Glöm inte att förlåta dig själv också

För att bli hela i hjärtat och själen behöver vi våga göra en inre resa för att möta det inom oss som inte är kärleksfullt. Vi måste våga se våra rädslor och inre mörker i vitögat och med hjälp av medkänslans kraft läka det som inte är i balans med vårt innersta väsen.

Visst är det viktigt att ha en positiv inställning till livet och att arbeta med positiva verktyg för att skapa en bättre tillvaro och framtid. Denna attityd kommer att ge bra resultat och fungera under en viss tid men du kommer aldrig att känna dig fullständigt hel. Alla har både positiva och negativa aspekter inom sig, vi är båda delarna i denna dualistiska värld. En del agerar utifrån den ljusa och en del utifrån den mörka, inget märkligt när vi tittar på världen och ser hur den ser ut. Vår största fiende är vår inställning till de negativa egenskaperna och attityderna som finns inom oss. Att förneka eller förtränga delar av oss, som behöver omsorg och förlåtelse, hjälper oss inte framåt. Vi kan sopa våra inre obalanser under mattan, men den lilla högen under mattan kommer successivt att växa, tills vi en vacker dag snubblar på den och faller platt på näsan.

Ljuset och det positiva representerar allt det goda i livet, allt som är bra och jakande medan Mörkret och det negativa representerar allt det dåliga i livet, allt som är destruktivt. Denna dualistiska uppfattning eller polaritet skapar automatiskt också känslan eller tron om vad som är rätt och fel. Om vi råkar ut för någonting mörkt/negativt skall vi lära oss att se det ur ett positivt perspektiv och vad vi har att lära oss i den situationen.

Ex. 1 – Vi förlorar någon som står oss nära väldigt plötsligt. Vi känner att det är orättvist, förödande, blir fast i smärtan och sorgen. Vi har svårt för att förstå meningen med varför det inträffat. Vi känner oss drabbade, ångerfyllda över att vi inte fick tid att säga något som vi önskat eller gjort något vi har lovat. Många känslor och tankar som spinner vidare, tar form och slutligen lever sitt eget liv. Hela situationen handlar endast om vad vi känner och tycker. Men det är sällan någon stannar upp och inser att, den själen har gett oss många gåvor till att växa, komma till insikter och samtidigt gett sig själv potentialen till att läka sitt Karma och utvecklas vidare till högre medvetande tillstånd. Tack för lärdomarna och vi kommer att mötas igen ❤ Vi vet inte syftet med andras liv och hur skall vi kunna veta det, när vi många gånger, inte ens vet syftet med våra egna liv.

Ex. 2 – Är människor som inte tolererar konstruktiv kritik utan direkt projicerar sitt inre mörker till den som försöker hjälpa dem. De kan inte tänka sig att ge sig själva några minuter till eftertanke för att se om den konstruktiva kritiken kan hjälpa dem framåt. Hur vi ser på oss själva och hur andra ser oss brukar inte alltid stämma överens om vem vi är. Hade en vän som hjälpte mig att se en del beteenden och mönster som inte var särskilt bra för mig. Jag hade kunnat välja att ignorera hennes välmenande ord, på den tiden när jag var ung och bar omkring på ett antal rustningar. Hon hjälpte mig se sidor av mig som jag inte trodde fanns. Vi blev goda vänner enda fram till den dagen när hon tog farväl. Hon var en av mina bästa vänner även om hon var 20 år äldre. Saknar henne varje dag men är lycklig över att hon har det bra där hon är nu.

Kom ihåg en sak, andlighet är undervisning i villkorslös kärlek, och den ger oss möjligheter till att se det positiva i det negativa, där det inte finns något rätt eller fel, det bara ÄR. Vår huvudsakliga andliga uppgift i livet är att lära oss se det positiva i alla händelser som uppstår i livet, oavsett hur smärtsamma de än är. Medkänslan är förkroppsligandet av villkorslös kärlek. Medkänslan är den högsta frekvensen i universum som ger oss förmågan att se syftet med allt som sker, både det positiva och negativa, det ljusa och det mörka. Medkänsla och Förlåtelse är våra absolut viktigaste redskap till att läka oss själva och varandra.

En del människor vet exakt vilka obalanser de har, de pratar om dem väldigt ofta, men gör ingenting aktivt för att läka sig själva. Det är ungefär som att gå en väldigt dyr utbildning och sen aldrig praktisera den. Efter ett tag faller kunskapen och verktygen i glömska. En del påstår till och med att de arbetat med sina obalanser men när de pratar, är de känslomässiga såren fortfarande vidöppna. Smärtan, sorgen, bitterheten, ilskan etc. är fortfarande väldigt starkt närvarande. Tiden kan aldrig läka några sår om vi själva inte gör någonting aktivt för att läka dem. Det är stor skillnad på att blicka tillbaka i tiden och minnas svåra händelser, till steget att återuppleva de känslorna och tankarna förknippade med dessa omständigheter vid den exakta tidpunkten när de uppstod. Vi väljer på egen hand att vara fast i det förflutna genom att inte släppa taget och förstå att det förflutna har blivit en del av den negativa spiralen av olycka, ångest och depressioner. Vi kan aldrig klandra någon annan för att vi inte har lyssnat och förstått budskapen och lärdomarna. Att verkligen lyssna med intentionen att förstå vad som sägs är vårt eget ansvar. Väljer vi att blunda och stänga öronen till vad vårt inre vill förmedla är helt och hållet upp till oss själva.

Jag menar att så länge vi inte vill se vårt inre mörker (negativa förväntningar, tankar och känslor) kommer vi aldrig att känna oss hela. Vi har alla gjort fel val, tagit fel beslut, gjort någon illa etc. men de handlingarna tillhör det förflutna nu, vi kan inte göra det ogjort. Att fastna i ångerfällan av skuld och skam kommer aldrig att ge oss möjlighet att läka. Förlåtelse och medkänsla kan däremot hjälpa oss att komma förbi dessa negativa mönster och beteenden som blivit en del av oss, utan att vi ens själva lagt märke till det. Vårt inre mörker, den negativa energin och obalans vi har inom oss är platser som inte fått vår kärlek, tid till att läka och uppmärksamhet. Det är de platser som inte fått ljus och omtanke. Alla våra svagheter som ex. avundsjuka, sorg, smärta, ilska, rädsla, fördomar, offerroller, martyrskap är platser som inte blivit läkta. Att peka finger, förneka och ignorera dessa platser är att springa ifrån vårt ansvar gentemot oss själva och våra lärdomar.

Hur kan vi gå vidare utan att våga titta i djupet av vår själ och bemöta det som inte är kärleksfullt? Vi är här för att leva, upptäcka, växa och ständigt förbättra den vi är. Vi är inte här för att leva i en illusion av lögner, rädslor och manipulering. Vi är här för att minnas vår storhet, det vi är innerst inne och låta vårt inre ljus spridas till världen. Genom att våga bemöta det inom oss, som inte vibrerar i ljus och kärlek, ger vi oss själva en chans att skapa en bättre framtid. Detta kan vi inte göra genom att ignorera eller förneka våra inre negativa tankar eller känslor. De finns där av en anledning och de kommer aldrig att försvinna på egen hand. De aspekterna inom oss behöver vår kärlek för att hinna ikapp med resten av oss. Att upprätthålla en positiv energi handlar inte om att undertrycka det negativa. En person som är arg eller olycklig kan försöka sätta upp fasader av att vara snäll eller lycklig men förr eller senare kommer denna obalans att negativt påverka andra områden i livet. Vi kan inte distansera oss från vårt inre som behöver vår omtänksamhet. Att prata om villkorslös kärlek blir ganska tomt och meningslöst om den inte innefattar oss själva, på alla plan. Medkänslan kan lära oss förstå varför vi är arga eller olyckliga. Ilskan inom oss vill kanske förmedla att vi är dåliga på att sätta gränser, känslan av att vara olycklig vill kanske förmedla att vi måste ta tillbaka vår egen kraft och stå upp för oss själva. Smärtor i kroppen vill kanske förmedla en massa olika saker såsom att vi går emot vår sanna natur, har brist på egenkärlek, inte får eller ger oss själva tillräckligt med omtänksamhet osv.

Illusioner är när vi tror att vi inte kan, när vi tror att vi inte orkar och när vi tror att vi är maktlösa. Vi är storslagna, fantastiska och vi kan utföra underverk, om vi väljer att göra det, från och med nu. Det är smärtsamt när ögonen öppnas och vi inser att vår inre verklighet inte ser ut på ett sätt som vi räknat med. Tilliten gör sig påmind och vi blir ständigt påminda om att aldrig tappa fokus under resans gång, med allt som det innebär, även det negativa och mörka. Gåvor i mänskliga former, även de som orsakar oss lidande, påminner oss om varför vi är här, vad vårt arbete går ut på. Vi skall vara dem evigt tacksamma för de lärdomarna även om en del av er inte riktigt förstår det än fullt ut.

Ibland ”ser” jag mer än vad jag vill och blir ledsen i själen. Men jag har förmågan att resa mig och inte gå in i den känslan. För den egenskapen och lärdomen är jag evigt tacksam. Jag har tillit till att insikten kommer till oss alla genom att vi är ETT. Medkänslans kraft är stor, den kommer vid en tidpunkt i livet när vi blir medvetna om våra inre obalanser, när ljuset når våra mörkaste skrymslen. Det mest avgörande steget, för vår personliga utveckling, handlar om att bemöta alla våra rädslor och allt det inom oss som håller oss tillbaka från livet. Ett steg i taget, låter ljuset vara den inre vägvisaren och tillit till kärlekens oändliga visdom.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck