon var en av mina bästa vänner även om hon var 20 år äldre. Saknar henne varje dag men är lycklig över att hon har det bra där hon är nu.

Kom ihåg en sak, andlighet är undervisning i villkorslös kärlek, och den ger oss möjligheter till att se det positiva i det negativa, där det inte finns något rätt eller fel, det bara ÄR. Vår huvudsakliga andliga uppgift i livet är att lära oss se det positiva i alla händelser som uppstår i livet, oavsett hur smärtsamma de än är. Medkänslan är förkroppsligandet av villkorslös kärlek. Medkänslan är den högsta frekvensen i universum som ger oss förmågan att se syftet med allt som sker, både det positiva och negativa, det ljusa och det mörka. Medkänsla och Förlåtelse är våra absolut viktigaste redskap till att läka oss själva och varandra.

Prata med migEn del människor vet exakt vilka obalanser de har, de pratar om dem väldigt ofta, men gör ingenting aktivt för att läka sig själva. Det är ungefär som att gå en väldigt dyr utbildning och sen aldrig praktisera den. Efter ett tag faller kunskapen och verktygen i glömska. En del påstår till och med att de arbetat med sina obalanser men när de pratar, är de känslomässiga såren fortfarande vidöppna. Smärtan, sorgen, bitterheten, ilskan etc. är fortfarande väldigt starkt närvarande. Tiden kan aldrig läka några sår om vi själva inte gör någonting aktivt för att läka dem. Det är stor skillnad på att blicka tillbaka i tiden och minnas svåra händelser, till steget att återuppleva de känslorna och tankarna förknippade med dessa omständigheter vid den exakta tidpunkten när de uppstod. Vi väljer på egen hand att vara fast i det förflutna genom att inte släppa taget och förstå att det förflutna har blivit en del av den negativa spiralen av olycka, ångest och depressioner. Vi kan aldrig klandra någon annan för att vi inte har lyssnat och förstått budskapen och lärdomarna. Att verkligen lyssna med intentionen att förstå vad som sägs är vårt eget ansvar. Väljer vi att blunda och stänga öronen till vad vårt inre vill förmedla är helt och hållet upp till oss själva.

Jag menar att så länge vi inte vill se vårt inre mörker (negativa förväntningar, tankar och känslor) kommer vi aldrig att känna oss hela. Vi har alla gjort fel val, tagit fel beslut, gjort någon illa etc. men de handlingarna tillhör det förflutna nu, vi kan inte göra det ogjort. Att fastna i ångerfällan av skuld och skam kommer aldrig att ge oss möjlighet att läka. Förlåtelse och medkänsla kan däremot hjälpa oss att komma förbi dessa negativa mönster och beteenden som blivit en del av oss, utan att vi ens själva lagt märke till det. Vårt inre mörker, den negativa energin och obalans vi har inom oss är platser som inte fått vår kärlek, tid till att läka och uppmärksamhet. Det är de platser som inte fått ljus och omtanke. Alla våra svagheter som ex. avundsjuka, sorg, smärta, ilska, rädsla, fördomar, offerroller, martyrskap är platser som inte blivit läkta. Att peka finger, förneka och ignorera dessa platser är att springa ifrån vårt ansvar gentemot oss själva och våra lärdomar.

Hur kan vi gå vidare utan att våga titta i djupet av vår själ och bemöta det som inte är kärleksfullt? Vi är här för att leva, upptäcka, växa och ständigt förbättra den vi är. Vi är inte här för att leva i en illusion av lögner, rädslor och manipulering. Vi är här för att minnas vår storhet, det vi är innerst inne och låta vårt inre ljus spridas till världen. Genom att våga bemöta det inom oss, som inte vibrerar i ljus och kärlek, ger vi oss själva en chans att skapa en bättre framtid. Detta kan vi inte göra genom att ignorera eller förneka våra inre negativa tankar eller känslor. De finns där av en anledning och de kommer aldrig att försvinna på egen hand. De aspekterna inom oss behöver vår kärlek för att hinna ikapp med resten av oss. Att upprätthålla en positiv energi handlar inte om att undertrycka det negativa. En person som är arg eller olycklig kan försöka sätta upp fasader av att vara snäll eller lycklig men förr eller senare kommer denna obalans att negativt påverka andra områden i livet. Vi kan inte distansera oss från vårt inre som behöver vår omtänksamhet. Att prata om villkorslös kärlek blir ganska tomt och meningslöst om den inte innefattar oss själva, på alla plan. Medkänslan kan lära oss förstå varför vi är arga eller olyckliga. Ilskan inom oss vill kanske förmedla att vi är dåliga på att sätta gränser, känslan av att vara olycklig vill kanske förmedla att vi måste ta tillbaka vår egen kraft och stå upp för oss själva. Smärtor i kroppen vill kanske förmedla en massa olika saker såsom att vi går emot vår sanna natur, har brist på egenkärlek, inte får eller ger oss själva tillräckligt med omtänksamhet osv.

Illusioner är när vi tror att vi inte kan, när vi tror att vi inte orkar och när vi tror att vi är maktlösa. Vi är storslagna, fantastiska och vi kan utföra underverk, om vi väljer att göra det, från och med nu. Det är smärtsamt när ögonen öppnas och vi inser att vår inre verklighet inte ser ut på ett sätt som vi räknat med. Tilliten gör sig påmind och vi blir ständigt påminda om att aldrig tappa fokus under resans gång, med allt som det innebär, även det negativa och mörka. Gåvor i mänskliga former, även de som orsakar oss lidande, påminner oss om varför vi är här, vad vårt arbete går ut på. Vi skall vara dem evigt tacksamma för de lärdomarna även om en del av er inte riktigt förstår det än fullt ut.

Ibland ”ser” jag mer än vad jag vill och blir ledsen i själen. Men jag har förmågan att resa mig och inte gå in i den känslan. För den egenskapen och lärdomen är jag evigt tacksam. Jag har tillit till att insikten kommer till oss alla genom att vi är ETT. Medkänslans kraft är stor, den kommer vid en tidpunkt i livet när vi blir medvetna om våra inre obalanser, när ljuset når våra mörkaste skrymslen. Det mest avgörande steget, för vår personliga utveckling, handlar om att bemöta alla våra rädslor och allt det inom oss som håller oss tillbaka från livet. Ett steg i taget, låter ljuset vara den inre vägvisaren och tillit till kärlekens oändliga visdom.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

Lyhörd

Jag gillar ordet ”lyhörd” som för mig betyder att jag kan vara öppen för nya idéer men också att förstå vad personen jag talar med vill förmedla. Att aktivt lyssna på någon verkar vara väldigt svårt i dag. Min upplevelse är att människor lätt tappar fokus, blir distraherade av någonting annat och blir frånvarande när kommunikationen handlar om något som inte berör dem personligen. Men när jag pratar med dem, lyssnar på vad som ligger dem varmt om hjärtat då är det inga som helst problem för dem att ha fokus. Personligen tycker jag att det är väldigt oartigt om jag ständigt skulle pilla på min telefon, kolla sms, facebook och allting annat när jag har gäster. Det är inte konstigare nu, än det var förr i tiden innan mobilens intåg, när någon råkade ringa när jag hade gäster. Jag bad dem helt enkelt att återkomma eller att jag ringde upp när jag blev ledig. Självklart beror det på samtalets art, hur viktigt det är, för i dagsläget måste jag vara övertydlig med vad jag skriver och säger.

ReflektionerVad jag menar med denna tanke är hur dåliga människor blivit på att aktivt lyssna på varandra. Sen ska vi inte glömma det där märkliga undret av att hålla sig till ämnet, för även den kommunikationsmetoden verkar vara förlegad. Om jag pratar om ex. päron är det ganska meningslöst att någon besvarar mig genom att tala om äpplen. Nästa gång kanske jag pratar om päron, för att vara artig och tillmötesgående, då är det ännu mer lönlöst att besvara mig genom att istället prata om apelsiner. Är det svårt att hålla sig till ämnet? Jag förstår inte detta fenomen och önskar att någon kunde förklara det för mig i så fall. Varför är det svårt att lyssna på någon annan i mer än fem minuter? Hur kan det komma sig att vissa personer klarar av att både lyssna, förstå och hjälpa andra oavbrutet i flera timmar utan att tappa fokus, bli distraherade av mobilen osv.? Om jag har något viktigt att berätta vill jag givetvis känna lite engagemang och intresse från den som lyssnar, det jag faktiskt själv ger. På något sätt ger det mig ingenting längre att lyssna på någon i timmar om enbart vad som sker i deras liv och att ca fem futtiga minuter läggs åt sidan för mig. Det är extremt sårande att höra och känna suckandet, det stressade jakandet och att ständigt bli avbruten av att personen känner ett oemotståndligt behov att göra någonting helt annat, när jag vill berätta något som är viktigt. Jag har ett arbete som består av att lyssna och lösa andras problem, min fritid ska inte enbart bestå av att göra samma sak. Jag längtar efter ett ömsesidigt flöde i kommunikationen. Skulle vara enormt trevligt och givande att ha någon att prata med rörande livets frågor och universums mysterier. Det skulle vara enormt befriande att släppa taget om andras problem och faktiskt kunna känna att någon genuint är intresserad att lyssna och hjälpa mig för en gångs skull. För konstigt nog är mitt liv långt ifrån perfekt och problemfritt.

Missuppfattningar sker för att människor inte orkar lyssna, de hör orden men förstår inte innebörden med orden. Det är ungefär som det klassiska exemplet där någon påpekar någons idiotiska beteende och personen blir uppretad och undrar ”VA!!! Varför kallar du mig idiot?!” Om jag vill att någon ska lyssna på mig, involverar det inte att vederbörande ska prata oavbrutet om sig själv och om allting annat. Samma sak gäller kommunikation i form av skrift. Jag förstår att även text kan vara en svårighet att förstå. Det är en utmaning att förstå innebörden med orden i en sammanhängande mening. Det innebär givetvis att komma underfund med det som faktiskt står i texten, utan att börja sväva i det blå och tolka någonting annat, utifrån sitt eget ego. Sen förstår jag att det finns människor som bara måste ifrågasätta minsta lilla mening, för att de redan vet allt, känner till allt och har upplevt allt som finns i livet. Förstå mig rätt nu, att ifrågasätta är en sund inställning till livet, kritiskt tänkande är en rättighet som få använder. Det finns många illusioner och absoluta sanningar som vi ständigt matas med att tro på. Men när ifrågasättandet endast görs på grund av att ifrågasätta för ifrågasättandets skull… då har den personen ingen vilja till att lära sig någonting nytt, förstå andras erfarenheter, upplevelser eller vara öppen för nya idéer. Jag är övertygad om att de fullkomligt älskar att skapa oändliga debatter för att ventilera sin intellektuella förträfflighet och mentala monologer de tränat på framför spegeln i timmar. Gärna då något samtalsämne som de vänt ut och in på i flera år och dissekerat till oigenkännlighet.  De kräver att jag ska förklara det som de inte vill förstå eller övertyga dem om att jag har rätt i det jag säger. Det är inte min avsikt, har aldrig varit min avsikt, att övertyga någon om någonting som jag personligen upplevt, genomlevt eller har kunskap i. Men jag antar att självutnämnda kritiker, enligt sig själva, är fullständigt perfekta människor som genomlevt otaliga liv i flertalet dimensioner och har därför rätten att hacka på alla oss andra.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

Din själ är strålande vacker

Du är ett gudomligt väsen av ljus och kärlek. Du är Universums barn. Dina gener består av stjärnstoft från Universums kärleksljus. Du är en viktig del av helheten, här och nu. När glömde du din storhet och varför? När tappade du tilliten till dig själv, din förmåga och varför? Varför tror du att DU är kraftlös och ovärdig att ta del av överflödet? När du vänder dina blickar mot himlen, känner du hur Universum viskar till dig? Känner du kärlekens sång vibrera i takt med ditt hjärta? Du känner en stark hemlängtan och blir uppfylld av ett vemod. Men du har glömt att ditt hem, för tillfället, är här och nu. Bara genom att vara här, i detta ögonblick, helar du din själ, avslutar en resa du påbörjat för länge sen och kan slutligen komma hem med ett stort leende på dina läppar.

Min största önskan är att vi alla ska stråla, sända ut all den kärlek till oss själva och vår planet som givit och ger oss ofantligt mycket. Vi ska kunna värna om varandra och genom att förändra oss själva kan vi påverka vår omgivning att göra detsamma. Vi ska återuppväcka vår empati till högre nivåer och inte bara när det gäller oss själva och våra närmaste. Vi får mycket hjälp av våra guider och vägledare men det inre arbetet måste vi göra själva. De finns vid vår sida, de viskar kärleksfullt till oss varje dag och omfamnar alltid när vi behöver det som mest. De ger oss styrka att ta det lilla steget framåt när vi känner att vi inte orkar mer. De omsluter oss med kärlek även om vi själva inte älskar oss fullt ut alltid. De respekterar och förstår våra beslut, oavsett vilken stig vi än väljer att gå på under en tid. De förstår att varje själ har sin individuella resa, oavsett hur resan ser ut.

Universums hjärtaDet finns oändligt många fallgropar i denna värld. Många illusioner i form av rädslor, avundsjuka och falskhet. Det finns också ett oändligt antal tester som ger oss chansen att se hur långt vi kommit, när det gäller att bryta våra negativa mönster. Dessa negativa mönster som separerar oss från varandra och alltet. Vägra gå in i negativa spiraler, varken dina eller andras. Våga vägra lyssna på ord som inte förmedlas med kärleksfull och upplyftande energi, varken till dig eller om andra. När du lyssnar på lögner blir du manipulerad och indragen i destruktiv energi som blockerar och stoppar både din och andras energi. Välj ljuset, sanningen och kärleken oavsett om det innebär att du blir ensam. Ensamhet är inget att förkasta. I den tystnaden möter du dig själv, din inre röst, ditt Högre Jag som varken dömer eller styrs av Egots ständiga behov av att bli bekräftat. Egot ser aldrig sin delaktighet i det den skapat, den ger inget utrymme till förståelse eller förlåtelse. Du är inte ditt Ego, du är inte utan skuld eller ett offer för omständigheterna. När du förstår detta kan du lättare frigöra dig från illusionerna och börja ta ansvar för all energi som du skickar ut i form av tankar, ord, känslor och handlingar.

Att leva i det universella flödet innebär att vi måste inse att vi alla är en del av flödet. Det är vi själva som skapar flödet till oss själva och varandra. Det innebär med andra ord att vi ska bli medvetna om vår egen energi och vad den energin som vi skickar ut, bär på. Vi har osynliga band mellan oss och Universum. Ingenting gott kan komma från det som inte är kärleksfullt inom oss. Vi kanske är fundamentalt olika, vi kanske ser på världen med olika ögon. Men jag är övertygad om att de flesta av oss i grunden är kärleksfulla och att vi alla kan förändra oss. Själen för mig är strålande vacker i sin helhet. Det är själsfragmenten som längtar efter att återförenas med helheten. Det är själsfragmenten som är separerade och känner sig rädda och oälskade. Ta tillbaka allt som tillhör dig, se det i vitögat för vad det är. Du kan återigen bli hel och stråla det ljus du är ämnad att göra.

Vänligen dela tack och ge gärna lite feedback om du har tid

© Diana Sjöbeck

Det är inte alltid lätt att vara människa

Befrielse från EgotVill du ha empati för din egen situation, specifik händelse eller mående? Självklart vill du det! Men du… det vill jag också.

Ibland händer det att jag inte har något uppmuntrande att säga till dig eller visa ett engagemang för ditt liv. Men det kanske beror på att jag är trött, har ont, har egna bekymmer och själv inte mår så bra.

Ibland önskar jag att du kunde se tårarna bakom de tappra ögonen och innerligt vill trösta och lyssna på mig också, lite då och då.

Jag är inte perfekt, jag gör en del misstag precis som du, och vill ha en gnutta förståelse när saker och ting går fel.

Livet har i visst avseende gjort mig lite hård och intolerant mot människors dåliga beteende. Jag kan förlåta det mesta, med lite tid. Jag gör mitt bästa utifrån där jag befinner mig och med den vetskap jag har till hands.

Jag älskar att vara öppen mot mina medmänniskor och varför skulle vi inte kunna vara det? Men mina svagheter har alltför många gånger utnyttjats och missbrukats av människor som stått mig nära. Det du säger i förtroende till mig, stannar hos mig, för alltid. Säger jag något till dig i förtroende bör det stanna hos dig också. Behöver knappast poängtera att det förtroendet definitivt inte ska användas som ammunition mot mig om vi skulle gå skilda vägar eller få det slängt i ansiktet när du mår dåligt.

Jag är för det mesta stark, axlar många bördor och ansvar. Vänd mig inte ryggen bara för att jag vågar vara svag, lite då och då. Jag säger oftast vad jag tycker och tänker, när jag blir tillfrågad. Bli inte arg eller ledsen för att jag är sann i mitt hjärta. Tar du illa vid dig ändå, fast du frågat och fått ett ärligt svar, känner du mig inte alls och då är det bättre att du går din egen väg. Jag kan inte alltid ge dig svaren som du vill höra och ärligt talat, varför ens fråga?

Du får väldigt gärna prata med mig och inte om mig om du anser jag har någon brist, någonting är fel på mig, enligt din tolkning, eller ett missförstånd uppstått. Jag uppskattar din ärlighet från hjärtat. Du hjälper mig att förändra det som inte är bra för mig eller att jag får möjlighet att be om ursäkt om jag gjort dig illa på något sätt. Men om du tiger och pratar om mig med människor som inte har med saken att göra, tyder det bara på att du är oärlig och feg vilket givetvis gör mig väldigt ledsen och besviken.

Bara för att jag inte alltid har ett behov av att prata om min sorg, smärta eller problem betyder inte att jag har ett perfekt och bekymmerslöst liv. Var inte avundsjuk på mig bara för att du har en illusion om mig och mitt liv. Kom ihåg att tankar skapar och det du skickar ut får du alltid tillbaka. När Karma söker upp dig bör du peka finger på dig själv istället för alla andra.

Det är stor skillnad på att döma och göra en bedömning av en situation eller ett beteende. Hur ska vi annars kunna förändra det som är i obalans om ingen vågar säga någonting? Nästa gång du dömer mig över vem och hur jag är ska du först ha levt det livet jag haft och om du fortfarande har något att säga, ska du säga det till mitt ansikte. Jag uppskattar din välmenande bedömning om mina handlingar eller mitt sätt att vara på. Din bedömning hjälper mig att växa och utvecklas medan ditt dömande enbart är elakt och felplacerat.

När jag brinner för något kan jag bli väldigt intensiv och ivrig vilket kan uppfattas som lite aggressiv av människor som inte känner mig. Jag är inte död och tänker inte be om ursäkt för mitt temperament. Jag är inte som du och kräver inte att du ska vara som jag eller någon annan.

Om du erbjuder din hjälp tar jag tacksamt emot den. Men hjälp mig när jag verkligen behöver det och inte när du har tid eller lust om 3 eller 6 månader. Erbjuden hjälp ska inte behöva jagas eller påminnas om. Antingen ställer du upp eller så låter du bli.

Du vill att jag ska lyssna när du mår dåligt eller har något viktigt att berätta. Visa mig samma omtanke och respekt utan att avbryta mig för att prata om dina problem eller om ditt liv. Den ständiga ursäkten om att vara medveten om detta beteende och ändå fortsätta göra det, blir väldigt tjatig och meningslös efter ett antal år.

Jag avskyr att spela teater eller leka någon tankeläsare. Vi har en mun för att kommunicera med och vi har den inte enbart för syns skull. Har du något att fråga eller berätta kan du alltid kontakta mig. Men var snäll och släng inte ut krokar för att få någon reaktion som du ändå misstolkar utifrån dina illusioner. Var sann, var äkta och svårare än så är det faktiskt inte.

Om jag drar mig undan, för en tid, handlar det inte om att jag inte älskar dig eller inte har tid för dig. Jag behöver perioder av ensamhet för att ta hand om mig själv, fylla på energi och lyssna på mitt inre. Vi fyller på vår energi på olika sätt och det är inget konstigt med det.

Hörsägen, skvaller och påstådda dialoger från tredje part är inte samma sak som att höra det från min egen mun. Om du hört något som påstås komma från mig ska du först prata med mig för att kontrollera om det är sant. Tar du godtroget emot något från andra som är falskt angående mig eller dig, berättar det mer om vem du är än om vem jag är.

Vill du ha en vän som plockar fram dig ur byrålådan endast när det passar dem? Nä, trodde inte det… och ärligt talat vill inte jag det heller.

När vi mår dåligt kan vi många gånger inte ta till oss all information och därför uppstår missförstånd. Vi är helt enkelt inte mottagliga till 100 % när vi är ledsna, har ont eller är arga. Om du upplever att något har sagts vid dessa tillfällen och som gör dig olycklig, kanske du ska få det klargjort, innan du sprider din tolkning vidare till andra.

Tid är något som är lika långt för oss alla. När jag ger av min tid till dig, för att lyssna eller hjälpa dig, avsätter jag min egen tid som jag annars skulle kunna lägga på mig själv eller min familj. Detta gör jag av kärlek och för att jag bryr mig om dig. Nästa gång du anser att din tid inte räcker till för mig ska du komma ihåg den hjälpande handen som sträcktes ut när ingen annan fanns där.

Du uppskattar lojalitet och vänner som håller din rygg fri. Vänner som slåss för dig när du inte kan det själv eller sätter stopp för illasinnat förtal och mobbning. Samma egenskaper uppskattar jag också, precis som du. Visa mig samma omtanke och respekt tillbaka om du förstår innebörden med ordet, lojalitet. Jag är nämligen en av dem som nämns i första stycket.

Det har funnits många människor som kommit mig nära för att stjäla av min kunskap, energi och insikter. Samtidigt som de bakom ryggen på mig, har spridit lögner om mig. Jag är medveten om detta, men kommer aldrig någonsin att vare sig peka ut dem eller konfrontera dem. Därför att all den sorten av energi slutligen kommer att förgöra sig på egen hand och det vill jag inte vara delaktig i.

Det finns inget mer kränkande än en dolk i ryggen från människor som stått oss nära och som fått mycket i kärlek. Men det spelar ingen roll, för i slutändan blir vi fria från de karmiska banden, såren läks med förlåtelsens kärleksfulla kraft och vi blir fria att leva ett annat liv, långt borta från dem.

Slutligen: Jag är endast en droppe i den kosmiska oceanen, en del av helheten. Universum kretsar inte runt mig, allting handlar inte enbart om mig. Jag förstår att jag endast är en bit av ett pussel. Jag förstår också att utan mig blir pusslet inte komplett. Samma sak gäller för dig, kära läsare. Vi hjälper varandra och andra att se var vi sitter fast i våra invanda mönster genom speglingar. Ingenting är hugget i sten, allt går att förändra, allt går att läka och förlåta. Inse att du är storslagen, att du har kraften att förändra och höja din personliga energifrekvens till oanade höjder.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

Några små funderingar del 2

Hej alla vackra själar
Denna artikel är min sista för i år och av hela mitt hjärta önskar jag er alla en fortsatt trevlig resa genom livet.

Ångra aldrig att du älskat och givit av dig själv även om du inte fått samma omtanke och kärlek tillbaka. Du härstammar från kärleken och dit kommer du att återvända. Människor med stort hjärta ångrar inte att de älskat, de kan endast ångra att tiden inte räckt till för att älska och sprida av sin kärlek ännu mer.

Jag vet att jag inte vet allt och ju mer jag lär desto fler frågor vill jag ha svar på. Jag vet att denna verklighet är min egen och att det jag upplever, inte är samma som din. Jag vet också att bortom denna verklighet finns det återigen mycket jag inte förstår eller vet någonting om, därför finns det mycket kvar att lära. I all enkelhet är Universum en droppe i havet men droppen är inte på något sätt separerat från havet. När de två möts, vet de i den stunden att de två är Ett. I den stunden finns inga Du och Jag, Den eller Det. Det enda som finns är ljus, kärlek och enhet. Där på den platsen kommer våra själar att sammanstråla och i den stunden är vi alla likvärdiga, älskade och lyckliga.

Var alltid nöjd med alla dina framsteg som du gör när det gäller dig själv. Fira, var stolt över den du är och kommer att bli. Dina framsteg är det kanske inte många som förstår, respekterar eller värdesätter men det spelar ingen roll. I slutändan handlar det om att kunna leva med sig själv oavsett vad omgivningen tycker och tänker.

I det mest outgrundliga djupet av förtvivlan finns det alltid en ljusglimt. Ett leende som inger ett hopp, ett ord som ingjuter styrka och en förståelse från en medmänniskas blotta närvaro kan skingra de mörkaste skuggorna. Ord är ibland överskattade när energin från kärleken berör ditt inre.

Tystnad och nonchalansIngen konflikt kan lösas genom tystnad, inga problem kan lösas genom ignorering eller projiceringar. Subtil energi som har sin grund i negativ och destruktiv tanke eller känsla kommer slutligen att enbart förgöra sig själv. På vägen fram till den insikten, skapas många hinder och blockeringar som inte någon annan förtjänar. Den klenmodige kommer alltid att försöka hålla sin rygg fri genom att ta på sig martyrmanteln och idogt beklaga sig hos dem som det inte berör. Men det kommer en tidpunkt när den kärleksfulla klarheten dånar som en blixt från klar himmel och dessa småaktiga beteenden och mönster grusas till intet.

Det sägs att sanningen alltid är bättre än en lögn. Men när själen lider och minnen är dolda bakom tunga slöjor av skuld och skam, måste sanningen komma fram i små doser. Sinnet är skört i den människan som styrts av lägre frekvenser och då är hela sanningen inte direkt den rätta vägen att gå. Allting har sin mening, allting har ett syfte även om Egot vill någonting helt annat. Är viljan till att ha rätt mer viktig än viljan till att hjälpa någon läka sina själsliga sår? I konflikter som uppstår vill Egot alltid ha rätt men det är sällan Egot vill inse att den varit medskaparen i det som skett. Tänk att den som aldrig visar omtanke, kärlek, respekt och bekräftelse till sin partner eller vän, vaknar en dag och undrar varför den plötsligt blivit övergiven.

Varje sekund tickar livet vidare oavsett hur vi än mår eller var vi sitter fast. Tiden står inte still bara för att vi gör det. En dag vaknar vi och inser att flera år har tickat oss förbi medan vi fortfarande står på samma plats. Det är upp till oss att ta tag i våra liv, göra de förändringar som behövs, släppa taget om det som inte går att lösa och börja skapa bättre förutsättningar för vårt eget välbefinnande. Livet är inte alltid lätt men vi som är här har långt många fler möjligheter än vad andra har i världen. Vi ska frigöra oss från vårt mentala fängelse, våra emotionella bojor och börja LEVA. Tempus fugit…

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck & Draksjälarna

När relationsavslut är nödvändiga

Handlingarna blir trovärdigaDet är inte alls ovanligt att relationer avslutas i takt med andligt uppvaknande. Det här året är vad just detta har handlat om för min del och många andra jag känner. Särskilt de relationer som inte har haft sin grund i ärlighet, sanning och kärlek. Du kanske till och med själv har bett om hjälp att släppa taget om människor som orsakat dig lidande eller inte varit sanna i sin energi gentemot dig. Dessa avslut har vi alla fått, en gåva från Universums Hjärta, till oss som vill leva och utvecklas vidare i kärleksfull anda. Vi har lärts att nöja oss med det lilla, acceptera slentrianmässiga relationer som inte tillför någonting positivt och vi kanske till och med är rädda för att bli ensamma. Rädslor kommer i olika former, beroende på vilka vi är, men ensamhet är aldrig ett straff. Ensamhet lär oss att lyssna till vår själ, bli vän med oss själva och vi lär oss att vi är värda så mycket mer. Slutligen kan vi berika världen med vår unika energifrekvens till dem som är villiga att ta emot den.

Den tid av ensamhet jag haft under flera månader nu har lärt mig mycket om mig själv. Jag har kommit i kontakt med mitt inre på ett helt annat sätt än tidigare. Den lilla flickan inom mig som under barndomen blivit försummad har gett mig många svar och insikter. De sista pusselbitarna har nu äntligen fallit på plats och det enda jag känner är tacksamhet. Att söka kärlek, omtanke och gemenskap av lika skadade människor går inte helt enkelt. Anledningen är att ytterst få människor har förmågan av att höja sig över sitt egna lidande och osjälviskt ge det de själva saknat. Istället för att bemöta en medmänniska med empati, kärlek och lyhördhet visar den istället en mur av egoism, rädslor och dömande. Det är precis detta dömande som i slutändan visar sitt rätta ansikte och återspeglas i handlingarna.

Tystnaden är lärorik för dem som orkar lyssna till sitt inre. Det kanske är lättare att lära sig lyssna när ventiler, i form av vänner, saknas i den yttre världen. Jag kan ärligt säga att jag blivit hypersensitiv mot lögner och oärlighet. För mig har det alltid varit viktigt att ex. hålla mina löften. Jag menar det jag säger och står vid mitt ord, tills den dagen jag lärt mig någonting annat. Att ge upp och sluta kämpa, finns inte inom mig. Visst finns det dagar där jag tar på mig offermanteln och tycker synd om mig själv men jag reser mig alltid upp och fortsätter kämpa. Trots all form av negativ särbehandling från människor och samhället, står jag här framför er och ger er hopp om att allting i livet kan förändras till det bättre. Det spelar ingen roll vilken metod du använder för att lyfta upp dig, huvudsaken är att det fungerar för dig. De vackraste och bästa budskapen jag skrivit är när jag mått som sämst och det är något som min make gjort mig uppmärksam på. Det finns häpnadsväckande källor av potential inom var och en av oss, oavsett vad vi programmerats att tro om oss själva och livet.

If loveFira dina relationsavslut, det gör jag och ha tålamod med att det kommer att ta ett par månader innan du kommit i balans med dig själv. Avslut är smärtsamma, särskilt om du investerat mycket tid och energi i dessa människor. Vi får mycket mer tid över att skapa i kärlek och glädje när vi slutar tänka och känna oss försummade, utnyttjade och sårade av människor som inte förstår bättre. De som ständigt vänder kappan efter vinden och låter munnen leva ett eget liv är ingenting att hänga upp sig på. För min del känner jag mig friare, lättare och har ett helt annat flöde i mitt liv nu. Tillräckligt länge hade jag omringat mig med människor som inte uppskattade och värdesatte mig. Har slösat oändligt mycket energi på att transformera andra människors dåliga beteenden, projiceringar och negativa mönster. Inte ens jag själv förstod hur många människor jag egentligen hade omkring mig som enbart utnyttjade mig, levde på min livsenergi och ständigt tog mig för givet. Jag har förlåtit mig själv och dem. Önskar dem allt gott och vill nu bara bli lämnad ifred. Jag har äntligen förstått läxan, min egen brist på gränssättningar och insett mitt egentliga värde som medmänniska, vän, partner och ljusarbetare. Om kärlek, vänskap och tid inte kan ges helhjärtat är det inte lönt att hålla sig kvar vid den. Relationer handlar till stor del om speglingar så om kärlek och omtanke inte visas i handling kommer det att speglas tillbaka. Om likgiltighet och tystnad visas kommer även det att speglas tillbaka. Det är inte meningen att en person ständigt ska engagera sig eller anstränga sig för att en relation ska fungera kärleksfullt.

Effort

När det finns brister i relationer handlar det inte om något straff, som vissa tycks tro. Bakom varje motgång i livet finns det en läkningsprocess som döljer sig bakom ex. Karma. Dåliga relationer och ensamhet är inga bestraffningar från något tidigare liv. Dessa händelseförlopp tillhör många gånger kontrakt och överenskommelser som själen gått med på att balansera i detta livet, för att hjälpa sig själv och andra. Det finns många synvinklar på ett problem och förståelsen för detta kan endast sträcka sig så långt insikten räcker. Litet sinne kan inte tänka stort eller bortom de illusoriska slöjorna. Ibland handlar livet om acceptans, att sluta förändra något som inte kan eller vill bli förändrat. Fortsätter jag att kämpa motströms kommer det bara att leda till mer lidande och frustration. Att kapitulera är att acceptera. Att acceptera leder mig slutligen till frigörelse från egots mantra som flitigt arbetar med att hålla mig kvar i ett lågfrekvent tillstånd. När vi inser att vårt inre lidande inte skiljer sig från andras lidande kommer vi att förstå att vi alla är ETT. När var och en inser att det personliga lidandet inte är större eller kräver mer uppmärksamhet än någon annans, då kan den i sanning kalla sig medmänniska.

Släpp taget om allt som håller dig tillbaka från att leva ditt liv till fullo. Lämnar en del människor din sida får du ha tillit till att det är det bästa för er alla. Inse att kärlekslösa handlingar stoppar flödet från Universum och skapar onödig tröghet och tyngd. Om människor har ett behov av att döma dina beslut och val kan du endast le och förstå att de inte har en aning om vad ditt liv går ut på. De har inte levt ditt liv. Jag brukar säga att: ”Med facit i händerna är vi alla genier och det facitet lär vi få när vi dör. Endast då kan vi göra en individuell bedömning av helheten och vad meningen med livet var. Fram till dess får vi göra det bästa vi kan med det vi har, här och nu”. Jag låsas inte veta vad syftet är med någons liv, deras livsläxor eller vad var och en på daglig basis kämpar med. I mitt sinne och hjärta finns endast en vilja av att älska och förstå varje enskild människas resa genom livet för att på bästa sätt hjälpa dem, när de ber om det. Antingen ger vi av kärlek eller inte, antingen hjälps vi åt eller inte. Det krävs inte mycket mörker att sänka någon människas livsglädje. Viljan till att förstå andra, ligger i förmågan att förstå sig själv. Svårare än så är det inte.

Hoppas att denna artikel kan inspirera dig och hjälpa dig framåt i att förstå dig själv och dina processer bättre. Av hela mitt hjärta önskar jag er alla en lycklig resa genom livet och släpp kärleksfullt taget om dem som inte vill vara dig nära.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

« Äldre poster