Jag har modet att se mig själv för den jag är
För många år sedan nådde jag fram till en punkt i mitt liv där jag kände att jag inte längre ville sitta fast i programmeringar som inte var mina egna. Tillräckligt länge bar jag på andras känslor av skuld, ånger, misslyckande och besvikelser. Att våga ta stegen till förändringar är någonting som min själ och mitt hjärta innerligt längtade efter. Denna längtan hade jag haft så länge jag kunde minnas och jag vet att jag gjorde mitt bästa under de förutsättningarna jag hade. Att leva som jag lär är ett lätt beslut och som ett första steg till att leva mitt liv efter de insikter som sakta formats under min livsväg. Programmeringar måste uppfattas för vad dem är för att kunna få möjligheten att bryta mig loss från den nedåtgående spiralen av missöden.
I många år slog jag på mig själv tills jag förstod att detta inte var svaret och i många år trodde jag att dessa tillstånd endast var plågoandar som jag aldrig kunde bli fri ifrån. Detta berodde på att jag aldrig accepterade mitt ljus av den sanning som jag bar på inom mig själv. Jag tror inte på lagen om att ”jag får tillbaka det jag skickar ut”. Denna lag är baserad på martyrskap och den håller mig endast kvar i en lågfrekvent energi. Min intention har aldrig varit att skada eller såra någon men det har jag upplevt från min omgivning alltför ofta. När jag gav min respekt, kärlek, tid och energi och endast fick respektlöshet, avundsjuka, dåliga ursäkter och undvikande energi tillbaka insåg jag att problemet inte fanns inom mig. Hur svårt kan det vara att behandla mig såsom de själva blivit behandlade av mig? Det är inte svårt att ge och få i ett flöde! Svårigheten uppstår när människor enbart tar emot.
Stegen till förändring innebär för mig att förstå och acceptera att allt det som jag bär på bara är nycklar till mig egen utveckling. Dessa nycklar talar om för mig vad som är mitt och vad som är andras. Det är en skön känsla att kunna se de olika tillstånden för vad dem egentligen ÄR. Vad de representerar i mig själv och var de har sitt ursprung. Jag vill inte springa ifrån mitt ansvar i det som jag skapar i min tillvaro. Tvärtom, jag vill se för att kunna dra lärdom av dem och gå vidare med förlåtelse och acceptans i mitt hjärta.
Jag är värdefull även om människor inte ser det eller visar det i handling. Mitt värde baseras inte på vad andra tycker och tänker om mig. De känner mig inte eftersom de inte är intresserade av att lägga lite tid på att lära känna mig. De är själva långt ifrån ett balanserat och harmoniskt liv vilket ofta visar sig i att behovet av att hjälpa dem är större än viljan till att möta mig för min skull. De älskar inte sig själva och alltså är deras bedömning av mig likvärdigt med ingenting. Jag tar mig tid för dem jag älskar och inte när jag har tid är ett kvarstående faktum som det alltid varit. Nu riktar jag mitt ansikte mot den villkorslösa kärleken och känner hur jag är älskad för den jag är.
© Diana Sjöbeck
Vad är kunskap utan kärlek som är förankrad i hjärtat? Vad ser du manifesteras av den dualistiska energins kraft som inte bär på kärleksljuset? 
Det kommer en tidpunkt när det är dags att förlåta dig själv och andra. Förlåtelse handlar inte om att glömma, som en del tror. En del minnen kommer alltid att vara en del av dig och din tillfälliga jordiska resa. Dina känslomässiga ärr påminner dig om den tidpunkten när lidandet skapades inom dig. Det är därför dessa ärr först måste läkas innan förlåtelsens och medlidandets kraft kan frigöra dig.
Vad händer med din aura och din kropp om den ständigt bombarderas med låg energifrekvens? På vilket sätt påverkas dina tankar och känslor av denna negativa energi? Har du någonsin funderat över orsakerna till varför du oavbrutet matas med information som leder dig till känslor av förtvivlan, tyngd och bedrövelse? När såg du senast något tv-program som väckte känslor av hopp, kärlek och inspiration inom dig?
Vi har en tendens att slösa väldigt mycket tid och energi på det som orsakar oss smärta och lidande. Ibland känns det som om tankarna levde ett eget liv och så är det till stor del också. Detta beror delvis på att många är väldigt dåliga på att kommunicera med andra. En del är väldigt konflikträdda, en del tål inte kritik överhuvudtaget och använder gärna någon svaghet de känner till för att slå tillbaka. Missförstånd, besvikelser, svek och dylikt får inte chansen att frigöras genom att prata ut med varandra. Detta eviga intrigerande bakom varandras ryggar leder inte till någon frigörelse av energi, det skapar istället en tröghet och tyngd och ingen kan gå vidare med lätt sinne och hjärta. Istället är det sinnet och känslorna som tar över kontrollen och spinner detta vidare genom att älta det, om och om igen. Till slut blir det ett negativt mantra eller affirmation som på daglig basis upprepas och slutligen manifesteras.
En fråga som jag fått många gånger genom åren är ”Vad innebär det att vara andlig?”. I grund och botten det kanske inte finns ett enkelt svar men min tro är att, andlighet handlar om vad som gör oss lyckliga i hjärtat. För mig är andlighet ett sätt att leva, att leva ett liv i kärleksfull anda och positiv kraft som manifesteras ut till den fysiska världen. Många tror att någon form av ex. psykisk förmåga definierar andlighet. En del tror till och med att man måste vara religiös för att kalla sig andlig. Men när människor ber till gud för att få hjälp med att skada eller kuva andra är det inte särskilt andligt. Den som är andligt utvecklad förstår att den aldrig får utsätta andra för tvång, manipulera eller orsaka andra lidande. För mig är andlighet en djupare förståelse för att allt har en själ, ett syfte med sin existens och att allt har ett värde, oavsett fysisk form. Det innebär att allt levande har rätt till sin frihet och rätten att få leva sitt liv som den själv väljer. Andlighet är insikten om att vi alla är här, tillfälligt på besök på planeten Jorden. Denna vackra juvel som ger oss möjlighet att uppleva livet såsom det är här.
Det är aldrig fel att i perioder vara ensam med sig själv och lyssna till hjärtat. För många är ensamheten skrämmande eftersom då kontakten till den inre rösten, tankarna och känslorna blir starkare. Detta vet du också och ändå väljer du att plåga dig själv i onödan genom att vara tillsammans med människor som ändå inte uppskattar dig, förstår dig eller accepterar dig för den du är. Du får ingenting tillbaka och din känsla av att vara unik upplevs då istället som en förbannelse, trots att du är en gåva för världen. Du har mycket inom dig som är unikt. Din själs visdom, din unika energifrekvens, ditt eget sätt att skapa, skratta, gråta och mycket mer. Var inte rädd för att vara unik, tillåt dig själv vara den du är och lär dig istället föra fram dina unika gåvor till dagsljuset. När många hinder tornar upp sig framför ditt mål och du tillfälligt tappat riktning, kan du uppfyllas av tvivel. Det är naturligt och ingenting att vara rädd för. Det är då ensamheten kan uppfylla sitt syfte och du kan med gott samvete välja den väg som är rätt för dig.
I dag föll många pusselbitar på plats. I dag såg jag verkligheten, som vi upplever den, ur ett annat perspektiv. Allt som kommer i vår väg, oavsett hur det ser ut, finns det en mening med. Det är bara upp till oss själva att förstå svaren. Vi är alla värdefulla, unika och har någonting att tillföra denna värld. Vi är inte separerade, vi är alla sammanlänkade genom osynliga band av energi. Av den anledningen är det viktigt för mig att jag tar fullt ansvar för vad jag säger, lovar, och gör men jag kan aldrig ta ansvar för vad människor missförstår och hur de väljer att agera utifrån det. Den fege tar alltid den lättaste utvägen, nämligen att smyga omkring bakom ryggen och få medhåll från människor som inte har alla fakta till hands. Lögner frodas bäst i miljöer där sanningen är enkelriktad, när versionen som berättas är tolkad utifrån en snedvriden bild av verkligheten. Varför tala om något är oklart? Varför detta infantila behov av att sprida missuppfattningar och svartmåla någon som inte får möjlighet att förklara?
Men även tråkiga, tunga och mörka tillstånd har ett värde, trots allt. Alla dessa tillstånd lär mig någonting om mig själv och andra. Det lär mig att se andras rätta färger och lär mig hur jag väljer att förhålla mig mot dem. Jag vill kunna bemöta människor där de befinner sig i livet och inte genom att ignorera problemen eller påstå att de inte finns. Obalanser skapas av att någonting förträngs eller inte besvaras på rätt sätt. Vad detta någonting är, är upp till var och en att finna svaren på. Jag är övertygad om att hälften av våra ”problem” hade kunnat lösas genom kommunikation. Jag önskar att människor kunde sluta förvänta sig att någon ska leka tankeläsare och ta sitt personliga ansvar genom att faktiskt prata ut om något är oklart. Lider de däremot av avundsjuka så är ju klart problemet av annat slag och som bäst botas på det personliga planet. I mitt hjärta klappar kärlekens och förlåtelsens låga, oavsett vad andra väljer att göra i detta livet eller i något framtida liv. Jag vet en sak med all säkerhet och det är att Kärleken övervinner allt…
