Tag Archives: Insikt

Jag har modet att se mig själv för den jag är

För många år sedan nådde jag fram till en punkt i mitt liv där jag kände att jag inte längre ville sitta fast i programmeringar som inte var mina egna. Tillräckligt länge bar jag på andras känslor av skuld, ånger, misslyckande och besvikelser. Att våga ta stegen till förändringar är någonting som min själ och mitt hjärta innerligt längtade efter. Denna längtan hade jag haft så länge jag kunde minnas och jag vet att jag gjorde mitt bästa under de förutsättningarna jag hade. Att leva som jag lär är ett lätt beslut och som ett första steg till att leva mitt liv efter de insikter som sakta formats under min livsväg. Programmeringar måste uppfattas för vad dem är för att kunna få möjligheten att bryta mig loss från den nedåtgående spiralen av missöden.

I många år slog jag på mig själv tills jag förstod att detta inte var svaret och i många år trodde jag att dessa tillstånd endast var plågoandar som jag aldrig kunde bli fri ifrån. Detta berodde på att jag aldrig accepterade mitt ljus av den sanning som jag bar på inom mig själv. Jag tror inte på lagen om att ”jag får tillbaka det jag skickar ut”. Denna lag är baserad på martyrskap och den håller mig endast kvar i en lågfrekvent energi. Min intention har aldrig varit att skada eller såra någon men det har jag upplevt från min omgivning alltför ofta. När jag gav min respekt, kärlek, tid och energi och endast fick respektlöshet, avundsjuka, dåliga ursäkter och undvikande energi tillbaka insåg jag att problemet inte fanns inom mig. Hur svårt kan det vara att behandla mig såsom de själva blivit behandlade av mig? Det är inte svårt att ge och få i ett flöde! Svårigheten uppstår när människor enbart tar emot.

Stegen till förändring innebär för mig att förstå och acceptera att allt det som jag bär på bara är nycklar till mig egen utveckling. Dessa nycklar talar om för mig vad som är mitt och vad som är andras. Det är en skön känsla att kunna se de olika tillstånden för vad dem egentligen ÄR. Vad de representerar i mig själv och var de har sitt ursprung. Jag vill inte springa ifrån mitt ansvar i det som jag skapar i min tillvaro. Tvärtom, jag vill se för att kunna dra lärdom av dem och gå vidare med förlåtelse och acceptans i mitt hjärta.

Jag är värdefull även om människor inte ser det eller visar det i handling. Mitt värde baseras inte på vad andra tycker och tänker om mig. De känner mig inte eftersom de inte är intresserade av att lägga lite tid på att lära känna mig. De är själva långt ifrån ett balanserat och harmoniskt liv vilket ofta visar sig i att behovet av att hjälpa dem är större än viljan till att möta mig för min skull. De älskar inte sig själva och alltså är deras bedömning av mig likvärdigt med ingenting. Jag tar mig tid för dem jag älskar och inte när jag har tid är ett kvarstående faktum som det alltid varit. Nu riktar jag mitt ansikte mot den villkorslösa kärleken och känner hur jag är älskad för den jag är.

© Diana Sjöbeck

Förståelse

flyg-hogreDenna artikel kommer att bli min sista för i år. Eftersom vi nu närmar oss det nya året är det en bra tidpunkt till att avsluta relationer som inte längre tillför någonting positivt och släppa taget om det bagaget som du är färdig med. Låt det nya året påbörjas med ny energi, en pånyttfödelse för dig som länge kämpat med att läka dig själv. Tillåt den tunga och mörka energin transformeras till nya möjligheter för dig, till att växa och njuta av livets frukter.

Följa flödet är bra och att vara i ett tillstånd av positiv energi är alltid underbart. En del har bra flöde när det gäller pengar och jobb men har svårigheter med relationer. Givetvis är det ibland tvärtom också. Det som är lätt för dig kan vara svårt för någon annan. En del människor har en tuffare väg genom livet, av olika anledningar, och ibland kan det vara svårt att förstå orsakerna. Ibland är vissa problem och svårigheter självförvållade och ibland faktiskt inte. Det är inte alltid lätt att finna lösningar på problemen när dörrarna stängs och inga nya öppnas. Även här finns det olika anledningar, som var och en av oss, måste förstå syftet med. Vi har alla en individuell resa att göra genom livet, det är på det sättet som vi får insikter, kunskap och erfarenheter. Det finns inga färdigskrivna livsmanualer, för skulle de finnas hade vi inte behövt vara här för att hjälpa andra.

Du kanske tillhör den gruppen av människor som alltid känner glädje när det går bra för dina medmänniskor. Du ger stöd och uppmuntran när det finns ett behov. Du försöker bemöta varje individ utifrån där de befinner sig och inser hur de känner sig och vad de upplever i sitt inre. Du kanske har ett stort socialt nät, är generös, lyhörd och kärleksfull. Du ställer upp och ger av din tid när det behövs. Antingen lever du i ett stabilt förhållande eller trivs väldigt bra med att leva ensam. Du är trygg i dig själv. Det du saknar är kanske stabil inkomst, ett bra arbete som du trivs med och har troligtvis haft det svårt på arbetsmarknaden. Det som du däremot ofta råkar ut för är att förståelsen är nästintill obefintlig inför din arbetssituation.

Du kanske tillhör den gruppen av människor som alltid har haft ett bra flöde när det gäller pengar och arbete. Du förstår inte hur det är att leva i tvärtom världen. Du har ingen erfarenhet av att ständigt stöta på motstånd och hinder till att utvecklas inom ett arbete eller hur det känns att få nej till hundratals sökta jobb. Du har ingen aning om hur det känns att inte kunna ta vilket jobb som helst på grund av hälsomässiga skäl eller fysiska hinder. Du har ingen möjlighet till att få bättre jobb eftersom du inte kommer in på någon skola för att omskola dig. Du kanske istället blir utförsäkrad och inte får adekvat hjälp när det gäller rehabilitering eller omskolning. Du blir ignorerad och bortglömd eftersom du i samhällets ögon inte kan prestera på samma sätt som innan. Att ständigt konfronteras med hinder på hinder tills din kraft och energi inte längre räcker till, har du ingen förståelse för.

Du kanske istället tillhör den kategorin av människor som har ständiga relationsproblem. I din värld blir du kanske ständigt utnyttjad av dina partners och vänner. Du har personer omkring dig som behandlar dig illa och inte värdesätter dig. Du har kanske ofta varit ett substitut för människor i din omgivning fram till den dagen när de inte längre behöver dig och kastar dig på tippen som en värdelös sopa. Under tiden har du varit en vän eller familjemedlem som ställt upp i tid och otid utan att säga eller kräva någonting tillbaka.

Detta är några exempel som många kan känna igen sig i, på ett eller annat sätt. Livet är inte alltid rättvist eller lätt. Blir väldigt illa berörd var gång någon sparkar på den som redan ligger ner. Där har jag själv varit många gånger under min livstid, och ärligt talat tröttnade jag på människor som hade en massa åsikter om mina problem men aldrig konkret hjälpte mig att lösa dem. Det tragiska i allt detta, i vissa fall, är också att människor gärna lägger skulden på individen istället för det som orsakat dem lidande. Jag brukar ställa motfrågor till dem som klagar och är väldigt nedlåtande mot dem som redan är utslagna eller nedstämda på olika sätt och vis. Jag ställer inte motfrågor för att vara taskig, snarare tvärtom. Det handlar om att rikta om fokus på deras egna problem och få dem att förstå att livet ser ut på olika sätt för olika människor. Negativa åsikter, nedlåtenhet och skuldbeläggning hjälper oss inte framåt i livet, så varför då göra detta mot någon annan? Om vi ska kunna kalla oss medmänniskor med förmåga att känna empati och sympati kan vi inte samtidigt vara nedlåtande mot andras levnadssituationer. Vad vi istället bör göra är att hjälpa varandra, uppmuntra, finna lösningar på problemen och ha medkänsla och förståelse när andra har det svårt. Om nu detta är omöjligt är det bäst att vara tyst och hålla sina fördomar och oförståelse för sig själv. Det är väldigt enkelt att låta munnen leva ett eget liv utifrån sinnet men desto svårare att låta munnen tala från hjärtat.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

Flöde handlar om ett ömsesidigt utbyte

otacksamhetBilden med text har väckt många känslor och tolkningar till hur en del tänker. En del förklarar det så här: ”Om du hjälper mig för att få någonting tillbaka undrar jag om du egentligen hjälper mig för att få något tillbaka eller bara för att du vill hjälpa. Om du ger och förväntar dig att få något tillbaka så tar du egentligen eftersom ditt givande var ett förklätt tagande. Förväntningar av att få något tillbaka skapar frustrationen och besvikelse när du inte får det du förväntat dig, vilket i sin tur leder till min slutsats av att du inte ger av hjärtat. Om du går med förväntan om att få något tillbaka, ger du egentligen inte. Universum ser till att du får tillbaka av det du givit andra”.

Vissa människor är svåra att behaga. Oavsett hur mycket du än ger dem, kommer det aldrig att vara tillräckligt för dem. Det kan handla om din tid, ditt engagemang, uppmuntran, stöd, inre gåvor etc. Dessa människor förstår inte en enkel sak som tacksamhet eller att ställa upp för någon som hjälpt dem. Här finns inget flöde, energin är enkelriktad. När vi börjar ge, utan att bli tillfrågade, ger vi utifrån vårt hjärta och då börjar vi skapa och leva i ett flöde. Denna strategi fungerar i balanserade och harmoniska relationer. Svårare än så är det inte men flertalet människor gör det krångligt och därför kommer de konstant att uppleva en tröghet i livet, på olika plan och faktiskt också skapa en tröghet hos andra. Men självklart kommer energitjuvarna att hitta nya offer att utnyttja för att få utan att ge. Jag har länge försökt att leva med tron om att ge och inte förvänta mig att få någonting tillbaka, men det har inte fungerat, inte för mig. Inte så länge det funnits relationer där energin varit enkelriktad. Oavsett om detta handlar om ett inlärt beteende eller av egoistiska skäl är det ingen ursäkt. Alla kan förändra sig när tillräckligt många insikter infinner sig och de gör ett aktivt val som leder till förändringar.

Det är kärleksfullt att sätta gränser, det är kärleksfullt att tala om var det finns brister i en relation utan att lägga skuld på någon. Genom att sätta gränser visar du också att du börjat älska och respektera dig själv. Var rädd om dina inre skatter, slösa inte bort dina gåvor i onödan, du är värd mycket bättre än så. Ge av hela ditt hjärta men till rätt människor. Du är inte kärleksfull mot dig själv om du ger av dig själv till människor som endast utnyttjar dig. Skulle de bli tjuriga och vända dig ryggen har de inte haft någon respekt för vare sig dig, din tid eller din energi. När någonting är gratis tappar det sitt värde och en del människor kommer inte att respektera det du ger av dig själv. Jag har gjort detta så många gånger, för att hjälpa andra komma upp på sina fötter och har inte fått någonting av dem. Några få har gjort rätt för sig men det är långt ifrån alla. Men denna obalans har inte på något sätt gynnat mig, hjälpt mig framåt i livet eller fått något av det påtalade ”överflödet”. När människor enbart velat vara mina vänner så länge de tjänat på det är det inga vänner eller medmänniskor. En sann vän eller medmänniska kommer aldrig t.ex. att kräva eller förutsätta att få någonting ex. kostnadsfritt oavsett vilket yrke du har. Riktiga vänner särskiljer på vänskap och arbete. Sanna vänner kommer att betala dig för att hjälpa dig framåt eftersom de respekterar din tid, älskar och vill dig väl samt inser att det du gör är värdefullt. Dessa människor förstår att ”räkningar” är något vi alla dödliga har och att pengar är ett måste för att överleva. Har ni något avtal som ett utbyte av tjänster då är det någonting helt annat men även i det fallet är det viktigt att denna överenskommelse hedras till punkt och pricka.

flode-ar-latt-att-skapa”Att skapa ett bra flöde i livet behöver inte vara krångligt eller tidskrävande”. Får du någonting av någon, oavsett vad det än gäller, ger du någonting tillbaka. Jag pratar inte om nödvändigtvis om pengar, jag syftar på ett ömsesidigt utbyte av energier, även om pengar också är en form av energi. Ibland räcker det med ett ord som Tack. Genom att visa tacksamhet bejakar vi en medmänniska och det den givit av hjärtat. Om någon hjälper mig kommer jag alltid på något sätt att göra rätt för mig inom väldigt snar framtid. Jag förutsätter aldrig att någon ska ställa upp för mig eller göra saker för mig utan att jag ger någonting tillbaka. För mig är detta naturligt och skulle inte må bra inombords av att få någonting utan att kunna ge någonting tillbaka. När kärleksfull energi finns i en relation då ger man av sitt hjärta och den som känner av detta kommer att göra samma sak tillbaka. Detta är vad ömsesidigt flöde handlar om, något som de flesta inte förstår eller vill se. Det handlar om till stor del att förstå vad man själv behöver men också vilka behov andra har. Att hjälpa mig med något jag inte behöver eller har nytta av är ingen hjälp. Ett projicerat behov har jag ingen nytta av.

En del säger att belöningen kommer från ”överflödet” så länge vi ger av vårt hjärta, men det tror jag inte på längre. Denna självutplånande mantra av att ge villkorslöst fungerar inte och därför är det många som mår dåligt, sitter fast ekonomiskt och kommer inte vidare med sina planer. Det är väldigt enkelt att sprida dessa budskap om att ge, när bankkontot redan svämmar över. Det är väldigt enkelt att sitta på en piedestal och sprida liknande budskap när andra betalar för ens existens. Min tro är att det inte är upp till Universum att ”betala” min skuld via någon annan. Det är lika absurt som att jag köper en produkt i en butik och någon annan ska betala för den. Vi kan inte be till Universum eller högre krafter att den ska ta bort svek, oärlighet och exploatering som skapas av människor. Det är upp till oss att skapa en värld i kärlek, ljus och flöde. Endast vi själva väljer om vi vill öppna vårt hjärta eller inte. Det är upp till oss att sätta gränser mot människor som sitter fast i sin egoism och utnyttjande energi. Jag pratar inte heller om någon påtvingad ”upplysning”, utan att du endast med dina ord och handlingar visar vägen och att resten är upp till dem.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck 2014

Lev inte i skuggan av andras inre mörker

Har du tröttnat på människor som inte vill ta ansvar för sin negativa energi? Har du kommit till den punkten i livet där du äntligen vågar titta på det som är i obalans och icke kärleksfullt. Då har du kommit en bit på vägen för att bryta dig loss från en omgivning som styrs av egoism och ett *inre mörker. För att detta ska bli möjligt måste även du titta på dig själv och förändra det som drar dessa händelser till dig. Som ljusarbetare och medmänniska har jag ett ansvar och den skyldigheten vill jag inte springa ifrån. Jag utmanar mina känslor, tankar och mig själv varje dag. Jag transformerar negativ energi och omvandlar det till ljus och kärlek. Det är ett arbete som inte ger någon rikedom eller framgång i den fysiska världen. Detta känner de flesta ljusarbetare till och är inte något jag hittar på för att verka viktig. Men givetvis får väl alla tycka vad de vill, oavsett om det är rätt eller inte. Att släppa taget om egot och de destruktiva energier som manifesteras, tack vare oss, tar tid att eliminera och det har jag full förståelse för. Bättre lycka nästa liv… kanske. Det är ju trots allt lättare att gnälla än att se vår del i vad vi själva skapar i våra egna och andras liv.

* Inre mörker är summan summarum av negativa tankar, känslor och beteenden i form av avundsjuka, egoism, utnyttjande, begränsningar, förakt, lögner, manipulation osv.

Många människor säger att de under stor del av sina liv försökt visa en tapper fasad utåt men inombords känner de sig trötta, ledsna och besvikna. De är trötta på att leva ett liv där andra människor orsakar dem problem och som de måste leva med. Detta gäller givetvis alla er andra också, som går igenom exakt samma sak. Tänk bara hur mycket enklare ditt liv skulle vara, om du tog avstånd ifrån det negativa inflytandet på ditt liv? Jag förstår att en del av det som sker är läxor, utvecklingsmöjligheter etc. men till stor del behöver det inte vara så längre. Till stor del handlar det om att förändra sitt inre så att vårt energifält kan börja vibrera i kärlek. Att sitta på sin rumpa och tro att det är alla andra som orsakar dessa problem är självbedrägeri. För skulle majoriteten av jordens befolkning vara fria från sitt inre mörker, skulle vi se dessa förändringar med våra fysiska ögon. Det gör vi inte, vi är få i förhållande till flertalet av den egoistiska och missunnsamma skaran av människor.

”Människor med ofantligt stort Ego anser sig inte ha några brister eller göra några fel. De ser inte sin del i konflikter de själva varit med om att skapa. De är experter på att förvränga sanningen och manipulerar hela sin omgivning för att få medhåll för sitt oetiska beteende. En nyttig läxa jag nyligen fick lära mig. Jag tackar och bugar Egots skarpsinniga mygel för den lär mig när jag ska backa med värdighet och förståelse i mitt hjärta”.

Att leva i skuggan av andras egoism är att leva med konsekvenserna som dessa människors inre mörker skapar. En kärleksfull människa har inget behov av att kränka någon eftersom de djupa sår som uppstår vid dessa tillfällen inte är lätta att läka. Jag vet t.ex. hur det känns att leva i extrem rädsla, tassa på tå för att inte förolämpa människor med min existens. Det i sig skapar känslor av att inte vara önskvärd eller älskad. Att bli orättvist behandlad i skolan, arbetsplatser och samhället gång på gång gör inte livet enklare. Jag har slagits för min rätt till ett drägligt liv. Jag har rest mig upp varje gång någon har trakasserat, begränsat eller förlöjligat mig på grund av sina fördomar och diskrimineringar. Det är lustigt med alla dessa vanföreställningar och förutfattade meningar från människor som inte ens ger sig tid att förstå eller lära känna mig. De speglar sitt inre mörker på mig och tror att de har en klar bild över vem jag är. Denna egoism och missunnsamhet kommer från den plats där dessa människor känner sig små och oälskade. Innerst inne vill de vara som någon annan och tror att de kan åstadkomma mirakler genom att förtrycka någon annan. De vill inte se sitt personliga ansvar i vad de skapar varje dag genom sina tankar, känslor, ord och handlingar. Som sagt, en del problem uppstår på grund av andras inre mörker, besatthet skulle jag vilja påstå att det är. Om du inte har förståelse för min situation eller liv, kan du titta på din närmaste omgivning: utförsäkringar, vanskötsel, vanvård, misshandel, våld, negativ behandling, ingen möjlighet till jobb eller utbildning osv. Det gör ont, eller hur? Våga inte påstå att dessa livssituationer skapas av kärleksfulla, empatiska och förstående människor. Ytterst få människor förstår vad det innebär att ständigt kämpa i motvind och hitta nya lösningar för att kunna överleva på denna planet. Det tar enormt mycket energi och kraft att gå långa omvägar för att hitta tillbaka till den rätta vägen, som allehanda människor hindrat dig ifrån. Ansvar är ett fantastiskt fint ord som det talas om så mycket men märkligt nog skapas det alltmer lidande i brist därav. Ansvar kan aldrig tvingas fram eller överföras på någon som inte förstår vad ordet betyder.

Om du har rest lång väg i ditt liv och äntligen landat i känslan av att må bra ska du vara stolt över dig själv. Ingenting har kommit gratis till dig, du har kämpat dig fram till alla dina framgångar. De som har mage att våga påstå att du är högmodig ska du givetvis inte lyssna på. Dessa påståenden kommer endast från egocentriska jantelags människor som inte kan förmå sig att ta steget ut ifrån sitt inre mörker. Varför ska du behöva krypa omkring i skuggorna och inte få lov att vara stolt över du är i dag? Det jag säger är att, livet har format mig till den jag är i dag och jag behöver inte be om ursäkt för det och det ska inte du heller göra. Det har funnits människor som gjort allt i sin makt för att kuva mig, tysta mig och förnedra mig. Varför ska JAG skämmas över dessa erfarenheter? Min förmåga att vända negativ energi till livsbejakande och inspirerande kraft, är något jag lärt mig att göra. Det har inte kommit gratis och definitivt inte genom att förtrycka och ignorera mitt inre eller genom att göra livet svårt för andra. Jag vågar påstå att även du kan göra detsamma. Jag är inte perfekt, jag har inte alla svaren över vad livet handlar om men jag kan ärligt talat säga att jag vet mer än många andra. Som ljusarbetare kommer jag att göra allt i min makt för att arbeta på att bli en bättre människa och gå i den riktningen hjärtat vägleder mig. Min inre vilja till att lära mig och att konstant utvecklas är stark och skulle jag stanna upp, då dör jag, punkt slut. Vid det tillfället kommer jag att veta att mitt samvete är rent och att jag har gjort vad jag kunnat för att leva ett bra liv i ljus, kärlek och glädje. Jag kommer att veta att jag delat med mig av det jag kan i hopp om att hjälpa andra.

Vem kan egentligen avgöra vad du kan eller inte kan, mer än du själv. Varför accepterar du dessa begränsningar från en omgivning som själva är livrädda för motgångar. Motgång… ja det är jobbigt att misslyckas men om man inte försöker är den motgången självförvållad. Ingen kan övertyga dig om att du är en underbar människa, att du har mycket att ge eller att du är fantastisk som du är, om du själv inte tror på det. Någonstans i livet lärde du dig att andra var mer viktiga, var bättre än dig och att du inte skulle tro att just du hade något att tillföra denna värld. Du lärde dig att lita till andra som visste bättre. Du kanske ständigt sökte bekräftelse från en omgivning som enbart ville bekräfta sig själv, nära sitt ego och hade varken tid eller lust att se dig för den du är. På ett andligt plan är vi alla likvärdiga och ingen är bättre eller sämre än någon annan. Vi vet vilka vi är, vilka uppgifter vi har och vi förstår att vårt samarbete är något som gagnar oss alla. Det finns inga JAG eller DU, det finns bara VI. Men här är det alltför många människor som ständigt kräver bekräftelse över att inte göra någonting för någon. Vi har alltför många människor som klappar sig själva på axeln över att inte göra någonting för någon mer än sig själv. Hur mycket mer behöver en människa i tillgångar och pengar för att fylla tomheten inom sig som bara vill ha mer?

Du kanske själv är dålig på att visa uppskattning och tacksamhet till den person som funnits där för dig. Det är väldigt enkelt att bli bekväm och tro att flödet är enkelriktat. Även den vackraste blomman kan vissna om den inte får näring och så är det även med människor. Efterhand som åren gick blev det kanske lite bekvämt att inte engagera dig i frågor som rör ditt eget liv eller hur din framtid ska se ut. Du gav bort din kraft till andra, genom att sluta ifrågasätta eller aktivt agera om någonting inte var bra för dig. Förr i tiden ringde jag mina närmaste bara för att höra hur de mådde och om allting var bra i livet. I dagsläget gör jag det inte längre för att jag helt enkelt väljer att lägga den tiden och energin på mig själv. Det tar exakt lika lång/kort stund för mig att engagera mig i andras liv som det tar för andra. För mig har omtanke och intresse för mina medmänniskor aldrig varit ett problem men det blir ett problem när den energin blir enkelriktad och det vill jag inte längre ha i mitt liv.

Det är väldigt enkelt att sätta på sig skygglapparna och tro att någon annan ska fixa ditt liv för att du ska ha det så bra som möjligt. Det tragiska är att de flesta, vare sig vill eller har lust, att hjälpa dig eftersom de är upptagna med att enbart hjälpa sig själva. Att hjälpa andra, utan ett egenintresse, är en sällsynt gåva som nästintill är utrotad. De flesta lyssnar inte längre med intentionen att förstå, de lyssnar med intentionen att ifrågasätta det som sägs eller genast ventilera vad som sker i deras liv. Sanningen är att de inte orkar lyssna till visdom som inte kommit från dem själva, först och främst. Så är det i en egoistisk värld där du sällan eller aldrig kommer att bekräftas, för den du är, eftersom du inte får vara bättre än någon annan. Men jag lovar dig att, allt som tillhör dig, kan i dag stjälas och tjuven kommer att sko sig på din personliga energi utan att ha det minsta lilla ånger i sitt hjärta.

De flesta vill suga åt sig vår inspiration, kreativitet och inre skatter men aldrig hänvisa till oss eller ge oss beröm för det. Hur många gånger, har du i ditt liv, upplevt att människor vill stå dig nära så länge de kan exploatera något som du har? Samtidigt som de sticker dolken i ryggen kan de le och låtsas som om det regnade. De flesta vill bara få men inte ge någonting tillbaka. Jag kanske är något enkelriktad i detta budskap men jag ser omvärlden bli alltmer egoistisk och missunnsam. Alltfler väljer att stänga sitt hjärta istället för att välkomna de kärleksfulla och ljusa energierna som finns omkring oss. När har t.ex. dina familjemedlemmar eller nära vänner, senast gjort något för dig? Hur många brutna löften har du upplevt, bara detta år, på grund av att tiden inte räckt till, att människor valt att göra något annat som gynnat dem själva eller någon annan dålig ursäkt? Människor i din omgivning behandlar dig på det sätt du lärt dem och det är upp till dig att ändra på det. Det är du som måste börja lära dig att säga ifrån, förklara dina behov och sluta nära andras ego i tid och otid. Om det innebär att du under en tid måste dra dig tillbaka och vara ensam, ska du göra det om det känns rätt i ditt hjärta. Det är ditt individuella ansvar att öppna ditt hjärtchakra, börja leva och skapa utifrån den kärleksenergin, varje sekund av ditt vakna liv.

Ljus, kärlek och flöde önskar jag er

Lite humor har ingen dött av 🙂

uppdragskontrollen

© Diana Sjöbeck

En värld full av kränkta människor

Ibland är det inte lätt att vara människa, särskilt när behovet av att gå omkring på äggskal runt vissa människor är ett krav. Vi lever i en värld där kränkningarna avlöser varandra och missförstånd skapas av människor som inte lyssnar eller ens anstränger sig för att förstå det som sägs. Av helt naturliga skäl kan de inte det eftersom deras Egon styrs av en psykopatisk energi. Vi har en energi på jorden som till stor del handlar om energimässig våldtäkt och då är det inte konstigt att det finns mycket lidande.

Detta samhälle är fullt av kränkta människor som stör sig på allt. Det har blivit en omöjlighet att uttrycka en tanke, åsikt, erfarenhet eller information utan att någon blir kränkt av det. Allt ska dissekeras, förvrängas och missuppfattas tills hela andemeningen förvandlats från någonting vackert till någonting fult och äckligt. Finns det någon färdigskriven manual i hur vi ska tackla en idiotisk värld där icke-kärleksfulla krafter dikterar vår framtid och hur vi ska leva våra liv? För mig är det högst märkligt att det finns personer som ger sig rätten att avgöra vad vi får uttrycka eller inte. Ursäkta att vi inte blir kränkta av era kränkningar men vi behöver inte sänka oss till er nivå och ge er mer kraft att fortsätta rabbla en massa smörja, som ni i grund och botten inte ens själva förstår. För det är ytterst märkligt att allt fler människor i dag, inte ger sig tid att läsa för att förstå ett budskap eller ta reda på fakta, men hoppar ivrigt på snabbtåget till att uttrycka sin ilskna åsikt, sin rasistiska ståndpunkt och ventilera sitt eviga gnäll.

Att visa hänsyn och respekt för andra är viktigt, men det går faktiskt åt båda håll. Jag kan förstå censur om någon förlöjligas, förnedras, mobbas osv. Jag kan förstå att en del människor borde tvätta sina barns munnar med såpa varje dag efter att de har använt kränkande ord. Ord som blivit accepterade av majoriteten och är lika vardagliga som att säga Godmorgon. Men för mig är det märkligt att ett sånt beteende accepteras och många gånger bortförklaras av vuxna som borde veta bättre. Jag antar att de gillar att bli kallade horor, f….r, bitchs, osv. som om det vore en trevlig komplimang. Dessa individer fortsätter sin resa genom livet med att använda dessa ord, i tid och otid, kränka andra utan att visa vare sig respekt eller hänsyn. Lägg lite krut på att tysta ner dessa personer eller ta på er ansvaret att uppfostra dem till att visa mer hänsyn och empati för sin omgivning. Men sen förstår jag att många vuxna individer bara överför ett dåligt beteende på sina egna barn eftersom de tydligen inte vet bättre.

Ingen ska behöva tystas ner som endast vill sprida kärlek och ljus till sin omgivning. Men någon kommer alltid att ta illa upp. Någon som tar på sig moralmanteln och ansvaret över vad andra får tycka och tänka. Någon som inte vill förstå det som framförs, någon som inte delar samma åsikt (och måste då givetvis genast attackera och förnedra oliktänkande), någon som inte är redo för att tänka utanför ramarna eller någon som t.o.m. känner sig hotad av det som presenteras. För bara tänk… tänk att någon människa får läsa något ”farligt” budskap som kan göra den medveten.

Vi ska förbjuda det som inspirerar och ökar kreativiteten hos oss medan den smörjan på TV och i dagstidningar (som fördummar människor) ska få fritt spelrum. Det verkar som att kärlek, i alla dess former, har klassats som livsfarligt och kränkande i många människors ögon. Tänk bara på hur mycket tid, en del människor lägger ner för att tysta och kränka oliktänkande, kärleksfulla individer som endast vill göra världen till en bättre plats. Varför lägger de inte mer tid på att stoppa krig, pedofiler, sexhandel, djurtortyr, mord, våldtäkt osv.? Dessa om något är kränkande handlingar som dödar en bit av vår kollektiva själ, varje dag. Tråkigheter, elände, lidande och smärta är vad vi ser varje dag. Konstigt att ingen blir psykotisk av den smörjan som det skrivs om och visas på TV varje dag. Förbjud alla religioner och krig om något, det är det mest kränkande i hela världen. Men det finns många heliga kor som inte får ifrågasättas eller kritiseras i denna s.k. fria värld där vi har yttrandefrihet och får följa vår individuella tro, sanning och livsstil.

Snart blir människor kränkta av att någon är glad, lycklig, kreativ och hjälpande… men vänta… det blir också en del kränkta av. Eftersom de inte kan se meningen med livet och går omkring i sina andefattiga dvalor så måste det ju vara den absoluta sanningen och den enda rätta vägen för oss alla. Vetenskapen har tagit fram sin sanningsdetektor och om något inte kan mätas, ses, kännas, höras, smakas så finns det inte och därför ska vi inte tro på att det existerar. Allting annat, utanför den ramen, är självbedrägeri som gränsar till någon psykisk sjukdom, bara så ni vet.

Nej säger jag, jag blir kränkt av en fördummande värld där vi ständigt hjärntvättas med att vi inte duger som vi är, att vi är misslyckade som människor om vi inte är framgångsrika, att våra inre upplevelser är tabubelagda, att vi inte har den senaste mascaran, eller känner till vem som pippat med vem enligt det senaste kändis skvallret. Jag reagerar starkt på hur människor uttrycker sig i dag när det gäller våld i alla dess former. Blir bedrövad när jag läser hur offer för våldtäkter och mord oftast beskrivs som ”unga kvinnor” eller ”tonårsflickor” medan förövarna beskrivs som ”pojkar” eller ”barn”. Vilken typ av budskap vill man framföra med detta påstående?

Det är högst kränkande att okända män tar sig friheten att skrika på mig på ett obegripligt språk på stan, ha åsikter om hur jag är klädd och sminkad, stirra hatiskt på mig när jag går sidan om min man eller när jag är ensam för att nämna några exempel. De flesta religiösa människor vill utöva sin tro i lugn och ro. Tycker jag absolut de ska få göra men när en del av dem tvingar andra att tro på samma sak som de själva, eller beröva andra människor deras rätt att bestämma hur de vill leva sina liv, har det gått för långt. När människor hotar, indoktrinerar, förnedrar och terroriserar andra på grund av sin tro, är enligt mig högst kränkande. Och då ska vi inte tala om hur många miljarder DE sitter på och som de tillskansat sig genom förtryck, stöld och utplåning av minoritetsgrupper. Jag behöver väl knappast tala om att större delen av jordens befolkning (kvinnor och flickor) diskrimineras i Guds namn, berövas friheten att välja, leva sitt eget liv, utbilda sig, bestämma över sin egen kropp och följa sitt eget hjärta. Vad är det för fel på denna bild då? Och nej, jag riktar mig inte mot särskilt en religion. Jag riktar mig mot religioner som är skapade av vanliga män, för män och följs av män som gömmer sig bakom en Gud, som i grund och botten är en utomjording. Vårt samhälle består av människor som tror på olika högre makter eller inget. Politik är något som berör oss alla i ett samhälle medan religion är ett individuellt val. Jag är inte intresserad av politiker som vill införa religiösa lagar och inslag från någon helig skrift. Vill jag tro på något är det upp till mig att välja och ingen annan.

Hur kan någonting vackert och upplyftande vara kränkande? Vill vi ha någon riktig orsak att känna oss kränkta över kan vi titta lite närmare på all den orättvisa, makthunger och korruption som skapar lidande varje dag. Glöm inte alla orättvisor där kvinnor, barn och djur får betala ett högt pris i frihetens namn bara för att män ska kunna behålla sin makt över dem. Hur mycket lidande får ske i Guds namn utan att vi känner oss kränkta?

Djupt störda människor och kriminella som har tillgång till permission, telefon och Internet är något jag inte förstår. Speciellt när dessa personer kan hota och planera brott bakom fängelsemurarna och sprida sin psykopatiska smörja genom att skriva böcker. De har lika stor rätt till yttrandefrihet som alla andra, sägs det. Men ett brott ska avtjänas genom adekvat rehabilitering och inte genom att belöna dem genom att ge dem gratis utbildning och pengar medan de sitter inne samt ett garanterat välbetalt arbete när de avtjänat sitt så kallade straff. Jag har förståelse och medkänsla med dessa personer, tro inget annat, men det är dem som har problem och utgör en fara för sig själva och andra. Ge dem den hjälp, vård och terapi som de behöver så att de kan leva ett mer samhällsnyttigt och lyckligt liv. Vem ger förresten deras offer exakt samma möjligheter till ett bättre liv? Det är ytterst märkligt att brottsoffren själva ska bekosta åratal av terapi (om de överhuvudtaget får den möjligheten) och allting annat som påverkar livet negativt. Var är offrens mänskliga rättigheter i detta avseende?

Chris HedgesDet krävs enorma summor att starta krig även i s.k. fattiga länder. Var kommer de pengarna ifrån, tror ni? När väl kriget är över ska vanliga människor hjälpa till att bygga upp landet igen medan de som startade kriget och finansiärerna sitter på miljarder. Påtvingad korrupt och falsk demokrati är det ingen som vill ha. Detta infantila behov av att tvinga människor leva efter andras ”way of life” är inte något alla strävar efter.

Vi betalar dyra pengar för bensin och allt som det innebär. Men skulle ett oljefartyg gå på grund någonstans och förpesta allt i sin väg, är det frivilliga som får sanera, medan de skyldiga gömmer sig bakom dyra advokater och med sina miljarder i fickorna. Och vem betalar saneringen?

Läkemedelsindustrin tjänar miljardbelopp varje år och har mage att tigga pengar till ex. cancerforskning. Oberoende forskare utför detta arbete, säger då en del och bla, bla, bla, men i slutändan är det genom läkemedelsbolagen som medicinerna måste gå genom för att kunna användas av läkare. Läkare som får provision varje gång de förgiftar människor med mediciner som i sin tur skapar fler sjukdomar på grund av biverkningarna. Sen får vi inte glömma psykiatrins diagnoser, som oftast är påhittade, och givetvis också måste medicineras. Du behöver inte tro på vad jag skriver. Det finns mycket information om detta ämne på Internet. Här är t.ex. en artikel PÅHITTADE STÖRNINGAR FÖR ATT TJÄNA PENGAR PÅ PSYKIATRISKA MEDEL. Personligen är jag trött på människor som gömmer sig bakom sina diagnoser och inte tar ansvar för sitt beteende. Jag pratar om det beteendet som är kränkande och hotfullt och ständigt försvaras av den påstådda diagnosen.

Detta är inte några påhittade påståenden av mig. Denna information finns tillgänglig för er alla som är intresserade att finna sanningen och inte matas med den smörjan av uppköpta massmedier. Särskilt inte när det börjar närma sig maktskifte och allehanda mänskliga tragedier uppdagas för att smutskasta konkurrenterna. En tröttsam metod som börjar bli ganska transparent. Men problemen kvarstår och ytterst sällan eller ingen hjälp får de som är drabbade, konstigt nog. Bara detta år har det framkommit information om vanskötsel, misskötsel och förskingringar gjorda av välutbildade personer som fortfarande är kvar på sina poster eller blivit belönade med fallskärmsavtal och högre löner på nya arbetsplatser. Varje gång det uppstått något problem någonstans och människor farit illa, har bättre och högre utbildning varit svaret eller ”Vi ska se över våra rutiner”. Hur länge ska dessa tjatiga svar användas i olika sammanhang? Varför får dessa typer av kränkningar fortfarande pågå? Varför jagas inte högutbildade personer, som förskingrat miljoner, med blåslampa? De ska vara återbetalningsskyldiga precis som vilken vanlig medborgare som helst som råkat vara sjukskriven och arbetat samtidigt eller brutit mot landets lagar. Det ska vara lika enkelt att beslagta deras hus, bilar, båtar, flygplan och diverse bankkonton. Varför ska vi tvingas betala för någons existens som sitter på miljarder i tillgångar? Vet ni vad? Människor borde skämmas över att någon arbetat hårt (skattebetalare) med att skicka dem till privata skolor och att de efter utbildningen fortfarande inte kan försörja sig själva. De personer som ständigt får allting gratis och aldrig får konsekvenser av sina dåliga handlingar blir bortskämda, ytliga och fruktansvärt känslokalla. Vi kanske borde skicka alla som bryter mot lagar på skid- och solsemester eftersom det är så de privilegierade gör.

Varje år kläcks det nya idéer om besparingar som bidrar till att alltfler blir utförsäkrade, får ingen adekvat vård, ingen bra utbildning osv. Vem bryr sig om dem? Dessa människor har blivit kränkta och överkörda av högutbildade läkare, AF-handledare och försäkringskassan (lite generaliseringar). Vem lyssnar på dem och när ska de få rättelse? Tydligen är det så, att en utbildning och en titel är avgörande för vad som får sägas och av vem. Det finns människor som aktivt arbetar på att döda den lilla uns av rättvisa vi har kvar. Det finns människor som aktivt arbetar på att döda vårt hopp om en bättre framtid, våra drömmar, vår frihet att älska, vår rätt att uttrycka oss genom att ständigt mata oss med negativ information som går ut på att känna oss maktlösa. Den dagen när vi går omkring som tomma skal, likgiltiga och utan kontakt till vår själ, har mörkret vunnit kriget över denna planet. Anser du dig själv en vanlig dödlig som bara ska sitta tyst och kräla i stoftet, är upp till dig. Vill du nöja dig med att du vet ytterst lite och är tacksam över att samhället är fantastiskt och rättvist för oss alla, ska du givetvis tro det. Anser du att du inte har någonting att säga till om, trots att det är allas våra liv det handlar om, är din fulla rätt att tycka. Vill bara poängtera att jag respekterar dina tankar och din tro. Var nu snäll och visa samma respekt och omtanke mot mig också. Bli inte kränkt av att jag inte delar samma åsikter och tro som du själv har.

Slutligen till dig som känner dig kränkt var gång någon kritiserar ditt dåliga beteende. Lite självkritiskt tänkande är inte livsfarligt att tillämpa lite då och då. När jag älskar dig, älskar jag allt som du ÄR. Du liksom jag har fel och brister, vi är inte perfekta men vi kan älska och respektera varandra oavsett. Jag kommer aldrig att vilja förändra Dig eller klandra Dig. Jag kommer däremot aldrig att älska ditt dåliga beteende mot mig och säga ifrån när det inte är kärleksfullt. Om du utnyttjat mig, ljugit för mig, ignorerat mig utan anledning, sårat mig, uppfyller inte dina löften osv. är något jag givetvis aldrig kommer att acceptera. Känn dig lite mindre kränkt i fortsättningen och börja med att istället se över hur du behandlar dina medmänniskor och vänner. Om du inte förstår vad skillnaden är mellan att döma dig och ditt beteende, finns det inte mycket kvar att säga.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

Hur och vad vi skapar

Tänk att få leva i en värld där vi kan stödja varandra i stormiga tider genom gemensam kärlek, förståelse och respekt. Att vi alla tillsammans skall kunna förändras och förbättras. Att vi kan så små frön i andra människors hjärtan så att en förändring kan ske. Tänk att få leva i en värld där alla verkligen kan mötas oavsett kultur, bakgrund, tro, kön och hudfärg. En värld där nya tankesätt kan integreras och där gamla föreställningar, som inte längre fungerar, transformeras till någonting nytt och givande. Jag önskar att alla människor kunde uppfyllas med kärlek i alla regnbågens nyanser. Tillsammans skulle vi kunna skapa mirakler.

Allting är föränderligt och i ständig utveckling. Varje sekund ändras och det skapas någonting nytt i framtiden. Nuet är dåtid, tankar jag tänkte för en sekund sedan är redan historia. Tiden som vi ser den, råder här och nu, och det är vår uppfattning av tiden som är den skapande kraften.

Vi är separerade ifrån varandra och alltet. Vi ser inte konsekvenserna av vårt skapande och hur det på det stora hela påverkar alltet. Ett ex. är döden: det gör inte ont när någon vi inte känner dör. Men om vi skulle vara kapabla att känna sorg oavsett vem som dog skulle det inte längre vara intressant att döda. Varför väljer vi att döda för någonting som i grund och botten ingen äger. Ingen kan egentligen äga luft, jord, naturresurser och hav eftersom det tillhör jorden och inte människan. Det vi kan göra är att förvalta all den rikedom och överflöd som jorden har gett oss. Det är en fantastisk gåva, men den har för länge sen tappat all sin glans och prakt.

Människan lever inte för evigt, den lånar bara platsen tillfälligt, för att förhoppningsvis lära sig, eller hela någonting inom sig själv. Sedan dödar människor av andra orsaker som kontroll, patetiska meningsskiljaktigheter, hämnd, heder, okunskap osv. Jag skulle hellre vilja att två nations ledare ställdes i en boxarring där de i lugn och ro kan slå vettet ur varandra, om de nu känner för det, istället för att skicka människor in i döden p.g.a. maktbegär, landvinningar eller stjäla andras naturresurser, på grund av fiktiva gränsdragningar på kartan. Inga krig har utkämpats av rena medmänskliga skäl, någonsin.

När vi dör så dör vi oavsett hur mycket makt eller pengar vi har skaffat oss under vår livstid. Det som är viktigt är hur den makten och pengarna har använts. Har de använts till någonting som främjar mänskligheten eller skapat förödelse för framtida generationer (inklusive sig själv om man nu tror på reinkarnation). Finns det någon mening med detta, om vi nu bortser ifrån alla konspirationsteorier som växer upp lite här och var. Vi kan inte gömma oss bakom New Age påståenden som säger att: allt som sker har en mening och syfte. Om det är meningen att detta skall ske, är det lätt att se ned på dem som upplever denna verklighet och på så sätt slippa sitt eget ansvar i detta medskapande. De har ju trots allt valt att födas i ett fattigt eller krigshärjat land. Det finns ingen mening med att människor dör av svält, att människor dör i krig, att människor lemlästas, torteras eller våldtas. Jag köper helt enkelt inte denna absurda teori eftersom den lätt kan upphöra, redan imorgon, om det är något vi ALLA verkligen vill.

Det finns människor som lever i ett samhälle, som förtrycker dem på olika plan och begränsar deras frihet. Det finns också människor som inte har rätt till fri utbildning och sjukvård. Dessa aspekter har skapats av andra människor som vill sko sig på andra och för att få ännu mer makt. Det värsta av allt är, att vi har valt dem själva och det är dessa människor som skapar denna tillvaro åt oss. När skall vi vakna och kräva att få leva ett liv i frihet, överflöd och välstånd?

Cree ProphecyHur kan det komma sig att ett fåtal människor med extremt mycket makt avgör hela vår planets öde, arbetar aktivt för att ödelägga så mycket som möjligt, och endast ett fåtal verkar bry sig. Ju mer vi blir kontrollerade desto mindre frihet får vi till att stanna upp och verkligen reflektera över hur vårt liv verkligen ser ut. Vi är stressade, vi är rädda för det okända och vi oroar oss ständigt för morgondagen. Ingen av oss (generalisering så klart) har egentligen tid till att verkligen känna efter och leva i nuet. För skulle vi ta oss tid att göra tänka efter skulle vi ganska snart upptäcka vilka andefattiga liv vi egentligen lever och hur dåligt vi i själva verket mår. Samhället blir allt hårdare och mer kontrollerande. Problem kan oftast skapas av dem som vill genomföra sina planer på att ännu mer begränsa vår frihet. Vår frihet blir alltmer inskränkt och många går med på dessa fantasirika lösningar som skapar en falsk trygghet. Hur många instanser i samhället lever på människors rädsla? Tänk efter noga så ser du det klart och tydligt. Ju fler rädslor vi kan hitta på och skapa desto mer får vi betala och det kommer aldrig att ta slut. När är nog, nog?

Förutom att vi lever i ständig rädsla och oro inför framtiden har vi den underbara uppfinningen som kallas TV och som verkligen fördummar oss ytterliggare. Dessa oändliga såpoperor vars enda budskap är intriger, förtal, förnedring och mobbning tar aldrig slut. Jag tvingas betala tevelicens men får ingen rättighet att påverka teveutbudet. Jag tvingas titta på hjärntvättande reklam (som ständigt också bombarderar mig med att jag inte duger) och underhållning som är under sjätteklassnivån (som David Icke så väl uttrycker det).

Vi hjälper alla (generalisering, jag vet) till att skapa den värld vi lever i. Vi väljer att blunda och accepterar allting som händer omkring oss, så länge det är på avstånd och inte kommer innanför våra egna dörrar. ”För skulle något ont hända Mig då är domedagen nära och det är så synd om mig. Då kan det kännas som om hela världen är emot mig och ingen förstår eller har empati med det som jag går igenom”. Så känner faktiskt alla människor som behandlas orättvist oavsett var på jordklotet de befinner sig. Jag minns mycket tydligt en otroligt högfärdig kvinna jag mötte på en förening som var helt övertygad om att hennes familj måste ha varit extremt goda människor (änglar) i förra livet eftersom de var framgångsrika, förmögna och lyckliga. Min tanke gick genast till människor runtom i världen som svälter ihjäl, har inget arbete, ingen rätt/råd till sjukvård, skyddsnät osv. Skulle alla dessa människor ha valt detta själv för att de har varit onda eller gjort ondskefulla handlingar? Det är sådan andlig arrogans som tillåter att vissa människor tror sig vara bättre eller mer värda än alla andra. Ursäkta, men jag mår plötsligt väldigt illa. Men faktum är att vi alla har bidragit till detta energimässiga förtryck genom slavhandel, exploatering, tyranni, tvång, kolonialism, maktbegär, krig, religion, okunskap osv.

Något annat jag hört var att; det inte finns någon ondska eller att de inte väljer att tro på ondska. Ursäkta mig men, varför sker i så fall så många ondskefulla handlingar i världen? Om det inte är ondska vad kallas det i så fall, jag har tydligen missat något väldigt stort här. Ondska är motpolen till godhet och inget av det är egentligen positivt eller negativt det bara ÄR. Försök att trycka ner någonting ont inom dig och du skall se att det kommer att bli ännu värre. Saker och ting försvinner inte bara för att vi bestämmer oss för att det inte finns. Det som är i obalans måste helas, först och främst, innan vi kan gå vidare.

ALLA måste i dagsläget hjälpa till med denna obalans. Att sväva i det blå och tro att det är andras problem är självbedrägeri på högsta nivå. Det är därför vi alla är här, vi har ett arbete att utföra. Semester får vi faktiskt ta senare. Föreställ dig Yin och Yang som är en dynamisk symbol av ständig förändring och utveckling. Den har alla aspekter inom sig och den är varken god eller ond, positiv eller negativ, den bara ÄR. Däremot kan jag hålla med om att det är svårt i dagsläget att se saker och ting som de ÄR utan att döma, förkasta, kritisera eller ignorera det. I slutändan handlar det om hur verktygen används. Kunskap kan också vara på gott och ont beroende på vem som utnyttjar den. Medicin, teknologi, religion, nyandlighet och vetenskap är precis samma sak.

Det är ofta jag hör att när det går dåligt för någon att man skall tänka på dem som har det sämre. Jag blir lika illa berörd var gång jag hör det. Varför skulle DET få mig att känna mig bättre över att någon annan har det sämre? Det känns så löjligt att det inte finns ord att beskriva detta korkade påstående. Jag har svårt att känna mig glad eller bättre till mods över att det finns NÅGON som upplever någon form av tragedi. Personligen har jag upplevt många tragedier i mitt liv och skulle inte vilja umgås med människor som mådde bättre bara för att jag har det sämre än dem. Samma sak gäller oärlighet eller bedrägeri av olika slag. Människor som lyckas lura andra och kommer undan med det kallas för ”smarta” människor. Andra kallas ”dumma” när de är snälla. Vilken konstig värld vi lever i, eller vad tycker du?

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck 2008/2016

Native american prayer

Finns oändligt mycket visdom i dessa ord

Din själ är strålande vacker

Du är ett gudomligt väsen av ljus och kärlek. Du är Universums barn. Dina gener består av stjärnstoft från Universums kärleksljus. Du är en viktig del av helheten, här och nu. När glömde du din storhet och varför? När tappade du tilliten till dig själv, din förmåga och varför? Varför tror du att DU är kraftlös och ovärdig att ta del av överflödet? När du vänder dina blickar mot himlen, känner du hur Universum viskar till dig? Känner du kärlekens sång vibrera i takt med ditt hjärta? Du känner en stark hemlängtan och blir uppfylld av ett vemod. Men du har glömt att ditt hem, för tillfället, är här och nu. Bara genom att vara här, i detta ögonblick, helar du din själ, avslutar en resa du påbörjat för länge sen och kan slutligen komma hem med ett stort leende på dina läppar.

Min största önskan är att vi alla ska stråla, sända ut all den kärlek till oss själva och vår planet som givit och ger oss ofantligt mycket. Vi ska kunna värna om varandra och genom att förändra oss själva kan vi påverka vår omgivning att göra detsamma. Vi ska återuppväcka vår empati till högre nivåer och inte bara när det gäller oss själva och våra närmaste. Vi får mycket hjälp av våra guider och vägledare men det inre arbetet måste vi göra själva. De finns vid vår sida, de viskar kärleksfullt till oss varje dag och omfamnar alltid när vi behöver det som mest. De ger oss styrka att ta det lilla steget framåt när vi känner att vi inte orkar mer. De omsluter oss med kärlek även om vi själva inte älskar oss fullt ut alltid. De respekterar och förstår våra beslut, oavsett vilken stig vi än väljer att gå på under en tid. De förstår att varje själ har sin individuella resa, oavsett hur resan ser ut.

Universums hjärtaDet finns oändligt många fallgropar i denna värld. Många illusioner i form av rädslor, avundsjuka och falskhet. Det finns också ett oändligt antal tester som ger oss chansen att se hur långt vi kommit, när det gäller att bryta våra negativa mönster. Dessa negativa mönster som separerar oss från varandra och alltet. Vägra gå in i negativa spiraler, varken dina eller andras. Våga vägra lyssna på ord som inte förmedlas med kärleksfull och upplyftande energi, varken till dig eller om andra. När du lyssnar på lögner blir du manipulerad och indragen i destruktiv energi som blockerar och stoppar både din och andras energi. Välj ljuset, sanningen och kärleken oavsett om det innebär att du blir ensam. Ensamhet är inget att förkasta. I den tystnaden möter du dig själv, din inre röst, ditt Högre Jag som varken dömer eller styrs av Egots ständiga behov av att bli bekräftat. Egot ser aldrig sin delaktighet i det den skapat, den ger inget utrymme till förståelse eller förlåtelse. Du är inte ditt Ego, du är inte utan skuld eller ett offer för omständigheterna. När du förstår detta kan du lättare frigöra dig från illusionerna och börja ta ansvar för all energi som du skickar ut i form av tankar, ord, känslor och handlingar.

Att leva i det universella flödet innebär att vi måste inse att vi alla är en del av flödet. Det är vi själva som skapar flödet till oss själva och varandra. Det innebär med andra ord att vi ska bli medvetna om vår egen energi och vad den energin som vi skickar ut, bär på. Vi har osynliga band mellan oss och Universum. Ingenting gott kan komma från det som inte är kärleksfullt inom oss. Vi kanske är fundamentalt olika, vi kanske ser på världen med olika ögon. Men jag är övertygad om att de flesta av oss i grunden är kärleksfulla och att vi alla kan förändra oss. Själen för mig är strålande vacker i sin helhet. Det är själsfragmenten som längtar efter att återförenas med helheten. Det är själsfragmenten som är separerade och känner sig rädda och oälskade. Ta tillbaka allt som tillhör dig, se det i vitögat för vad det är. Du kan återigen bli hel och stråla det ljus du är ämnad att göra.

Vänligen dela tack och ge gärna lite feedback om du har tid

© Diana Sjöbeck

Vi har alla olika uppgifter

Livet är inte svart och vitt, rätt eller fel, livet består av gråskalor som skiftar i olika nyanser. Mina steg har styrts av osynliga händer genom livet, detta vet jag i dag, och det är min sanning. Min känsla av de insikter jag har idag är att ett kontrakt har skrivits, innan jag föddes, och som jag måste uppfylla. Det har varit en svår resa och väldigt plågsam på olika plan. Det har funnits stunder där jag känt att jag inte orkat mer och endast önskat om att få återvända till mitt hem. Från djupet av mitt hjärta är jag i dag tacksam för allt som livet givit mig och jag har äntligen omfamnat det arbete jag har gått med på att utföra. Ibland har jag känt mig frustrerad och vilsen över att jag inte har haft kontroll över mitt eget liv. Stundtals kände jag mig styrd av en kraft utan att jag hade något att säga till om. I dag känner jag inte så längre. Jag har helt enkelt styrts av min egen själ, mitt Högre Jag och alla mina medhjälpare, utan att ha vetat om det eller förstått varför.

Numera har jag flera uppgifter här på jorden och det har tagit mig lång tid att förstå vad dessa handlar om och på vilket sätt de ska utföras. Med facit i händerna ser jag nu vad de uppgifterna är och varför mitt liv sett ut som det gjort. Jag förstår varför jag valt den familj jag fötts in i och varför jag haft de erfarenheterna från livet som denna värld har gett mig. Jag insett att allt som hänt i mitt liv, har det varit en mening med, för att hjälpa mig i min personliga utbildning inför de uppgifterna jag har framför mig. Nu ser jag och förstår att ingenting har varit meningslöst och att ingenting har varit värdelöst, det var bara mitt sinne och mina känslor som spelade mig ett spratt.

Liten och obetydligbJag vet hur det känns när dörrar stängs framför näsan och att möta hinder på hinder oavsett var du än vänder dig. Så har jag upplevt det under större delen av mitt liv, men nu inser jag att min själ har försökt att rikta om min fokus för att gå en annan väg, att hitta lösningar på ett annat sätt. Även om jag innerst inne har varit intresserad och brunnit för ex. en utbildning eller ett arbete har det inte alltid varit rätt för mig. Det är så lätt att glömma lyssna inåt och följa de råden som kommer. Jag blev distraherad av den fysiska världens ytliga gåvor och falska trygghet. Förstå mig rätt, jag ångrar inte mina beslut och mina vägval i livet. Allting har haft en mening och ett syfte. Allting som skett fram till den punkt, där jag befinner mig idag, har gett mig otroligt mycket kunskap och erfarenheter. Det jag känner innerst inne är tacksamhet, ödmjukhet och en inre styrka som jag är stolt över.

I dag förstår jag också att de människor som försökt stoppa mig (diskriminering, mobbning, negativ särbehandling osv.) på olika sätt lärt mig att ta tillbaka min egen kraft och att verkligen börja lita till min inre visdom som funnits där hela tiden. De har lärt mig att inse att jag har ett värde och att det jag ger av mig själv till andra, är värdefullt. Min uppgift kanske inte förstås av alla men det spelar ingen roll, för innerst inne, i djupet av min och deras själ, mötts vi som jämlikar.

Jag har äntligen börjat inse vilka fantastiska och medfödda gåvor jag har inom mig. Genom att förstå detta värdesätter och hedrar jag all den vägledning som kommer till mig naturligt från min källa. Den inspiration och kreativitet som kommer till mig är redskap till personlig utveckling till oss alla, som väljer att se det på det viset. Oavsett om det handlar om healing, mina texter, rådgivning eller energiutrensningar är en gåva, till mig och er, från dem som valt att ha mig till sin kanal. Av hela mitt hjärta önskar jag er alla ljus, kärlek och flöde.

Vänligen dela och gilla sidan så att fler får möjlighet att ta del av dessa inspirerande och informativa artiklar.

© Diana Sjöbeck 2012/2015

Fragmenterad själ (sv-eng)

Fragmenterad själs dilemma

Under större del av mitt liv har jag känt mig splittrad inombords, som om någonting hade gått sönder inom mig väldigt tidigt. Ett tungsinne och en känsla av tomhet var ständigt mina följeslagare genom livet och som jag oavbrutet försökte hålla på avstånd. Innerst inne förstod jag att någonting inom mig hade brustit och att det behövde sin uppmärksamhet. Detta sår växte sig starkare och starkare genom åren och blev till slut ett öppet sår som aldrig tycktes vilja läka. Tillvaron rullade på och allteftersom livet fortskred upplevde jag enbart de mörkare sidorna av livet. Jag vet inte hur många gånger jag bad om hjälp, sökte hjälp överallt för att kunna läka och gå vidare med mitt liv. Ingen hjälp fanns att få, ingen hjälp som jag kände var någon räddning för mitt mående. Ingen förstod eller ville inte förstå, många olika svar från en mängd olika människor. Då var jag tillbaka till ruta ett, mig själv och ingen annan. Jag började skriva mer intensivt, vilket jag alltid i och för sig hade gjort, för att få perspektiv på mina tankar och känslor.

En vacker dag kom brytningspunkten, jag började minnas händelser från min barndom. Det var små fragment här och där, utspridda kors och tvärs. Jag började titta lite närmare på dem för att förstå var de kom ifrån och varför jag hade förträngt dem från första början. Insikterna började rulla på och det var ingen vacker syn. För varje fragment som jag tog tillbaka, återupplevde jag många känslor inom mig från den perioden. För varje fragment som jag införlivade med mig blev jag tvungen att läka, ge den all den omsorg, uppmärksamhet och kärlek som den inte hade fått. En del fragment var lätta, andra var det inte och ibland tog det lång tid innan jag lyckades gå vidare. Normaliseringsprocessen är förödande och likvärdigt en hjärntvätt utöver dess like. Tänk hur lätt det är för abnorma beteenden och mönster att överföras till nästa generation. Sen väntar en livslång pina, om inte mönstret bryts, i form av fördomar och förolämpningar från människor som inte ens vill ta sig tiden att lära känna dig samt en allmän tröghet och tyngd inom alla livsområden.

Vad händer med en människa som under sin barndom inte fått kärleksfull beröring, uppmuntran, frihet att växa och utvecklas till den som den är ämnad att vara? Vad för sorts människa skapas, under barndomen, som ständigt bombarderas och matas med negativ energi och övergrepp i alla dess former? Vad händer med den lilla människan som under långa perioder har isolerats utan någon som helst stimulans? Varför? Det är frågor jag aldrig fick svar på, för att kunna förlåta, läka och gå vidare. Under väldigt långa perioder av min barndom upplevde jag aldrig harmoni och trygghet. Ibland kändes det som om jag höll på att förtäras inifrån av ett ständigt gnatande, anklagelser och brist på respekt som människa. Oavbrutet påmindes jag om att jag inte var önskvärd eller älskad. Ständigt påmindes jag om att jag inte var värd lika mycket som andra och att jag aldrig förtjänade någonting bra och bestående i mitt liv. Dessa erfarenheter bar jag med mig in i framtiden. Det var dessa verktyg som jag skapade mitt liv med. Jag vet att jag inte är ensam om dessa upplevelser men jag tänker inte heller bagatellisera mina erfarenheter. Ingen förtjänar kränkningar i sitt liv.

En del människor gav mig råd att ge upp, sluta tänka på det som varit och gå vidare med mitt liv. Lättare sagt än gjort eftersom det som är brutet måste läkas och då kvittar det när såret uppstod. Ingenting kan läkas med tiden om vi inte själva aktivt arbetar på att läka det. Vem vill egentligen leva ett liv utan att vara hel? Vem vill leva ett liv utan sin fulla potential? Vem vill leva med en lögn och låtsas vara något som de inte är innerst inne? Ingen, så varför ska jag nöja mig med hälften? Varför ska mitt förflutna överskugga mina framtida val eller stoppa mitt fullständiga livsflöde? Men det är alltid lättare att råda andra när de själva slipper följa dem. Om en del väljer att stoppa huvudet i sanden så är det deras val men det är inte mitt. Att ignorera sina sår kommer att fungera under en tid men i slutändan kommer de alltid upp till ytan, förr eller senare. En del väljer att äta mediciner för att dämpa symptomen men så länge orsakerna ignoreras kan de äta mediciner resten av sina liv. Jag är medveten om att, så länge jag har något inom mig som inte är kärleksfullt, kommer jag att fortsätta att dra till mig snarlika situationer, relationer och händelser. Detta är min sanning, i all enkelhet, och den står jag för.

SjälvvärdeVarje kärlekslöst ord och handling skapar en blockering i våra kroppar. Detta är en enormt viktig kunskap och ändå väljer vissa människor att göra precis tvärtom. Varje ord, handling, känsla och tanke bär på en speciell frekvens och när vi riktar dessa mot någon är det samma sak som ett fysiskt övergrepp. Om du t.ex. får en örfil kommer det att göra ont en kort stund men du kommer att minnas denna kränkning en lång tid. Om t.ex. någon säger något väldigt sårande kommer du att minnas och påverkas av detta under en lång tid. Som vuxen har jag verktyg och insikter att hantera dessa övergrepp men som barn har jag det inte. Att skaffa barn tar många som en personlig rättighet, men det är långt ifrån alla som bör bli föräldrar, enligt min mening. Idag känner jag avsmak för all form av förnedring, fördomar, mobbning, förtryck, ignorering och orättvisor. Detta har jag upplevt så många gånger under mitt liv i skolor, på arbetsplatser, av vissa familjemedlemmar och s.k. vänner, att det står mig upp i halsen. Dessa förolämpande gärningar uppstår inte okontrollerat som om de hade ett eget liv. De uppstår för att människor väljer att agera på det sättet.

Idag har jag kommit långt med mig själv och det är jag enormt stolt över. Har bara ett par steg till och sen är jag fri och kan äntligen känna mig fullkomlig. Kan fortfarande känna att en del fragment inte genljuder på samma våglängd som resten av mig men det är bara en tidsfråga innan även de kommer ikapp. Jag har valt att omvandla alla mina smärtsamma erfarenheter till det som idag inspirerar många andra. Jag har på egen hand lärt mig att ge av det som jag har saknat under mitt liv. Jag kan många gånger se de bakomliggande orsakerna till människors beteenden. Lidande är något som är fullständigt meningslöst och borde inte finnas. Allt har ett syfte, allt har en mening och bör därför behandlas med största respekt och kärlek. I ett kretslopp är alla beståndsdelar lika viktiga och ingen är mer värd än någon annan. Men trots all vår intelligens har vi svårt för att bemöta varandra med värdighet, kärlek och frid i våra hjärtan.

Vänligen dela och gilla sidan så att fler får möjlighet att ta del av dessa inspirerande och informativa artiklar.

© Diana Sjöbeck 2012/2015

Fragmented Soul

During the greater part of my life I have felt shattered inside, as if something had broken within me very early. A melancholy and a sense of emptiness was always my companion through life, and I tried continuously to keep it at a distance. Deep down, I knew that something inside me had been broken and that it needed my attention. This wound grew stronger and stronger over the years and eventually it became an open wound that never seemed to heal. Existence rolled on and as life progressed, I experienced only the darker sides of life. I do not know how many times I asked for help, sought help everywhere in order to heal and move on with my life. No help was found, no help that I knew was the salvation for me. No one understood or did not understand, I got many different answers from a variety of people. Then I was back to square one, myself and nobody else. I began to write more intensively, which I always have done, to get perspective on my thoughts and feelings.

One day the breaking point came, I began to remember events from my childhood. There were small fragments here and there, scattered here and there. I began to look more closely at them to understand where they came from and why I had repressed them from the beginning. The insights began to roll on and it was not a pretty sight. For each fragment which I took back, I re-experienced many emotions in me from that period. For each fragment which I incorporated within me, I had to heal, give it all the care, attention and love that it had not been given. Some fragments were easy, others were not, and sometimes it took a long time before I managed to move on. The normalization process is devastating and is equivalent to brainwashing beyond its like. Think how easy it is for abnormal behaviors and patterns to be transmitted to the next generation. After that a life long pain awaits you, unless the pattern is broken, in the form of prejudice and insults from people who do not even bother to take the time to get to know you.

What happens to a person who during the childhood did not receive loving touch, encouragement, freedom to grow and develop to the one it is meant to be? What kind of person is created in childhood, which is constantly bombarded and fed with negative energy and abused in all its forms? What happens to the little person who for long periods has been isolated without any stimulus? Why? These are questions I never received an answer to, to be able to forgive, heal and move on. Over very long period of my childhood experiences, I never felt harmony and security. Sometimes it felt as if I were being devoured from within by a constant nagging, accusations and lack of respect as a human being. Constantly I was reminded that I was not wanted or loved. Frequently I was reminded that I was not worthy as much as others and that I never deserved something good and lasting in my life. These experiences I carried with me into the future. It was these tools I created my life with. I know I am not alone in these experiences but I will not trivialize my experiences. No one deserves abuse in their lives.

Some people gave me the advice to give up, stop thinking about the past and move on with my life. Easier said than done, because that which is broken must be healed, and then it does not matter when the wound occurred. Nothing can heal with time unless we actively work to heal it. Who really wants to live a life without being whole? Who wants to live a life without their full potential? Who wants to live with a lie and pretend to be something they are not deep down? No, so why should I limit myself and be satisfied with one half of the whole? Why should my past overshadow my future choices or stop my entire life flow? But it is always easier to advise others when you yourself do not have to follow them. If some choose to bury their heads in the sand, it’s their choice but it’s not mine. Ignoring the wounds will work for a time but in the end, they always come to the surface sooner or later. Some choose to eat drugs to suppress the symptoms but as long as the causes are ignored, they can eat medications rest of their life. I am aware that, as long as I have something in me that is not loving, I will continue to attract similar situations, relationships and events. This is my truth, in all simplicity, and I stand by it.

Every unloving words and actions create a blockage in our bodies. This is a hugely important knowledge and yet certain people choose to do just the opposite. Every word, action, feeling and thought carries a specific frequency and when we direct them towards someone; it is the same thing as a physical assault. For example, get a slap in the face, it will hurt for a short while but you will remember this violation a long time. If someone says something very hurtful, you will remember and be affected by this for a long time. As an adult, I have tools and insights to address these abuses but as a child, I have not. Having children takes many as a personal right, but it is far from all that should be parents, in my opinion. Today I feel revulsion for all forms of humiliation, prejudice, bullying, oppression, ignoring and injustice. This I have experienced so many times in my life in schools, workplaces, certain family members and so-called Friends, it stands me up to here. These abusive acts do not occur uncontrollably as if they had a life of their own. They arise because people choose to act that way.

Today I have come a long way with myself and that I am enormously proud of. I have only a few steps left and then I will be totally free and can finally feel complete. I can still feel that some fragments do not resonate on the same wavelength as the rest of me, but it is only a question of time before they catch up. I have chosen to convert all of my painful experiences to what today inspires many others. I’ve single-handedly learned to give of that which I missed during my life. I can often see the underlying causes of human behavior. Suffering is something which is completely meaningless and should not exist. Everything has a purpose; everything has a meaning and should therefore be treated with respect and love. In a cycle, all components are equally important and no one is more worthy than another. But despite all our intelligence, we have difficult to treat each other with dignity, love and peace in our hearts.

© Diana Sjöbeck

En tid av stora förändringar

Jag ärVi befinner oss i en väldigt speciell tid som ger oss möjlighet att släppa taget och avsluta allt det som inte är kärleksfullt. Att släppa taget om det som håller oss tillbaka i form av svek och besvikelser. Att avsluta relationer som har stagnerat och nu bara skapar blockeringar. Vi får mycket hjälp just nu men vi måste också själva välja att göra dessa förändringar. Det är upp till var och en att leva som den vill men varför slå undan de hjälpande händerna som nu finns omkring oss, starkare än någonsin.

Du kan vara övertygad om att; ju mer du släpper taget desto mer kommer du att uppleva att du dras tillbaka. Men för dig gäller det att inte tappa fokus, utan att stå på dig för att processen ska bli så lätt som möjligt. Har du en sorg inom dig är det viktigt att komma underfund med varför du håller dig kvar i sorgen. Kanske den sorgen handlar om någonting djupare än just det som finns framför dig. Har du blivit besviken eller bedragen av samma personer gång på gång är det dags att gå vidare och släppa taget om dem med kärlek i ditt hjärta. Har du personer i din omgivning som tar mer än vad de ger, är det dags att sätta gränser och tala om varför du inte längre accepterar deras beteende. Har du tröttnat på människor som snokar eller lägger sig i hur du lever ditt eget liv, måste du sätta gränser mot eller ta avstånd ifrån. Du kan inte längre lägga över allt ansvar på människor eller situationer utan att se din egen delaktighet i det du skapar eller drar till dig. Ber du om råd får du också vara beredd att ta emot det som kommer till dig från människor som vill dig väl.

Du måste också vara tydlig med vad du skickar ut, släppa taget om dubbla budskap. Våga uttrycka vad du verkligen känner eller hur du mår och inte låtsas som att allt är bra när det egentligen är dåligt. Ju mer du ”ljuger” om ditt eget tillstånd, desto mer blockerar du din energi. Du kan inte kräva att andra ska vara ärliga när du inte är det själv. Här handlar det inte om att tappa ansiktet eller att visa att du är svag, för så tänker bara en person som inte är i kontakt med sitt innersta, sin kärlek till sig själv. Alla har vi lärt oss att spela teater och inte visa vad vi verkligen känner eller tänker. Men denna lärdom blockerar oss från vårt innersta, blockerar vårt framtida flöde. Befinner du dig bland människor där du känner att du måste spela teater så är det dags att omvärdera den verkligheten och om det är värt att leva sitt liv på det sättet. En vän accepterar dig för den du är och hjälper dig framåt i livet. En vän står upp för dig när du inte kan det själv och lyfter upp dig inför andra. En falsk vän är illojal och har inget gott att säga om dig bakom din rygg. Detta är väldigt lätt att se och känna, särskilt på hur dess partner och dess vänner behandlar dig, hur de talar till dig och vilka fördomar de har om dig.

När du är i kontakt med kärleksenergin kommer du snabbt att märka att känslor som falskhet, oärlighet, avundsjuka, manipulation osv. inte kommer att få utrymme inom dig längre. De känslorna kan inte samexistera med kärleken och det är ett faktum. Du behöver inte gå till någon guru för att förstå detta själv. Det är något som du automatiskt kommer att uppleva. En del är rädda för att bli ensamma men jag undrar vilket som är värre. Att stå ensam i kontakt med kärleksljuset, sanningen och ärligheten eller att vistas bland människor som styrs av jantelagarna och vill få dig att vara någon annan för att passa in.

Om du känner dig förtryckt av din omgivning och inte gör någonting åt det är det du själv som väljer att fortsätta förtrycka dig. Då kan du inte klandra någon annan för dina val. Det är inte kärleksfullt och ärligt att ständigt beskylla alla andra för dina missöden, problem eller vad du själv innerst inne tänker och känner. Självdisciplin kommer inte utifrån och inget som kommer trillande från ovan. Om du har fokus på negativ energi är det inte någon annans fel att du gör det. Vill du fortsätta att se dig som offer, dra ner alla andra i omgivningen till din nivå, kommer du att skapa situationer och relationer som kommer att fortsätta bekräfta din offerroll och ditt martyrskap. Ha det så gott och ta väl hand om dig under denna period. Rikta din energi mot dem som hjälper dig framåt och våga släppa taget om det som du inte längre behöver.

Vänligen DELA och gilla sidan så att fler får möjlighet att ta del av dessa inspirerande och informativa artiklar.

© Diana Sjöbeck 2012/2015

Jag tar inte åt mig äran för någon av bilderna. Samtliga texter skrivna av Diana Sjöbeck om inget annat namn uppges.
I take no credit for any of the pictures. All texts is written by Diana Sjöbeck if no other name is stated.

Alla artiklar i denna blogg är Diana Sjöbecks egendom, om inget annat namn uppges. Artiklar som kopieras från denna blogg, måste ha källa tydligt utsatt med Diana Sjöbeck. Brott mot upphovsrättslagen kan ge böter och upp till 2 års fängelse.

En omvärdering av verkligheten (sv-eng)

I grund och botten är jag en positiv och glad människa. Jag har alltid sett en mening med allt det som skett i mitt liv och tackat för alla erfarenheter som kommit i min väg. Jag kan bara säga att jag varit med om mycket, mycket mer än vad många kan föreställa sig, så brist på kunskap och erfarenheter har jag inte. Det är kanske därför jag nu befinner mig i en tid som handlar om omvärdering av verkligheten, vad jag lärt mig att tro om livet och dess syfte. Det är en del frågor som jag inte riktigt kan få svar på eller så är det kanske att jag inte har förstått svaren. Oavsett vilket, är jag övertygad om att fler tänker i samma banor som jag.

Den senaste tiden har frågor om livets läxor kretsat en hel del i mitt huvud. Jag undrar ibland vad dessa läxor egentligen går ut på. Nu syftar jag på misshandel, våldtäkt, tortyr, incest, sexuella övergrepp osv. Vuxna människor kan välja att antingen föra dessa fruktansvärda arv vidare eller välja att avbryta det. Samma val som deras föräldrar eller närmaste har haft och inte gjort. När ska detta eviga kretslopp av skuld, skam och självförakt sluta? Förlåtelse kan vi lära oss på andra sätt om det nu är det som är syftet. Om vi nu tror på reinkarnation och karma och kommer tillbaka med total minnesförlust, vad är då meningen? Vad finns det att lära i detta som anses vara kärleksfullt och utvecklande? Vi som människor har funnits här i hundra tusentals år. Hur mycket mer tid måste framskrida innan vi har förstått dessa återupprepande s.k. ”läxor”?

En del är fast i sin övertygelse om att vi inte klarar av förändringar på egen hand, vi måste ha någon eller något som skall frälsa oss från ondo och hjälpa oss till upplysning. Detta är en separerande energi, detta är en energi som förminskar vårt värde, vår storhet och hela vår potential både som människor och själar. Du får tro på vad du vill, det är din rättighet, liksom det är min rättighet att uttrycka mina funderingar. Jag har i alla fall tröttnat på att upprepa mantran som inte längre känns rätt i hjärtat. Mantran som håller hoppet uppe men inga bestående förändringar infinner sig. Visst, jag kan skapa min egen verklighet med tankens kraft, men i så fall får jag flytta till en planet där ALLA tänker likasinnat för att det ska fungera. Verkligheten, som jag ser den, delas inte av alla. Det är svårt att skapa en positiv förändring när den hela tiden motarbetas från olika håll. Vill vi skapa en fredlig värld utifrån hjärtats energi, måste ALLA vara med annars fungerar det inte. Vi kan inte känna hjärtats energi med sinnet eller genom EGOT.

Jag har börjat ifrågasätta dessa filosofier och börjat inse att detta synsätt har programmerats i och inom oss av ett system som vill hålla oss kvar i ett lågt vibrationsfält och skapa en känsla av hjälplöshet och fatalistiskt tänkande. Detta är inte kärleksfull energi, detta är den dualistiska energin som talar. Den som separerar, kategoriserar människor i olika fack, den som förnedrar, förlöjligar, sprider rädslor, förtalar och stoppar andras utveckling i livet på grund av avundsjuka, okunskap och brist på egen skaparkraft. Det systemet som ständigt påminner oss om att vi inte duger som vi är och där vi ständigt matas med information om att jaga status, ytlighet, pengar, rikedom och prylar för att vara lyckliga.

Vi pratar så mycket om andligt växande och utveckling hit och dit samtidigt som vi ofta säger att ”vi är alla ett”, vi är multidimensionella och vi är kärlek. Med andra ord har vi tillgång till allting redan som alla har upplevt och upplever varje sekund. Om vi nu tror på detta så behövs inga ”läxor” längre för att vi ska utvecklas. Vi har redan all kunskap till hands för att förverkliga oss själva och förändra samhället vi lever i. Vi behöver inte självutnämnda gurus och mästare att tala om för oss vad vi egentligen vet innerst inne. Vi behöver inte heller några utomjordiska flottor som ska komma och lära oss något som vi redan känner till. Det enkla svaret stirrar oss i ansiktet varje gång vi tittar i spegeln. Det är vi själva som måste ta stegen mot en kärleksfull väg där vårt hjärta är vägvisaren och inte vårt EGO.

Ensamma anses vi kanske svaga men tillsammans kan vi göra underverk och stor skillnad. Vi ska våga gå mot strömmen och vad majoriteten tycker, de har inte alltid rätt. Vi ska våga följa vårt hjärta, vårt inre ljus och kärleken som strömmar igenom oss. Visst, det kommer att finnas människor som hånar oss och förlöjligar oss, men det spelar ingen roll så länge vi gör det som känns rätt, följer vår sanning och övertygelse och förstår att vi inte är ensamma om att tycka detta. Så vad väntar vi på egentligen?

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

A revaluation of reality
Basically, I am a positive and happy person. I’ve always seen a meaning to everything that happened in my life and thanked for all the experiences that came along my way. I can only say that I have been through a lot, much more than many can imagine, so a lack of knowledge and experience I have plenty of. Maybe that’s why I now find myself in a time that is about revaluation of reality, what I have learned to think about life and its purpose. There are some questions I can not really get the answers to or it’s maybe because I have not understood the answers. Regardless, I am convinced that more people are thinking along the same line as I do.

Lately, questions about life lessons revolved a lot in my head. I sometimes wonder what these lessons is all about? Now I am referring to assault, rape, torture, incest, sexual abuse, etc. Adult humans can choose to either bring these terrible legacies forward or choose to end it. The same choice as their parents or closest family and friends had and didn’t do. When will this eternal cycle of guilt, shame and self-loathing stop? Forgiveness can we learn in other ways if that is the life’s purpose. If we now believe in reincarnation and karma and we come back with total amnesia, what’s the point then? What is there to learn with all of this that is considered to be loving and stimulating? We as humans have been here for hundreds of thousands of years. How much more time must proceed before we have understood these repetitive so-called ”homework”?

Some are unyielding in their conviction that we can not handle change on our own; that we must have someone or something that will save us from evil and help us to enlightenment. This is a separating energy; this is an energy that reduces our value, our greatness and our full potential both as people and souls. You can believe what you want; it is your right, as it is my right to express my thoughts. I am anyway tired of repeating mantras that no longer feels right in my heart. Mantras that keep up hope but no permanent change occur. Sure, I can create my own reality with the power of thought, but in that case I have to move to a planet where everyone thinks like-minded for it to work. The reality, as I see it, is not shared by everyone. It is hard to create a positive change when it is constantly thwarted from different directions. Do we want to create a peaceful world based on heart’s energy, then we all must be involved or otherwise it will not work. We can not feel the heart’s energy through our mind or ego.

I have begun to question these philosophies and started to realize that this approach is programmed within us by a system that is keeping us in a low vibration field and create a sense of helplessness and fatalistic thinking. This is not loving energy, this is the dual energy speaking. Anyone who separates categorizes people into different compartments, those who demean, ridicule, spreading fears, slander and stops others development in life because of their own jealousy, ignorance and lack of self-creative power. The system that constantly reminds us that we are not good enough as we are and where we are constantly fed with information about chasing status, superficiality, money, wealth and gadgets to be happy.

We talk so much about spiritual growth and development here and there while we often say that ”we are all one,” we are multidimensional and we are love. In other words, we have access to everything already that all have experienced and are experiencing every second. If we truly believe in this statement, than there is no need for ”homework” anymore for us to evolve. We already have all the knowledge at hand to realize ourselves and change the society we live in. We do not need self-appointed gurus and masters to tell us what we really know deep down. We do not need any alien fleets to come and teach us something we already know. The simple answer is staring us in the face every time we look in the mirror. It is we ourselves who must take steps towards a loving way in which our heart is the guide and not our ego.

Alone we are weak, but together we can do wonders and big difference. We should dare to go against the current and what the majority think, they are not always right. We should dare to follow our heart, our inner light and the love flowing through us. Sure, there will be people who will mock us and ridicule us, but it does not matter as long as we do what feels right, follow our truth and belief and understand that we are not alone in thinking this. So what are we waiting for, anyway?

Please share thanks

© Diana Sjöbeck

Att bli hel som människa (sv-eng)

Jag har en intensiv vilja till att förändra mig och bli hel som människa. Men samtidigt vill jag inte att mitt liv ska styras av oändliga processer som aldrig tar slut. Vad kan jag göra och vad är det jag inte vill se för att komma framåt i livet? Min insikt så här långt är att jag aldrig kan bli hel så länge alla mina delar av mig själv inte har bekräftats och integrerats i mig. Min känsla av separation handlar om att även andra känner sig separerade från det som vi kallar helhet. Jag kan aldrig bli hel så länge jag förnekar min del av helheten och det som jag själv skapar oavsett om det handlar om känslor, tankar, ord och handlingar.

Jag vill inte längre gå in i något som baseras på ofullkomlighet för att på det sättet nära mitt och andras EGO. Min vilja till självläkning måste baseras på kärlek, samförstånd, ödmjukhet, förståelse och insikten om att vi fortfarande har en hel del att lära om oss själva och andra. Min väg kommer att vara densamma detta år också, att vara sann och ärlig i mitt hjärta, även när andra gör precis tvärtom. Jag ser och känner mycket mer än vad jag ger sken av. De människor som fortsätter att ljuga och manipulera mig kommer en vacker dag fram till insikten om att: den de lurat och ljugit mest för är de själva.

En vän sa en gång till mig ”Att det inte finns några perfekta människor men däremot kan en människa ha perfekta intentioner”. Hur är detta möjligt, hur kan en människa separeras från intentionerna? Jag funderar fortfarande på detta och jag vet att jag har en bra bit till att vandra. Däremot vill jag omfamna världen och älska den fullt ut oavsett dess brister och begränsningar. Jag vet att detta är svårt, för den obalansen finns även inom mig och det är inte alltid lätt att älska sig själv fullt ut.

”Every day, think as you wake up, today I am fortunate to be alive, I have a precious human life, I am not going to waste it. I am going to use all my energies to develop myself, to expand my heart out to others; to achive enlightenment for the benefit of all beings. I am going to have kind thoughts towards others, I am not going to get angry or think badly about others. I am going to benefit others as much as I can.”
Dalai Lama XIV

Vänligen dela tack

To be whole as a human

I have an intense desire to change me and become whole as a person. But while I am doing that I don’t want my life to be controlled by the endless process that never ends. Sometimes I fail to see what I am doing wrong and what to do about it? My understanding so far is that I can never be whole as long as all my parts of myself has not been confirmed and integrated into me. My sense of separation is about that other feel separated from that which we call a whole. I can never be whole as long as I deny my part of the big picture and what I create, whether it’s about feelings, thoughts, words and actions.

I no longer want to go into something that is based on imperfection in order to give nourish to mine and others’ EGO. My will to heal itself must be based on love, understanding, humility, and insight that we still have a lot to learn about ourselves and others. My path will be the same this year too, to be truthful and honest in my heart, even when others do just the opposite. I look and feel a lot more than what I would suggest. The people who continue to lie and manipulate me will one day realize that: the only one they cheated and lied to are themselves.

A friend once said to me ”That there are no perfect people but person can have perfect intentions.” How is this possible, how can a man be separated from the intentions? I’m still thinking about this and I know I have a long way to walk. However, I embrace the world and love it fully regardless of its flaws and limitations. I know this is difficult, the imbalance is also within me and it’s not always easy to love yourself fully.

Please share

© Diana Sjöbeck

Dessa ständiga projiceringar

För mig har skrivandet alltid varit frigörande och läkande på många olika sätt. Nu är det så att, oavsett hur jag än uttrycker mig, lämnar det alltid utrymme till misstolkningar. Jag är inte intresserad av att andra speglar sina svagheter eller självbedrägerier på mig. Jag är trött på att hänföras till andras dåliga självbild för att på min bekostnad höja sig själva.

FrihetOm ni tror att jag dömer människor i mina artiklar har ni hamnat på fel ställe. Om ni tror att vårt inre mörker är dömande har ni missförstått mina budskap. Det inre mörkret är de delar inom oss alla som behöver vår kärlek, omtanke och medlidande för att läkas. (Blanda inte in artiklar om Mörka Negativa Energikrafter som handlar om någonting helt annat). Det är de delar inom oss som behöver vår hjälp för att komma i kapp med resten av vårt inre. Jag tror nämligen att så länge vi har delar inom oss som inte vibrerar i ljus och kärlek förblir vi splittrade. Det inre mörkret representerar avund, egoism, hämndbegär, vilja till att orsaka lidande, utnyttjande, smutskastande, ständig skuldbeläggning… kort sagt, allt det inom oss som inte är kärleksfullt. Mitt främsta mål är att läka de obalanser inom mig och dela med mig av mina erfarenheter och insikter. Resten är faktiskt upp till alla andra. Jag förstår bara inte hur denna önskan om att läka och förlåta anses vara fel att tycka och önska. Om nu denna önskan anses vara dömande på något sätt bör ni följa ert hjärta dit den vägleder er och låta mig ha mina åsikter i fred. Jag behöver inte någons medgivande till att följa mitt hjärta, min sanning och min väg. För min del anser jag att Jorden inte enbart handlar om våra mänskliga rättigheter och frihet att göra som vi vill. Vi har alla också en skyldighet att värna om allt liv på denna jord. Planeten vi bor på är ett levande väsen, en kännande vibrerande kropp som vi alla bor på. Här finns en mångfald av icke mänskligt liv, med lika stor rätt att existera såsom fiskar, fåglar, djur, växter osv.

Gudomlig planJag dömer inte människor men däremot fördömer jag människors icke kärleksfulla (det inre mörkret) handlingar, mönster och beteenden vilket för mig är en gigantisk skillnad. Vi har alla olika vägar att gå, få verktyg till att läka oss för att kunna förlåta och släppa taget. Om min väg eller åsikter inte går i linje med era övertygelser var då vänliga och projicera inte era inre svagheter på mig. Jag finns inte till för att lära er någonting som ni innerst inne redan vet. Jag finns inte heller till för att tala om för er hur ni ska leva era liv, den bedömningen kan endast ni själv göra. Syftet med mitt liv är att läka mig själv och att sprida av mitt unika ljus och min kärlek till er som vill ta emot. Om ni istället väljer att bemöta mig med avund, aggressivitet, skällsord etc. för den jag är och står för, bör ni titta på ert inre mörker och läka er själva. Om inte, ta med er godbitarna på vägen genom livet men tillskriv mig inga egenskaper som ni själva bär på inom er.

Inre förändringDet jag framförallt lägger fokus på är kärlek, empati, förlåtelse, ödmjukhet för alltet. Jag utvecklas, växer och kommer fram till nya insikter hela tiden. Om jag på något sätt skulle motsäga mig själv är av den enkla anledningen att jag gått vidare, släppt taget om en förlegad föreställning och kommit fram till en annan klarhet. Så är det när vi hela tiden går framåt och inte står och stampar på samma ställe. Jag kan inte ändra på den jag är för att vara omtyckt av alla, jag är stolt över den jag är. Jag är inte perfekt, har aldrig påstått något dylikt men jag kommer aldrig att godtyckligt acceptera respektlöshet eller lastas för något jag aldrig sagt, gjort eller önskat.

Ljusare morgondagMänniskor har gjort mig illa genom livet, människor har försvårat min livsväg i många avseenden. Men om ni bara visste hur mycket samma människor har hjälpt mig att se vilken styrka jag har inom mig, gett mig utsikter till att läka mitt inre, läka mitt Karma, gett mig insikter i om hur allting är sammankopplat på ett djupare plan, hur det känns att förlåta genom hjärtchakrat och mycket annat. Jag är tacksam för dessa lärdomar men det fanns en tid i mitt liv när jag inte förstod dessa livsläxor. Vad jag ibland, än i dag, kan ifrågasätta är, om det verkligen är nödvändigt att vandra på lidandets gångstigar för att komma i kontakt med den oändliga kärleken? Måste det finnas lidande för att lära sig medkänsla, ödmjukhet samt förlåtelse? Inga frågor som är unika i sitt slag eller märkvärdiga på något sätt. Jag tror nämligen inte att vi behöver detta eviga kretslopp av lidande för att växa till ljusfyllda kärleksfulla varelser eftersom de flesta av oss redan är det i själen. Att springa ifrån dessa mörka fläckar inom oss är precis vad detta eviga kretslopp av lidande bygger på. Så här kan det rulla på i all evighet, från generation till generation, från människa till människa, samtidigt som världen blir alltmer kall, empatilös och kärlekslös. Bara min enkla åsikt och som känns rätt för mig, just nu. Någonstans måste vi börja med att läka oss själva och det är inifrån det är mest logiskt att börja.

Mycket tidTrots allt det jag upplevt i mitt liv har jag aldrig önskat mina förtryckare samma behandling de utsatt mig för. Jag kan inte, har ingen önskan och det ligger helt enkelt inte i min natur att skada någon annan bara för att jag själv blivit sårad. De Universella lagarna är det ingen som kan kringgå eller gömma sig ifrån. Jag har varit arg, ledsen, besviken men har alltid förlåtit och gått vidare. Om detta är något människor också stör sig på vet jag inte längre vad jag ska säga eller göra. Helt uppenbart är det största problemet att jag existerar och andas samma luft som de. Jag vet en sak med säkerhet: om önskan finns att hitta fel på mig, för att på något sätt spräcka den illusoriska bubblan jag inte ens själv ger sken av, kommer felen alltid att hittas någonstans i texten eller på mig som person. Blir de lyckliga av att göra detta har de, tragiskt nog verkligen inget eget liv, eller så är deras andliga arrogans och projicering på en nivå, som jag tyvärr i dagsläget inte förstår. Jag behöver egentligen inte förklara mig och mitt liv för någon på det stora hela. Men jag gör det ändå för att få perspektiv på mina tankar men också av respekt och kärlek för alla de underbara själar som går sidan om mig i kärleksfull anda. Om mina livsläxor och insikter kan hjälpa andra att läka sina egna inre obalanser eller få lite uppmuntran på vägen, bjuder jag på det av hela mitt hjärta.

PotentialDe senaste två åren har jag vid flera tillfällen hotats till livet, kränkts, förlöjligats, smutskastats med mera för det jag skriver om och sättet jag arbetar på. Jag har beskyllts för saker jag inte i ens i mina vildaste fantasier ens kunnat drömma om. Projiceringar är ingen kul grej att utsättas för, särskilt när önskan om att hjälpa andra utifrån kärleksenergin blir förvandlad till något vulgärt och avskyvärt. Jag söker ingen sympati för detta men lite bättre förståelse är inte för mycket att begära. Det är lätt att vända på dessa händelser och gå in offerrollen, tycka synd om mig själv och hata den förövande energin. Jag varken hatar eller dömer personerna. Jag fördömer handlingarna och beteendet hos dessa individer. Jag förlåter dem och går vidare med mitt liv.

JealousyMin enda önskan är att alla tog sitt ansvar i den energin som skickas ut till andra, särskilt när den energin baseras på avund, illvilja, aggressivitet. Det är inte särskilt svårt att lägga band på den destruktiva energin som riktas mot andra. De flesta tror att de kan gömma sig bakom falska murar men vi är alla sammankopplade, vi är alla ETT och därför går det inte att gömma sig. Att skicka eteriska dolkar och tro sig komma undan med det är att lura sig själv. Negativ energi är förgörande för själen, den är destruktiv på många olika sätt. Den som väljer denna enkla väg, till att skada sina medmänniskor, har ingen kärleksfull energi bakom eller inom sig. Det är en stor utmaning att lägga band på den inre högfärden som tror sig kunna tysta ner andras sanningar. Detta är precis vad det inre mörkret innebär, de delarna inom oss som behöver omtanke, ljus och kärlek för att vi ska bli hela.

RyggsäckMin blogg har till stor del ett syfte om att läka sig själv, få lite inspiration på vägen och kanske till och med lite verktyg till att hela sig själv. Jag delar med mig av mina personliga insikter som är baserade på mina livserfarenheter. Det innebär att min väg är min att gå och för er som vill gå sidan om mig under en tid är ni hjärtligt välkomna. Jag vill också påpeka att min sanning är min egen och att jag på inget sätt vill tala om för er att ni måste dela den sanningen med mig. Jag har många funderingar, åsikter och känslor om livet och det vill jag uttrycka genom mitt skrivande. En rättighet som alla har och som innefattar även mig. Tro vad ni vill, tänk egna tankar, känn efter i era egna hjärtan och låt mig göra detsamma.

Som alltid önskar jag er Ljus, Kärlek och Flöde

© Diana Sjöbeck

Sommarfunderingar

SommarfunderingarGenom livet träffar vi många olika typer av människor. En del av dem lyfter oss medan andra sänker oss. Vi träffar också människor av olika anledningar. En del blir våra vänner i hjärtat, en del är bara nyfikna, en del är som speglar medan en del vill bara förstöra och stjäla av vårt inre ljus. Alla möten har viktiga budskap till oss, de hjälper oss att se var vi har våra svagheter och var vi har våra styrkor. När jag tänker på en del människor uppfylls jag av glädje och lycka, de väcker trevliga och kärleksfulla minnen, medan en del bara väcker irritation och sorg inom mig. De väcker känslor av svek och oärlighet. I varje möte lär jag mig se var jag brister i min styrka och kärlek till mig själv. Oärlighet är den enkla utvägen för människor med kluvna tungor och avundsjukt sinne. De är experter på att gömma sig bakom falska fasader och oändliga ursäkter. Medan de skickar eteriska dolkar i ryggen vänder de sig mot gemensamma vänner/partners och sprider sitt smicker och illusioner om hur goda de är. Men den som var naivt blind en gång i tiden vaknade för länge sen och ser detta meningslösa spel för vad det är. En kamp på energimässigt plan mellan det goda och kärleksfulla mot det manipulativa och ondskefulla.

Alla dessa lärdomar lär mig att ha tillit till mig själv, kärlek, förlåtelse, ödmjukhet och mycket mer. Vi har alla en fantastisk förmåga att lyfta oss ur lidandet och komma i kontakt med vår själs ursprung. Något jag lärt mig av livet är att oavsett hur tragiskt, våldsamt och traumatiskt min tillvaro än varit, har jag fortfarande en inre källa av positiv kraft som jag använder varje dag. Jag vägrar tillåta mitt förflutna diktera min framtid. Jag vägrar falla offer för vad andra människor har orsakat mig. Är i kontakt med mitt inre, jag flyr inte från det som blivit skadat och tänker aldrig förneka mina ärr för att verka bättre än andra. Men jag tänker inte heller förminska mitt värde för att få andra att känna sig mer överlägsna.

Jag är ingen ytlig människa, en av mina brister enligt en del, men jag är den jag är. Jag har aldrig kunnat vara något annat och om det är bra eller dåligt får väl andra tycka som de vill. Ytterdörren hittar alla till om det inte passar. Men kom ihåg en sak, att nästa gång ditt liv krisar, spring inte ner min dörr för att söka hjälp och förståelse av mig. Var min vän även när ditt liv är fyllt av glädje och lycka och du lever i ett bra flöde.

Visst är ordet Ärlighet ett vackert ord men visas alltför sällan. Ärlighet är att vara sann i sitt hjärta och i sin själ. Att våga uttrycka min personliga sanning och stå för den även om det stormar omkring mig. Ja, det är en eftersträvansvärd egenskap som många inte har men konstant pratar om som om det vore en självklarhet i deras värld. Särskilt dem som faktiskt helt saknar den egenskapen men tror sig besitta den bara för att de ständigt pratar om eller påpekar det ordet. En människa som ljuger, manipulerar och stjäl kan inte påstå sig vara en ärlig människa. En människa som inte förstår en enkel basal regel som vad som är mitt och ditt är inte ärlig. En människa som sprider rykten, startar konflikter är inte ärlig. Den klassiska misantropen som klagar på allt och alla är definitivt inte ärlig, även om den själv tycker det. Deras bedömning av andra människor är förmörkat av deras egen bitterhet och de ständigt sarkastiska kommentarerna är egentligen en projicering av vad de tycker om sig själva. Men orden de sprider till höger och vänster är likt väl kränkande men absolut inget de vill ta ansvar för, de är ju bara ärliga.

Ärlighet, ett vackert ord som väcker en glädje och lycka inom mig. Jag tror på ordet och dess betydelse men jag tror inte på människor som ofta säger det och visar motsatsen. För mig är ärlighet handling i allra största grad. Människor pratar, de lovar en massa saker till höger och vänster, men hur mycket av orden som egentligen manifesteras är minimal. Har du lovat något, utför det. Har du sagt något, stå för det. Lägg dina oändliga ursäkter åt sidan och börja visa genom handling att du har förändrat dig. Visa vem du är innerst inne. Vad är problemet om nu ärlighet är en del av dig?

När vi styrs av vårt hjärta går vi vår egen väg, vi lever vårt eget liv efter våra önskningar och förmågor. Även om våra val ibland exploderar oss i ansiktet har vi lärt oss mycket på den resan också. Alla erfarenheter är bra och goda, även de som är jobbiga. Alla motgångar lär oss att vi är starka, att vi klarar av mer än vad vi själva tror, vi lär oss se på problemen ur andra perspektiv, vi lär oss någonting nytt vi inte hade kunskap i innan, vi lär oss se igenom illusionerna och mycket mer. Tillit är nyckeln, oavsett vad som än händer. Ingen kan väcka den som väljer att sova genom livet. Att bära skygglappar är ett medvetet val i dagens informationssamhälle. Det finns många smarta människor som skulle kunna göra stor skillnad, hjälpa mänskligheten framåt men har i stället valt att styras av sin egen cynism och egoism.

I en värld där alla pratar om ansvar, ljus, kärlek, respekt osv. är det märkligt att tröghet och tyngd finns i energierna. Energitjuvarna frodas och växer i antal, alla vill de bara få men ger ingenting tillbaka. Sprida kärleksfulla budskap varje dag och inte leva efter det vi själva förmedlar är meningslöst och oärligt. Lika oärligt som att påpeka andras fel och brister men inte se sina egna. Men att enbart suga energi från andra och aldrig tillföra något eller ge någonting tillbaka är det bara parasiter som gör. Vi har alla den typen av människor omkring oss, tråkigt men sant. När energin är enkelriktad finns det inget flöde och slutligen stagnerar energin helt. Istället skapas tyngd och tröghet, så ser jag det och det är min personliga tro.

Varje sekund tickar livet vidare oavsett hur vi än mår eller var vi sitter fast. Tiden står inte still bara för att vi gör det. En dag vaknar vi och inser att flera år har tickat oss förbi medan vi fortfarande står på samma plats. Det är upp till oss att ta tag i våra liv, göra de förändringar som behövs, släppa taget om det som inte går att lösa, ta tag i vårt eget välbefinnande. Livet är inte alltid lätt men vi som är här har långt många fler möjligheter än vad andra har i världen. Vi ska frigöra oss från vårt mentala fängelse, våra emotionella fotbojor och börja LEVA. Önskar er en underbar sommar med många insikter mina kära läsare. Kramar och kärlek till alla fantastiska själar som varje dag kämpar med att lyfta sig själva och leva i kärleksfull energi och kom ihåg, Tempus fugit…

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck

Hur vi kan skapa en ljusare framtid

Hur vi kan skapa en ljusare framtidAtt skapa en framtid utan begränsningar är en svår uppgift men inte omöjlig. Framförallt måste vi ta ansvar för allt som vi skickar ut till vår omvärld och oss själva. Detta handlar främst om hur vi tänker, vad vi uttrycker i ord och hur vi agerar i olika situationer. Detta innebär inga fler lögner, manipulerande, oärlighet, dömande osv. Vi måste avsluta det som länge varit dött, som inte längre gynnar oss och välkomna den nya dagen med nya tankesätt och känslor.

I vårt förflutna finns en hel del nycklar som kan användas till konstruktiva förändringar. I vårt hjärta och i våra cellminnen finns alla svaren. Därför är det viktigt att vi är i kontakt med vårt inre, våra känslor. Livets mysterier är oändligt många och vi har mycket att lära, på gott och ont, men också vara vägvisare för andra som fastnat. Om vi är missnöjda med den person vi är i dag, har vi alltid möjlighet till att förändra oss till det bättre. Det är aldrig för sent att omvandla oss och den vi är. Det är aldrig för sent att se var vi brustit i vår kärlek till oss själva och andra. Har vi under en tid vandrat på mörka stigar kan vi när som helst avbryta den resan, förlåta oss själva och dem vi skadat.

Våra medhjälpare som står vid vår sida vill alltid oss det bästa. När vi växer, utvecklas även de i sina uppgifter. Om något tycks förvirrat ibland är det bäst att låta det vara en stund. Skynda långsamt och ha tillit till oss själva, det är viktigt att komma ihåg. Förändringar sker gradvist och är inte alltid lätta att se men med tiden kommer vi att se helheten och upptäcka att allt det som skett har haft en mening. Visioner och drömmar är sak samma, de kan förverkligas om vi i sanning tror på dem själva.

När vi påbörjar vår inre resa kommer vi att upptäcka vårt inre är som en annan verklighet och det i sig är som att påbörja en resa till okända världar. Hinder som verkat oöverstigliga får en helt annan innebörd när vi ser att ingenting är som det verkar vara. Där kärlek existerar finns bara en känsla av frid, stillhet och klarhet. Rädslor är illusioner, skapade på okunnighet, inlärda mentala begränsningar och känslor som inte fått utlopp. Det är lätt att förändra en omöjlig situation, om viljan finns. Frågan är om vi tycker det är mödan värt? Vill vi avsätta en liten obetydlig del av vårt liv till att bli hela och läka våra sår? Valet är fritt och individuellt och ingen har rätt att döma i dessa frågor mer än vi själva.

Personligen har jag utforskat avgrunderna och lärt mig vad som finns i djupen. I början var det ingen vacker syn men otroligt frigörande och slutligen vackert och kärleksfullt. Vi lär av varandra, vi kan alla lära oss att läsa mellan raderna, vi ser varandras speglingar men också våra unika energimönster från Ursprungskällorna. Livet är för värdefullt att slösas bort på rädslor, på oändliga missförstånd och dramer. Vilka mysterier som finns där ute i evigheten kan endast vi själva upptäcka. Vi är starka nog att skåda djupt ner i oss själva, upptäcka våra egna sanningar och finna svaren på våra egna frågor. Vinden, hjärtats slag, tystnaden och ensamheten bär alla på hemligheter och oskattbara budskap. Vi bör inte fly ifrån oss själva. Vi ska ta hand om oss och älska oss själva från djupet av vårt hjärta. Ur ett tillfredsställt hjärta strömmar kärlek och värme grundat på vishet. Det finns inga hinder i ett öppet sinne och en obegränsad själ som är fri likt vinden.

Vänligen dela tack

© Diana Sjöbeck 1992/2014

« Äldre poster