Jag har modet att se mig själv för den jag är

För många år sedan nådde jag fram till en punkt i mitt liv där jag kände att jag inte längre ville sitta fast i programmeringar som inte var mina egna. Tillräckligt länge bar jag på andras känslor av skuld, ånger, misslyckande och besvikelser. Att våga ta stegen till förändringar är någonting som min själ och mitt hjärta innerligt längtade efter. Denna längtan hade jag haft så länge jag kunde minnas och jag vet att jag gjorde mitt bästa under de förutsättningarna jag hade. Att leva som jag lär är ett lätt beslut och som ett första steg till att leva mitt liv efter de insikter som sakta formats under min livsväg. Programmeringar måste uppfattas för vad dem är för att kunna få möjligheten att bryta mig loss från den nedåtgående spiralen av missöden.

I många år slog jag på mig själv tills jag förstod att detta inte var svaret och i många år trodde jag att dessa tillstånd endast var plågoandar som jag aldrig kunde bli fri ifrån. Detta berodde på att jag aldrig accepterade mitt ljus av den sanning som jag bar på inom mig själv. Jag tror inte på lagen om att ”jag får tillbaka det jag skickar ut”. Denna lag är baserad på martyrskap och den håller mig endast kvar i en lågfrekvent energi. Min intention har aldrig varit att skada eller såra någon men det har jag upplevt från min omgivning alltför ofta. När jag gav min respekt, kärlek, tid och energi och endast fick respektlöshet, avundsjuka, dåliga ursäkter och undvikande energi tillbaka insåg jag att problemet inte fanns inom mig. Hur svårt kan det vara att behandla mig såsom de själva blivit behandlade av mig? Det är inte svårt att ge och få i ett flöde! Svårigheten uppstår när människor enbart tar emot.

Stegen till förändring innebär för mig att förstå och acceptera att allt det som jag bär på bara är nycklar till mig egen utveckling. Dessa nycklar talar om för mig vad som är mitt och vad som är andras. Det är en skön känsla att kunna se de olika tillstånden för vad dem egentligen ÄR. Vad de representerar i mig själv och var de har sitt ursprung. Jag vill inte springa ifrån mitt ansvar i det som jag skapar i min tillvaro. Tvärtom, jag vill se för att kunna dra lärdom av dem och gå vidare med förlåtelse och acceptans i mitt hjärta.

Jag är värdefull även om människor inte ser det eller visar det i handling. Mitt värde baseras inte på vad andra tycker och tänker om mig. De känner mig inte eftersom de inte är intresserade av att lägga lite tid på att lära känna mig. De är själva långt ifrån ett balanserat och harmoniskt liv vilket ofta visar sig i att behovet av att hjälpa dem är större än viljan till att möta mig för min skull. De älskar inte sig själva och alltså är deras bedömning av mig likvärdigt med ingenting. Jag tar mig tid för dem jag älskar och inte när jag har tid är ett kvarstående faktum som det alltid varit. Nu riktar jag mitt ansikte mot den villkorslösa kärleken och känner hur jag är älskad för den jag är.

© Diana Sjöbeck

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s