Min personliga syn på balans och harmoni
”Villkorslös kärlek kräver ingenting tillbaka, den bara ÄR oavsett hur den blir bemött. Sann glädje är när flödet av att ge och få manifesteras utan girighet”
Hur skall vi uppnå balans och harmoni? Hur kan vi hela all den omoral, orättvisa och förtryck som finns överallt omkring oss? Svaret är nog lika komplicerat som antalet människor på jorden eller så är svaret så löjligt enkelt att ingen vågar yttra det. Alla bär vi på vår egen inre sanning och nycklar till vad det än må vara. Men oavsett anledningen till varför Du och Jag är här, är jag övertygad om att det handlar om att manifestera kärleken genom våra hjärtan medan vi lever här på Jorden. Det är våra känslor och hur vi ser på oss själva som avgör vilka tankar vi har och vad vi i slutändan manifesterar. Tankens skapande kraft, ett kraftfullt verktyg, som utan känslor av kärlek bara är ett redskap till Egot och vad det har lyckats skapa har vi redan sett och upplevt alltför ofta.
Det är svårt att mötas halvvägs när människor känner sig separerade ifrån varandra. Ja, det är en generalisering men det är poängen som är viktig. Varför lever vi, vad är vårt syfte, varför ser våra liv ut som det gör, varför drabbas vi av dåliga saker osv.? Jag vill vara den människan som lärt sig att visa hänsyn, ödmjukhet, kärlek och respekt för Jorden och alla dess invånare. Har fortfarande svårt för att se allt det dåliga som sker i världen utan att reagera, tänka eller känna någonting om det. Men dessa händelser i världen är bara en manifestation av tankar som inte är förankrade i känslan av kärlek. Jag förstår allt detta men mitt inre skriker av frustration över att samma saker återupprepas gång på gång och det blir bara värre. När skall vi någonsin lära oss att leva i balans och harmoni?
Vi har alla våra roller att spela i denna del av Universum. Ibland vet vi varför, ibland kastas vi omkring i glömskans ocean. Jag har alltid gått mot strömmen och följt min egen väg, för det är där jag har lärt mig mest. Min väg har inte alltid accepterats av andra men min inre röst har varit starkare och det är jag enormt tacksam för. Vägen har aldrig varit spikrak, den har varit kantad med taggiga snår men det har varit mitt val och ingen annans. Det jag har lärt mig är att, ta ansvar för mitt eget liv och konsekvenserna av mina val, och därför kan jag inte peka mitt finger åt någon annan. Det jag också har lärt mig är, att de materiella värdesakerna totalt tappat sin glans, eftersom det är de andliga visdomarna som jag tar med mig när jag väl åker hem igen.
Jag är alltid ärlig även om det uppfattas negativt av min omgivning. En del har beskrivit mig som brutalt ärlig vilket får mig att undra om de verkligen känner mig och lyssnar på vad jag försöker förmedla. Jag har träffat ett fåtal människor som verkligen vill missförstå allt jag säger. Personkemin stämmer inte helt enkelt eftersom jag vet att, när jag pratar med andra, uppstår inte dessa självvalda missförstånd, konflikter och provokationer som inte leder någonstans. Om det beror på dåligt självförtroende, avundsjuka eller någon annan brist hos dessa individer vet jag inte, och ärligt talat orkar jag inte bry mig heller. Jag har fått nog av att ta hand om andras negativa bagage som de själva inte vill se och projicerar på mig.
Min rika och breda livserfarenhet har gett mig perspektiv och inblick inom många områden i livet. Jag anser att ärlighet varar längst. Be mig inte om råd eller hjälp om du inte vill höra min åsikt eller min personliga sanning, vilket jag alltid är noga med att säga. Jag ger aldrig råd som jag själv inte är beredd att följa. Ärlighet kan göra ont, sanning kan göra ont men i slutändan så är det sanningen som hjälper oss att se oss själva för den vi är. Den som ständigt stryker dig medhårs hjälper dig inte att se dina begränsningar i vitögat. Vill du växa eller vill du krypa i stoftet? Det är faktiskt upp till dig. Jag förändras och växer hela tiden i den takt jag konfronteras med alla livets medgångar och motgångar.
Skvaller får mig att må illa och oavsett om det är positivt eller negativt. Jag vill ha rättigheten att själv kunna avgöra till vem eller vad jag vill dela med mig. Det är respektlöst att föra information vidare som gäller mig till någon annan. Ska det vara så svårt att förstå denna basala regel. Jag inbillar mig att vi alla föredrar att få höra det som sägs om oss personligen. De flesta har väldigt lätt för att klaga och kritisera någon annan, särskilt när personen inte är närvarande. Jag vet inte riktigt vad sånt beteende kallas, jag tror det heter att vara rakryggad (ironi) men jag är inte säker.
Själv har jag varit svältfödd på uppmuntran och bekräftelse under större delen av mitt liv. Det jag saknat ger jag helhjärtat till andra, när det behövs som mest och bäst, men jag ger det inte i tid och otid. Att stryka någons Ego medhårs är inte min grej. Falskt smicker ser jag snabbt igenom, jag säger ingenting men inombords gråter jag varje gång.
Jag vänder inte kappan efter vinden av rädsla för att göra fel. Det är av misstagen jag lärt mig som mest. Misstagen har omvandlats till erfarenheter och det är jag tacksam för. Ibland faller jag och förväntar mig en hjälpande hand som sällan eller aldrig kommer men min inre styrka har aldrig svikit mig. De gånger som det gått riktigt illa för mig är när jag ignorerat min intuition och följt andras råd som inte kommit från hjärtat. De mentala råden är oftast grundade i rädslor för framtiden och brukar sällan leda till något positivt.
Jag vill tro på allt som människor säger. Vill absolut inte fastna i någon form av misstänksamhet eller förväntan av att människor är oärliga. Har personligen träffat en hel del människor under min livstid, även så kallade vänner inräknat, som varit intresserade av mig och mina kunskaper så länge de har kunnat tjäna på detta personligen. Jag är definitivt inte inställsam och fiskar inte efter information, bara när det passar mig, för att manipulera och utnyttja andra för deras kunskap för att sedan göra om den till min. Jag vänder mig till inspirationskällan och låter den fylla mig med idéer och fantasi.
Jag måste inte heller konstant ifrågasätta saker och ting och skapa konflikter för att s.k. växa. Jag studerar och betraktar, släpper taget och går vidare. Det som är ”fel” för mig idag kan vara ”rätt” imorgon. Ingen har rätt att döma det jag står för mer än jag själv. Det kommer däremot alltid att finnas människor, som ger sig rätten att tycka och tänka, hur jag skall leva mitt liv, för att det skall passa in i deras lilla världsbild. Lev och låt leva, är kanske svaret, jag vet inte men det får duga så länge.
Vänligen dela tack
© Diana Sjöbeck 2008/2018
Hur kan det komma sig att ett fåtal människor med extremt mycket makt avgör hela vår planets öde, arbetar aktivt för att ödelägga så mycket som möjligt, och endast ett fåtal verkar bry sig. Ju mer vi blir kontrollerade desto mindre frihet får vi till att stanna upp och verkligen reflektera över hur vårt liv verkligen ser ut. Vi är stressade, vi är rädda för det okända och vi oroar oss ständigt för morgondagen. Ingen av oss (generalisering så klart) har egentligen tid till att verkligen känna efter och leva i nuet. För skulle vi ta oss tid att göra tänka efter skulle vi ganska snart upptäcka vilka andefattiga liv vi egentligen lever och hur dåligt vi i själva verket mår. Samhället blir allt hårdare och mer kontrollerande. Problem kan oftast skapas av dem som vill genomföra sina planer på att ännu mer begränsa vår frihet. Vår frihet blir alltmer inskränkt och många går med på dessa fantasirika lösningar som skapar en falsk trygghet. Hur många instanser i samhället lever på människors rädsla? Tänk efter noga så ser du det klart och tydligt. Ju fler rädslor vi kan hitta på och skapa desto mer får vi betala och det kommer aldrig att ta slut. När är nog, nog?
Många sorters människor gömmer sig bakom ordet andlighet. Men kan någon kalla sig andlig och i samma andetag ifrågasätta andras val i livet eller leka någon form av moralpolis? Alltför många människor lägger mycket energi och tid på alla andra, istället för att titta inåt, på sig själva. Det är i vårt inre som vår andliga resa påbörjas, den resan som ger oss verktygen till att utveckla vår medmänsklighet, kärlek och empati. Bakom varje människas handling finns alltid en orsak och det är inte upp till mig att avgöra om det är rätt eller fel. Jag har alldeles för lite insikt i andras liv för att kunna ha åsikter. Vi vet inte allt om alla, vi känner till endast en bråkdel av vad som sker i andras liv och det är de sidor som de väljer att visa utåt. Så att ha åsikter, fördöma och tillrättavisa andras val i livet är för mig mycket märkligt och högst oandligt eftersom nu denna artikel handlar om detta tema.
Ordet andlighet betyder tydligen olika saker för olika människor. För mig har andlighet alltid handlat om att bli bättre människa på alla sätt som det går. Som ljusarbetare har jag en uppgift att hjälpa andra så gott som jag kan, med dem verktygen jag har till hands. Det handlar om att tala utifrån mitt hjärta och tillåta min själ uttrycka sig genom kärlekens olika språk. Det innebär att även om jag går jordiska utbildningar för att vara en länk till de andliga världarna, behöver det inte innebära att jag har kontakt med kärleksfulla källor. Tror ni verkligen att våra medhjälpare och andra väsen bryr sig om vilka jordiska kurser jag gått eller att jag har ett diplom bara för att människor kräver det av mig? Kontakten till Universums mångfald går inte genom en pappersbit, den pappersbiten är inte värt ett dugg. Vad dessa högre väsen är intresserade av är hur jag är i mitt hjärta, vad jag står för, hur jag använder min energi och i vilket syfte. De kan också välja att stänga ner min kontakt till dem om jag skulle missbruka den kunskapen jag har i dag. Det är de som väljer att stå vid min sida och inte tvärtom när jag ex. ger healing till andra eller renar dem från negativa energier. Det innebär att jag måste ha ansvar för all min energi och att jag aldrig kan hjälpa någon om jag själv är i obalans eller inte mår bra. Det spelar ingen roll vem jag samarbetar med eller ber till när jag ska utföra ett arbete. Jag är ett verktyg, jag är länken och om verktyget är smutsigt kan det inte göra ett bra arbete. Tro vad ni vill, talar enbart utifrån mina erfarenheter och delar ni inte den tron är det upp till er. Följ ert hjärta och vägledningen ni själva får, vi har alla olika uppgifter.
Ärkeänglar som tillskrivs många fantastiska förmågor, kan röra sig genom tid och rum, ha kunskap i vad som finns i framtiden osv. Hur kan det då komma sig att de agerar som sändebud från någon påstådd Gud, genom att ge människor heliga budskap som i sin tur skapat otaliga krig och lidande? Det är ju trots allt allvetande, upphöjda väsen vi talar om här. På vilket sätt har de olika religionerna främjat mänskligheten i helhet? Har det verkligen fört oss framåt i vår utveckling, gett oss rättvisa, frihet att välja och leva våra liv utifrån kärleksenergin? Hade våra liv sett annorlunda ut utan den mörka medeltiden, inkvisitionen, dagens s.k. misstolkningar av heliga skrifter, religiösa förbud, lagar o paragrafer, könsdiskriminering osv.? Dessa högre väsen som påstår att dualism är en illusion som inte finns ”där uppe”, samtidigt som de själva är den egentliga orsaken till denna obalans vi har här. Det är inte svårt att tänka med eget huvud, det gör faktiskt inte ont. Kanske ditt liv blir lyckligare och rikare när du slutar vända dig mot den förtryckande energin i Universum och börjar samarbeta med de verkligt kärleksfulla energierna. Glöm alla namn du hitintills har lärt dig att kalla på. Vänd dig mot energin och känn med ditt hjärta på vem eller vad du har kontakt med. Jorden har nog med falska ljusbärare som sprider falsk information som många blint följer.
En fråga som jag fått många gånger genom åren är ”Vad innebär det att vara andlig?”. I grund och botten det kanske inte finns ett enkelt svar men min tro är att, andlighet handlar om vad som gör oss lyckliga i hjärtat. För mig är andlighet ett sätt att leva, att leva ett liv i kärleksfull anda och positiv kraft som manifesteras ut till den fysiska världen. Många tror att någon form av ex. psykisk förmåga definierar andlighet. En del tror till och med att man måste vara religiös för att kalla sig andlig. Men när människor ber till gud för att få hjälp med att skada eller kuva andra är det inte särskilt andligt. Den som är andligt utvecklad förstår att den aldrig får utsätta andra för tvång, manipulera eller orsaka andra lidande. För mig är andlighet en djupare förståelse för att allt har en själ, ett syfte med sin existens och att allt har ett värde, oavsett fysisk form. Det innebär att allt levande har rätt till sin frihet och rätten att få leva sitt liv som den själv väljer. Andlighet är insikten om att vi alla är här, tillfälligt på besök på planeten Jorden. Denna vackra juvel som ger oss möjlighet att uppleva livet såsom det är här.
Lite sarkasm kan vara på sin plats nu. Varför finns behovet av att se ner på ärlighet, kärlek och positiv energi? När människor tittar på världen genom sina bittra och cyniska ögon är behovet stort att förlöjliga det de inte kan se och förnedra det de inte kan känna. De går med ilskna steg framåt, sprider sin negativa livsåskådning och tror sig blint stå för någon högre sanning utan förankring i den kärleksfulla energin. Vi som vill skapa en bättre värld måste ju sättas på plats. Vi ska bli uppläxade av människor som inte tror på att förändringar till en ljusare och mer kärleksfull värld, måste börja inom var och en av oss. Det är verkligen helt fel av oss att tänka i dessa banor. Vi förstår helt enkelt inte hur samhället (som består av individer) är uppbyggt och vi måste därför acceptera våld, krig, fattigdom, djurplågeri och en massa andra psykopatiska beteenden eftersom det är fullt normalt. Vi ska acceptera att djurarter försvinner från jordens yta, att djur plågas och mördas urskillningslöst och för det mesta helt utan mening. Utplåna allt djurliv, skövla alla skogar så att ni människor kan leva lyckliga med er själva. Hoppas att ni då lever lyckliga och inte startar några krig eller hatkampanjer mot oliktänkande.
